Nu har jag helt plötsligt fått ont i halsen.
Det är inte så konstigt i mitt yrke. Jag pratar ju nästan hela tiden.
Men att det kom så plötsligt, det är jag inte van vid. Jag har suttit här i godan ro och sippat lite på mitt vattenglas och pratat på som vanligt, och som en blixt från en klar himmel kommer känslan. De känns det som om någon hällt inte allt för finkornigt grus i min hals. Eller som om slemhinnorna plötsligt lossnat och sköljts bort och halsväggen ligger öppen och sårbar för minsta dammkorn.
Usch!
Usch då! Inte kul, men ibland har man ju så´n tur att det svidiga, sandpappriga går över till nästa dag. Hoppas på att det är en så´n variant du drabbats av!!
Usch då. Hoppas det släpper snart!
Haha, jag trodde först en FÄT-smörgås var något västgötskt för en macka med mycket fett…..
Nu har jag ordning på mina bekännelser igen 😉
Kram H
Jag bekämpar mitt eget halsont i skrivande stund, men snarare av den svullna sorten än den såriga. Jag dricker skållhett te, så varmt att det känns obehagligt och bränner där “ondskan” sitter. Jag tror faktiskt jag brände mig nyss, på riktigt. Men det kan det vara värt, för huskuren är effektiv. I alla fall på mig…
Bara man varvar mellan olika te-smaker. :o)
Kram till dig och halsen.