I förrgår började jag få ont i en visdomstand. Höger underkäke.
I går blev det värre.
Vid tvåtiden hade jag så ont att jag sluddrade och ögonen tårades.
Det enda smärtstillande jag hade att ta till var mina migräntabletter. Jag tog en Diklofenac, och den hjälpte snabbt och effektivt. En enda liten tablett lyckades utplåna värken helt och hållet under åtta timmar.
Det får mig att fundera över vad det är för fel med mitt huvud egentligen. När jag får huvudvärk tar jag två tabletter av samma slag och fyller sedan på med ytterligare två efter någon timme. Ibland hjälper det, ibland inte.
Tillbaka till tanden.
I går kväll började det göra ont igen. Jag lånade lilla Svalans ficklampa och gjorde en occulärbesiktning. Jag kunde inte se några tecken på inflammation så jag drar slutsatsen att tanden växer och därmed försöker spränga sig fram under tandköttet.
Kvällstandborstningen tog en kvart. Jag blev helt skinnflådd bak i munnen, men det var meningen också. Nu borde tanduschlingen få mer utrymme att expandera på.
I dag har jag fortfarande ont, men ännu inte så illa som i går eftermiddag. Och nu vet jag ju vilket litet krumelurpiller som kan dämpa smärtan om det skulle behövas.
