En gammal arbetskamrat till mig (han är inte gammal, men det var länge sen vi jobbade ihop) berättade en gång i tiden att dotterns dagisfröken dött. Dottern var gravallvarlig när hon kom hem och meddelade dödsbudet. På frågan varför fröken dött var svaret:
-Hon fick kassler!

Om det är någon som inte har tillräcklig fantasi för att tolka ett dylikt sjukdomstillstånd kan jag meddela att dagisfröknen dog av cancer.

Min dotters bästa kompis har varit sjuk och borta från dagis ett tag. Dottern har varit otröstlig av längtan och saknad ibland och vi har hört att kompisen ligger på sjukhus. Dagispersonalen får naturligtvis inte säga varför hon är sjuk och vi vuxna har också varit oroliga att det ska vara något allvarligt.

Så därför var vår lättnad stor (så stor att jag nästan grät en skvätt) när dottern idag kom hem från dagis och meddelade att hon råkat höra fröknarna säga att kompisen kanske skulle hälsa på på dagis i morgon. Maken frågade om dottern visste vad det var för fel på kompisen.
-Ja, hon har halsfluff!

Okej, jag grät inte bara av lättnad, det var skratt-tårar också.