Under lunchpromenaden mötte jag två anemiskt bleka benrangelstjejjer i 15-årsåldern med svartfärgat hår och slimmade kläder. De var av den där modellen som man behöver ställa inomhus om det blåser mer än lätt bris.

Varför vill vår samhälla framhäva anorexiasmala kvinnor som idealet? Är det lättare att sy upp ett par nersizade stuprörsjeans än några nummer större byxor?