Jag börjar känna mig lite otydlig i konturerna, lite luddig i kanterna, lite oskarp i linjerna. De linjer som är till för att definiera mitt jag, min själ.
Men när bröllopet är över ska jag ägna en vecka… nej, det hinner jag inte. Jag ska ägna en hel dag åt… nej, en dag går nog inte heller. Jag ska ägna en timma, eller i alla fall en kvart åt att precis som barnen gör, sätta mig ner och fylla i konturerna… på mig själv.