När jag for hemifrån fungerade markiserna. Vi får se hur länge det håller i sig.
Under den senaste periodens riktigt varma, soliga väder har vi påminnts om varför vi skaffade markiser från första början. Det blir nästan olidligt varm, speciellt på övervåningen, när inte fönstren skuggas.
Vi lät installera automatiska markiser som åker ner när solen skiner och far upp när den går i moln, eller om det blåser för mycket. Det är väldigt behändigt. Kanske enda orsaken till att mina snålt vattnade blommor lyckats överleva så länge i min näst intill obefintliga vård.
För några månader sedan (tror jag det är nu i alla fall, tiden går så fort) började markiserna krångla. De åkte inte upp, och sen åkte de inte ner. Markisinstallatören kom och tittade och gissade att vindsensorn fått ett överslag, eller att fjärrkontrollen lagt av, eller att…
Sen hände inget, och sen hände inget, och sen kom markismannen på nytt besök idag kl 12.00. Han hade med sig en kollega. Gemensamt kliade de sig i huvudet (den ene hade mycket hår och den andre inget) och klättrade upp och ner för stegen, slog av och på säkringarna, kommunicerade via mobiltelefonerna, lånade toaletten för att de blev så “pinkenödiga” (nåja, det var bara den ene) och kom till slut fram till… ingenting. Kanske är det något mystiskt fel på elledningarna. Markiserna fungerar ibland, och ibland inte.
När markismannen skulle demonstrera det konstifika beteendet (inte sitt eget, markisernas) fungerade det hela dock hela tiden. Så de for hem, eller kanske iväg till nya bråkiga markiser.
Nu är i alla fall markiserna nedfällda, och kvällens förväntade åskväder kanske i alla fall inte behöver gå allt för “hett” till.
Under tiden som de båda jobbarbyxklädda herrarna utförde sitt förvärv passade jag på att luncha och plocka undan lite där hemma. Jag övervägde att utöka lunchrasten ytterligare för att kunna plocka fram dammsugaren också (svärmor kommer på blixtvisit i kväll) men arbetslojaliteten tog överhanden ganska snabbt. Man kan inte skolka från jobbet för att dammsuga hemma!
