För att läsa de här cirkusinläggen i rätt ordning behöver du scrolla ner till inlägget “Cirkus”. Jag tror det kanske underlättar, i fall du verkligen vill läsa allt jag skrivit idag.
Jag har inte skrivit så mycket i och för sig, men det är en fasa massa bilder. Nu kommer de sista. Gummimannen från Azerbadjan är Brazil Jacks stora dragplåster.
Att titta på Gummimannen kändes lite som att vara på marknad för länge sedan, när konstiga människor förevisades instängda i burar. För 1 riksdaler kunde du beskåda skäggiga damen, eller elefantmannen, eller något annat freak.
Igår var freaket en man som inte hade några ledband. Eller som hade ledband som var som gummiband. Eller som hade ledband så uttöjda att de inte längre tjänade sitt syfte.
Man var han förresten inte heller. Han kan inte ha varit så gammal. Hur kommer hans kropp se ut om några år? Kommer armar och ben överhuvudtaget vara fästa vid kroppen?
Nåväl, här har ni Gummimannen i egen hög person.
Först lite uppmjukning:
Sedan började han flaxa med skulderbladen:
Därefter några övningar där han kramade sig själv:
Sedan krökte han en arm i taget:
Jag fattade inte riktigt vart armhålan tog vägen.
Mellan de krokiga armarna lyckades han trycka in ett ben:
Han “vilade” sig en stund, alltid med ett leende på läpparna:
Sedan gungade han lite, med rumpan:
Sedan lekte han titt-ut med publiken:
Efter det blev det lite enhandsstående:
Som han på något krumbuktigt sätt svingade sig ur.
Sedan stod han på båda händerna och stäckte ut sina stackars leder inför finalnumret: 
Konferencieren kom fram och pålyste att Gummimannen skulle rotera båda sina armar 360 grader. Jag förstod aldrig riktigt vad hon menade, eller vad det skulle innebära. Men det såg hur som helst inte särskilt sunt ut:
Med ett kraftfullt hopp svingade han sig ner från “pokerbordet” och mottog folkets applåder.
Nu är det okej för mig om det dröjer ytterligare 28 år innan jag går på cirkus igen men jag vill ändå tacka mina arbetskamrater som avstod från promotionbiljetterna vi fick till jobbet och på så sätt möjliggjorde för mig att ta med mig mina barn (och ett bonusbarn) på cirkusföreställningen. Vad man än tycker så är det ju en upplevelse. Om inte annat så fick jag bra tillfälle att öva upp mitt triggerfinger i mörkerfotografering.
Helena du vackra! Du gör mig så glad. Att du valde att behålla armbandet själv är inte direkt något jag blev ledsen över, tvärtom! Jag kan se dig framför mig, på stranden, lagom brunbränd, med en snygg bikini och MATCHANDE ARMBAND. Det är ju höjden av dresscode, att jag inte tänkt på det förrut. Påminn mig om att lansera den idén inför nästa badsäsong.
Hej!
Vilka vackra cirkusbilder du har tagit. Jag gillar verkligen lakansladyn, tjusigt!
hrm….nu är det dax att bekänna…..jag gav aldrig armbandet till syrran….hrmhm
(jag behöll det själv! Det var exakt samma färg på pärlorna som i min bikini…. :O )