Cykelturen till jobbet i dag, en dryg halvmil, skulle ha varit riktigt skön om det inte vore för temperaturen. Solen lyser och himlen är blå, men det är långkalsongkallt. Och jag har naturligtvis inga kallingar på mig. Ingen tjock tröja heller.
Jag fick upp värmen till slut i alla fall.
Efter den långa Lidensnedförsbacken hann jag upp en dam i min egen ålder. Hon låg i vänsterkanten av cykelbanan så jag cyklade om henne på högersidan, alltså fel sida. Inte plingade jag för att förvarna heller för det fanns ju gott om plats att köra om på. Tre cyklar i bredd skulle inte heller varit några problem.
Problemet var i stället att just när jag började köra om fick damen för sig att hon skulle vingla över till andra sidan, den sida där jag just befann mig.
Det var bara ett litet “hooooo” från min sida som fick oss att undvika kollisionen.
Ett argt:
-Meh, oh Guuuud! fick mig att öka farten några knop.
Sedan cyklade jag som besatt resten av vägen till jobbet, i rädsla för att bli upphunnen av den förmodat och i så fall rättmätigt arga kvinnan.
Nu sitter jag svettig och andfådd men rätt nöjd och väntar på att klockan ska bli åtta och jobbet börjar för veckan.
