Zäta

Det blev midsommar på sjön i år!
Inte riktigt fullt ut (vi gjorde ingen övernattning) men ändå. Både midsommarafton och midsommardagen bjöd på inbjudande solskensväder.

Midsommar firades med vänner på Läckö Slott. Amadeus låg förtöjd i hamnen och vi åt sillunch i båten och grillade på bryggan på kvällen. Förundersökningsledaren åt sillen och skötte grillen. Vi andra, kräsnare varelser, höll oss till köttbullar. Grillmaten åt vi dock gärna.

På midsommaraftonsaftonen drog det in mörka moln från syd men när de nådde slottet delade sig ovädret som för Gandalfs stav och passerade oss på båda sidor utan att fälla så mycket som en droppe regn.

På midsommardagen var vi ute på en ö i skärgården tillsammans med andra vänner (och en vänfamilj som vi firat midsommarafton med också). Det blev bad (för de som gillar att bada (läs: inte för Zäta…) och inte har foten i paket) och mycket jollefärder för barnen. Vi har en liten uppblåsbar pontonjolle som man kan sätta motor på och det är jättebra att barna lär sig båtvett och hur man handskas med fart och vågor och motor och grund.

Vi hade tänkt stanna över till söndagen men blev lite brydda av de olika vädertjänsternas prognoser. Skulle det bli åska, blåst, regn och i så fall – i vilken omfattning? Sjöväderrapporten vid tiotiden gav inte så mycket ledning heller. Den klumpar ihop Vänern till en enda enhet och det är nästan aldrig samma väder över hela sjön så vi fick invänta VHF-vädret vid halv elva. Då hade det redan börjat blixtra och dundra borta i öster och den tillförlitligare väderleksrapporten talade om vindar på 10 sekundermeter rakt in i aktern på våra båtar.

Vi packade ihop oss så fort vi kunde och styrde skutan mot säker hamn. Några få regnstänk fick vi på vägen men det var också allt och vid halv tolv var vi hemma i våra egna sängar.

Här är lite bilder från helgen.

Midsommarafton. Vi är på väg med Amadeus (båten) till Läckö Slott. Det är förmiddag och fortfarande disigt över Vänern. Vi vet inte att det kommer spricka upp och bli den soligaste midsommarafton på länge.
Sagoslottet tornar mitt på horisonten. Det känns nästan overkligt lyxigt att få bo i såhär vackra omgivningar.

En stund på eftermiddagen/kvällen på midsommarafton drog hotfullt mörka moln in över Kållandsö. Jag var säker på att vädret skulle skifta till den åska som utlovats, men jag hade tack och lov fel.

Senare på kvällen var det klart och fint igen och slottets vita puts fångade elegant upp solens sista strålar.

Förundersökningsledaren styr båten tryggt genom den tilltagande skymningen när vi lämnar Läckö Slott och en minnesvärd midsommarafton.

Skymningen bäddar in skärgården i sitt mjuka täcke och suddar ut färgerna med nyanser av rosa och duvblått.

Midsommardagen slutade ju lite abrupt med snabb nerpackning av jolle, stolar och blöta badkläder, men innan vädret ville vräka oss från klipporna hann vi alla fall uppleva en underbar solnedgång.

Det är få förunnat att, liksom lilla Svalan, få fånga solnedgången i sina kupade händer. Den här bilden hoppas jag kommer etsa sig fast i mitt minne för lång tid framöver.

Det är något speciellt med midsommarafton och
båtägare.
Den gamla devisen “Allt som flyter ska i sjön!” lever i högsta grad
än i dag.
Även i Zäta-familjen.

Vi hade en lyckad sjösättning i söndags eftermiddag.
Det är alltid ett litet äventyr när det är dags att få ner den stora, tunga
båten från den gamla, skruttiga båtkärran med hjälp av den lilla, lätta bilen.
Var för sig är det egentligen inga konstigheter med varken båt, båtkärra eller
bil. Båten guppar snällt som en gummianka när den väl kommit flott från
båtkärran och bilen är en stabil Volvokombi, men när man hör bilbromsarna
knarra under de där spännande minutrarna medan Förundersökningsledaren står på
båtkärran och lyfter fören för allt vad han är värd samtidigt som jag står med en
tamp om höfterna på bryggan och drar så mycket tygen håller för att få loss
båten från kärran – ja, då verkar båten väga bly och bilen inte ett vitten.

När sjösättningen gått som sämst (med den alldeles för
flacka rampen vid småbåtshamnen inne i stan) har de slutat med att vi fått
koppla loss båtkärran från bilen och sjösätta den tillsammans med båten, men i
år gick det bättre än vanligt. Jag vill gärna tillskriva barnen en del av äran.
Guldgossen höll utkik över backningsproceduren och vinkade när det var en centimeter
kvar mellan vattenytan och avgasröret på bilen, och sedan hjälpte både han och
lilla Svalan till att dra ner båten i vattnet med en tamp som vi satt fast i
fören.

Se där! Så bra det kan gå när alla hjälps åt!

Med båten i sjön är det egentligen bara en liten
detalj som ska till för att vi ska kunna sälla oss till båtburna Lidköpingsbor
som firar midsommar på Vänervattnet.
Det handlar såklart om vädret.

I dag, onsdag, med en och en halv vecka kvar till midsommarafton är Klart, yr.no och SMHI alla ganska överens om vädret
på midsommarafton.
Det ska bli mellan 12 och 24 grader varm.
Klart är pessimister med 12 grader som kallast och SMHI tror att det bara blir 16
grader varmt som lägsta temperatur. Klart är pessimister även i överkant och
vågar bara lova upp till 21 grader medan yr.no tar i med 24 grader.
Det finns inget regn utlovat överhuvudtaget.
yr.no och SMHI utlovar full sol medan pessimisten Klart graderar sig med molnigt
med chans till solglimtar.
Vinden ligger på mellan 2-4 meter per sekund. Här är det återigen Klart som tror
det bli blåsigast medan yr.no utlovar svaga vindar.

Det ska bli spännande att följa utvecklingen under den
dryga vecka som är kvar till midsommarhelgen.
Kan det bli en sjöhelg eller får
vi agera landkrabbor i år? Det vore i så fall inte första gången. Sanningen å sägandes så kan jag faktiskt bara påminna mig en enda sommar som firats med båt. Då var vi ute på förmiddagen tillsammans med några andra hurtfriska båtmänniskor och hann äta lunch och jordgubbstårta innan regnmolnen motade oss tillbaka in i hamn igen. Förrförra sommaren var det om jag inte missminner mig. Och lilla Svalan fick ej välplacerad måsfekalie på toppen. Inte av tårtan tack och lov, men på huvudknoppen. Tur i oturen att det var den minst badkrukiga i familjen som drabbades. Lilla Svalan har smittats av sina föräldrars sinne för ironi och skrattade mest medan hos lånade lite schampo av ett annat barn och tog ett dopp för att tvätta bort fågellämningen.

*

I dag är det måndag och fem dagar kvar till midsommarafton.
Klart har höjt temperaturen till mellan 16-24 grader men lagt på 13 mm regn. Det kommer ändå bli solchanser och blåsa 4 meter per sekund.

yr.no säger 15-20 grader och 14 mm regn. Ingen sol och upp till 5 sekundmeter.

SMHI har övertagit pessimistrollen med 16-19 grader, 19 mm regn, en liten solglimt på kvällen och mellan 4-7 sekundmeter.

*
Nu är det torsdag och midsommarafton är i morgon. Man skulle kunna förvänta sig att prognoserna hos de olika vädersiarna blivit mer samstämmiga ju närmare i tiden man kommer.
Men så är det verkligen inte.

Klart tror att det ska regna totalt 33 mm i morgon. Det är lite mer regn än vår trädgård behöver på en hel vecka.
Det kommer regna fram till klockan sex på morgonen och sedan kommer det en skur vid lunch, en skur på eftermiddagen och ytterligare en skur på kvällen.
Topptemperaturen kommer vara 22 grader och det ska blåsa 3 m/s.

yr.no har bara regn fram till klockan sex i morgon bitti, och bara 1,4 mm.
Deras topptemperatur är också 22 grader och det ska blåsa 3 m/s.

SMHI tror på regn fram till klockan tre på natten och sedan mer regn och till och med åska från 17 till 20. Totalt ska det regna 9.1 mm men det kommer blåsa en hel del, särskilt på eftermiddagen med 7 meter per sekund.

Så vad ska man tro?
Massor av regn men lite vind? Eller åska och vind? Eller en fin dag med varken bara någon regnskur?
Ska vi våga satsa på en midsommarafton på sjön eller ska vi stanna i land och äta jordgubbarna under tak?

Det här är utsikten från mitt fönster på jobbet. Nu har jag fått dra ner persiennen för att inte bli bländad!

I morse lät jag cykeln stå inne i garaget.

Nu är jag mycket tacksam över mitt beslut… och över att kollektivtrafiken går nästan ända fram till min dörr.

Temprometern visade bara plus 1.1 Celsius när jag vaknade klockan sex. Den kalla vinden bet mig i både kinder och hörselgångar när jag cyklade till jobbet. Jag tror solen kommer förgylla dagen med sin närvaro men det känns ändå som ett rejält bakslag i vårens frammarsch, särskilt som vi hade plus 18 grader i solen i lördags.

Mina öron tinar nog snart, men jag är lite orolig för potatisen som jag planterade ut i helgen. Jag har dröjt alldeles för länge med omplanteringen och blasten växer skyhög och blommorna har redan slagit ut, utan att det finns tillstymmelsen till knölar under.

I söndags blåste blasten omkull och nu har nog frosten gjort processen kort. Jag varken hann eller vågade titta till hinkarna innan jag for hemifrån i morse.

Liggande potatisblast vid västerväggen.

I går morse var det långkalsongskallt. Temperaturen hovrade strax under sex plusgrader och vinden bet lite extra i näsa och kinder när jag susade nerför Villabacken.

I dag är det varmare. Hela två grader varmare.
Tänk att två ynka grader kan göra så stor skillnad.

Jag erkänner att långkalsongerna åkte på under klädesproceduren även denna morgon, men de hade knappt behövts. Luften var mjuk och smeksam i stället för krispigt bitig och det var fröjd att trampa till jobbet.

I natt kom farbror Frost smygande in i vår trädgård. Han satte sig på studsmattan och sträckte ut sina stela fingrar för att nypa tag i mina växter. Hans kalla andedräkt svepte över gräsmattan och nådde nästan ända fram till de sju sista tomatplantorna. Han målade gräsmattan i chabby chick-vitt och efterlämnade slokande jordgubbsplantor, purjolökar och kryddor.

Men en liten fågel hade viskat i mitt öra och förvarnat mig om det frostiga besöket.
I går kväll flyttade jag in de tre hängande tomatplantorna och ytterligare två av sorten Tiny Tim som stått ute i tiolitershinkar. De fick bo i uterummet. Det är inte särskilt varmt där heller, men åtminstone frostfritt.

Dessutom klippte jag ner fyra ståtliga chiliplantor som gett betydligt mer skörd än jag vågat hoppas. Förundersökningsledaren påpekade vänligt att jag faktiskt kunde slänga de kvarvarande frukterna, vi har så vi klarar oss ett tag ändå.
Men hur skulle jag kunna slänga något som jag lagt ner så mycket omsorg och tid på? Nej, bättre då att passa på att experimentera med eftermogning.

Jag klädde av chiligrenarna alla blad och lät bara frukterna hänga kvar. Sedan använde jag sytråd för att hänga upp grenarna på stången som redan huserar hängtomaterna. När jag var klar och betraktade mitt verk fick jag intrycket av julpynt i uterummet.
Förundersökningsledaren var nog inte riktigt av samma åsikt. Redan när han hjälpt mig flytta in hängtomaterna utbrast han: -Nu ser det ju ut som ett växthus här inne!

Det luktar växthus också. Gott!
Återstår att farbror Frost-smygande flytta ut frostvaktselementet i uterummet så att mina älskade växter orkar producera sina sista frukter. Och jag har ju paprikorna att tänka på också. Den första paprikan börjar skifta i rött.

I fredags kväll tog jag moppen hem till mina föräldrar. Jag sov över där tillsammans med Falunsystern och Falunkorven och på lördagen röjde vi ur i vedbon, körde bort slängsaker till återvinningen, var ute och njöt av soligt väder, stekte krabbelurer på muurikkan och hade det bara allmänt gôtt!

I går eftermiddag kom hösten. Med regn och rusk.
Mycket regn och mycket rusk.

När jag tittade ut genom köksfönstret i morse fick jag se att flera äpplen blåst ner och alla jordärtskocksplantor vält. En chilikruka har också blåst omkull.
Jag måste börja hösta in trädgården ordentligt, men jag hinner inte än. Frostnätterna som enligt klart.se hotar i mitten av veckan får faktiskt lov att vänta lite till. Åtminstone tills jag hinner ta in tomat- och chiligrenar för att hänga upp på eftermogning i uterummet.

Skyhög intelligens kanske ändå inte var min hemliga superkraft!

Det regnade när jag cyklade hem i går.
Inte ett sådant där fint litet ljummet sommarregn som gör trädgård och odlare glada ända in i själen. Nej, här snackar vi regelrätt spöregn.

Och jag blev följaktligen våt.
Mössan blev genomvåt. Handskarna blev genomvåta. Halsduken blev… fuktig. Jackan blev våt. Tröjan blev våt. Regnbyxorna blev väldigt våta men jeansen klarade sig hyfsat. Kängorna blev blöta men bara på utsidan.

När jag kom hem spred jag ut alla mina våta plagg i garaget för att inte skapa ett nytt vattendrag i tvättstugan. Uppe i taket i garaget har vi en ställning som garageporten rullar på och den är till synes perfekt att slänga vantar och mössor och regnbyxor på.

Det var när jag skulle klä på mig alltsammans inför morgonens cykeltur som jag upptäckte att jag behöver se mig om efter en ny superkraft. Det är inte så varmt i garaget och det var ingenting av det jag hängde upp i går kväll som torkat ordentligt för att kunna användas att stänga ut nya droppar.

Som tur är läste jag väderprognosen vid frukostbordet i morse. Det ska inte regna i dag.
Det där blöta som träffade mig från ovan när jag cyklade till jobbet i morse kan alltså inte ha varit regn!

Det är fyra grader varmt och ett livgivande vårregn faller sakta över Lidköping.

Så härligt – om man sitter i bussens gungande på väg till jobbet och har förmånen att titta ut över vattenpölar och hastande morgontrötta människor.
Inte lika härligt om man som Guldgossen måste cykla till skolan för första gången tre månader.

På fredag är det min tur. Då går mitt busskort ut och planen är att jag ska upp på sadeln igen.
Jag hoppas innerligt att det inte regnar då…

Den här morgonen.

Duvblått och mjukgrått i horisontella sjok över himmelen.

En molnbeslöjad sol i vitt och orange vars ljus ömsint silas till ett rosaaprikost flytande genom avskalad hängbjörk som vilar vid rondellen, mitt emot st1´s bjärta gula.

Det känns som Italien. En avvaktande morgon i väntan på sommarvärme.
Men det är svensk februari.

Med löfte om vår.

Åh vad jag längtar efter ljuset.

Jag längtar efter det klara, brännande, nästan rödglödgade sommarljuset.
Jag längtar efter den skira, försiktiga, smeksamt väckande vårljuset.
Men just nu längtar jag mest efter de där tidiga första morgonstrålarna som så småningom kommer möta mig på väg till jobbet.

Som det är nu sitter jag redan bänkad framför min dataskärm och är i full färd med dagens jobb när de första solstrålarna ger sig till känna strax över horisonten. Jag får aldrig se dem innan de hinner uppslukas av regngrå molnslöjor som ruvar bara några meter ovan mark.

Jag behöver ljus.
Mina ögon vill se ljus.
Min själ törstar efter ljus.

Vaknar upp till ännu en grå regndag. Den här vintern kommer inte bli hågkommen för sina gnistrande kalla dagar med frostdekorerade grenar och glada pulkabackstjohon.
Förundersökningsledaren är tack och lov förkyld. Hade han varit helt kurant hade han osat frustration över uteblivna långfärdsisar.

I natt drömde jag att hösten varit så mild och lång, vintern så obefintlig och våren så tidig att björkarna ännu inte bemödat sig om att fälla sina blad och vårens växtlighet var redan på gång.

Jag lyckades ta ett helt unikt foto där både björkens gula draperier och de första krispigt vita syrenerna stoltserade sida vid sida. Tyvärr var det med mobilkameran och bildkvaliteten var inte den bästa.

När jag cyklade till jobbet i dag höll gatukontoret på att
sätta upp orange snöstakar för att markera ut var de höga refugkanterna finns.
Jag suckade högt. Snöstakar är ett tydligt tecken på vinterns antågande. Jag
har väl egentligen ingenting emot vintern, men svensk vinter står i så skarp
kontrast mot T-shirtvarm Romhöst att jag ändå inte kunde låta bli att sucka.

Framför mig i öster gick en stormdriven sol upp, lika
orangegul som en mogen apelsin. Jag såg direkt att det skulle bli en blåsig och
kulen dag.

Så fel jag hade. I dag har solen slösat sin livgivande
energi ner på oss nordbor. Tyvärr har jag inte varit ute och njutit ens på
lunchen. I stället har jag hängt i köket och berättat om Roms skelett och
katakomber för mina kollegor.

Den närmar sig.

Med krispigt klara dagar
då luften fylls av tranornas adjö.
Med stjärnklara nätter
och en tunn hinna is på var liten sjö.

Den närmar sig.

Med skördetunga grenar
och bråda tider för var jordbrukande vän.
Med frostvita mornar
där jag lämnar spår i gräset igen.

“Det blir värre och värre dag för dag, värre och värre dag för dag.”
Men det är svårt att lägga till den där klämkäcka känslan i sången.

För nu har temperaturen på fredag sjunkit till mellan 13-23 grader. Vinden ligger på stadiga 7-8 m/s och regnmängden har ökat till 11,9-24 mm. Dessutom ska det åska hela dagen.

Väderprognosen har ändrat sig en aning.

Om jag sammanfattar prognosen för midsommarafton som den såg ut i går så skulle det bli en aning sol, 13-25 grader varmt, 2,4-9,1 mm regn, vind mellan 5-9 m/s och åska och kraftigt regn.

I dag ser det fortfarande ut som om fredagen bjuder på en aning sol. Temperaturen har ökat en aning till mellan 16-25 grader. Regnmängden har ökat till mellan 8,5-12 mm och vinden har fått större differans; mellan 3-10 m/s. Uppgifterna om åska och kraftigt regn kvarstår.

Förundersökningsledaren ser sin efterlängtade midsommar på sjön segla bort i fjärran och har slutat prata om vad vi ska grilla och huruvida det är bäst med paella eller kycklinggryta på muurikkan.

På fredag är det midsommarafton. En inte allt för avancerad
gissning är att de olika vädersighterna har flest besök på hela året, under
just den här veckan.
Sol på midsommarafton smäller till och med högre än snö på julafton. Och för alla
båtägare är det synnerligen viktigt att följa både väder och vind dagarna innan
midsommar. ”Allt som flyter ska i sjön”, säger vi i Vänerlandskapen.

Förundersökningsledaren och jag har följt vädret på klart.se,
yr.no och smhi.se. Det är inget som hjälpt oss när vi ska besluta om möjligheterna
till en midsommar på sjön.

Så här ser det ut i dag.

Faktum är att prognoserna börjar närma sig varandra nu. Det
var större skillnader bara i går kväll. Då lovade klart.se 27 graders värme och
smhi.se hade nästan inget regn alls.
Att det inte är läge att ge sig utanför skärgården som det ser ut nu, är ganska
tydligt. Jag ska fortsätta följa vädret så får vi se hur det ändrar sig.

Den glädje barnen kände när den första snön föll i höstas, kan inte på långa vägar uppväga den närpå deprimerande hopplöshet jag upplever när jag tittar ut genom fönstret och ser snön vräka ner på vårdagjämningen.

Bilens temprometer visar tvåsiffriga minusgrader. Solen tänder gnistrande ädelstenar i buskagen utmed vägen. Det ser ut att bli en perfekt vinterdag.

Och det är den 14:de mars. Flyttfåglarna vänder skrämda tillbaka till södern och jag ängslas över min knoppande magnolia. Det ska va vår nu!

En mysig varm favorithalsduk, mjuk mössa ända ner över öronen, varmaste tumvantarna med mycket fluff, vindtät jacka över kläderna.

När jag kliver ur bilen vid jobbet är min först tanke:
“Varför tog jag inte på mig några långkalsonger.”

Nu finns det hopp!

Trots att termometern visar minus femton grader och rimfrosten har klätt in allt i ett förskönande hölje så finns det hopp om vår.

När jag kom till jobbet i morse färgades himlen i öster svagt rosa. Efter en liten stund kunde jag stå inne i värmen och se hur österhorisonten fick mer och mer färg samtidigt som glädjen växte i mitt bröst.

Klockan åtta var jag tvungen att slita mig från skådespelet i rött, orange och guldgult. Nu lyser solen blekt bakom svagt blåfärgade moln och lyser nästan inte upp världen, men jag tänker på hälsningen från i morse och vet att våren kommer.

Det har kommit en ny omgång snö de senaste dagarna så nu är världen vit och vacker igen.

Jag tycker det är viktigt med snö över jul och på sportlovet. För övrigt för vädret göra som det vill, så länge det undviker extremer med storm och hagel och “snöfallande åska” (som Förundersökningsledaren en gång i sin ungdom uttryckte det).

Men visst blir livet lite lättare att leva när omgivningarna är vackert inbäddade. Vinternaturen är inget att hänga i granen utan snö!

Det knarrar under skorna.
Barnen tjoade glatt när de tittade ut genom fönstret i morse.
Världen är lite ljusare, lite gladare, mycket vitare.

Men Anders har namnsdag.
Och när Anders braskar – julen slaskar.

Nu snöar det, och Sune har namnsdag.
Finns det nåt gammalt ordstäv vi kan ta till för att försöka utröna hur vädret ska bli framöver?

“Om det snöar på Sune…

Nej, det finns inget som rimmar med Sune.

Förra veckan var det riktigt hôfselit väder. Solen sken nästan dagligen och det var friskt och härligt att komma ut en stund på lunchen.

Den här veckan blir det dock bara rusk, regn och snö.
Det är nästan som om vädret vet att vi, för att kunna njuta fullt ut av de första adventsljusen, måste stiga rakt in i det allra svartaste novembermörkret.

Guldgossen har varit osedvanligt samarbetsvillig och snällt cyklat fram och tillbaka till skolan varje dag. 13 km oavsett väder. Nedförsbacke på morgonen och uppförsbacke på eftermiddagen.
Den här veckan konstaterade Förundersökningsledaren att Guldgossen skulle drabbas av uppförsbacke hela vägen och nu har sonen därför fått ett busskort.

Busväder är bussväder.

Jag kontrollerade faktiskt väderprognosen innan jag bestämd mig för cykeln i morse. Klart.se utlovade en liten, liten gnutta regn fram på dagen, men bara 0,1 mm. “Det är väl så lite att det knappt blir fuktigt i luften”, tänkte jag och struntade i att packa med mig regnkläder.

“Fram på dagen” visade sig vara mellan fem minuter i fem och halv sex.
Klockan fem slutar jag jobbet.

0,1 millimeter visade sig dessutom vara mer än lite dimma, mer än ett lätt sommarregn, mer än några uppfriskande droppar. Faktum är att 0,1 mm räcker till att dränka en medelålders kvinna i storlek XL.

Och när jag kom hem, genomsur på mer än ett sätt, våt ända in i trosorna, hittade jag dessutom en blodsockerfallen make i köket med två torskblock i händerna, dillandes om oskalad potatis. Så det dröjde innan jag fick byta bort mina blöta byxor.

Nu hoppas jag innerligt att jag inte blir sjuk. (Gnäll, gnäll…)

Över till lite positiva tankar:
Tack och lov att det regnade på väg hem från jobbet, och inte när jag cyklade dit.
Och tack Gud för att Du visade din vackra regnbåge precis när jag svängde in i vårt kvarter och regnet upphörde.

Nu är det sommar!
Förmodligen till och med mer sommar än det kommer bli… i sommar.

I går morses var det 18 grader varmt klockan sju på morgonen och 21 grader varmt när vi gick och la oss vid halv elva.

Lokaltidningen NLT kände sig väl lite osäker på vädret och angav temperaturen till 13-24 grader. De passade också på att utlova molnigt men uppehåll.
Och med hjälp av den vaga prognosen lyckades de ju pricka in nästan alla rätt. Enda avvikelsen var att det var strålande sol från klarblå himmel utan minsta moln i sikte.

Jag har inte brytt mig om att kontrollera morgontemperaturen i dag, men det kändes skönt när jag cyklade till jobbet.

Det är ett härligt vårväder. Kallt och pissande blött.

Regnet har jag egentligen inget emot eftersom det håller mina nyplanteringar lagom fuktiga. Däremot skulle det gärna få vara lite varmare, då gror det bättre.
Dessutom skulle jag vilja önska mig lite uppehåll så att gräset hinner torka upp lagom tills jag kommer hem. Jag har nämligen några basilika-, sallads- och morotsfrön jag skulle vilja så och det är så tråkigt att krypa på knä i blötan.

Om vi bestämmer att det blir 23 grader varmt och regnar mellan kl 23.00-11.00 så skulle jag sitta helt nöjd på jobbet!

29. På facebook läser jag att sädesärlan anlänt till våra nejder. Jag undrar hur många gånger det ska behöva snöa på det stackars lilla kräket innan vi kan anse att våren är här på riktigt.

30. I går sopade Förundersökningsledaren ut kommunens grus från trottoarkanten utanför huset för att sopmaskinen ska ta med sig det när den kommer förbi oss inom en snar framtid.

31. Bina har vaknat. (I natt drömde jag också om getingar, men det är en helt annan historia…)

Oj, vad kallt det är nu. Bilen visar -4 grader, kroppen visar knottrande hud med ståpäls och tulpanbladen i entrérabatterna visar frostskador.

Var jag för snabb med att plocka bort det skyddande täcket av tujhagrenar över rabatterna? Kommer tulpanerna dö? Även de lyckoformade blåsippsbladen såg slakande och nedslagna ut.

När jag gick min lunchpromenad fick jag se två nya vårtecken.

27. Ett av de sex stora magnoliaträden vid Iqbals torg har börjat veckla ut sina ludna knoppar och flaggar vitt för våren.

28. Kommunalarbetare i gula signalfärger planterar penséer i nyfräst jord kring rådhuset.

När jag cyklade hem i går såg jag vårtecken nummer…

26. Myrorna hade vaknat och kryllade som om de sovit hela vintern.

Men nu struntar jag i alla vårtecken och drar till fjällen.

Det har trillat in fler vårtecken under helgen.

21. Maskrosorna blommar utefter husgrunderna framme vid torget.

22. Villa har åkt ur bandyn, men i år med ett silver i bagaget.

23. Förundersökningsledaren och barnen har plockat fram studsmattan.

24. När jag hämtade in tidningen i morse sjöng fåglarna som om de hade betalt för det.

25. Vi har flyttat fram klockan till sommartid.

I går morse var det tio grader varmt men så blåsigt att det kändes som minus fem.
I dag är det två grader varmt men soligt och vindstilla och det känns som plus tio.

Vilket är bäst?

I dag skapade jag själv det tjugonde vårtecknet…

20. …när jag köpte sju penséplantor och en stor vid skål att plantera dem i.

Just nu står de och drar vatten i tvättstugan. Vinden hade inte varit så snäll mot dem utan lyckats torka ut några av plantorna rejält medan de stod på torget och väntade på att jag skulle lägga beslag på dem.

Penséerna kostade 5 kr/st och krukan köpt jag på Second Hand för 15 kr. Jag tror att alla sju plantor får plats i den.

När jag ändå var på Second Hand slängde jag ett getöga på pockethyllan och fick med mig tre böcker hem. Jag kan betrakta dem som plantor också. Just nu ligger de nästan som frö och väntar på utveckla sig till läsupplevelser.
Och så kostade de lika mycket som penséerna.

Nu är jag framme på jobbet. Solen lyser redan för fulla muggar men det känns inte det minsta vårlikt ute. En isande vind jobbar mot solen för att cementera fast nattens snö och har förvandlat gatorna till rena rutschkanor.

Om bara vinden kunde stilla sig så skulle solen snabbt få övertaget och jag kan återgå till att rapportera in vårtecken igen.

I går var vi ute en stund på vägarna. Bland annat passerade vi Dafgårds i Källby på jakt efter ett trevligt och naturskönt ställe att intaga lunchen på.
I de välgrusade dikeskanterna utanför Dagfårds utlastningsportar såg jag…

18… Tussilago. Jo, jag har hört talas om andra som redan sett de små gula solarna och jag har till och med fått dem rapporterade för mig i lokaltidningen, men det här var första gången i år som jag såg detta vårtecken med egna ögon.

19. I natt har det dessutom snöat igen. Det är andra gången det snöar på lärkan. Ska man tro talesättet är det alltså bara en omgång snö kvar innan våren verkligen får fäste häromkring.
Nattens snö var av det snällare slaget. Det ligger bara ett flortunt täcke över gräs och tak. Så fort solen går upp kommer det smälta ner och vattna allt grönt som ligger och sover under jorden.

För att motverka min sura trötthet och trötta surhet har jag samlat på mig ytterligare några vårtecken.

13. Lilla Svalan vill åka inlines. Det är bara lite grus kvar på gatorna (kommunens folk har inte kommit så långt med sopmaskinerna som till perifera Lidköping än) och dessutom finns det ju skydd.

14. När jag kom hem från jobbet möttes jag av lilla Svalan som tagit ut hinken med gatkritor och skrev mattetal på plattsättningen utanför huset. På fötterna hade hon sina nya turkosa basketkängor (jag vet att skorna heter något annat nu för tiden, men jag kommer inte ihåg vad).

15. Förundersökningsledaren har dammat av kolgrillen och grillar i trädgården (trots att han inte har tid att äta maten efteråt).

16. Middagen intogs för första gången i år i uterummet, som lyckats komma upp i samma temperatur som köket. (Och här syftar jag alltså på uterummet, inte maten. Middagen var, trots undermålig grillning, en aning varmare.)

17. Jag har upptäckt att jag behöver vattna växterna som stått på undantag i uterummet. Har jag tur är inte alla döda.

Jag har verkligen snöat in på vårtecknen nu.
Under lunchen tog jag en snabb promenad till torget för att kanske fynda lite. Eftersom jag inte har något inbokat på lördag så var jag lite var sugen på köpa blommor och göra ett arrangemang utanför entrédörren.
Väl framme på torget gick all köplust över. Det var så gott att bara vända ansiktet mot solen en stund.

På väg tillbaka till jobbet fick jag syn på fetaste vårtecknet hittills:

12. En nässelfjäril fladdrade på vinterstela vingar precis utanför Kaffestugan. Det var så mycket hopp invävt i dess slumpmässiga rörelsemönster att jag blev alldeles våryrslig.

Vårtecknen fortsätter att uppvakta mig och sprida glädje.

9. I går eftermiddag så jag en liten snödroppe titta fram även i den andra entrérabatten.

10. I måndags var det lika varmt (14 grader) som en ordinär skandinavisk sommardag.

11. När solen skiner på fönstren så ser man att de behöver tvättas. Så synd att jag inte har något inbokat på lördag…

När jag kom hem efter jobbet i går gick jag en runda i trädgården. Inspirerad av mitt nya bloggtema var jag på jakt efter något litet grönt. Och jag blev inte besviken.

4. En ensam liten snödroppe vippade gracefullt med sitt vita huvud i ena entrérabatten.

5. De mörklila irisarna har börjat sticka upp sina tunna, smala, mörkgröna spjut i surjordsrabatten.

6. Utanför det långsmala fönstret på husgaveln har påskliljorna redan skickat upp några försiktiga trevare med svällande saftigt gröna blad.

7. Under bigarråträdet tävlar krokusbladen om att få plats i solen.

Ytterligare ett vårtecken kan jag bjuda på, från i söndags.

8. Då grillade vi nämligen korv över öppen eld på barnatäljda pinnar. En del var så korta att de fick mata elden i stället för att göra tjänst som korvspett.

I min nya serie (som började precis just nu och som kanske inte får någon fortsättning) “Vårtecken” kan jag i dag inrapportera följande:

1. När jag for till jobbet dammade det som ökenstormen i Mission Impossible 3. Det var kommunens gata-park-avdelning som var ute på vägarna och sopade upp gruset.

2. I min trädgård blommar julrosen med vackra vita blommor. (Däremot syns varken krokusar eller snödroppar till. Jag har dock sett dem hemma hos andra.)

3. I dag har jag bytt jacka från tjocka vinterjackan till en lite lättare (fast den väger mer) vårjacka. Den är skönt militärgrågrön. (Ska jag vara helt ärlig så är det en militärjacka som jag köpt billigt på Ö&B en gång för länge sedan. Den luktar fortfarande krutrök och gjyttjepölar och känns väldigt mycket Zäta.

Idag ska det snöa 10 cm och en klass 1-varning har utfärdats för Vänerlandskapen.

Här är det strålande sol!

Vi har inte städat ut julen än. Knut har namnsdag på fredag och innan dess vägrar jag packa ner en endaste liten tomte. Guldgossen har till och med föreslagit att vi låter granen stå framme hela året och just nu är jag lite sugen på att göra honom till viljes. Det är så mysigt med ljusen och det röda blänket under trappan där granen bor.

I går började det plötsligt snöa. Stora, feta julaftonsflingor som gjorde varenda barnasjäl lycklig. Förundersökningsledaren var kanske inte lika lycklig när han var ute och skottade bort allt det tunga vita som samlats på garageuppfarten, men inne i huset hade vi det hur mysigt som helst.

Nästa så att jag var sugen på att fira jul igen.

En ny storm har dragit in. En busig rackare som blåst ner massa julgranar utmed min resväg till jobbet.
Efter Berit och Dagmar är det nu Emils tur att härja runt. Klass två-varning är utfärdad för Västkusten.

I dag ska Förundersökningsledaren göra en lång bilresa – utmed Västkusten. Sedan ska han ta färjan till Danmark och senare i kväll göra om hela resan hem igen.

Jag är faktiskt lite orolig.

Den senaste veckan har Guldgossen övergett cykeln om mornarna och i stället tagit skjuts av mig när jag ändå kör lilla Svalan till skolan. När skolan är slut har han nyttjat apostlahästarna för att ta sig hem.

I dag är det dock onsdag och onsdag betyder franskalektion och franskalektionerna hålls på en annan skola, så han måste cykla.

Och just i dag är det förädiskt halt ute. Jag var nära att slå en rova på väg till brevlådan i morses. Garageuppfarten såg bara lite blöt ut men all skimrande väta var i stället glatt halka.
Jag har förvarnat Guldgossen och hoppas innerligt att han tar det lite lugnt och inte kör i brôt med cykeln.

I morse skrev jag ett inlägg om vädret.
Jag gjorde narr av Aftonbladets skrikande rubriker om SNÖSTORM i HELA Sverige, medan vi i Lidköping bara upplever en regnig dag. Sedan jämförde jag olika vädersighters spådomar och gjorde mig lustig över olikheterna i de förutspådda regnmängderna.

Inlägget försvann dock så nu skulle jag kunna påstå att jag varit både intressant, läsvärd och innovativ.
Sanningen är dock att morgonens inlägg inte var intressantare än vädret vi har just nu.

Jag minns!

Det var tidigt, mycket och det låg hela vintern.
Så kanske det inte var i verkligheten, men det är vad mitt minne säger.

Nu har vi fått lite snö den här säsongen också. Det började snöa i måndags kväll och låg kvar hela dagen i går. Nu på morgonen fylls täcket på med stora, långsamma flingor.

Och jag har på allvar börjat leta vinterkängor. Mina gamla Graninge är uttjänta efter över tio års trogen tjänst. Nu är frågan om man ska kosta på sig ett par dyra, bra eller om jag ska följa mina instinkter och försöka fynda något billigt.
Svårt att fynda före jul bara…

Vem är det som blåser i dag?

Det ryckte i ljuset hemma på morgonen. Vi var förskonade från både nedblåsande träd och strömavbrott när Berit var i farten men nu verkar det ha kommit en ny omgång som vill rufsa till både hår och träd.

Enligt devisen varannan damernas, och om vi ska följa bokstavsordningen – så borde det vara CARL som rycker i flaggorna i dag.

Berit var på besök i går. Hon verkade lite småarg. Vi släppte inte in henne i huset men lilla Svalan var ändå lite rädd för fruntimret som stod där utanför knuten och blåste och blåste.
-Ge dig av! uppmanade lilla Svalan. Här har du inget att hämta. Alla takpannor sitter fast och vi har inga stora träd du kan leka med heller.

Och hon gav sig iväg, obemärkt under nattens mörkaste timmar.
Jag låg hopkrupen i sängen som en liten boll och huttrade trots yllesockar och pyjamas.

På väg till skolan på morgonen såg lilla Svalan och jag hur Berit dragit fram och lämnat vägen skräpig av grenar och barr bakom sig. Men inga kullfallna träd eller annat stök. Hon hade väl förtagit sig där nere i söder kan tänka.
Radion rapporterar att 70.000 hushåll fortfarande saknar ström i södra Sverige. Jag förunderas att det överhuvudtaget är så många som ännu inte fått elledningarna nedgrävda.

Orosmolnen drar ihop sig. Bokstavligen.

Ett ovädersområde är på väg in från väster och beräknas slå till med hårda vindar utmed Västkusten i dag. Gissningsvis har vindarna tappat farten en aning när de besöker oss i natt eller i morgon, men hur mycket vete spörs.

Jag ser mörklila molntrasor på himlen på väg till jobbet. De fladdrar oroligt i förväg med siktet på öster, jagade av stormen bakom. Det rycker i flaggstängerna. Det kurrar i själen.

Nu har regn-och-rusk-hösten kommit tillbaka efter att ha varit på semester några dagar.

Jag är en aning avundsjuk på min mamma som hälsar på Italiensystern en vecka. Enligt klart.se har de sol och 16 grader varmt där.

Nåväl, alla årstider har sin charm. Jag har tänt ljusen i “bunkern” på jobbet och sitter och drömmer om julen. Från mitt skrivbord har jag ingen kontakt med yttervärlden så jag kan låtsas att det är vintervitt eller julivarmt ute, allt efter humör och önskemål.

Natten till i går var säsongens första frostnatt.

Jag tog på mig mina snöörhängen för att matcha det vita som krupit ända upp på takpannorna under natten.

Det känns stormigt ute nu på morgonen. Som om himlen och vinden förebådar riktigt dåligt väder. Flaggor smattrar ihärdigt och molnen hastar stressat över den morgonaprikosa himlen.

Det här är en dag då man vill stanna inne, kura och tända ljus. Vänta ut vädret filtsvept framför en värmade brasa.

Här på jobbet har vi varken filtar eller brasor, men det finns tända ljus och ett element att sätta på högsta effekt. Det får duga.

Nu går vi in i regnperioden!
I alla fall i dag. Det ill-spö-jätte-vräker ner. Medierna hoppar jämfota av glädje i vattenpölarna över att ha något att skriva om som är på lite närmare håll än Somalia och Utöya och jag tar regnjackan till jobbet.

Efter den fina soldagen i lördags kan jag välkomna regnet och till och med tycka att det är lite mysigt. Som gjort för en inomhusdag med brödbak, eld i kaminen och en kopp te till boken som jag inte riktigt kommit in i än.

Nu blir det naturligtvis inte sådär mysigt som jag lyriskt försöker måla upp tillvaron. Jag sitter på jobbet och våthundsskakar en aning med min tjockaste vinterhalsduk runt nacken. När jag kommer hem väntar inköpslistan otåligt på att få följa med till Willys och en tvätt vill hängas upp på tork. När allt det där är klart och köttfärssåsen lagad och uppäten är det inte så mycket tid kvar till bröd, eld och böcker.

Jag får bära myset inombords i stället. Med lite fantasi ska det väl gå!

Imponerad av min Förundersökningsledarlika påpasslighet kontrollerade jag dagens väder redan i går kväll och konstaterade glatt att jag skulle kunna cykla i dag.
När jag kikade ut genom fönstren klockan sex i morse såg det också lovande ut. Och klockan sju.

Kvart över sju (eller kanske snarare fem i halv åtta) gav vi oss av hemifrån på cyklarna.
-Märker du en sak mamma? frågade lilla Svalan.
-Ja, det gör jag, svarade jag sanningsenligt.
-Det regnar!

Ur det lilla, lilla molnet som i ensamt majestät guppade på himlen, kom det otroligt nog några droppar regn.
Jag var snabb att köra i från och sedan var det inget mer regn.

På förmiddagsrasten var det fint väder.
På lunchen var det inget regn.
Vid eftermiddagsfikat var det inget regn.
Klockan fyra var det inget regn.
Klockan halv fem regnade det inte.
Klockan kvart i fem var det inget regn.
När klockan var fem i fem var det inget regn heller.
Klockan fem var det inget regn.

Men fem över fem, när jag klev ut genom dörren från jobbet – då var det REGN!

Det är rena rama aprilvädret.

I fredaqs gladde regnmolnen gräsmattan med sin närvaro.
I går eftermiddag gladdes jag över solen som målade min näsa röd när jag var ute på sjön.
I dag tokregnar det igen.

Varken yr.no eller klart.se har målat in några regndroppar hos oss i dag men likväl ösregnar det.

Men det gör ingenting. Jag fick min beskärda del av härligt helgväder i går. Efter en förmiddagsskur tog vi oss ut på Vänern tillsammans med Förundersökningsledarens syster och hennes familj. Eftersom det regnade på förmiddag var det ingen i det Zätiska residenset som tänkte på att smörja in sig och nu sitter resultatet som en Rudolfglödande fläck mitt i ansiktet på mig.
Övriga medlemmar i familjen, som inte är lika lättpåverkade av solen, bär dock inga dylika tecken.

I går och i dag är det strålande sommarsolsväder. Jag jobbar mina sista dagar och sitter och svettas på jobbet.

I morgon ska det regna.

I morgon börjar min semester.

Precis som jag var i färd med att skriva “Jag välkomnar regnet” så börjar gigantiska regndroppar studsa och dansa på asfalten utanför kontorsfönstret. De gräver hål i den lilla remsa jord som gränsar till älven och jag ser hur veritabla vattenfall bildas från taket på Sockerbruket.

Ett sådant här regn är INTE vad mina sköra blomster behöver. Jag vill ha smeksamma lagomdroppar som kan hålla på i timmar och inte en elak störtflod som slår sönder och spolar bort!

Och farbror Åskar är här på besök. Jag tog bilen i dag och fick med mig båda barnen för att alla skulle kunna möta dagen något sånär torra.
Vi får se hur länge jobbet håller. Med blixt och dunder precis samtidigt utanför fönstret och ett arbete som inte kräver annat än dator och telefon så sitter jag ganska utsatt.

Det är rätt tråkigt väder ute. Småkallt och ruggigt. Jag har faktiskt tagit med mig regnkläder i fall det skulle till att regna på vägen hem.

Vad jag inte fått med mig är en uppsättning träningskläder. Vår VD har infört en stunds fysiska aktiviteter den sista fredagen varje månad. I dag ska vi springa/jogga/promenera i Råda. Jag väljer det sistnämnda och hoppas att jag inte får för ont i morgon. Då stundar ju klassfotbollen så det blir till att hålla sig på fötter hela dagen.

Enligt yr.no ska det småregna hela dagen i dag (jag ser genom fönstret att de har fel) men i morgon blir det inte regna förrän framåt kvällen och likadant på söndag. SMHI har samma prognos med undantaget att det kanske inte regnar söndag kväll.

För min del får det regna hur mycket som helst idag, bara det är uppehåll under klassfotbollen.

Ooops! Nu kom jag på en sak. Jag får inte skrika en massa och heja på mina älsklingar för mycket, för då kommer jag inte ha någon röst kvar till söndagens sång.

När jag cyklade hem från jobbet i går började det plötsligt snöa. Stora, platta, kritvita flingor dalade sakta ner över både mig och cykeln. Jag stannade förundrat upp, klev av mitt fortskaffningsmedel och ställde mig med ansiktet upp mot himlen och bara njöt.

Njöt med vemod.

Över att våren är så kort.
Över att körsbärsträden redan fäller sina lysande kronblad över den som råkar cykla förbi just när vinden leker runt bland grenarna i det stora gamla trädet som står precis invid vägen.

Visst finns det ett uttryck som heter “Mellan hägg och syrén.” Som syftar på en tid på våren.

Under flera års tid har jag försökt utröna exakt när den tiden inträffar. Det logiska borde ju vara att det gäller någon vecka, eller i alla fall några dagar från det att häggen blommat över tills dess syrénerna börjar blomma.

Men den tiden finns inte.
I onsdags förra veckan blommade syrénträdet vid den där villan på den där gatan som jag passerar varje dag.
Och i torsdags slog häggen ut, den som bildar bullerdämpare tillsammans med fläder och andra buskträd alldeles i närheten av vårt bostadsområde.

Om man vänder på det och säger “mellan syrén och hägg” så skulle det i så fall innebära en magisk natt mellan onsdagen och torsdagen förra veckan.
Kan det vara så att de senaste två årens långa vintrar har fått våren att lägga in en överväxel så att allt händer samtidigt?

I dag är det kallare än vanligt.
Riktigt kallt faktiskt.
Jättekallt om man ska vara helt sanningsenlig.

Och nu snöar det!

Nio grader varmt redan halv åtta. Var ska den här dagen sluta?

Jag har sett alla veckans vårtecken på en och samma dag. Kan bero på att jag inte varit utomhus tillräckligt länge tidigare i veckan.

I dag har jag i alla fall i tur och ordning
1. Hört fågelsång
2. Sett vakna myror i en myrstack
3. Sett blommande snödroppar i någon annans trädgård
3. Sett små gröna krokusspjut i min egen trädgård.

I dag är det vår. Äntligen!

Temprometern visar sju plusgrader på väg till jobbet och den ståtliga snögubben som lilla Svalan och Förundersökningsledaren gjorde i lördags har smält ner till en liten snöboll. Solen lyser och alla är glada.

När jag vaknar är världen återigen vintervit. Det som tidigare var gamla smältande snöhögar, överdragna med kommunens halka-inte-lilla-vän-grus, är nu fräscht vita snödrivor, inte mer än några timmar gamla.

Våren har fått på pälsen ännu en gång, och det lär inte vara sista gången för i år heller. Jag har inte hört lärkans glada drill än.

Ett vårtecken för stadsbarn såg jag i alla fall i går när gula sopborstbilar var ute på cykelbanorna och samlade ihop allt det där gruset som inte behövs längre.
I dag har andra gula bilar varit igång tidigt för att lägga tillbaka gruset på gatorna igen, ovanpå snön.

Två minusgrader och en sol som lyckas värma till och med genom bilrutan.
Känns som det här kommer bli en skön dag!

Jag börjar längta efter våren. Nu är sportlovet över och det finns ingen anledning att behålla all snö och is längre. Nästa vecka är det mars och det är enligt min almanacka den första vårmånaden.

Så hit med lite vår. Ge mig snödroppar och tussilago (vi såg båda i Italien), fågelkvitter och smältvatten, snöslask och smutsiga barnoveraller. Jag är beredd.

Det är långkalsongskallt ute. Jag hinner få köldskador på låren under de 30 sekunder det tar att krångla mig ur bilen och kasta mig in i värmetryggheten på jobbet.

Guldgossen, som varit och åkt skidor i Hovfjället, ska enligt uppgift ha haft det ännu kallare. I dag kommer han hem. Jag ska noga förhöra mig om förfrusna nästippar, fingrar och tår. Och kanske fråga lite om hur han haft det också…

Det kalla vädret beror på ett högtryck som lägrat sig över Sverige och våra grannländer. Är det inte lite lustigt egentligen, att på sommaren ger högtryck värme men på vintern kyla? Rent vädermässigt är det inte så svårt att förstå, men tänker man bara på det i förbifarten rimmar det illa.

Guldgossen har fått lära sig att årstiderna beror på jordens lutning.
Just i dag tycker jag det känns extra tydligt att vi lutar bort från solen.

Det var en i det närmaste surrealistisk upplevelse att stå och vänta på bussen i ymnigt snöfall och någonstans från tallskogen höra Juditsångarens hälsning till våren.

Trots fyra plusgrader har jag svårt att frammana den där härliga vårkänslan. Kanske beror det på att jag varken hör drippetidroppet från takrännor eller kvittelikvitt från fåglarna. Det är fortfarande mörkt och tyst när jag kliver ur bilen vid jobbet och hastar in de få stegen, in i värmen och de lysrörsupplysta rummen.

Jag återkommer till det här med skillnaderna.

I morses var det minus en grad hemma i Stenhammar.
På väg i bilen till jobbet såg jag temprometern stadigt sjunka en grad i taget tills den stannade på -10 vid Framnäs.

Hur kan det vara sådan otrolig skillnad på så kort sträcka? Det rör sig om kanske 6-7 km. Beror det på att mitt bostadsområde ligger en aning högre än centrum? “Värmen stiger” är ju ett välkänt fysiologiskt fenomen. Men vilken värme talar vi om då, så här mitt i vintern?

Det är inte särskilt kallt ute, tvärtom riktigt behagligt vinterväder med bara en ynka minusgrad. Men det är snö. Snö i massor!

När jag slängde getögat ut genom fönstret i morses fick jag se att det redan tjocka snötäcket växt ytterligare under natten. När det var dags att åka hemifrån tog jag ett prövande steg utanför dörren och konstaterade att det kommit mellan 3 och 4 decimeter snö under natten.
Eftersom jag har en liten lätt bil fick jag ställa mig och panikskotta “min del” av garageuppfarten innan jag vågade ge mig ut med bilen. Förundersökningsledaren hade redan plöjt sig iväg med sin tunga saab, utan föregående skottning.

Tack och lov var snön inte blöt och tung utan ganska dunigt lätt och enkel att vräka åt sidorna. Det tog nog bara fem-sju minuter innan jag banat väg för bilen och kunde ge mig iväg till skola och jobb. När jag kommer hem i dag vankas det däremot lite mer skottning. Jag har tänkt be barnen skotta det de orkar och hinner medan jag lagar middag. Det är väl en rättvis fördelning?

När vi kom till skolan blev jag häpen igen för andra gången i dag. Efter att ha sett alla de där decimetrarna snö hemma hos oss kändes det otroligt att det inte låg mer än knappt en decimeter nysnö vid skolan. Det är bara någon kilometer mellan skolan och vårt hus.

Anders har namnsdag i dag. Grattis alla Andersar!

Synd att ni braskar så intensivt bara. Jag tror det är bara brask så långt ögat kan nå i hela vårt avlånga land.
Men vet ni vad! Jag tror det kommer vara snö och kallt på julafton i alla fall. Jag har det liksom på känn. Det kanske inte kommer snöa men det kommer antingen ligga snö på marken sedan tidigare eller vara frostvackert och kallt.

Jag är beredd att slå vad om ett smycke. Är det någon som vågar sätta emot? Har jag fel gör jag ett smycke och skickar på posten, har jag rätt skickar du ett smycke till mig. Det behöver inte kosta skjortan. Maxvärde 100 kr.

Och för att förtydliga det hela: Det är den som först kommenterar och antar vadet som vinner om jag har fel. Och det geografiska läget är Stenhammar. Alltså min lilla del av världen. Jag kan omöjligen ta ansvar för Ystad eller Haparanda (Haparanda kanske… där lär det väl ligga snö gissar jag, men det är fusk).

Inne på den tredje dagen av snöstormande kan jag utan svårigheter räkna upp minst tre årstider som jag gillar bättre än vinter, och säkerligen elva månader med högre trivselfaktor än november.

Hemma hos oss var det riktigt fint väder. Ett stilla snöfall pudrade på den redan vita marken och temperaturen låg behagfullt kring nollan.

Så kommer jag ner på stan. Här blåser vinden hårt från Sveriges största sjö och snöflingorna piskar på tvären. Ett helt uppbåd traktorer, snöplogar och grävmaskiner(!) arbetar med att röja snö från gator och cykelvägar. Det blinkar orange vart man ser.

Jag parkerar bilen i det lilla vindskydd elstationen (eller om det är tele…) erbjuder och ställer in mig på att få skrapa en stund innan jag far hem igen.

Förundersökningsledaren har bett mig köpa en snösläde på Granngården men så läste han i dagens tidning att allt vad snöskyfflar heter redan tagit slut överallt.
I stället har jag utrustat mig med regnbyxor att dra över jeansen och tänker bege mig till torget för att se om någon orädd handlare ställer upp och säljer vantar till Guldgossen. Det känns inte så troligt, men det kan inte skada att ta sig en titt i alla fall.
Guldgossens händer har växt på något mystiskt sätt under året och alla hans tjockare vantar ligger numera i lilla Svalans låda. Han har bara ett enda par – tumvantar dessutom – som han kan använda. Och vem vet hur länge det dröjer innan de kommer bort.

Det är verkligen uschleväär ute. Det snöar ett blött, elakt, nästan oljigt täcke över stan. På väg in från bilen till jobbet fick jag snö i näsborrarna. Jag frustade som en frustrerad häst men blev inte av med de klibbande flingorna förrän de smälte bort i inomhusvärmen.

I dag är ingen dag man skulle vilja vara ute på vägarna. Men just i dag ska Förundersökningsledaren åka till Arvika för jobbets räkning. Eller var det Arboga?

Jag är inte så bra på geografi. Jag har varit föremål för många glada skratt på min arbetsplats efter att ha velat runt över hela Sverige för att hitta städer som Karlborg, Karlkrona, Karl… Varför har våra kungar haft så enahanda namn?

Guldgossen läser geografi i skolan just nu. Europas länder. Jag hänger med på Sverige, Island, Norge, Finland, Danmark, Ryssland, Polen, Grekland, Italien, Frankrike, Turkiet och de där gamla vanliga länderna som jag själv fick lära mig placera på kartan när jag gick i skolan för hundra år sedan.
Men när det kommer till Moldavien, Slovenien, Tjeckien och andra “nyare” länder så är jag helt lost. Jag har anmält mig frivilligt till att förhöra Guldgossen för att få en chans att själv plugga in luckorna i mitt kunskapsförråd.

Det ligger inte alls lika mycket snö här inne i stan som det gör ute hos oss i utkanten av Lidköping. Vi har uppskattningsvis 7-10 cm på vår gräsmatta men gräsytorna vid Kronocampingen är bara lätt sprinklade med snöflagor och inne vid Framnäs är det i princip barmark.

Så grattis alla Stenhammarsbarn som kan göra snögubbar och ha snöbollskrig åtminstone under förmiddagen. Ni drog det längsta strået.

Kan vi inte bestämma oss för att fira jul i dag. Vi har de två viktigaste attributen – snö och julklappar.

Här har snön fortsatt falla under natten och bäddat in omgivningarna i ett decimetertjockt täcke av vitt fluff. Det är riktigt vackert. Jag vet att det ska slaska bort i morgon, så låt oss passa på att njuta medan tid är.

Dessutom har jag fått paket nu på morgonen. En mjuk lätt gräddvit pläd och två kuddfodral i de rätta färgerna.
Visserligen var presenterna hafsigt inslagna och kom per post från ett tidningsförlag som jag utnyttjar för att få fina tidningar (och läckra premier) men ändå – det är ju i alla fall paket!

God Jul hörni!

Fy vilket tråkigt väder. Jag tänker inte gå ut. Jag vägrar!

Det spöregnar. Stora tunga droppar som bildar klunga på vägen ner.

Och jag som tänkt gå till torget och kolla lite. Kanske gå till kyrkan och städa (det är min städvecka och jag hann inte städa i går kväll eftersom jag lagade så god mat). Kanske gå ut på stan och leta reda på nåt roligare än en banan till lunch.

Men av detta blir det inget av. Jag får häcka här framför datorn i stället.
Kanske se en snutt av Trädgårdsfredag på SVT Play. Ja, så får det bli.

I dag är det kallt – och halt!
Vi har inte fått på några vinterdäck ännu så jag tog det riktigt lugnt med bilen i morses. Det gjorde alla andra också som tur var.

Men det är inte bara när man kör bil som man behöver vara försiktig.
När jag klev ur bilen vid jobbet höll jag på att sätta en rejäl rova, trots mina vinterkängor. Jag såg mig omkring sådär fånigt som man gör, för att försäkra mig om att ingen sett mitt nära-på missöde.

Förhoppningsvis ökar temperaturen under dagen. Annars för Guldgossen det kyligt om benen i skolan. Vi har inte letat fram några termobyxor till honom ännu. Han påpekade det lite försiktigt i morses. Klok gosse det där!

Det har fortsatt snöa under natten. När jag klev utanför dörren för att hämta tidningen krasade trätofflorna mot spröd skare på garageuppfarten. Barnen jublade och jag blev tvungen att förlänga morgonproceduren med att leta reda på nöjbart påträngda kängor.
Fördelen med att vara vuxen är att man inte växer ur sina skor.

Lilla Svalan jublade också över att hon kan ha samma vinteroverall som förra året. Den var lite stor då och sitter som en smäck nu. Guldgossen är för killigt cool för att låtas lura på några termobyxor så honom fick jag släppa i väg endast extrautrustad med kängor.

Bilen är tyvärr inte ett dugg extrautrustad. Jag har tagit det riktigt lugnt till jobbet i dag. Sommardäcken har inte fått chansen att slira runt.
Jag hoppas Falunsystern tar det lugnt på väg hit ner i eftermiddag från Ludvika. En liten orosfågel fladdrar i bröstet. Jag ska få träffa henne i kväll.

Nu är den här. Årets första snö.

Det började som små försiktigt dalande flingor som sökte sig väg ner från den vita himlen.
Nu har snön däremot kastat all försiktighet överbord och vräker ner i stora julaftonsflingor. Den yr, den virvlar, den dansar av fröjd över gator och torg och målar ensamma vandrare vita på blåssidan.

Det kommer bli en lång, kall vinter med nya rekord i elförbrukning och sönderfrusna rör. Sanna mina ord. En lång, kall vinter. En långkalsongvinter.

I dag kommer nog snön. Det är tre minusgrader och det luktar snö i luften om man vågar sticka näsan utanför hemmets ombonade värme.
Det får bli brasa i kväll.

Det bidde ingen helt igenom regnmulen dag.

Jag var ute en sväng på lunchen och då lyste solen. Kullerstenarna var visserligen regnvåta och hala, men det glänste fint i alla vattepussar.

Jag följer pärlbandet av röda baklyktor in mot stan. Ett långt långsamt led av infållade löneuppbärare.
En i mängden.
Bakom mig forsätter pärlorna att trilla in i ledet, en efter en.

Det regnar. Riktigt höstväder.
Himlen inger inget som helst hopp till förbättring av läget. Det här ska vara en regnig dag.

Jag har upptäckt att mina jättedyra, jättebra, jättelätta joggingskor inte är så bra i regnväder. De släpper in vattnet uppifrån i högre takt än de släpper ut eventuell tåbira.

Det är jättekallt, ute och inne.

På himlen jagar mörka, stålblå moln med gråluddiga undersidor ikapp i vinden.
Barnen talade om snö i morses.
-Jag vill inte ha snö än, sa jag. Det får vänta till december.
Sedan berättade jag om snökaoset den 17de november 1995 och kände mig som en gammal kärring full av minnen från fornstora dar.

På jobbet är det också kallt. I går frös vi så läppar och naglar blev blå. Elementen utstrålar iskyla i stället för värme och vår produktionsledare ringde fastighetsvärden och bad honom sätta på värmen.
-Den är på! fick hon till gnälligt svar.

Det finns en värmefläkt på jobbet. Vad vi har den till har jag aldrig riktigt förstått för vi får inte plugga in den. Säkringarna räcker inte till och jag vet inte hur många gånger datakillen gett oss skäll för att vi ändå satt på fläkten och därmed fått servern att stänga ner.
I går var det dags igen. Men den här gången var det datakillen själv som satte på fläkten eftersom det närmade sig minusgrader i bunkern han sitter i.

När jag kommer till jobbet i dag känns det dock en aning varmare. Kanske att fastighetsvärden i alla fall fått på lite värme till slut.

Det där regnet som skulle falla under dagen, för att avta framåt kvällningen, såg vi inte till i dag.
Så på kvällskvisten gjorde Förundersökningsledaren i ordning några tunnbrödsrullar och jag tog med en välfylld maskask och då gav vi oss ut med båten på fiskafänge.

Tyvärr lyckades inte regnet hålla sig borta.
Det gjorde däremot fisken, så vi vände hemåt igen tomhänta och en aning blöta.

Dumma, dumma åskan!

Jag hade precis skrivit ett mycket välformulerat, lagom långt och osedvanligt trevligt inlägg när blixten fick datorn att slockna. Jag hade till och med börjat skriva rubriken (visst är det alltid det sista man gör) och det var bara tre sekunder kvar till muspekaren kunnat göra sitt jobb på “spara”-knappen.

Nu sitter jag här och funderar på om jag ska bry mig om att skriva om inlägget igen. Jag vet med mig att det inte kommer bli lika bra som vid första försöket.

Jag har just ätit min lunch och ämnar ge mig ut på stan för att leta födelsedagspresenter till lilla Svalan.

Från fönstret på kontoret ser jag plötsligt hur himmelens portar öppnar och regnet formligen står som spön i backen.

Lilla Svalan får vara utan födelsedagspresent i år.

Håll med om att vi haft en fantastiskt skön sommar. Visst har det varit lite regnigt så här i slutet, men jag föredrar att minnas den här sommaren som en av de badvänligaste på länge.

Förundersökningsledaren har badat.

Lilla Svalan har badat. Guldgossen har badat. Men det har jag ingen bra bild på. Jag vill inte visa upp för mycket av barnens hud i bloggen.

Jag har också njutit av sol och bad.Jag är en hejjare på att flyta. Jag kan ligga såhär i vattnet och guppa hur länge som helst. Jag behöver inte röra en fena utan flyter enkelt på fläsket. Det finns fördelar med att vara övergödd.

De som inte flyter lika bra av egen kraft, får ta till andra metoder. Som Förundersökningsledaren i vår lilla gummibåt.

Men det har ju inte bara varit sol och ljumma vindar.Vackert väder är inte bara vackert väder. Även oväder kan vara vackert.

Jag har ingenting emot att det regnar. Det har varit för torrt för länge.
Men – som Tony Irwing säger – det behöver ju inte regna så häftigt att min brudslöja (i rabatten alltså) slås till marken tillsammans med daggkåpan. Och det kan ju räcka med någon timmas regn, helst på natten.

Efter en tropisk natt vaknar jag till en något svalare morgon. Termometern visar fortfarande över 20 grader men det ser ut att ha regnat några droppar under natten och molnen har bildat täcke i skyn.

Väderprognosen nämner åska och regn som möjliga erbjudanden under dagen och jag och min trädgård tackar och bockar om löftet skulle infrias.

Nu regnar det en skvätt.
Jag som trodde att vädret nästan glömt bort hur det är att göra regn.

Haha! (Triumfiratoriskt utrop.)
I dag kysser molnen nästan marken, och regnet hänger hotande i luften. Vilken tur att vi var på Sommarland i går, när solen flödade och vädret visade upp sig från sin bästa sida.

Haha! (Ironiskt konstaterande.)
I dag har vi sommaravslutning med jobbet. Bland annat Minigolf står på schemat. Jag har tagit med mig regnjackan.

Enligt klart.se ska det regna, så jag tar bilen till jobbet. Barnen har sagt att skolavslutningen ska vara utomhus, men jag hoppas att de kan ändra sig i sista stund. Inte barnen alltså, utan skolledningen.

Sommarmorgonen känns som en fräsch nyponros.
Kan det bero på att dagen lovar regn. Efter en varm, solig men lite blåsig hötorkarväderhelg tror jag min trädgård kommer uppskatta de livgivande dropparna.