Jag har inte lyckats räkna ut vad jag gör för fel. Sitter jag lite snett? Spänner jag mig omedvetet? Står tangentbordet för långt in på skrivbordet?
Jag växlar mellan att stå och sitta. Jag har en ergonomisk rullmus integrerad i tangentbordet. Jag försöker tänja på axlar och armar under arbetsdagen.
Men än så länge har det bara blivit värre. Triggerpunkten strax bakom armhålan på högeraxeln smärtar duktigt. Det onda kilar obehindrat upp för axeln, halsen, ut i käken och upp i skallen och även åt andra hållet, ner för armen och ända ut i den stickande handen och det domnande lillfingret.
Det är inte bra. Jag vet det. Men det är som det är.
Att bita ihop är en av mina paradgrenar.
Jag funderar på ett alternativ till vad som ska stå på min gravsten.
“Variation är överskattat” kanske i stället ska bli “Hon bet i alla fall ihop”.
Haha! Vilken cynisk människa skriver det i dödsannonsen, och vilket hemskt liv hade den avlidna levt som berättigade detta “varför”?
“Hon bet i alla fall ihop” var ett mycket bra förslag, tycker jag. 🙂 För egen del hade jag, om det passat min personlighet, tagit det jag hörde Babben dra till med i radio (Hon hade i sin tur knyckt det från nån annan som läst det i en dödsannons.) “Hon var alltid så glad. Varför?”