Det börjar köra ihop sig tycker jag. Tvätthögarna växer, strykhögarna växer märkligt nog också. Blommorna ropar efter vatten (även om ropen blir svagare och svagare för varje dag, i takt med att blommorna sloknar). Överallt i huset pågår små projekt eller ligger högar av papper, kläder och annat krafs avstjälpt. Båten ska finaldonas. Ett bröllop ligger och väntar på att planeras. Ett lapptäcke ska kantas. Det finns kläder som ska lagas. I trädgården finns det flera projekt som väntar på sin tur. Jag behöver rensa surjordsrabatten och lägga i fler stenar för att hålla den snygg. Jag ska täcka smultrontornet med väv för att inte de blommande jordgubbarna ska drabbas av vivel (eller vad det nu är för odjur som lägger sina ägg i blomman och förstör de blivande bären). Jag behöver rensa bort gräs under fruktträden. I entrérabatterna har tuvsipporna tagit över och borde få sig en näsbränna.
Och så behöver barnen få lite kärlek och omvårdnad. Jag försöker vara noga med att hjälpa till med läxläsning och finnas tillhands när det behövs.
Någon gång om dagen bör familjen äta och den perfekta modern ska ju hitta på nya innovativa rätter att servera. (Tyvärr är jag ganska långt ifrån perfekt i det hänseendet så det blir rätt mycket samma, samma, samma.)
Och mitt i allt det här, som pågår runtomkring och virvlar förbi, så vore det ju trevligt om jag hann njuta av livet lite också.
Ja, tänk att det ska vara så svårt.