Zäta

Hej!

Nu är det tre år sedan jag skrev någonting i den här bloggen och jag tror inte att jag kommer återuppta bloggandet igen men jag blev nyfiken och ville kika in för att se hur användargränssnittet ändrat sig.

Det har ändrat sig.
Skulle jag börja blogga igen så måste jag sätta mig in i hur allt fungerar med bilder och text och länkar osv. Jag har svårt att se mig själv lägga ner tid på det.

En liten uppdatering kan dock vara på sin plats, nu när jag ändå tagit mig in bakom inloggningsuppgifterna och hittat tangenterna.

Jag är äldre. Det kommer nog inte som en överraskning för någon annan än mig själv. Jag har ju sett de grå ståna öka i antal, jovars, men jag känner mig ju inte så mycket äldre. Eller, det kanske jag gör egentligen. Inte till sinnet, men i kroppen. Och det är som det ska.

Barnen är också äldre. Det är mindre förvånande, men mer skrämmande.
Guldgossen har rakat av alla guldlockar och fyller 21 år i år. Han har bil, jobb på bemanningsföretag och är en underbart ansvarskännande ledare i både Royal Rangers (pingströrelsens scouter) och ungdomsarbetet i kyrkan.
Lilla Svalan ska bli 18 år i sommar och går andra året på gymnasiet. Hon är fortfarande lika livlig och social som hon alltid varit men vi föräldrar har sluppit den där jobbigheten i tonårsperioden som jag trodde skulle komma med tanke på vilken liten tonåring hon varit till humör och uttryck ända sedan hon fyllde ett år.

Förundersökningsledaren är den ende i familjen som inte åldrats. Mycket skumt!
Han håller sig fräsch med skridskoåkning, promenader och båtliv. Den här säsongen har det dock inte blivit en enda skridskotur. Den globala uppvärmningen har omöjliggjort några isfärder i vår del av landet. Man skulle kunna tro att jag, som hypotetisk orolig hustru, skulle glädjas i hemlighet över alla inställda tre-centimeter-tunn-is-dagar, men jag har aldrig oroat mig. Han vet vad han gör, min man.

Livet rullar vidare för oss alla.

Utom för min pappa. Han dog i höstas. Om detta behöver jag skriva mycket. Men det gör jag nog i min egen dagbok. Den som inga ögon ska läsa förrän den dag jag träffar pappa igen.

Nu får det vara färdigskrivet. En IKEA-kasse med ren tvätt väntar på att jag ska förbarma mig. Hur hann jag blogga, då när jag bloggade? Det är nästan lika konstigt som att Förundersökningsledaren inte blir äldre.

Adjöken, som pappa skulle sagt.

Det bloggas dåligt nuförtiden kan tyckas.
Men nejdå. Det är bara inbillelse (Skälvumskt uttryck för inbillning).

Även om jag inte bloggar så flitigt här i min egen blogg, så pågår desto mer aktivitet på systrabloggen Tre nyanser av Grönt.
Där bloggar jag och mina två systrar om odling, trädgård, natur och allt annat som vi förknippar med det gröna livet. Kika gärna in och ta del av våra upplevelser och erfarenheter, betraktelser och upptäckter.

Det klagas.
Det klagas på att jag bloggar för lite.

Härligt säger jag! Det betyder ju att det finns någon som faktiskt kikar in här emellanåt och vill ta del av mina ord.

Jag är lite bekymrad.
Bekymrad över att mina ord håller på att ta slut.
Facebook har tagit över och har ju inte precis en utvecklande effekt på ordförrådet. Det är mer “Hänger med bästaste polarna!!!!!” än “I dag har jag haft förmånen att få umgås med goda vänner. Vi har inte ägnat oss åt några speciella aktiviteter utan bara just umgåtts och njutit av varandras sällskap.”
Facebook är mer av snabba tryckningar på gillaknappar än nogsamt genomtänkta begrundande ord.
Många beskyller facebook för att bara vara yta, prestationer och stressframkallande “se vad duktig jag är”-uppdateringar. Det beror nog på vilka vänner man har. Och framförallt hur man väljer att läsa.

Jag ska göra ett litet test. Här och nu.
Av de 20 översta “inläggen” på min startsida är:
1 – en förfrågan om bärhjälp
1 – en uppdatering om hur det går med författandet av barnböcker
3 – delning av musik
3 – delning av kommande evenemang
2 – delning av bilder
1 – ren reklam
3 – inlägg från en skojfrisk språkgrupp
1 – delning av debattartikel
1 – kryptisk uppdatering som man inte förstår sig på
1 – personlig uppdatering om livet
1 – information om vänner som gratulerat andra vänner
2 – personligt och roligt inlägg

Inte ett enda inlägg av typen “I dag har jag promenerat två mil, bakat hundra bullar, besökt min sjuka släkting, kokat soppa på en spik, slutat tidigare för att kunna mysa med barnen och avslutat kvällen med att stryka alla makens skjortor. Dessutom passade jag på att rensa ut våra garderober och omorganisera alla köksskåp medan jag lyssnade på ljudboken “Förverkliga dig själv och bli en bättre människa.”
Det är faktiskt väldigt tunnsått med sådana statusuppdateringar. Och skulle någon av mina facebookvänner någon gång lyckas få till en sådan dag tycker jag sannerligen att de är väl värda att skryta om det!

Men som sagt – facebook handlar om att kortfattat beskriva vad det nu är man vill dela med sig av. Det är inte alls samma fokus på de rätta orden som man kan tillåta sig i en blogg. Och jag är rädd för att min verbala inkontinens har… botats.

Om du tycker att jag plötsligt braschar på med fler bilder än vanligt så är du på intet sätt ute och cyklar.

När jag fyllde år fick jag en ny mobil av maken. Jag tror han tröttnat på min egenhändigt inspelade ringsignal på förra mobilen.
Med min nya smartphone kan jag ta bättre bilder än tidigare och jag kan också spela
Wordfeud och Ruzzle.

Däremot har jag inte lärt mig hur man spelar in egna ringsignaler…

Inläggen på bloggen duggar inte direkt tätt. Snarare är det en liten droppe då och då och för det mesta är det uppehåll.

Men så får det lov att vara. Jag har inga tankar på att sluta blogga helt men om nu livet och jag har annat att pyssla med ett tag så är det helt i sin ordning.
Mycket av min kommunikativa och skrivande sida får sitt lystmäte via Facebook.

Förundersökningsledaren gav mig en ny mobil i födelsedagspresent. (Jag misstänker att han tröttnat på min ringsignal. På den nya mobilen har jag ännu inte lyckats lista ut hur man spelar in och använder en egen ringsignal…) Den nya mobilen har en hyfsad kamera och när jag är hemma kan jag trycka på en ikon så att den kopplar upp sig till vårt trådlösa nätverk.
Och huxflux har jag blivit en av de där människorna som ständigt lägger upp foton på Facebook.

Bloggen blir “lidande” men vem bryr sig?

I kväll har jag lagt till några lapptäcksbilder under tidigare inlägg.

Du hittar dem här, här, här, här, här och här.

Det här är inlägg nummer 4100.

Snart fyller jag 41 år.

Tänk vilket sammanträffande (läses med hög andel ironi).

Jag vill bara upplysa om att jag inte med vett och vilje skrivit samman texten i inlägget nedan. Det är one.com som fixat det och det går inte att åtgärda, i alla fall inte just nu.
Det där har hänt tidigare vet jag. Förhoppningsvis kan jag gå in och rätta till det om några dagar, när one.com tröttnat på att ignorera alla returtryckningar.

Det här är inlägg nummer 4000.

Jag har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det blir 1500 dagar om jag räknar rätt.
Vilket innebär att jag skrivit två och två tredjedels inlägg om dagen i snitt.

Här vore det på sin plats att utfästa garantier om att fortsätta blogga i ytterligare fyra år, eller att sluta på studs.
Men ni får ingedera. Jag fortsätter så länge jag har lust. Har du tröttnat på att läsa så hyser jag förståelse. Jag är säkert, åtminstone under stundom tillbaka i samma gamla hjulspår. En människa utvecklas förmodligen under hela livet, men det går olika fort på olika områden och inom vissa handlar det säkert mer om degenerering än utveckling.

Jag ämnar inte lägga ner tid på att utröna inom vilka områden jag strävar frammåt och var jag har mina allt svagare sidor. En av mina svagheter är nämligen bristen på reflektion.

Jag nöjer mig med att konstatera att 4000 blogginlägg är en ganska ansenlig mängd och att det kommer bli åtminstone några till innan jag slutar.

Är det någon mer än jag som tycker att min nuvarande header – den när jag kikar över glasögonkanten – är lite läskig.

Jag har så mörkt bruna ögon att bilden, när den seipats, inte ger mig några pupiller. Eller är det irisarna som fattas? Hur som helst så ger just ögonen ett nästan utomjordiskt intryck.
Näsan syns inte heller så bra. Har jag över huvudtaget några borrar?

Om sanningen ska fram ser jag ut som en alien. En lätt skelande alien…

Jag ser kanske bättre ut i min helhet.

Vill bara förklara att min blogghoster plötsligt har fått för sig att det är onödigt med ny rad. Det kvittar hur mycket jag än entrar i texten så blir allt bara ett enda stycke.

Update:
Nu har det rättat till sig, och jag har rättat till de konstiga inläggen.

Coola bilder från en ung killes blogg:
http://www.tobiasedstrom.se

Jag bloggar visst lite mer sporadiskt nu, även om jag har en massa skrivklåda i fingrarna.
Anledningen till att den understundom strida strömmen förvandlats till en närpå uttorkad bäck, är att jag ägnar mig åt annat under min bästa bloggartid.

Det är på lunchrasterna på jobbet som jag brukar logga in och skriva av mig lite. Det passar så bra att först äta något gott och sedan låta magen smälta maten medan jag aktiverar några hjärnceller.

På sistone har jag dock mer och mer dröjt mig kvar i köket och umgåtts med mina arbetskamrater. De är ju så förtvivlat trevliga. Och jag gillar inte bara att använda fingrarna verbalt, det är de facto ännu mer ultimat att låta orden flöda ur munnen.

I dag har Henrietta namnsdag.

Plötsligt blir jag påmind om Henrietta. Den där överklassmänniskan som inte kan låta bli att se ned på varelser som jag själv.
Hon har inte gett ett ljud ifrån sig på flera år.

Kanske ska jag flytta över hennes blogg in i min egen. Kan det sparka liv i den uppblåsta donnan?

Ibland blir jag så sugen på att skriva. Bara låta orden flöda och inte bry mig särskilt mycket om varken innehåll eller uttryck. Det är väl därför jag håller liv i bloggen. Det är en utmärkt tummelplats för en wannabe med lågt självförtroende och verklig eller inbillad tidsbrist.

Om jag vore arbetslös skulle jag förmodligen göra ett allvarligt menat försök att få till en bloggbok. Egentligen tycker jag inte att en bloggbok är en riktig bok. Den består ju av en massa, icke sammanhängande texter. I bästa fall blir det en samling essäer, betraktelser eller kåserier. I sämsta fall får läsaren bläddra bland dagboksanteckningar utan mening för någon annan än ”författaren”. Och skulle jag skriva en blok skulle det förmodligen bli det sistnämda.

Trots mina aversioner mot bloggböcker (jag har inte läst en enda, så jag kanske skulle kalla det för förutfattade meningar i stället) skulle jag ändå knåpa ihop en blok, om jag hade tid.
Det känns som en blok vore ett enkelt första steg. Texterna finns ju redan. Det är ”bara” att sålla bort de värsta bottennappen och försöka sig på en någorlunda lättläst sidindelning.
Och när boken är klar och tryckt hos vulkan.se inbillar jag mig att jag skulle bli så inspirerad att jag fortsatte av rena farten. Kanske inte med några spännande deckare eller rafflande kriminalromaner men med en barnbok.

Nu föreligger ingen risk att jag blir arbetslös. Tack och lov!
Omvärlden (min man och mina barn) är nog också tacksamma för det.
Eventuella bloggläsare kanske också är tacksamma. En hel bok Zätabladder lär bli i mastigaste laget. Och jag skulle förmodligen tvinga er att köpa den!

Jag börjar komma i semesterstämning. Det innebär bland annat mindre bloggande.
Bara en liten förvarning om vad som är att vänta de närmaste fyra veckorna.

Jag facebookar mer än jag bloggar nu för tiden. Bloggen blir nog lite lidande och framförallt blir alla andra stackars facebookare lidande av att läsa om allt jag gör.
Det är ju inte riktigt lika frivilligt att läsa en massa nonsiga statusuppdateringar som att läsa om mitt liv på bloggen. Här är det bara jag. På facebook är jag en i mängden och kan vara svår att sålla bort.

Att jag facebookat för mycket märkte jag alldeles nyss när jag fick ett härligt mail och frenetiskt letade efter gilla-knappen.

Jag fick just veta att en av mina kompisar fick den här parfymen i present av sin man.

Pinsamt.
Jag kanske borde gjort som en klasskompis alltid gjorde på högstadiet, hon tittade under bordet innan hon skulle kommentera ett slag skor. Hon kollade in folks frisyrer innan hon uttalade sig om hår. Hon kontrollerade vad de runt omkring bar för kläder innan hon pratade om konstigt mode.

Hon visade helt enkelt hänsyn.
Och så pratade hon inte så mycket heller.

Det är märkligt vad suddiga bilderna blir i bloggen, även när jag skärpt upp dem så mycket att det överträder gränsen till vad som är uthärdligt i bildredigeringsprogrammet.

Vart tar skärpan vägen på vägen?

Nu kommer det lite nya bilder.

Till exempel på sushi från långfredagen.
Och på Silverfallen från i måndags.

Nu har jag lagt till lite bilder i det här inlägget. Och en bild här.

Hörrni, ni tävlar alldeles för dåligt. Därför blir det ingen dragning i dag. Det är ju bara en enda tävlingskommentar! Se nu till att skriva lite kommentarer så har ni chansen att vinna en ring.

Det går bra att tävla nu.

Det här är inlägg 3333. Eftersom lilla Svalan just lärt sig att 3 är ett mytiskt tal som bör användas i de sagor de författar i skolan, så måste jag ju använda mig av den vetskapen även här på bloggen.

Alltså blir det en tävling. Och föga förvånande lottar jag ut ett smycke.
Det enda du behöver göra för att vara med och tävla är att skriva en kommentar till det här inlägget och ange vilken av nedanstående ringar du vill vinna.

BLÅ

GRÖN

KOPPAR

SVART

BRUN

VIT

Alla ringar består av silverfärgad koppartråd och olika pärlor. Allt är nickelfritt.

Det blir dragning av vinnaren nästa lördag. Har jag inte fått mist fem kommentarer på inlägget tills dess så väntar jag lite.

Nu är jag i kapp med inläggen.

Inläggen ovanför detta har korrekt tidsangivelse.

Torsdag 27/1-11:

Det här känns inte bra.

Bloggen har legat nere i flera dagar och jag har abstinensbesvär. Samtidigt börjar jag bli lite orolig för att det ska vara något allvarligt fel. Tänk om alla mina tretusen inlägg är gone forever. Jag vet inte riktigt hur jag skulle reagera då.

Och vad innebär de här tankarna? Är jag allt för engagerad i min blogg? Är det osunt? Borde jag egentligen sluta blogga?
Har jag rejäl otur så permanenteras det här uppehållet så att jag blir en ofrivillig före detta bloggare.

Det låter inte särskilt kul med en före detting? Men om nu min blogg är borta så tror jag att jag ändå kanske inte orkar göra mig omaket att skaffa en ny.

Min blogg har varit nersläckt ett tag men nu verkar den vara på spår igen.
Inläggen ovan det här är sådana jag skrivit ner och sparat ifallomatt jag skulle kunna få blogga igen.

Det innebär att de inte är skrivna vid den tidpunkt som anges, men det tror jag ni överlever, och jag också…

I morses fick barnen tio minuter på sig att vakna, byta om och borsta tänderna innan vi skulle sitta i bilen på väg till skolan.
Själv hade jag en timma och tjugo minuter till mitt förfogande.

Ansvarig för denna grova snedfördelning av tiden är Elin. Elin med bloggen “Från barn och dårar“.

Jag försöker hålla mitt liv så drogfritt som möjligt. Röker inte, dricker inte alkohol, nyttjar inte kaffe mer än vid speciella tillfällen… Men jag har en last som tagit mig i ett järngrepp. Det är ett beroende som jag villigt erkänner att jag inte gör det minsta för att ta mig ur.

Min drog är Elin. Jag bara måste få insupa hennes ord varje dag. Dagarna utan Elin blir innehållslösa och tomma. Då saknas en väsentlig del av mitt liv.

I morses var det fest. Det fanns flera inlägg i Elins blogg som väntade på att jag skulle få frossa i mig dem till frukost. Det var därför barnens morgonminuter krympte ihop till ett minimum.
Men det var det definitivt värt. Särskilt som barnen klarade utmaningen galant. Prick halv åtta levererade jag dem till skolan, precis i tid för fritidsfrukost.

Nu har jag gjort mer än 3000 inlägg i bloggen. Och jag har inte ens hållit på i två år.

Ett svagt ögonblick hade jag tankar på att lotta ut något vid det 3000:de inlägget, en ring jag gjort till exempel. Men ögonblicket kom och gick utan att jag hann notera det ordentligt. Så nu kanske ni måste vänta ytterligare tusen inlägg innan någon chans till vinst dyker upp

Jag har lagt till några bilder i det här inlägget, om någon vill veta hur vårlökarna jag planterade tidigare kommer se ut när de blommar.

Även om det inte märks så mycket på bloggen längre, så är jag fortfarande väldigt förtjust i smycken. Jag har inte haft tid att sätta mig i min pysselhörna på flera månader, men hjärnan har inte slutat komponera halsband, armband och ringar i fantasin.

Medan jag väntar på att få tid till egna kreationer har jag passat på att titta lite på VÅGA´s vackra smycken.

Jag skulle gärna vilja vinna det här armbandet till exempel.

Och tänk vilken tur! På Nordljus blogg kan man göra just det!
Klicka på länken så kommer du också dit.

Lördagsvädret har satt sina spår hemma hos familjen Zäta. Telefonerna är döda, Guldgossens dator har lagt av och mailen är inte kontaktbar.

Men vi kommer åt nätet så jag kan fortfarande blogga!

Vad har den här galna figuren gjort i sommar tror ni? (Fotot har lilla Svalan tagit på mig vid en lunch på Luröbryggan.)

Jodå, det har blivit lite sol och bad, och en massa bröllopsförberedelser, en del trädgårdsarbete, resor och så har jag firat födelsedag.

En enkel födelsedagstårta bestående av kolakladdkaka med några jordgubbar och vispgrädden bredvid. Det funkar också fint.

Vi har inte bara haft roligt.Lilla Svalan är nog dem som skadat sig mest, men så är hon också den som bäst lever ut sina känslor, är nyfiknast och upplever mest.

En annan liten en, eller rättare sagt ännu mindre, är Italiensysterns yngste son. Han är envis som synden och kan verkligen ge hals när han inte får som han vill, men han är söt som socker och gör sig väldigt bra på kort, något som Italiensystern också har upptäckt.

I sommar har jag haft på mig min skarlett en hel del. En så bra uppfinning att jag funderar på att försöka mig på att sy en till efter eget huvud.

Min mest favoritiserade bloggerska (förlåt alla andra, men här handlar det om ren och skär kärlek) är tillbaka.

Nu skriver hon om, och jag citerar: “Barnprat, pinsamma frågor, kladdiga kärleksförklaringar, kloka förklaringar och högklassig humor. Små människor, stora ord.”

Mina damer och herrar, låt mig presentera
Från barn och dårar
skriven av Elin Damberg, tidigare känd som Rana, i alla fall i bloggkretsar.

Nu så, nu ska ni få se bilder så ni storknar. Jag har plockat ut nästan hundra kort från juli och ämnar smäcka upp dem på bloggen. Alla kanske inte vill vara med i dag, men de kommer allt eftersom.

Snart kanske det vankas bilder här på bloggen, om några dagar eller så…

Jag har börjat tröttna.
Inom en inte allt för avlägsen framtid skulle jag vilja göra om utseendet på den här bloggen. Inte mycket, men byta bild och lite färger.

Jag var ute i trädgården och fotade en runda i går kväll. Sedan tänkte jag på att det var väldigt länge sedan jag la upp några bilder på bloggen också.

Tyvärr är Picasa, det bildbehandlingsprogram vi använder, “trasigt”. Det avslutar sig så fort det startat. Felet är enligt Förundersökningsledaren att vi har för många filmsnuttar liggandes där. Men jag vet inte hur man ska lyckas ta bort dem om man inte kommer in i programmet. Vi vill ju inte radera dem från hårddisken, bara ta bort dem från visningen i Picasa.

Det kanske är bra att Picasa är omedgörligt för tillfället, jag hade ändå inte haft tid att pyssla till och lägga upp bilder på bloggen. Det finns så mycket annat jag borde eller vill göra.

Hjälp!

Vad grönt det har blivit här nu då. Jag vet inte vad som hänt. Det är inte jag som fått spatt i alla fall, så mycket vet jag.

Skulle gissa att det är bloggleverantören som ställt till det. Hoppas att det inte blir fler fadäser, som att hela bloggen försvinner till exempel…

Update:
Nu är den vanliga sköna brunbeiga färgen tillbaka. Hoppas att ingen av mina eventuella besökare hann blir bortskrämd under den gröna färgraiden.

Jag känner att jag sugs tillbaka till bloggen lite, bort från Facebook. Det känns bättre att kunna skriva fler ord, utan att sticka ut för mycket.
Och i bloggvärlden är det lättare att hålla sig uppdaterad, att läsa lite här och lite där. Inte serveras hundratals info-snuttar om man missat en halvdags läsande.

Inte så att jag funderar på att lämna FB, men jag känner inte samma behov av att hålla mig uppdaterad som jag gjorde alldeles i början. Det känns mera rofyllt att hänga här, i min egen lilla vrå av internets gigantiskt nät, och göra saker i min egen takt.

På tal om takt så har jag ju bestämt mig för att dra ner på tempot IRL också, i alla fall ett litet tag. Tills jag sovit i kapp och återhämtat mig från de senaste dagarnas huvudvärksattacker.
Så nu ska jag bara städa i ordning i köket och sedan gå och lägga mig med “Kinesen”. Det är inte Förundersökningsledaren jag syftar på utan en bok av Henning Mankell.

Fick en bra-att-ha-länk av Jensen.

Här ska jag gå in och kika när jag verkligen vill veta, och inte bara skriver på, som jag väl till vardags gör.

Jag blir så trött på min blogg.

Inte på själva innehållet, även om det kanske inte heller varit så inspirerande de senaste… tusen inläggen, men det är liksom tekniken bakom som strular.

Varje gång jag lägger upp ett nytt inlägg så får jag upp ett felmeddelande, och sedan slutar det vanligtvis med att jag på något mystiskt sätt får upp dubbla inlägg.

Påminnelse till mig själv:

Kolla in den här fotosidan!

Under påsken träffade jag denna härliga pingla.

En supertrevlig, skönsjungande, uppsluppen, snygg och helt igenom fantastisk människa.
I dag upptäckte jag att hon bloggar också.

Det är som jag befarade. Facebookandet har menligt påverkat bloggandet. Jag känner inte alls samma sug efter att kreera ett inlägg här när det räcker med en mening på FB för att få ur mig verbalspyan.

Planen för lunchen var att gå ut på stan och shoppa lite.

I går glömde jag min plånbok i Förundersökningsledarens bil.
Den bilen är i Östergötland just nu.

Jag får väl blogga lite i stället. Suck! (Och detta skrivit med ironi, eftersom jag är bloggoholist.)

Tittade på dokumentären om Emma i går kväll. Emma som förlorade sina två små barn och närpå sig själv när den riksbekanta och svartjuka “Tyskan” försökte få tillbaka sin före detta kille med våldsamma metoder.

Nu funderar jag på att sluta blogga. Emma berättade nämligen att hennes och sambons bloggande och facebookande förmodligen var en bidragande orsak till att “Tyskan” kunde söka upp dem.

Inte för att jag har några ovänner, som jag känner till, men det hade ju inte Emma heller.

Medan jag funderar på om jag ska sluta eller inte så… fortsätter jag nog blogga som vanligt. Bloggandet är en drog, en beroendeframkallande vardagsventil som jag faktiskt inte vet om min mentala hälsa skulle klara sig utan. (Ja, jag vet. Jag är bra på att överdriva…)

Jag har en hel liten radda inlägg som väntar på att skrivas. Några av dem hade jag tänkt sätta på pränt under lunchen.

MEN
Det är kallt här.
Och när det är kallt fryser man.
Och när man fryser vill man bli varm.

Alltså har jag ägnat hela lunchen åt att stå med akterpartiet tätt upptryckt mot elementet i köket.

Jag har en liten to-do-lista på kylskåpet i köket.
Där står det bland annat:
Lägga upp bilder på bloggen.

Nu var det ett bra tag sedan bilderna togs och det är egentligen inte så kul att lägga upp inaktuella bilder, såvida man inte har en renodlad fotoblogg.

Men lägga upp dem vill jag ju i alla fall… så nu har jag löst dilemmat genom att lägga in mina gamla bilder i ett gammalt inlägg.

Vill ni se dem klickar ni här.

Förundersökningsledaren har åkt för att skjutsa Guldgossen till Royal. När han kommer hem kommer han invadera kontoret och inte lämna någon datatid över till mig. Alltså får jag passa på nu om jag vill blogga.

Och det vill jag.
Men vad ska jag skriva?

Jag kan inte komma på något vettigt, inget ovettigt heller.
Förresten har jag lite ont i vänsterarmen också, efter allt knappande på telefonen idag.

Dagens outfit

Grå knälånga yllestrumpor. Yllestrumpor på vintern är underskattat. Det är en underbar lyx att få gå omkring med varma ben och fötter. Jag äger bara två par likadana yllestrumpor och har snart slitit ut dem.

Svarta trosor som hängt med länge. Ja, inte på rumpan alltså, utan i livet. Jag har säkert haft dem i min ägo i minst tio år, kanske tjugo.

Svart vadderad BH av märket Salming. Jag gillar tanken på att Salming omsluter min byst. Det ultimata hade varit om Förundersökningsledaren hade gjort en BH-serie. Då skulle jag må riktigt bra!

Blåjeansblå jeans med resår i ryggen, dragkedja och knapp fram. Två fickor fram, inga i bak. Byxorna är aningen för stora. De utgör hälften av mitt senaste klädinköp.

Kortärmad svart reklamT-shirt med stort tryck på ryggen och litet tryck fram. Tillräckligt lång för att stoppas ner i byxorna vilket är ett stort plus vintertid. Ganska stor och oformlig men helt okej att ha under.

Skönbeige långärmad luvtröja i plysh med dragkedja hela vägen. Två små fickor fram som mest är för dekoration men man kan på egen risk lägga ner något litet. Ca fem centimeters muddar ton-i-ton i ärmslut och nederkant. Vit rund snodd med texten “Tippy” tryckt i beige trädd genom luvkanten.

Lösa flätor, en vid varje öra. Med svart liten gummisnodd i ändarna. Jag tycker om att ha flätor. Det är något ungt och Lilla-huset-på-prärien-aktigt över flätor.

Bäbisblå snusnäsduk som egentligen är en gossefilt. Jag har köpt den i en bäbisbutik som höll konkursutförsäljning. Jag gillar verkligen att ha en scarf i halsen, även om det gör min korta hals ännu kortare. Tyvärr har jag förslarvat min militärhalsduk, både den jag fick (eller kanske rättare sagt tog) av pappa och den jag köpte på Ö&B för att ersätta pappas.

Naturellt ansikte, kanske en aning för torrt.

Silverörhängen i form av tempelriddarkors.

Jag är med och tävlar om det här fina smycket från Dreams of Pearls på Muppsans blogg.

Det kan du också göra.

Den som vinner får själv bestämma vad det ska stå på smycket.
Om jag vinner vill jag att det ska stå “I believe”.

Nu när jag fått ordning på listan med länkar så kan jag passa på att tävla lite också.

Dagens första tävling hittar jag hos Hallon och Blåbär.

Gå gärna dit och tävla du också. Du kommer mötas av en mysig blogg med en mysig bloggerska bakom orden.

Jag håller på att försöka skapa lite ordning på blogglistan till höger.
one.com som är tillhandahavaren av mitt bloggutrymme, har inte riktigt funkat som jag vill på sistone. Typ ett år!

Nu har jag i alla fall lyckas ändra om lite. Nästa steg blir att få liv i länkarna också. Just nu kommer jag inte åt one.com så det får vänta ett tag till.

Vill ni läsa om UFO:n och andra märkvärdigheter.

Kolla den här bloggen, som faktiskt skrivs av en person som finns i bôjda.

Eftersom ingenting skrivvänligt verkar hända idag får ni hålla till godo med lite foton.

Först nyårsnattens spelbord.Det ser ut som rena kaoset. Det var det kanske lite också. Det goda godiset har Falunsystern och hennes Fästman gjort. Min favorit var kaffebemängda chokladbollar doppade i choklad. Choklad med choklad liksom – kan inte bli fel!

Vi orkade inte spela klart. Settlers heter spelet och kan verkligen dra ut på tiden. När klockan var halv tre gav vi upp. Då ledde Falunsystern och hennes man tillsammans med mig.

Har ni inte spelat Settlers någon gång så är det ett spel jag verkligen rekommenderar. Det innehåller lagom många delar att hålla reda på och är riktigt roligt. Spelplanen blir annorlunda varje gång och det handlar både om tur och skicklighet och strategiskt tänkande.
På bilden spelar vi med en utbyggnad, så att man kan vara sex personer, annars är grundspelet för fyra. Det finns en rad extra utbyggnader man kan köpa, för att ge nya dimensioner när man väl är inspelad och kan grunderna ordentligt.

Falunsystern kom till nyårsfesten med en överraskning. Hon hade för en gångs skull inte platta håret utan lät de naturliga lockarna inrama ansiktet.Jättesnyggt!

Hon fick mycket beröm för sitt tilltag och kanske är det därför hon körde favorit i repris på vår “julafton” med min familj.

På nyårsdagen hade vi julafton igen. Då samlades hela min familj; mamma och pappa, jag, Förundersökningsledaren och våra barn, Italiensystern, Italiensysterns man och deras två barn, samt Falunsystern och hennes fästman. God mat och paketöppning stod på agendan.Den minste lille italienaren var glad och nöjd och det var även hans storebror.
Storebrodern fick ett fiskespel av oss – det var det paketet ni fick gissa rimmet på tidigare.Det var ganska svårt för “kroken” på fiskespöna var ingen krok utan bara en liten plupp, men unge herr Italienare har ett fantastiskt tålamod och en envishet utan dess lika, så han fiskade glatt vidare.

Lilla Svalan fick leklera av mina föräldrar. Den har hon lekt med tillsammans med bästa kompisen. De har gjort olika fantasifulla skapelser. Den mest oväntade var nog den här:

Fördelen (i alla fall en av fördelarna…) med julledighet är att man hinner blogga så mycket.

Nu ska jag försöka hålla mig från att vare sig skriva eller lägga upp mer bilder idag.

GOD FORTSÄTTNING!

Zäta full av julglädje.

Det är väl ingen som missat kreativa Ranas galleri.

Jag har också försökt mig på det där med att måla.Här är mitt konstverk, ritat med tuschpennor på barnens ritblock.

Sanningen är att jag målat av en tavla som hängde i en stuga vi bodde i när vi var på skidsemester för några år sedan.

Tack för att du skrev en kommentar här, “Tänkte bara”. Nu fick jag chansen att hitta din blogg Alltså!

En ätbar bajskorv och lite IKEA-ljug gör mycket till för att lätta upp min stämning på morgonkvisten.

Det här är inlägg nr 2121.

Det är inte klokt att jag skrivit så mycket redan.
Vilket äckligt tjock bok det skulle bli om jag lät trycka allt.

Jodåsatt… tanken lever kvar.

Under nästan hela mitt bloggarliv har jag följt den här fantastiska bloggen.

Jag får så mycket inspiration och det är så lugnt och rofyllt hemma i Kamomillas Villa. Ibland har jag tänkt att jag skulle vilja tillbringa några semesterdagar där, gärna så här i jultid, för att insupa stämningen och få vila för själen.

Kamomillas villa är egentligen inget spektakulärt eller särskilt annorlunda hus men det hon med enkla medel gör med sitt hus är i sanning värt all uppmärksamhet.

Jag har också riktat min uppmärksamhet åt de vackra smycken Kamomilla skapar av bestick. Till min lycka lottar hon nu ut två av dem.

Vill du också ha chansen att vinna ett vackert smycke behöver du bara klicka dej till det här inlägget och lämna en kommentar. Tävlingen pågår till söndagen den första advent.

Om ni undrar så har jag tagit bilden högst upp på bloggen för ett år sedan, på jobbet.

Jag gillar den, särskilt när man som här kryper så nära lågan.

Egentligen är det för tidigt för röda ljus. Det är ju inte jul än, men jag ville ha lite ljus och värme i höstmörkret.

Nu regnar det roliga bloggar.

Här är en sköning till.

KOLLA!

Eftersom min bloggtillhandahavare inte tillåter mig att ändra i blogg-listan till höger (och där behöver verkligen städas!) så skriver jag en liten påminnelse till mig själv.

LÄS DEN HÄR BLOGGEN!

Nu har jag skrivit ut prickar över alla a och o som egentligen inte var a och o medan jag var i Italien, utan levde under förklädnad eftersom italienska tangentord saknar sådana finesser som å, ä och ö.

Så ni som kanske inte orkat läsa de 17 inläggen jag skrev medan jag var bortomlands kan scrolla ner och läsa ikapp, om ni skulle vilja.

Det här är inlägg nr 1971 på min blogg.

Jag föddes 1971.

I fredags hämtade jag en lista hos Annika. Jag började fylla i mina svar men blev avbruten och råkade lägga ut listan, med Annikas svar, på min blogg.

1. Hur gammal är du om fem år? 45 år.
2. Vem var den sista du träffade? Min man.
3. Hur lång är du? 169,5 cm
4. Vilken var den senaste film du såg? Jag minns inte riktigt. Den var någon rätt kul med Jim Carrey som vi såg tillsammans med barnen.
5. Vem ringde du senast? En vännina jag inte pratat med på länge.
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Jag tror det var till någon av mina systrar men jag vet inte. Det kan ha varit till Förundersökningsledaren också, och i så fall var det mest troligt en inköpslista. Nej, nu vet jag. Jag skickade ett SMS till Förundersökningsledaren via hitta.se med ett telefonnummer.
7. Vad är dagens planer? Gå och lägga mig.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Ringa om jag bara ska vara social, och SMS:a om jag vill nåt kort.
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Gifta. De har varit gifta i drygt 40 år.
10. När såg du senast din mamma? I söndags.
11. Vilken ögonfärg har du? Brun
12. När vaknade du idag? Kvart i sex, precis som alla vardagar. Ibland vaknar jag visserligen lite innan klockan ringer, och några gånger på natten för att kissa eller titta till barnen eller för att jag drömt något särskilt. Men klockan ringer kvart i sex.
13. Har du någon gång hittat en katt? Det beror på hur man menar. Vi hade en massa katter hemma där jag växte upp och ibland “hittade” man kattungar på oväntade ställen. Jag har dock aldrig hittat en katt som inte var vår, och som jag behållt. Men en hund fick vi sällskap av några veckor hemma på gården när jag var ung.
14. Vilken är din favoritplats? Det beror på årstid och vad jag vill göra. Är jag pysselsugen gillar jag min pysselhörna på kontoret, är jag bloggsugen är det framför datorn. Jag tycker också mycket om att sitta i lugn och ro i uterummet och äta frukost på sommaren. Och så tycker jag om att ligga i sängen. Jag gillar Bonassola i Italien väldigt mycket också. Sen så har jag “a happy place” dit jag återvänder i tanken om jag mediterar. Det är i vattnet, flytandes på rygg, vid Lurö.
15. Vilken plats föredrar du minst? Här hemma är det förrådet över garaget. Det är inte så högt i tak att man kan gå rakryggad, och på sommaren är det för varmt och vintern för kallt.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Jag sitter säkert här och bloggar och beklagar mig över min tonåriga dotter eller min nyss utflugne son.
17. Vad skrämde dig som barn? Emil i Lönnebergas pappa (när han blev arg). Storpotäten i “Vilse i pannkakan”. Krig.
18. Vem fick dig att skratta senast? Någon av mina barn.
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej, men jag lyssnade inte så mycket på musik när jag var ung. Jag hade en Carola-skiva. Den där med molnen i bakgrunden, men jag vet inte vart den tagit vägen..
20. Har du stationär eller bärbar dator? Jag har ingen egen dator. Alla husets datorer är antingen barnens eller Förundersökningsledarens. Ja, allt ditt är mitt heter det ju i och för sig. I så fall har jag en bärbar, en minidator, och en handfull stationära. Det är mest datorn på kontoret jag använder.
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Jag sover bäst med så mycket kläder som möjligt.
22. Hur många kuddar har du i sängen? Vi har var sin kudde, Förundersökningsleedaren och jag. På golvet bredvid sängen ligger en extrakudde jag lägger upp om någon av barnen vill sova hos oss, eller om jag vill halvsitta och läsa.
23. Hur många landskap har du bott i? Bara Västergötland.
24. Har du någon gång spytt på fyllan? Nej. Jag har spytt av magsjuka och när jag varit gravid. Jag har nästan kräkts vid någon huvudvärksattack också, men bara nästan.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Strumpor i skor. Jag har inlägg i skorna och får ont i fötterna och jag går barläste.
26. Är du social? Det skulle man nog kunna säga.
27. Vilken är din favoritglass? I låda: Vaniljglass, eller kanske den där jättegoda som man kan köpa på Liedel med valnötter och lönnsirap. Pinnglass: Magnum Mandel. För övrigt: Italiensk cassataglass som jag gjort själv. Eller riktig italiensk glass, inköpt i italien. Mums!
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Skänka 100.000 till församlingen. Sedan betala av på huslånet.
29. Tycker du om kinamat? Ja. Framförallt stekt ris special.
30. Tycker du om kaffe? Ja, men jag dricker det inte för jag får magkatarr eller panikångestattacker, eller i värsta fall både och.
31. Vad dricker du till frukost? Te till vardags och kanske ett glas av Willys färskpressade apelsinjuice på helgen.
32. Sover du på någon särskild sida? Förundersökningsledaren får knuffa på mig om jag sover på rygg för då snarkar jag. Jag vänder ganska mycket på mig. Det är en ovana som hänger i sedan gymnasietiden. Då hade jag mycket ont i ryggen och kunde inte ligga på samma sida någon längre stund i taget. Annars ligger jag nog mest på vänstersidan.
33. Kan du spela poker? Nej.
34. Tycker du om att mysa? Finns det någon som inte gör det?
35. Är du en beroendemänniska? Jag vet inte. Jag tycker inte jag har så förfärligt många laster. Men jo, det är jag nog. Jag fastnar lätt för någon mat som jag tycker är jättegod, och sedan vill jag ha den hur ofta som helst.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nej.
37. Vill du ha barn? Ja. Jag vill ha mina barn. Men det räcker med två för oss.
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska. Lite tyska. Nåt ord italienska. Men jag är verkligen ingen språkbegåvning. Tyvärr.
39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej.
40. Föredrar du havet eller en pool? Pool. Om det gäller att bada i alla fall. Annars är det ju betydligt trevligare att till exempel ta en promenad utmed havet, eller leta stenar och snäckor på en havsstrand än bredvid en pool!
41. Vad spenderar du helst pengar på? Ingenting. Jag är rätt snål.
42. Äger du dyra smycken? Inget jättedyrt.
43. Har du någon gång testat narkotika? Nej
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Chokladpudding med vispgrädde. Och efter det en kopp te.
45. Vem är den roligaste människan du känner? Oj, det var svårt. Jag känner många roliga människor. Jag har två barndomskamrater som är jätteroliga, särskilt tillsammans.
46. Välj ett ärr på din kropp? Vadå välj? Vad ska jag ha det till? Jag har ett antal småärr efter titthålsoperationen då de plockade ut min värdelösa gallblåsa, och så har jag ett ärr på ryggen efter en skönhetsfläck som satt i vägen för BH:n. Det största är ändå på vänster underarm, från handleden upp tilll armbågen. Det fick jag när jag lärde mig cykla. Eftersom grannens pojkar redan kunde cykla och gjorde det utan att hålla i styret, så trodde jag att man automatiskt kunde cykla så. Det kunde man inte! Jag vinglade rakt in i ett taggtrådsstängsel.
47. Vad har du för ringsignal? Jag vet inte. Jag har nästan alltid telefonen på virbationsfunktionen.
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Nej. Inte vad jag vet. Fast det kan ju förståss ligga något sparat i någon låda ovanpå garaget. Jag sparar ju på allt möjligt.
49. Flirtar du mycket? Nej. Det är inte lönt. Jag har mitt på det torra. Vore jag singel skulle jag nog göra det.
50. Vart togs din profilbild för din blogg? Har ingen.
51. Kan du byta olja på bilen? Jag vet inte. Jag har aldrig försökt.
52. Har du fått fortkörningsböter? Nej
53. Vilken var den senaste bok du läste? “Svart eko” av Michael Conoelly. Jag vet inte hur han stavar sitt namn riktigt, men böckerna är okej.
54. Läser du dagstidningen? Ja, NLT.
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Inte regelbundet. Jag brukar nappa på erbjudanden ibland men det är mer av typen månadsmagasin.
56. Dansar du i bilen? Det låter ju livsfarligt.
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? Mix Megapol.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Någons nuvarande elpriser.
59. När var du i kyrkan senast? I söndags. Då var jag både i vår egen kyrka och i mina föräldrars.

Jag har ett problem.

Jag lyckas aldrig skriva lagom långa inlägg. Det blir antingen för lååååångt, eller irriterande kortkort.

Som det här inlägget till exempel.

Nä, nu har jag läst bloggar alldeles för länge.
Jag skulle ju handla och baka sockerkaka.

Pust och stön, det var mycket roligare och surfa runt bland alla sköna bloggare.

Hade jag haft en krage på mig skulle jag tagit ett rejält tag, men nu får jag nöja mig med att försöka lätta på ändalyckten och locka ner lilla Svalan från häxrösten på övervåningen.

Det här är inlägg nr 1914.

1914 började första världskriget.

Åtta-åtta-åtta.

Jag försöker fixa till det lite på högerkanten här. Det ser ju inte så bra ut i min blogglista. Jag vill sortera om och dessutom inte ha bloggadresserna utskrivna utan bara länkar, som det är på några av min favvo-sidor.

Men one.com som härbärgerar min blogg, vill inte gå mig till mötes.

Äsch då!

Min syster har börjat blogga.

Idag bjuder hon på något verkligt roligt. Jag är tvungen att skratta högt trots att jag retar mig lite på att hon är roligare än jag.

Just nu sitter jag och pratar i telefon med min mamma, över datorn med min syster, och bloggar.

SAMTIDIGT!

Kolla den här bloggen:

http://husmusen.blogg.se/category/dukningstips.html

Vilken skattkammare!

Snart snart snart… faktiskt när som helst…

…så kommer den underbara, fantastiska, rara, konstnärliga…

RANA

…på besök, tillsammans med sin familj.

Hon ringde just och berättade att de svängt av E20 och är på väg mot Lidköping.

Jag går och sätter på riset.

http://jeskommunikation.blogspot.com/

Eftersom det krångelikrånglar hos min bloggutrymmesleverantör för tillfället så lägger jag en påminnelse till mig själv om att lägga in den här levnadsglada bloggerskan i min blogglista så fort det går.

Det är augusti och snart skördetid.

Därav det nya utseendet på bloggen.

En aning inspirerad av Skärgårdsdoktorn som egentligen inte heter Skärgårdsdoktorn längre, måste jag erkänna att jag blivit och därför bestämt mig för att byta bloggutseende om inte varje månad så åtminstone när jag tycker det är dags.

Skördetröskan i headern är min fars.

Nu kommer jag högst troligen inte blogga på ett tag.
Kommer vi över något nät nere i Europa kanske jag skickar iväg en liten hälsning, men man vet ju aldrig… Kanske är jag upptagen med att semestra… Jag kommer i alla fall inte besöka några andra bloggar förrän jag kommer hem.

Ha en jättekön sommar allesammans så hörs vi om en månad.

Resfebriga kramar
/Zäta

Snart är det bara en veckas jobb kvar. Sen börjar semestern och med den vår långa resa.

Det har just slagit mig att jag inte kommer kunna blogga mycket i sommar.
Känns visset!

http://jeskommunikation.blogspot.com/

Japp, det bidde rekord. Detta är dagens fjortonde inlägg!

Jag tror i alla fall att jag inte skrivit så många på en dag tidigare. Eller har jag det? Bör jag skriva några till för säkerhets skull?

Nja, jag går väl och matar diskmaskinen först i alla fall.

Idag känner jag att jag har det i mig. Det bubblar och vill liksom välla fram.

Det skulle kunna bli en dag då jag slår rekord i antal inlägg.
För vem är egentligen intresserad av kvalitet när man kan få kvantitet i stället?

Tänk, idag har jag varken längtat efter, känt mig tvunget att eller haft behov av att blogga. Jag tror det är första gången sedan jag började.

Men jag bloggar ändå. För jag har inte slutat tänka på det.

Trillade in på “Blommans” blogg.

http://www.erikblomqvist.se/

Det verkar ju vara en hyvens grabb. Ful att se på är han inte heller.
Kanske aningen uppblåst av mediadrevet nu, men det lugnar ju ner sig om ett tag.

Det lutar åt en ofrivillig bloggpaus några dagar. Jag har nämligen lovat Förundersökningsledaren att ta hand om tvätten hemma I STÄLLET FÖR ATT BLOGGA. Jag erkänner att det känns ganska jobbigt. Särskilt som diskmaskinen ju också är trasig och hushållssysslorna hopar sig.

Idag började Anna Levin blogga. Hon ska skriva om ett år utan onödig konsumtion.

Spännande!

http://na.se/bloggar/kopstopp

Ville lägga upp en bigarråblommebild i blogghuvudet och ville då matcha himmelsfärgen på bilden med bakgrundsfärgen i bloggen.

Det var väldigt vad det var svårt!

http://docat.blogg.se/2009/may/en-man-en-kamera-och-en-kattmossa.html

Här är musklerna, för er som undrat…

…var jag bara tvungen att kolla runt bland mina bloggvänner lite. Se snygga foton, svällande muskler, humle, en paus, läsa om en reinkarnerad godsherre, en kvinna som följer sin dotter en dag i skolan, en syster som glömmer sin inköpslista…

…och en masa annat smått och gott som finns i min bloggosfär.
Jag trivs där.

Nu bloggar jag på den nya lilla datorn.
Knapparna sitter så tätt att det är svårt att begränsa sig till en bokstav i taget. Och vissa bokstäver missar jag helt, men det går. Kanske kommer jag sucka och stöna om jag blir förfärligt bloggsugen i sommar, och kanske kommer jag hota med att hiva ut den lilla tingesten genom bilfönstret, men i alla fall. Den finns, och det går ju att skriva på den om man inte ställer för höga krav på textens läsbarhet.
Skärmen är förresten för liten för att man ska kunna läsa vad man skrivit i vilket fall som helst så jag kommer väl inte störa mig på slarvfelen eftersom jag inte kommer se dem…

http://karinsfotoblogg.blogspot.com/2009/04/var-i-norra-uppland.html

Sug i er. Våren är här!

http://jensenstankar.blogspot.com/2009/04/nattens-drom.html

Finns det någon som skriver som hon? Smeksamma ord, sträva ord, sentimentala, sensationella, svårsmälta, sammetslena ord.

Vad tycker ni nu då? Blev det FÖR LILA?
Är det någon som tycker det är lite jobbigt här inne på min blogg nu så får ni säga ifrån.

Fast jag gillar lila… hahahaha….

Det kanske inte var så smart att göra om bloggutseendet till ett gult inferno. Jag kan inte påstå att jag inte vet hur jag tänkte, men uppenbarligen tänkte jag inte färdigt. Hade jag tänkt ett steg längre hade jag insett att jag inte kommer hinna ändra utseende till någon mer normalt och vilsamt.

Nu har jag visserligen inte bloggat särskilt mycket i helgen, och därför inte fått tillfälle att få pippi på de grälla färgerna, men i alla fall. Idag är det inte påsk längre så nu vill jag inte se ägg och gult. Gult är fult!

Hjälpars vad det blev gult här nu. Inte jättesnyggt får jag medge…

Men är det påsk så är det.
Nu får jag (och ni, fast det är ju frivilligt förstås) stå ut med äggfärgerna tills påsken är över, eller kanske ännu längre om jag inte hinner ändra till något vårlikare på ett tag.

Har förstått att det är svårt att kommentera här nu. Jag beklagar, för jag älskar ju att läsa vad ni skriver…

Gissa vad jag ägnat senste timman åt? Just det, läst bloggar såklart.

Jag ligger så hopplöst efter nu och har massor att läsa ikapp. Det är ju inte så att jag MÅSTE, men jag vill ju hänga med. Bloggläsandet är intressantare än att läsa nyheterna tycker jag. Nyheter är ju mest bara elände och tråkigheter. Bloggar är LIV.

Det börjar bli dags att göra om här på bloggen igen. Nu är vintern över och det är ju för i all sin dar vår. Frostpromenadsbilden bör bytas till krokusar.

Kanske hinner jag ta mig tid för detta under påskledigheten. Fast det klart, det är inget högprioriterat åtagande måste jag erkänna. Det finns annat som kommer i första rummet.