I dag hade jag planerat att åka förbi affären på vägen hem. Jag behöver köpa mer jord för att kunna plantera ut popcornmajsen som nu förvandlats från små ljusgröna spjut till ett högväxt gräsmatta med kraftiga blad.

Eftersom både Guldgossen och lilla Svalan cyklar till skolan i dag så dröjde jag mig kvar hemma en stund och gick inte ut och satte mig i bilen förrän tjugo i åtta. Det skulle ge mig drygt fem minuter tillgodo på jobbet innan arbetsdagen startade.

Tyvärr var det något annat som inte startade.
Bilen!

Den drog runt ett varv på startmotorn, suckade tungt och förblev sedan helt död.

Jag slängde mig upp på cykeln medan jag såg jordsäckarna susa iväg för min inre syn (jag har understundom en väldigt livlig inre syn).
Sedan tittade jag på klockan, i verkligheten, och insåg att jag nog var tvungen att få cykeln att susa i stället för säckarna, om jag inte skulle komma för sent till jobbet.

Nu sitter jag på jobbet, fortfarande med spagettiben och aningen förhöjd puls.
Och ett nytt rekord i bakfickan: 14 minuter och 35 sekunder tog det till jobbet i dag.
Jag cyklade förbi alla, ALLA!