Nu kommer den där lille starke gossen som först var biljettförsäljare och sedan tystlåten clown. Nu är det dags för hans stora nummer. Visserligen kanske man kan tycka att det är hans kollega som står för de dödsföraktande inslagen men jag tycker att Stånggossen är den mest beundransvärde av de två. Det är han som är stark! Urstark!

Här kommer han med stången.Blog ImageHans kollega tar genvägen över hans axlar när hon bestiger stången.Blog ImageHögst upp i toppen klättrar hon.Blog ImageNär hon är däruppe lyckas Stånggossen på något förunderligt sätt placera den långa stången, med den inte allt för lilla damen på, uppe i pannan.Blog ImageSedan ger han sig till på köpet upp på en stege för att hissa damen ännu högre. Ändå upp till toppen på stegen klättrar han.Blog ImageBlog ImageSer ni att han inte håller i stången med händerna för att hålla balansen. Vilken tjurnacke han borde haft, fast det hade han inte. Han var inte stor någonstans.

Där uppe svävade damen omkring…Blog ImageBlog ImageBlog Image…och visade trosorna.

När hon var klar med det och kommit ner på backen igen bytte Stånggossen stång.Blog ImageDen här stången höll han i munnen…Blog ImageBlog Image…medan damen gjorde sina konster. Har ni lagt märke till vilka jättepraktiska skor hon har för den här typen av övningar. Jag tänkte i alla fall på det varje gång hon kanade ner för stången och landade på Stånggossens axlar, och varje gång hon klev med dem på honom för att komma upp.Blog ImageIbland blev det nog för tungt för honom att bära henne i munnen, eller så bidde det lite svajigt, för han tog tag i handtagen emellanåt.Blog Image

Efter munstången plockades axelstången fram och den var ännu högre än de föregående.Blog ImageVar tror ni hon är starkast? I armarna eller i de klämmiga låren?Blog ImageKolla vad högt!Blog Image

Högst där uppe började hon spinna runt, sådär som jag själv gjorde när jag gick i första klass och vi hade tillgång till sådana här stänger (fast utan man underst) på lekplatsen i skolan. Efter ettan blev jag först för rädd och sedan för försiktigt och slutligen för tung för att ge mig på dylika äventyr.

Nu firar de att de båda klarat av sitt nummer, igen. Undrars hur många gånger de uppträder på ett år.Blog Image