Jag delar arbetsplats med någon som jobbar kvällspasset. Det funkar fint men ibland blir jag nyfiken på den person som sitter här.
Det enda jag hittills vet om honom eller henne, är att hon har betydligt mindre huvud än jag och en fruktansvärt lång överkropp, eller möjligtvis pygmékorta ben.
När jag kommer till vår gemensamma plats på morgonen är nämligen headsetet ihoptryckt för att passa en liten skalle, och skrivbordsstolen och nedsänkt så långt som går.
I dag var dessutom en del av handledsstödet bortpillat och placerat på en inspelningslåda som står på skrivbordet. Handledsstödet består av silicon och är en läskigt klibbig massa. När jag flyttade den lilla bortpillade biten till papperskorgen kändes det som att röra någon annans snorkråka. (Ja, jag vet ju att mina egna är betydligt torrare…)
