Huvudvärken golvade mig igår. Den kom krypande redan tidigt under dagen men jag har smällt i mig så mycket migräntabletter ett tag att jag ville undvika det så mycket som möjligt.
Alltså lät jag den komma.

Så länge jag jobbade lyckades jag hålla den stången men när jag kom hem blommade den ut.
Svärfar var hemma och hjälpte oss kapa murstenar så jag fick ta över matlagningen som Förundersökningsledaren startat.

När maten var klar, uppäten och knappt hjälpligt bortdukad gick jag och la mig. Klockan var bara kvart i åtta. Jag utförde den omständliga proceduren med att sprita rygg och nacke och placera ut de fyra elplattorna till TNS-en, plugga in sladdarna och placera mig själv i rätt läge på kudden och starta apparaten.
Då visade det sig att batterierna var slut.
Jag fick Guldgossen att leta efter nya på alla upptänkliga ställen, men förgäves.
Huvudvärken var så bedövande och kroppen så skriktrött att jag inte ens orkade gräma mig över att alla förberedelser varit förgäves.

Barnen kom in till mig och vi bad kvällsbönen tillsammans och sjöng om den lille ängeln men sedan körde jag iväg dem till sina egna sängar medan jag tacksamt välkomnade den intill medvetslöshet djupa sömnen.

Jag väcktes efter en stund av Förundersökningsledaren. Han strök mig över pannan och sa:
-Jag har bjudit hit några vänner i morgon kväll. Kul va!