MEN!
Jag har ju glömt av att se fram mot biobesöket i kväll. Hur dum får man vara! Det är ju en självklar regel att den som ser fram mot någonting får uppleva dubbel glädje.
Och här har jag suttit hela dagen och bara jobbat och glömt bort att jag ska se fram mot Bond och en barnfri biodate med Förundersökningsledaren.
Inget godis (hade precis ätit massa pannkakor med sylt och VISPGRÄDDE) och inget hångel.
På stolen framför mig satt den förälder som pratat mest på föräldramötet jag var på i måndags. Vi kanske kommer hamna i samma klass efter sammanslagningen och jag ville ju inte ge ett dåligt intryck redan från början.
Precis, skärpning.
Hoppas att det blev lite godis och hångel med der Führer också.