Jag har ständigt dåligt samvete. Det handlar om maken, barnen, hemmet, vänner, jobbet, kyrkan, tron, släkten…
Just nu har jag dåligt samvete för att jag inte hann gå och byta lilla Svalans hjälm på lunchen. Jag köpte en silverfärgad men hon ville så klart ha en röd. Jag har också lite dåligt samvete för att jag inte räknade ut i förväg att hon ju så klart ville ha en röd.
Jag har också dåligt samvete för att jag inte hört av mig till min syster på länge. Modern berättade att Italiensystern hade bihåleinflammation. Det känns rätt kallhamrat att inte ringa och höra hur hon mår. Jo, jag har ringt, en gång, men då var det upptaget.
Samvetet gnager också en hel del över att jag prioriterar bort städningen av mitt städområde i kyrkan den här veckan. Visserligen ska där storstädas på måndag, men jag har ju i alla fall en gång i tiden åtagit mig det här ansvaret.
Och om jag inte slutar skriva nu får jag dåligt samvete för att jag drar över en minut av lunchrasten…
