Hur mycket kärlek kan ett hjärta rymma?

När jag var liten älskade jag mina föräldrar. Hela hjärtat var uppfyllt av den kärleken. Det var en kärlek som trängde ut rädslor och oro. När mamma var i närheten fanns det inte plats för fler känslor än kärleken till henne.

När jag var ung var jag kär. Intensiva känslostormar rev i bröstet och lämnade inte utrymme för något annat. Hjärta och tanke var upptagna. Ibland kändes det som om bröstet ville sprängas. Och samtidigt älskade jag mina föräldrar lika mycket som jag alltid gjort.

När jag var sexton träffade jag Förundersökningsledaren. Efter några års intensivt trånande blev han min. Hjärtat fylldes till brädden av kärlek, stolthet och framtidstro.
Och samtidigt älskade jag mina föräldrar så som jag alltid gjort.

För elva år sedan skapade Gud Guldgossen och placerade honom under mitt hjärta. Under graviditeten växte längtan efter att få träffa mitt barn. När han föddes blommade kärleken ut. Den överglänste allt annat jag tidigare känt. Och samtidigt älskade jag Förundersökningsledaren lika mycket, om inte mer än vad jag gjort tidigare. Och jag älskade mina föräldrar så som jag alltid gjort.

Några år senare föddes lilla Svalan. “Halleluja” jublade jag när barnmorskan meddelade att hon såg huvudet. När lilla Svalans ögon mötte mina i den där första intensiva kontakten efter förlossningen exploderade en ny kärlek i mitt hjärta.
Och samtidigt älskade jag Guldgossen minst lika mycket som tidigare, och Förundersökningsledaren innehade fortfarande förstaplatsen i mitt hjärta. Och kärleken till mina föräldrar minskade inte.

Hur mycket kärlek kan ett hjärta rymma?

I mitt hjärta pumpar kärleken till mina föräldrar, min man och mina barn nytt friskt blod varje natt och dag, varje minut.

Men det är inte nog.
Jag älskar ännu mer.
Jag har vänner jag älskar.

Och just nu tänker jag på en alldeles särskild vän som på kort tid har uppfyllt mig med ny kärlek. Utan att konkurrera ut någon annans hjärteplats har hon fått ett alldeles eget rum i mitt innersta. Jag älskar henne så innerligt att orden inte räcker till och tårarna tar vid.
Jag vill bära henne med min kärlek. Jag vet att det inte går, men jag får god hjälp från den Högste som spär på med sin fantastiska kärlek där min egen bara är en droppe i havet.

En droppe kärlek.