Jag hade glömt att våren är så vacker.
Jag hade glömt vitsippornas lyskraft och våryra småfåglars kvillrande kvitter från nygröna björkar.
Jag hade glömt hur milt solen smeker mina armar när jag står vid solväggen och vänder ansiktet mot livet.
Nu spritter livskraften i varje växande gren, i varje soldyrkande blomma, i varje uppstickande strå.
Rabarberknoppen har redan exploderat och vecklat ut sina mörkgröna elefantöron över mörkbrun mylla.
Jättedaggkåpan samlar morgonpärlor i sina veckade skålar.
Jordgubbs- och smultronplantor är försiktiga i starten men lämnar snart sitt luddiga stadie för att ingå i hyllningskören till vårens ära.
Vintern höll sitt grepp om oss länge detta år.
Men nu är det äntligen en jublande, fantastisk, himlastormande lycklig vår.
