I dag har jag plockat fram mina ringar. Förlovningsring och vigselring. Smånervös testade jag om jag lyckades få på mig dem igen… och det gick. Uppenbarligen har några av grammen jag tappat suttit på fingrarna. Skönt! Nu kan jag äntligen se gift ut igen.
Nu gäller det bara att lyckas vänja sig vid att bära ringar. Jag tycker det är rätt otäckt. Jag är rädd att fingret ska svullna så att jag inte får av ringarna igen. Det hände en gång för många, många år sedan, när jag sprungit en bit. Fingrarna svullnade och jag fick kyla och tvåla och kyla och tvåla innan jag lyckades få av mig ringarna. Nu ska jag försöka komma ihåg att ta av dem om jag mot förmodan ökar tempot i livet någon gång.
