Idag har Östen namnsdag.

Östen var den förste jag kände som dog. Han dog en naturlig död på sin ålders höst.

Jag var sju år.
Jag sörjde.

Några månader efter hans död skulle jag och min bästa vän sjunga en avskedssång för en klasskamrat som skulle flytta. Vi sjöng “Vem kan segla förutan vind” och jag tänkte på Östen och grät.

Sedan dess har jag aldrig träffat någon som heter Östen.