Samlarmanin har slagit klorna i mig igen. Och nu talar jag inte om att samla frimärken, kaffekoppar eller servetter. Jag menar att samla och lägga upp förråd för vintern.
Jag tror det är något som ligger nedärvt i kvinnans natur. Mannen skulle ut och jaga och skaffa kött och kvinnan skulle ut och samla på sig allt annat ätligt.
Jag har känt den förrut, flåsandes i nacken, längtan, behovet, ja, nästan kravet på att ta till vara på det naturen bjuder. Det handlar om hallon, blåbär, jordgubbar och nu senast – fläder.
Jag har redan plockat fläderblommor som räcker till 3½ sats saft, men ändå genomfars jag av ett habegär varje gång jag far förbi en blommande fläderbuske. Det är nästan så att jag vill stanna bilen, eller cykeln, skutta ut och börja knipsa åt mig av läckerheterna oavsett hur bråttom jag har.
