I dag hade jag med mig överbliven pannkakssmet och stekte pankisar på jobbet. Tre gyllengula godingar blev det.
Det bästa var dock inte smaken, utan alla avundsjuka kommentarer från kollegorna.
Men tyvärr var det inte min lunch som framkallade mest kommentarer i köket i dag. Det var i stället lilla kollegans chokladmuffins. Jag brukar tycka att jag är en mästare på muffins men det här var verkligen CHOKLADMUFFINS.
Jag vet inte vad hon stoppat i dem (och hon vägrade dessutom dela med sig av sitt hemliga recept (vilket jag också skulle gjort om jag lyckats skapa dessa fantastiska mästerverk)) men de var helt enkelt perfekta. De smakade så mycket choklad och var så perfekt sega och mjuka på samma gång att jag inte kunde låta bli att stöna av vällust.
