Jag är ute och gräver i trädgården igen. Den med minne som en häst kanske kommer ihåg att jag påbörjade projekt surjordsrabatt tidigare i somras. Jag (okej, Förundersökningsledaren) har grävt ner mig storblommiga magnolia och jag köpte också en blåbärsbuske och en bollhortensia. Blåbärsbusken har klarat sig bra i sin kruka men bollhortensian är det inte mycket liv i. Idag ska jag gräva ner dem.
Och jag gräver ett hål. Hur svårt kan det vara? Först är det matjord. Lättgrävt och fint. Sen kommer sandjord. Funkar också bra. Men sen är det stopp. Vad nu då! Inte borde tjälen kommit redan, det är ju bara mitten av september. Nej, det är sten. En fasa massa stenkross ligger där och hånler grått åt mina grävförsök. Nu minns jag plötsligt varför det var så bra att låta Förundersökningsledaren gräva hålet för magnolian.
Jag får ont i ryggen, mitt mellan skulderbladen. På samma plats som jag brukar få ont av magkatarren. Kan det vara magkatarr? Jag har ju precis ätit så det är inte helt omöjligt. Jag går in och tar en Novalucol.
Nu får vi se om det går bättre. Första hålet av fyra är halvklart. Hmmm…
