Maken är också vaken.
Förundersökningsledaren menar jag, men det rimmar så dåligt på vaken…
Vi sitter med våra frukostar och suckar över allt som ska göras.
Förundersökningsledaren säger:
-Det är nästan så man längtar tills man blir pensionär.
Jag kokade ägget ändå förresten. Nu ligger det i väskan och blir en andrafrukost på jobbet. Jag känner mig som Nalle Phu, eller någon av de små söta hoberna i Sagan om ringen. De förfasade sig ju över det hårda tempo Vidstige satte upp i flyken undan ringvåldnaderna. Sinsemellan viskade de:
-Jag börjar misstänka att han inte ens känner till andrafrukost.
Hahaha, stackars Zätis. Jag känner igen det sååååå väl. Jag bara flänger runt och hinner inget.
Men du, ägg på jobbet? Luktar det inte… varför hymla… äggmök på hela kontoret då?
Vidstige, ja. Oj oj oj och oh la la.
Jag skäms som en hund över att jag ännu inte skickat kosingen. Jag har ta mig sjutton inte hunnit till bankomaten, men det låter ju så töntigt, så det kan man ju bara inte säga.
K-R-A-M,
Rana
Och tack du fina, fina som öser så älskliga ord över mig. Balsam för egot, jag försäkrar. Kram igen.