Zäta

I lördags blev jag klar med lapptäcket till Falunkorven och kunde överlämna det direkt till honom.

Äntligen!

Och – vad ska jag stressa med nu?

Jag har sytt mörkläggningsgardiner till båtkapellet. Barnen sover under kapellet när vi övernattar på sjön och de tre stora fönstren bidrar inte direkt till god sömn.
På IKEA i söndags köpte vi tyget “Minna” och nu har jag mätt, ritat, klippt och sytt och med lite tur och kardborreband så kan det funka.

När jag ändå hade symaskinen framme så jag har tagit en sittning med lapptäcket också.

Jag har sedan tidigare skurit till 4 cm breda remsor av ett mörkbrunt tyg. I kväll sydde jag ihop remsorna till en enda lång. Sedan vek jag den på mitten (på långaledden) och strök ihop vecket så jag fick en 2 cm bred remsa i stället. Vikningen är aviga mot aviga.

Min kantremsa har jag sedan nålat fast i kanten av täcket, mot rätsidan, och sytt fast. Många nålar gick det åt, hela nåldynan faktiskt. Särskilt i hörnen där det är lite lurigt att få till det bra om man inte nålar som en fanatisk fakir.

Nu har jag dragit bort alla nålar och det enda som kvarstår är att sy fast kantbandet mot baksidan av täcket. Det bör göras för hand för att det ska bli bra. Tro mig, jag har provat att sy på maskin och det gick inte.

Jag har tyvärr upptäckt att en 4 cm bred remsa är för smal. Den borde varit 5 cm för att det skulle bli något kvar på baksidan att sy fast. Men nu är det för sent. Jag orkar inte göra om och förresten har jag inte tillräckligt mycket tyg kvar heller.

Här händer det grejer!

Nu har jag även kantskurit täcket. Det är ett av de mest spännande och läskiga momenten.

Härnäst: runda av hörnen för att lättare kunna sy på kantbandet. Det är ett nytt grepp jag tänkte testa. Har inte gjort det tidigare, mer än på ett bäbisfilt.

Färdigquiltat:Det blev diagonala sömmar över lapparna. Det hade jag inte tänkt från början eftersom det är svårare och kräver att man håller tungan rätt i munnen. Som synes har jag inte lyckats överallt.
Ibland blir det fel trots att man följer en väl synlig kant, eller “dal” som jag tror det heter på lapptäcksspråket.Hörnen blev i alla fall rätt bra.
För att få till avstånden mellan sömmarna kan man använda sig av en särskild mätsticka som följer med den övermatade pressarfoten men här har jag helt enkelt följt pressarfotskanten och satsat på täta sömmar.Så här ser baksidan ut.Ett hörn.Baksidan med sina mönstersömmar.Så här ska det INTE se ut. Ett fult veck har smygit sig in trots att jag borstat lagren på plats, säkerhetsnålat så noga och använt mig av en övermatande pressarfot när jag quiltat samman de olika lagren.Fler förfulande veck.Och ytterligare ett.

När jag kantskär använder jag samma underlägg, linjal och rollerkniv som när jag skär till lapparna. Det blir betydligt snyggar än att bara klippa till baksidan och mellanlägget med ledning av ovansidan.Det är ju inte säkert att den yttersta kanten fortfarande är rak efter allt quiltande täcket utsatts för.Nu är i alla fall kanten så rak den kan bli.
Även baksidan ser hôfslig ut.
Här kommer lite bilder på hur jag rundat hörnen också.Med hjälp av en lagom stor assiett och en lagom svart bläckpenna har jag skapat lagom runda hörn.Det var faktiskt en aning svårare att klippa till hörnen än jag trodde. Jag hoppas jag får igen det när jag ska sy fast kantbandet.

Jag var egentligen alldeles för trött för att våga mig på några raka sömmar, men jag sydde ändå en stund på lapptäcket i går.

Nu har jag bara sex långa sömmar kvar innan jag kan kantskära hela täcket, skära till och sy ihop kantremsan, vika den, stryka den, nåla fast den, sy fast den utmed hela täcket, ta bort nålarna, vika över den och sy fast den på baksidan för hand.

Jag har mindre än en vecka på mig och den veckan består inte till största delen av sy-tid. Så nej – jag kommer inte hinna klart.

Jag är glad att jag hann sy en hel del på lapptäcket i måndags kväll.
För i går orkade jag inte.
Och i kväll hinner jag inte.

Och på onsdag nästa vecka anländer den person som ska få täcket. Jag vägrar inse att jag inte kommer hinna sy klart den här gången heller.

I kväll har jag sytt några sömmar på lapptäcket igen. Jag har nästan obstinat låtit täcket vila i flera veckor eftersom jag tyckt att det hängt över mig och jag vill inte sy för att jag måste, utan för att det är roligt.

I kväll var det roligt. Igen.

Och så blir det så fint.
Tror ni Falunkorven blir ledsen om jag behåller det själv?

Nej, ingen fara, det kommer jag naturligtvis inte göra. Jag har ännu inte sytt något täcke till varken mig själv eller mina egna barn. Men kanske, någon gång i framtiden, ska jag sy ett skönt täcke i lagom mysstorlek att lägga i TV-soffan. Jag har redan börjat klura på färgerna. Grått, vitt och kanske lila.

I dag har jag kommit ytterligare en bit på lapptäcket. Jag har strukit baksidan, mellanlägget och framsidan, lagt samman dem på köksbordet och satt ihop dem provisoriskt med säkerhetsnålar.

Återstår att quilta, skära till kanterna, räkna ut och skära till kantremsor, sy dit kantremsorna och sy fast dem för hand på baksidan.

Falunkorven borde hinna få sitt lapptäcke innan han blir myndig i alla fall.

Tidigare har jag testat hur mycket lakan jag behöver till bakstycket. Enklast är att lägga ut ett gammalt, väl nött och därmed riktigt mjukt och gosigt lakan, och sedan lägga på framsidan och klippa till det man behöver av lakanet. Jag klipper inte kant-i-kant utan låter baksidan bli större för att ha lite att ta av när det är dags att kantskära.

För att få baksidan lite roligare har jag låtit symaskinen arbeta och gjort några mönstersömmar i olika bruna, gröna och beige nyanser.
Brunt, grönt och beige.Blommor och blader.Och mera gröna blad.Två gröna nyanser av tulpaner möter varann.

För att få de olika tyglagren så släta som möjligt så lägger jag ut dem ett och ett på vårt stora köksbord och slätar ut dem med en snöborste. (Borsten har jag inte använt för att sopa rent bilen med.)
Underst hamnar baksidan, med sin rätsida ner mot bordet.Ovanpå baksidan kommer sedan mellanlägget. Det som gör täcket lite fluffigt. Jag använder oftast en fleecepläd som går att köpa billigt på Jysk. Den är lagom tjock och blir nästan lite elektrisk när man stryker ut den med borsten, och det gör att de olika lagren lättare fäster i varandra.Har man tur så är fleecefilten också lagom stor…Till sist kommer så själva lapptäcket på plats. Det är bra att ha någon till hjälp som kan hålla i ena änden medan man själv står och måttar i den andra. Men som ni såg av tidigare bilder så har jag både Guldgossen och Förundersökningsledaren i närheten.
Nu börjar det likna någonting!

Jag har 80 stora säkerhetsnålar som jag fördelar så jämt som möjligt över täcket.Det är extra viktigt att kanterna är ordentligt sammannålade.
När jag sedan sätter fast säkerhetsnålarna måste jag rulla täcket försiktigt, för att komma åt att nåla utan att riskera att de tre lagren flyttar sig i förhållande till varann.

Det blev inget lapptäcke i går kväll heller. Förundersökningsledaren bestämde att det är hög tid att städa inför julen. (Det brukar vara Förundersökningsledaren som bestämmer sådana saker. Själv tycker jag att den uppskjutna städningen är den näst bästa (Den bästa är den som någon annan utför åt en.).)

Förundersökningsledaren dammsög medan jag plockade, la barn och skrev julkort.

Julkortsskrivningen blev ganska sent.
Det är märkligt vad svårt det är att skriva julkort när man är trött. Rätt som det var hittade jag ett kort i högen, där jag glömt sätta på frimärke. När jag sedan bläddrade igenom dem för att se så jag inte glömt frimärke på något mer kort upptäckte jag några kort där jag glömt skriva julhälsningen, och ett utan adress.

Hoppas det inte är fler trötta människor som skickar julkort i år. I så fall får brevbärarna ett elände.

I kväll blir det inte fler julkort, men tyvärr ingen lapptäckssömnad heller. Jag måste fortsätta städa.
Innan alla tomtar och änglar kan få flytta in i stugvärmen från vinden ska jag plocka undan de prydnadssaker jag har uppställda nu. Det blir alldeles för trångt om saligheten om de ska samsas med sina lite rödare släktingar.

Förundersökningsledaren har pixat att ställa upp julkrubban. Den ska fotas till kyrkans hemsida. Övriga julsaker tror jag att jag som vanligt låter barnen ställa ut. Det har lika bra öga (eller dåligt kanske är närmare sanningen) för det där som jag. Blir det för illa kan jag alltid smyga runt och rätta till lite i efterhand.

På lördag tar vi nog granen.
Men då hoppas jag innerligt att jag hinner fortsätta med täcket också. Det är för i all sin dar bara en vecka kvar, och alldeles för mycket kvar att sy.

Här är alla lappar sammansydda.

Nästa steg var att sy fast en smal brun remsa för att avskärma mönstret och få det att framträda tydligare.Den här smala ramen är bara 2 cm bred. Efter att den sytts samman med övriga delar kvarstår bara 8 millimeter.På det här kortet är nog färgåtergivningen en aning mer korrekt.
Jag syr fast de båda långsidorna först och så kortsidorna sist. Detta för att inte täcket ska se för långsmalt ut.

Efter att den bruna lilla remsan var på plats valde jag ut vilket tyg jag skulle ha till den breda ramen. Jag trodde jag skulle välja grön……men efter att ha stämt av några olika alternativ fastnade jag för det ljusbeiga, svirvlade tyget.Jag gjorde likadant här som med den bruna remsan; sydde fast långsidorna först och kortsidorna sedan, för att inte få täcket att se för långsmalt ut.
Den som är riktigt duktig gör snygga gerade hörn, men det tillhör den högra skolan, och den har jag tyvärr inte gått.

Jag hann aldrig sy på lapptäcket i går. Kvällen gick åt till matlagning, disk och tvätt.
Det får bli nytt försök i kväll i stället. Då är Förundersökningsledaren hemma också, och kan kanske avlasta mig lite i hushållssysslorna.

Nu har jag hunnit vidare en bit på lapptäcket till Falunkorven. Jag har inte sytt de senaste dagarna men jag hoppas innerligt att jag ska hinna klart till jul.

Minns ni att jag skrev att det är viktigt att nåla ordentligt när man ska få till de långa remsorna till ett sammanhängande täcke.

Om man slarvar blir det så här:Lapparna hamnar inte precis kant i kant.

Det är så här det ska se ut, i alla fall i min noggranna värld.Däremot är jag inte så noggrann att jag orkar repa upp en hel söm och göra om när det inte blir precis som jag vill ha det. Jag räknar hellre med att mottagaren av gåvan (som för övrigt inte ens kommer ha uppnått ett halvårs ålder om jag hinner klart med täcket när det är tänkt) inte är så noggrann med sömmarna som jag.

Nu har jag sytt samman alla lapparna en första gång. Det har blivit 15 längder.
Nästa steg är att stryka längderna och sedan nåla, nåla och nåla.
För att få lapparna att ligga precis kant i kant krävs en hel hoper nålar, speciellt vid de första sömmarna.

I kväll har jag hunnit sy lite igen. Jag är fortfarande kvar på momentet där jag syr samman lapparna till längder, med tio lappar i varje. I kväll har jag gjort två så nu har jag bara fyra längder kvar att sy.

Jag har inte sicksackat kanterna på lapparna. Om man känner till trixet med att lägga sömsmånerna åt olika håll så behövs inte det. Syr man ett täcke eller något annat som kommer tvättas mycket kan det nog vara bra att sicksacka ändå, men jag brukar inte göra det.

Man lägger ju lapparna räta mot räta och syr ihop längs ena kanten. Det är bra om man är väldigt noga med att göra sömsmånen lika stor på alla sömmar. Jag följer pressarfotskanten och får då en sömsmån på 6 mm. Genom att jag först skurit till alla lappar lika stora och sedan ger dem lika mycket sömsmån bäddar jag för att kunna få till ett täcke där lapparna ligger precis kant-i-kant.

Jag nålar också, för säkerhets skull. Även om sömmen inte är längre än 10 cm sätter jag tre nålar. En i varje ände och en i mitten. Om lapparna skulle vara någon millimeter olika långa kan man kompensera det genom att sträcka ut tyget mellan de yttersta nålarna innan man sätter fast mittennålen. Då slipper man ett förargligt veck när man håller på att sy och närmar sig sista nålen.

När man sytt samma två lappar och tagit bort nålarna ska man inte pressa isär sömsnmånerna utan i stället låta båda sömsmånerna lägga sig åt samma håll. Då blir sömmen starkare.
Jag trycker isär tygerna med nageln från rätan och stryker inte med strykjärn förrän alla längder är sydda.
På varannan längd lägger jag sömnsmånen ifrån mig och på varannan emot mig. Det gör att sömnsmånerna hakar i varandra på baksidan när alla lappar så småningom blir ett enda stort tygstycke och då repar inte tygerna upp sig lika lätt.

Det här känns bra! Nu är jag igång och syr på Falunkorvens lapptäcke.
Jag började i fredags och sydde två längder, med tio lappar i varje. I kväll har jag fortsatt med ytterligare fem. Nu är det bara åtta kvar.

Sedan ska jag “bara” sy ihop längderna till ett helt täcke, skära till och kanta det med två olika tyger, klippa till ett bakstycke och ett mellanlägg, quilta hela härligheten, skära kanterna jämna och skära till och kanta de allra yttersta kanterna så att jag “stänger” täcket. Sista kantbandet sys fast med maskin på framsidan och för hand på baksidan.

Här är några bilder från förra täcket jag sydde, till Italiensysterns yngste son.De tre lagren är utlagda för att nålas samman innan quiltningen.

Täcket har quiltats, dvs bakstycket har sytts samman med framstycket med fyllning emellan.

Närbild på ett hörn.

Täcket har quiltas på diagonalen…

…medan sidorna, som utgör ramen, har fått en tätare quiltning.

Så här ser baksidan ut innan täcket skurits till och fått kantband.

Närbild på ett hörn från baksidan.

Här har täcket skurits till för sista gången och det är dags att nåla fast kantbandet.

Det nålas och sys fast på framsidan innan jag viker över kantbandet och syr fast det på baksidan för hand.

Tyvärr har jag inte hittat något kort på det färdiga täcket. Jag får leta lite till och visar det om jag hittar något.

Vad gör man när man är hemma och vabbar lilla Svalan?
Äter pannkaka naturligtvis! Lilla Svalan har beställt ugnspannkaka så det får det bli om en stund.

Vad gör man mer då?
Ja, lilla Svalan och jag har gjutit tvålar.
Och så har jag naturligtvis passat på att fixa med lapptäcket till Falunkorven.
Nu är det äntligen bestämt när vi ska få åka och träffa honom och jag kan lova på heder och samvete att täcket INTE kommer vara klart tills dess.

I dag har jag i alla fall skurit klart alla lappar.Det finns några bra hjälpmedel när man skär lappar. Ett på förhand uttänkt mönster (med fördel uppritat på rutigt papper), ett mjukt skärunderlägg, en rullkniv, en linjal, ett skjutmåttband och så en liten behändig miniräknare så att man kan räkna ut om tyget räcker och om man ska skära till från lång- eller kortsidan.

När jag lade upp lapparna på köksbordet efter mitt uträknade mönster, blev det nästan rätt med en gång. Jag behövde bara byta plats på ett fåtal lappar för att känna mig nöjd.Jag har bett Falunsystern om lov att få lägga upp bilden. Jag vill ju inte förstöra en eventuell överraskning bara för att jag är sugen på att blogga mig genom täcket.

På bilden ser det rätt stort ut. Det består av 135 lappar på 10X10 cm.
När jag börjar sy ihop lapparna kommer dock en massa sömsmån knapra åt sig en stor del av täcket, sex millimeter från varje sida för att vara exakt.
I stället för att vara 90X150 cm blir det då 79X132 cm.

Sen ska det kantas och läggas samman med en undersida och ett mellanlägg och quiltas och skäras till och kantas igen och…

Hoppsan, nu har lilla Svalan fått ett bryt över att hon inte kan se Bruno Mars på fullskärm så nu måste jag nog gå och göra mat. Ugnspannkaka var det ju!

I eftermiddag har jag kommit en liten bit på lapptäcket till Falunkorven. Jag har nu bara cirka 30 lappar kvar att skära till av totalt 150 stycken.

Veckan som kommer är rätt fullproppad med kvällsaktiviteter men på fredag tror jag att jag kan få en stund att fortsätta.
Jag ser fram emot att ha skurit till alla lapparna och kunna lägga ut mönstret jag ritat upp i förväg. Jag tror att det blir bra men kan inte veta säkert förrän jag lagt upp det på köksbordet.

Om det blir som jag tänkt kommer det här nog bli det snyggaste lapptäcke jag gjort. I alla fall färgmässigt. Det är bruna, beige och sköngröna nyanser. Jag har haft hjälp av Italiensystern när det gäller att välja ut tyger. Jag är bra på mycket men inser att även jag har vissa begränsningar. Italiensystern är bättre än jag på kläder, inredning och färgmatchning. Hon är snyggare också, men det hör inte hit.

Själv är jag i alla fall bäst av syskonen på att sy lapptäcken. I alla fall än så länge. Ingen av de andra har nämligen gett sig på att sy ett eget.

Åh vad jag är pysselsugen.

Häromkvällen kom jag att tänka på lapptäcken. Det var länge sedan jag gjorde något senast. Min hjärna har sysselsatte sig flera kvällar med att klura på mönster och färger. Det är det som är det roligaste, att planera hur täcket ska se ut. Att skära till tyger, sy och quilta kommer i andra hand. Det är på planeringsstadiet jag verkligen njuter.

Nu ska jag passa på att njuta länge. Tänka många gånger och långsamt och omständligt innan jag slår till och sätter i gång.

I kväll ska jag nog sätta mig en stund med mina pärlor i alla fall.
Före jul köpte jag hem en omgång riktigt läckra snäckskalsovaler med risslat mönster i lysande färger. Jag vet precis vad det ska bli av dem, och vem som ska få det färdiga resultatet.

I dag har jag med mig lapptäcket till jobbet. Intentionen är att hinna sy några stygn på lunchrasten.

Jag hade med mig täcket i lördags kväll när vi var hembjudna till goda vänner på en riktigt välsmakande och skön grillkväll. Då hann jag rätta till hälften av de felsydda hörnen. Nu återstår alltså två innan jag kan börja fästa kantningen på baksidan av täcket.

Nu har jag kommit så långt att det enda som kvarstår på lapptäcket är att vika om kanten och sy fast den på baksidan.

Ett litet aber är att jag råkat sy fast hörnen så att de inte går att vika över. Det blir till att plocka fram sprättaren och göra om.

Guldgossen sitter på bussen upp till Hovfjället och har drygt en timmas resa kvar.

Förundersökningsledaren gav sig just iväg till skidspåret.

Lilla Svalan har en kompis här och jag hör glad musik uppe ifrån hennes rum.

Med familjen utplacerad har jag tid att ägna mig helhjärtat åt det jag helst vill göra. Sy, sy, sy på lapptäcket.

Det var den helgen det. Tänk vad tiden går fort.

Men i eftermiddag har jag i alla fall skurit till små lappar av ett underbart vacker tyg med text på, som en åldrad tidning ungefär, och sytt samman med längre remsor som ska ligga mellan de större lapparna som jag sytt ihop av små lappar i rött och blått.

Lät det krångligt?

Okej, kanske lite, men jag tror i alla fall att åtminstone jag själv vet vad jag pysslar med.

Jag fattar inte hur jag kan vara så otroligt, fenomenalt, enormt, fantastiskt, ojämförligt, väldigt jättepuckad.

När vi rensade ut lilla Svalans garderob i går hittade vi ett par lagomstora jeans, som tyvärr hade hål på knäna. De är jättefina med vita brodyrer med silverslingor i.

I dag bestämde jag mig för att laga byxorna. Jag hittade ett par andra, urväxta jeans, med liknande brodyr på, och tänkte klippa lappar av dem.
Eftersom det var fina byxor ville jag göra fina lappar och la ner mycket tid på att utforma och kalkera fram en trimbal. Jag klippte ut två likadana trimbaler i dubbelhäftande fliselin (jag vet inte hur det stavas, jag tror det ska vara ett v någonstans också) och strök på dem på lapptyget.

Nöjt beskådade jag resultatet, greppade saxen och skulle just klippa ut lapparna för att stryka fast dem på de trasiga byxorna, då jag insåg att jag limmat fast fliselinet på rätsidan av lapptyget.

Nu har jag sörjt ett tag, och slängt det fina broderade jeanstyget i soporna.
Jag har också bestämt att lilla Svalan kommer få vanliga runda lappar på sina byxor. Det kräver mycket mindre arbete och ger förhoppningsvis också mycket mindre besvikelse om jag gör fel igen.

Jippie!

Nu är jag klar med att sy ihop remsorna till nya rutor.
Jag har alltså i min hand en bunt med 15 rutor (sju röda och åtta blå). Varje ruta består av 25 smårutor.

Nästa steg blir att skära till vita remsor som ska ligga mellan de färgade rutorna innan täcket sammanfogas till en helhet.

Ni kan nog föreställa er hur jag tänker med hjälp av den här bilden:

Ett litet tips om du någon gång skulle få för dig att ägna dit åt det tidsödande men ack så roliga pysslet med att sy lapptäcke:

Se till att lägga sömsmånerna åt olika håll när du syr ihop lapparna. På så sätt hakar lapparna tag i varann och man behöver inte sicksacka några kanter. Dessutom är det betydligt enklare att passa ihop redan sydda rutor så att man får den där perfekta ruta-i-ruta-effekten man absolut vill uppnå.

Ett exempel nedan. Se hur bra det blir om rutorna ligger exakt intill varann.

Lapptäckstillverkningen fortskrider.

Jag har pusslat ihop alla remsorna och ska börja sy ihop dem på nytt.
Det är lite knepigt att kombinera ihop remsorna så att det blir snygga rutor.
Jag vill att alla rutor ska bli olika, men ändå ha bra avvägning mellan ljusa och mörka rutor. Det får inte bli liggandes några likadana tyger bredvid varann heller.

Att sy ihop remsorna brukar vara lite knepigt det med. Det gäller att nåla som hejsan och tänja och sträcka på tygerna så att alla sömmar kommer mitt för varann.

Jag har tidigare beskrivit arbetsgången för det lapptäcke jag håller på att sy.

Nu är jag klar med momentet där jag syr ihop remsor till rutor första gången.

Medan barnen tittar på ett avsnitt av julkalendern (Tack, SVT Play!) ska jag stryka rutorna och sedan skära isär dem. Egentligen borde jag ta hand om stryktvätt och fixa i ordning i köket, men det är ju viktigt att man prioriterar!

Eventuellt blir jag hemma med Guldgossen i morgon också. Febern har ökat lite grann.

Jag håller på att sy ett lapptäcke till Italiensysterns yngste son. Jag började innan han föddes, med intentionen att min mamma skulle ta med sig täcket när hon var och hälsade på i Italien i samband med sonens födelse i påskas.

Tyvärr hann jag inte klart som jag hoppats. Men ingen fara skedd. Vi hade ju planerat in en långresa till Italien i somras och jag trodde ett tag att jag faktiskt skulle kunna ta med mig täcket på resan.

Så blev det dock inte. Tiden och ibland orken räckte inte riktigt till för att hinna klart.
Som tur var skulle ju min mamma fara till Italien i början av hösten och vara med på Italiensysterns yngste sons dop. Då borde jag ju ha hunnit klart med täcket och kunna skicka med det som doppresent.
Vid det här laget anar ni säkert att jag inte var klar då heller.

Men så kom ju Italiensystern och hennes barn “hem” till Sverige och hälsade på några veckor efter dopet.
De fick dock inte med sig något täcke tillbaka.

Det gjorde inte så mycket eftersom jag ju skulle till Italien på höstlovet. Inför vecka 44 packade jag min lilla kabinväska och drog iväg. Jag trodde verkligen att jag borde ha hunnit klart med lapptäcket tills dess – men icke sa nicke.

Nu kommer nästa chans när hela Italien-familjen kommer hit efter jul.
Är jag inte färdig med täcket då kommer jag skjuta mig i foten!

Tyger! Det gillar jag.

Idag slutade jag jobbet vid lunchtid och åt thaimat tillsammans med min Italien-syster. Sedan gick vi till en tygaffär i Rörstrandslängan. Det är en lapptäcksaffär med hur många tyger som helst, alla behändigt färgsorterade.

Själv var jag inte ute efter något speciellt tyg den här gången. Min syster ville köpa tyg med noter till ett musikprojekt hon håller på med hemma i Italien. Jag var mest sällskap.
Tyvärr hittade jag ett helt fantastiskt vackert tyg med tryck av tidningstext. Jag köpte det inte men kommer förmodligen göra det så fort jag har ett projekt där det passar in.

Italien-systern hittade sitt nottyg och ett härligt grönt tyg och ett tyg med dalahästar och ett med djur och…
Plötsligt märkte jag att hon, bara genom att komma in bland alla härliga mönster och färger, blivit lika biten av lapptäcksvärlden som jag. Jag tror inte att hon kommer börja sy lapptäcken det första hon gör, men andra kreationer.

Förundersökningsledaren gjorde en utrensning bland sina gamla jeans häromdagen. Sedan ville han slänga de som var för trasiga eller trånga.

-Slänga, utbrast jag förfärat. Är du inte klok! De har jeansen kan bli, kan bli… de kan till exempel bli… ett lapptäcke!

(Om cirka tio år eller så… men det sa jag inte…)

Idag har jag börjat på ett nytt lapptäcke.
Mottagaren är en liten kille.

Jag har sedan tidigare skurit till en rätt rejäl laddning lappar på 5 X 25 cm i olika röda och blå tyger som jag ämnar använda.

På köksbordet lade jag först upp femton A4-papper. Varje papper hade numreringen 1-5 nere i kanten.

På åtta av papprena lade jag ut 40 blå tygremsor och försökte lägga dem så att de bildade olika mönster på varje papper. Det var inte så svårt eftersom jag hade många olika sorters blå tyger.
På sju av papprena lade jag ut 35 röda remsor. Där var det svårare att inte upprepa mönstren eftersom jag bara hade fyra olika röda tyger.

Nu har jag alltså femton A4-papper med sammanlagt 75 remsor tyg.

Nästa steg blir att sy samman remsorna fem och fem.
Sedan ska jag vrida lapparna som bildas ett kvarts varv och skära isär dem så att jag får 75 nya remsor.
När jag sedan upprepar proceduren med A4-papprena och utläggning av remsorna och syr ihop resultatet kommer jag slutligen få 15 lappar som vardera består av 25 små rutor, alltså totalt 375 små rutor, som ser ut som om jag skurit till varenda en. Sju av lapparna är röda och åtta blå.

Jag kommer sy ihop lapparna med remsor av vitt tyg emellan för att på så sätt skapa ett förhoppningsvis vackert lapptäcke. Jag ska kanta med en bård av blått tyg som jag ännu inte köpt. Det är bättre att vänta med inköp av det tyget tills jag ser hur täcket ser ut och vilken nyans av blått som passar bäst.

Sedan är det dags att klippa eller skära till ett bakstycke i blått eller vitt och ett mellanlager i fleece eller vadd och kvilta samman detta med översidan innan jag renskär och kantar. Jag tror det blir bäst om jag använder samma blå tyg till kantband som bården, så att inte kanten blir för synlig.
På baksidan av täcket syr jag fast kantbandet för hand för bästa resultat.

Jag har augusti på mig.

Jag har utlovat bilder på lapptäcket. Jag håller faktiskt inte alltid var jag lovar men nu har jag tömt kameran så nu ska ni få se.

Upptäckte att räkneverket på digitalkameran precis slagit om. Vi fotar en hel del. Systemdigitalen har vi haft i ungefär 2 ½ år och vi har tagit drygt 20.000 bilder.

Nåja, det var inte antalet bilder jag skulle skriva om utan lapptäcket.Här har jag lagt ut alla lager för att sedan kunna nåla ihop dem med stora säkerhetsnålar.Det är bra med ett stort köksbord.
Först ligger ett vitt lakan, sedan en fleecefilt och överst själva lapptäckslagret.Till det här täcket har jag sytt åtta rutor som består av 25 smårutor i rött och blått och varvat dem med 7 rutor vitt tyg.Skillnaden på ett snyggt lapptäcke och ett slarvigt sytt täcke är bland annat hur pass väl lapparna ligger kant i kant och har raka linjer. Jag tycker jag lyckats ganska bra. Tätt med nålar när man syr är A och O.När täcket qviltats och kantskurits syr man på ett kantband. Det bör helst sys fast för hand på baksidan men de tre sista gångerna har jag “fuskat” och använt maskinen så mycket som möjligt.

Så här blev det färdiga resultatet.

Jag hann sy klart lapptäcket i tid för att ge det till Förundersökningsledarens systerbarn efter barnvälsignelsen idag. De sista stygnen gjorde jag under predikan.

Det blir snyggare att handsy kantsömmen på baksidan. Jag måste komma ihåg det till nästa täcke. Även om det går hundra gånger snabbare att sy på maskin så blir det inte alls lika snyggt och inte fäster det överallt heller. Särskilt inte när man har tagit till en för smal kantremsa (4 cm är alltså för smalt om man ska sy fast den med maskin).

Klockan ett i natt orkade jag inte sy mer utan gick och la mig. Sen har jag handsytt det som behövdes för brinnande livet. Jag sydde i bilen på väg ner till Göteborg och när vi kom fram var det inte så mycket kvar, frustrerande lite till och med.

När Förundersökningsledaren och jag spelat och sjungit och barnvälsningelseakten var över lämnade jag gudstjänstlokalen och smög ut till bilen och hämtade lapptäcket och sedan satt jag på kyrktorget och lyssnade på predikan och sydde klart.

Jag blev jätteglad över att jag hann klart. Jag hade bett till Jesus att Han skulle hjälpa mig hinna klart. Och även om Han faktiskt gjorde det tror jag samtidigt att Han gärna ser att jag har en något bättre framförhållning nästa gång jag ger mig på ett projekt med en deadline, även om det som nu bara är jag själv som satt upp mina gränser.

Ett bönesvar till fick jag när jag satt vid symaskinen igår kväll.
Jag har sytt quiltningen med röd tråd eftersom täcket går i blått, rött och vitt. Kantbården är framförallt blå och då är det snyggt med den avvikande röda tråden.
När jag nästan var klar upptäckte jag att jag hade för lite röd sytråd. Den skulle inte räcka, och det är inte lätt att skaffa mer tråd klockan elva en lördagskväll.
Så jag bad en kort bön (kort för att jag inte hade så mycket tid och för att Jesus inte bryr sig om huruvida man lägger ut texten eller inte) om att tråden skulle räcka, och tänk – den räckte precis!

Och täcket blev bra. Jag ska visa bilder senare, någon dag när jag hinner sätta mig lite med Picasa (det smidiga bildbehandlingsprogrammet). Baksidan blev inte vrålsnygg eftersom jag blandade maskinsöm och handsöm för kantbandet men för övrigt är det godkänt. Och mottagarens ömma moder verkade uppskatta det också och gav mig en go kram.

Hjälp!

Vad ska jag ha som baksida. Jag har koncentrerat mig så på alla små lappar på framsidan att jag rakt glömt bort att lapptäcket bör ha en baksida…

…okej, nu har jag hittat ett stort tygstycke som visserligen är för grovt men i alla fall vitt. Jag tror jag hade tänkt sy en duk av det en gång i tiden. Ett lakan hade varit bättre men det här får duga….

…eller ska jag leta lite till. Det är ju inte perfekt.

På söndag är det barnvälsignelse för svägerskans son.

Det finns en mikroskopisk chans att jag ska hinna klart med lapptäcket tills dess.
Men jag tänker minsann ta chansen och försöka.

Säger hon som jobbar bäst under press.
(Eller som nästan bara jobbar under press, resten av tiden slappar hon bara…)

För att lyckas med ett lapptäcke är det viktigt att nåla noga.Nåldynan är min bästa vän.

Håller på att sy lapptäcke nu. Tänkte ägna mig åt det större delen av min fria tid.

Och snart är det långhelg IGEN. Det är ju för väl!

I helgen uppvaktade vi Förundersökningsledarens syster. Vi passade också på att lämna en liten present till hennes son som vi faktiskt inte presentat ordentligt tidigare.

Barnen har nu tre kusiner på fadernets sida. De två första har fått lapptäcken av mig, och jag har funderat på om jag ska lappa till även den yngste. Jag vet att han redan fått ett täcke av sin mormor så jag har inte riktigt vetat hur jag skulle göra.

Nu vet jag i alla fall. För när vi överlämnade presenten i lördags så frågade min svägerska lite försynt om inte hennes son skulle få något lapptäcke. Jag svarade lite vårdslöst att “det vet man aldrig”. Inombords blev jag dock väldigt glad. Frågan innebär ju att mamman till lillkusinen gärna vill ha ett täcke.

Så nu blir det till att sy på kvällarna. Jag har redan skurit till lappar sedan tidigare och har ett mönster i huvudet.

Eftersom jag inte orkar leta reda på inlägget om det senaste lapptäcket så kommer några bilder här. Den här gången gjorde jag baksidan lite snyggare också.En närbild.

Quiltad ram.

Glömde tala om att jag hann klart med lapptäcket i tid.

Halv två på natten till lördagen klippte jag loss de sista trådarna och stängde av symaskinen.
På lördagsmorgonen for vi till Göteborg och överlämnade skapelsen.

Bilder kommer när maken fått den nya hårddisken och fått fart på datorn igen.

Nu har jag inte lång tid på mig om jag ska hinna klart med lapptäcket till helgen.

På torsdag spiller jag dybara tidsdroppar på att skjutsa och hämta barn.
På fredag kommer jag ha svårare att motstå TV-soffan än jag har att motstå kanelbullar.

Återstår ikväll. Nu ska här sys!

Jag skulle verkligen behöva sy på lapptäcket nu, men jag vill inte. Jag vill sitta ifred med min huvudvärk och göra ingenting.

Snart är det Talang 2008. Då kan jag sitta och göra inget ihop med barna framför TV:n.

Förmodligen stryker jag samtidigt. Och står.

Ha, kommer just ihåg att min Italien-syster fick stränga förmaningar när hon var gravid. Hon fick inte göra några hushållssysslor, som dammsugning, diskning och utbärande av sopor. Hon fick inte stryka heller. Till nåders om hon satt ner.

Man tar ju seden dit man kommer så systern satt ner och strök, men brände sig såklart på den stora magen.

Det är intressant att det är så olika med mycket fastän vi båda bor i Europeiska, välbärgade länder. Undrars hur de har det i Kina, Japan, Nigeria, Panama… Får de gravida stryka stående eller sittande? Har de ens strykjärn överallt?

Tror jag ska börja med att stryka på det halvfärdiga lapptäcket i alla fall. Så kanske jag orkar skära till och nåla och sy imorgon.

Idag åker min Italien-syster tillbaka till Italien. Det har varit trevligt att ha henne här på visit ett tag. Vi har hunnit träffas en hel del även om jag jobbat som vanligt.

Ikväll ska jag träna men sen är det dags att sätta fart på lapptäckstillverkningen igen. Jag har kommit en bit på ett litet täcke men har ändå en hel del kvar att göra.

Bilder kommer så småningom.

Det var så roligt att lägga in bilder så det får bli en bild till.

Här är lapptäcket jag sydde till min systerson. Han bor i Italien och är snart 9 månader. Täcket blev modellen större, för att passa som rejält täcke till spjälsängen.

På en så här liten bild är det svårt att se mönstren på lapparna. Jag ska leta i gömmorna för att se om jag hittar en närbild på de små mittenrutorna. Häng kvar, den kommer strax…

Okej, det tog lite längre tid än jag trodde. Jag fick beskära och skärpa till och räta ut och ljusa upp för att det över huvud taget skulle gå att visa. Men här ser man i alla fall att det är noter på de små lapparna. Sôstra mi är väldigt musikalisk så jag tyckte det passade bra.

Hej hopp!

Här kommer bilden på lapptäcket. Det blev en gåva till barnas kusin i Västerås.

Medan barnen har roat sig själv har jag kunnat koncentrera mig på lapptäcket. Jag har bara kantningen kvar.

Jag har strukit tyg, skurit till långa remsor, sytt ihop remsorna till en enda jättelång remsa (380 cm), strukit ut sömmarna och strukit hela remsan. Sen har jag vikt remsan till en smalare remsa och fixerat vecket genom att stryka hela remsan igen. Därefter har jag nålat fast kantremsan runt hela lapptäcket och nästa steg, som kommer efter lunchen, blir att sy fast den, räta mot räta, på framsidan av täcket. Det brukar vara väldigt trixigt i hörnen. Jag har inte lärt mej hur man gör på ett vettigt sätt än. Någon gång i framtiden ska jag gå en kurs, men det dröjer nog några år till.

När kantremsan är fastsydd och nålarna borttaga återstår bara att renklippa kanterna, vika om kantremsan runt kanterna på täcket, nåla och sy fast remsan för hand på baksidan av täcket. Det går att göra på maskin också men det brukar inte bli lika snyggt och jag är inte tillräckligt duktig för att få till det bra.

Under tiden som jag skrivit det här har dottern vispat pannkakssmet. Idag blir det rester till lunch. Sonen får fiskpinnar och makaroner, jag pizza och dottern får pannkakor (fast de är nyvispade i alla fall).

Nu ropar dottern på hjälp för hon har råkat få äggskal i pannkakssmeten och får inte upp det trots både gaffel och sked att fiska med.

Jag har nästan alltid något pyssel på gång. Antingen är det smycken, tavlor eller lapptäcken. Kanske oftast allt på samma gång till övriga familjens förtret. Jag kan ha förståelse. Det är kanske inte så lätt att känna sig välkommen i sitt egen hem när jag har ockuperat köksbordet och köksbänken med lapptäckstyger och symaskin, soffbordet med en gigantisk målning och bordet i TV-rummet med millimeterstora pärlor som absolut inte får försvinna.

Igår provade jag för första gången en övermatare till symaskinen. Jag fick den i julklapp av min make. Han har uppmuntrat min kreativa ådra tidigare med både symaskin och skärunderlagskit med rullkniv och linjal för lapptäckssömnad.

Övermataren var fantastiskt bra, över förväntan. När jag har quiltat täcken tidigare brukar det börja ganska bra men efter några decimeter måste jag nästan alltid lägga veck för att det inte ska snörpa till sig. I slutet av sömmen på ett stort täcke blir det alltid en massa tyg över och det är inget vidare snyggt.
Övermataren fungerar så att den matar tyget på översidan med samma hastighet som symaskinens inbygda matare gör på undersidan. Resultaten blir att tyget tar slut lika fort på både under- och översidan när man kommer till änden.

Nu har jag läst igenom stycket ovan och upptäcker att det är rena rappakaljan. Om du inte förstår vad jag skriver så förstår jag det. Hursomhelst så var det en jättebra julklapp!