Det är dags nu.
Dags för de
löv
som krampaktigt klamrat sig kvar
att släppa taget,
låta
sig ruskar om, tufsas till
och virvla till marken.

På gatorna håller de kapplöpning.
Det
tisslas och tasslas,
rasslas och prasslas
medan de viljelöst
hastar fram
över asfalt och kullersten.

Skynda, skynda manar vinden.
Skynda
er att dansa
innan vintern är här
och begraver er i snö.

Och löven dansar sin torra
dödsdans,
samma år efter år,
som vore den nedärvd.
Men det är bara vinden,
vinden som tvingar och drar,
som leder och för i dansen.

För det är dags nu.
Dags att ta
farväl
och bereda plats
för tystnad
och mörker.