Ibland får man kämpa lite för att hålla kärleken vid liv.
Den här veckan kommer vi i alla fall inte ha chansen att gå varann på nerverna. vi hinner nämligen inte träffas så mycket.
Ikväll ska maken hjälpa en kompis att bygga tak över altanen. Han får ta med sig barna dit för jag tänker träna. När jag tränat klart åker jag och hämtar barnen så maken hinner snickra lite i lugn och ro innan det är dags att åka hem och sova.
I morgon är vi inbjudna på Vårsoaré på dagis. Tyvärr hinner inte maken dit från jobbet så han missar denna trevliga tillställning. Kanske hinner vi i alla fall säga hej till varann och äta middag tillsammans innan jag far för att städa kyrkan och gå på tillväxtgruppsledarsamling senare på kvällen.
På onsdag är maken på jobbresa och kommer förmodligen hem en aning sent, typ efter att jag somnat.
På torsdag borde maken gå till lovsångsteamövningen men väljer i stället att följa med på provvandringen inför septembers fjällvandring i Norge.
På fredag ska han iväg igen. Då är det det gamla killgänget som hittar på någon aktivitet (lerduvsskytte tror jag) och får chans att träffas lite.
På lördag är det klassfotboll som sonen är med i. Det håller på hela dagen. Då hinner vi i alla fall umgås hela familjen när vi hejjar på sonen. På kvällen är jag upptagen med fika på församlingskvällen.
Under veckans sista dag, söndag alltså, fortsätter eventuellt klassfotbollen, om sonens klass går vidare. Jag har ansvar för fikat efter gudstjänsten och på eftermiddagen skulle jag vilja åka på en loppmarknad i Norra Härene. Vi får se om jag har samvete nog att få min vilja igenom.
Vilken härlig vecka vi har att se fram emot!
Tillägg: Under tiden måste jag hinna städa barnlokalerna i kyrkan också för det är min städvecka!
