Det finns alltid någon som har ett större perspektiv.
Sonen hörde på TV att favoritprogrammet Bygglov skulle visas i morgon klockan 20.00. Jippie! säger sonen och frågar om han kan få titta.
Tyvärr visas Bygglov på TV4 Plus, en kanal vi inte har. Sonen gråter och jag förklarar. Man måste betala för en del kanaler och man kan inte köpa bara en kanal utan ett helt paket med olika kanaler, varav man förmodligen inte tittar på mer än någon enstaka. Som vuxna måste vi också prioritera vad vi lägger våra pengar på och vi har prioriterat bort extra kanaler.
När sonen torkat tårarna slog det mig att det alltid finns någon som har ett större perspektiv. Sonen reagerar direkt, på det som gör honom ledsen, men jag har ett större perspektiv och kan se helheten, som även inkluderar vår ekonomi.
Jag läste i går i vår lokala tidning att barn- och skolkontoret måste spara in någon procent av budgeten varje år de närmaste åren. Ett av förslagen för att ro iland det hela var att avgiftsbelägga 12 månader om året för de som utnyttjar den kommunala barnomsorg. Idioti, tänkte jag. Man har ju inte barnen på dagis/fritids under semestern, varför ska man då betala?!
Men politikerna har ett större perspektiv. Kanske är det en bättre lösning med 12 månaders avgift, än två nerlagda skolor – vilket var ett annat förslag för att klara budgeten.
När andra världskriget pågick valde de svenska politikerna i mångt och mycket att sticka huvudet i sanden. Helfegt, kan tyckas, men ändå med ett större perspektiv. Ett Sverige i krig hade högst troligt inte klarat sig särskilt bra. Sverige är ett bra land med otroligt bra social omsorg. Visst finns det luckor i systemet, men det finns ett system. De allra flesta har det bra. Hade vi dragits in i andra världskriget kanske vi inte hade varit där vi är idag.
Som människa upplever man ofta att livet är konstigt och orättvist. Någon förolyckas, barn dödas, människor svälter. Världen är så långt från den lyckliga utopi man önskar den vore, som man bara kan tänka sig.
Tanken på att det finns Någon med ett större perspektiv tröstar mej. Jag förstår inte, men jag behöver inte förstå. Sonen kan inte förstå orättvisan i att vi inte har TV4 Plus, jag förstår inte orättvisan i att vissa människor drabbas av sorg och elände hårdare än andra.
Sonen tror på mej när jag försöker förklara. Han litar på att jag som hans förälder förstår bäst även om han själv inte kan förstå.
Jag tror på Gud. Även om jag inte förstår litar jag på att Han vill det bästa för mig.
