Språkförbistringen mellan Sverige och Norge fortsätter att vara svår.
Jag ringer en växel och söker en norman.

Så här låter samtalet:
-Hej, mitt namn är Zäta. Jag söker Ole Solestad.
-Han har lunch till kvart på tolv.
-Kvart PÅ tolv?
-Ja, kvar på tolv.
-Menar du kvart i tolv? (Jag tänker efter lite.) Eller nej, det kan du inte göra. Du menar kvart över tolv!
-Kvart på tolv.
-Är det före eller efter tolv? (Jag känner mig som en idiot när jag frågar och det tycker tydligen växeldamen att jag är också.)
-Före såklart!