Det har inte blivit något sprungit på ett tag. En båtresa och ett bröllop har kommit i vägen för min mer sportiga sida. I kväll fanns det dock ingenting vettigt att skylla på så det var bara att dra på sig joggingskorna och den tillplattande sportBH:n och ge sig ut.
Eftersom min kropp för tillfället består till 98 % av bröllopstårta så valde jag att inte växla upp trots att veckorna har gått. I stället höll jag mig till 1 min jogging + 1 min gång under 21 minuter. Plus 2½ minuts uppvärmande gång och 5 minuters nedvarvande gång.
Det gick ganska bra, om man bortser från att jag kom i otakt redan efter fyra minuter. En blodtörstig broms hade lyckats få korn på min svettosande kropp och satte åt mig å det grövsta. Han gav mig ett bett mitt på skulten som fick mig att sätta av i galopp genom skogen. Av rädsla för den bettvillige råkade jag springa i flera minuter och alldeles för fort och sedan tog det tid att komma in i rätt takt igen.
Min vana trogen varvade jag upp under den sista minuten och kom upp i 179 slag/minut. Minuten efter var pulsen nere i 155 och ytterligare en minut senare 130.
Men medan pulsen fortfarande svävade runt 170 mötte jag en dansk skalle, jag menar tant i skogen. Trots att hon borde sett att jag var indränkt i svett, högröd i ansiktet och flåsade som en blåsbälg så började hon konversera mig om det sköna vädret. Jag svarade ganska enstavigt ja och nej och förhoppningsvis på rätt ställen.
