En kollega brände sig på smältande plast idag.
Det blev en rejäl brännblåsa i högerhandens tumveck och på lite fler ställen i handen.
Jag kom ut i köket en stund efter att det hänt och gick genast och inspekterade skadan. När jag såg hur det såg ut for ett minne från min egen brännolycka i Italien i somras förbi, parat med mensvärk och min allmänna motvilja mot sår och elände. Resultatet var att jag plötsligt inte mådde så bra och lämnade köket med några uppmuntrande hejjarop bakom mig.
Kändes sådär kollegialt faktiskt.
Och i jämförelse så var min brännskada i somras som en värmeljuslåga jämfört med en majbrasa.
