Häromdagen, eller “härommadan” som vi säger i Västergötland, var jag en duktig fru och packade upp några flyttkartonger som väntat i garaget sedan vi flyttade in för ett antal år sedan.
Det var ljuslyktor och vaser som nu är utportionerade i skåp, på fönsterbrädor och på pianot.
Bara tre saker var trasiga och bara en av dem blev jag ledsen för.
Det var den här lilla söta vasen jag gärna skulle velat haft hel.
Obetalbart!
Exets mormor skulle en gång visa en jättefin lampa för mig. Hon höll upp den i sladden och sekunden senare föll den i golvet. Kommentaren glömmer jag aldrig.
– Hann du se na?