En enda förarglig minut för mycket. Jag tror faktiskt att jag hade klarat det om jag inte försökt öka takten så mycket de sista 250 metrarna. Förmodligen går det snabbare med jämna långa tag än många korta.
Jag spanade in en äldre gentleman med vit skäggstubb och en ung kropp som började sin simrunda med att magplaskdyka i bassängen i den grunda änden och sedan simma under vattnet de första 25 metrarna.
Han simmade nästan dubbelt så fort som jag, trots att han använde sig av bröstsim han också. Men han hade en finfin teknik med kraftfulla bentag och en lite sjöjungfruklatchande rumpvift i slutet av varje bentag. Jag försökte studera honom och lära mig ett och annat men kände mig särdeles fjantig när jag försökte vifta på rumpan.
I början var det väldigt mycket folk i bassängen och fastän jag var den enda snabbsimmaren och kavat la rabarber på mittenspåret så blev jag frustrerad av allt folk.
Jag blev också frustrerad av att någon flyttade om mina kulor på abakusen. Till slut ställde jag mig en stund vid kulramen och illglodde argt på alla som försökte komma i närheten…
…och då hände underverket att de flesta lämnade bassängen. Det blev bara jag och ytterligare två kvinnor kvar.
Och sen kom den där karln som imponerade så duktigt på mig.
Nu vet jag i alla fall att jag “har det i mig”. Några gånger till och med lagom mycket folk i bassängen så ska jag nog fixa mina 2000 meter på en timma.
