Klockan är exakt tolv när jag skriver den första meningen.

Förundersökningsledaren är ute på isarna och rekar lämplig vik för morgondagens nyårsfirande.
Jag och barnen har bara ätit frukost än så länge.
Strax ska jag gå och ta hand om Guldgossens fotvårtor. Han har tre stycken. En liten nykomling, en lagom-stor och en uschling gigant. Det gör fantastiskt ont när vi behandlar dem och han skriker och gråter så att det skär i föräldrahjärtat.

Idag är jag trött och seg. Helst skulle jag vilja gå och lägga mig igen och sova bort hela dagen.
Jag känner mig känslomässigt urladdad. Vi har haft en så underbart lyckad och bra jul. Vi har träffat både Förundersökningsledarens och min familj i flera omgångar och har kunnat fokusera på att umgås så mycket som möjligt.

Nu har alla åkt hem till sitt. Och här sitter jag i ett kallt hus och ska försöka ladda om. I morgon är det fest igen. Nyåret ska firas in med vänner. Det kommer bli jätteroligt och trevligt, men jag har ingen energi att se fram mot det, inte riktigt än. Julkänslorna är inte bortstädade från mitt medvetande ännu och jag tror jag vill sakna de som rest en stund till, innan jag kan ägna mig helhjärtat åt förberedelserna för morgondagen.

Det är svårt att ladda om ibland. Idag är en sådan dag.