Jag hade tänkt cykla i dag. Jag hade till och med förberett barnen på cykelturen och lagt fram klädgubbar till dem på golvet, allt för att morgonrutinerna skulle speedas upp så mycket som möjligt.
När jag satt vid frukostbordet med tidningen i morses kastade jag ett öga på väderprognosen och konstaterade att det inte såg allt för lovande ut. Cyklingen kändes allt mindre lockande och så beslöt jag att ta bilen i stället.
Framme på jobbet har jag konsulterat min almanacka för att känna mig någorlunda mentalt förberedd för veckan. Och tur var väl det. Annars hade jag totalt missat lilla Svalans utvecklingssamtal i eftermiddag.
Vad skönt att jag tog bilen. Nu kan jag sluta tjugo-kvart i fem och hinna i tid till utvecklingssamtalet. Med cykel hade sluttiden hamnat på kvart-tjugo över fyra. Och så hade jag kommit svettig och småäcklig till skolan.
