Zäta

I dag har något tagit slut.
I dag har något börjat.

Det som slutade var min tid i Kaffestugan. Jag har gjort min sista lördag. I alla fall för den här omgången. Efter att ha jobbat ideellt i kyrkans kafé under minst tolv år kändes det nu som det är dags gå vidare. Den sista tiden har vi bara varit tre personer i den grupp som jag ansvarat för, medan vi egentligen ska vara sex. Det har gått bra ändå, för lilla Svalan har varit hur duktig som helst och hjälpt till nästan varenda gång, och det har även min mamma gjort, och några gånger har vi också fått hjälp av Guldgossen, men det har varit ett meckande inför varje lördag och under sommaren har jag funderat lite och kommit fram till att jag helt enkelt blivit lite verksamhetstrött. Nu har jag “sagt upp mig” från både Kaffestugan, serveringsgruppen och gudstjänstplaneringsgruppen och har bara radion och städningen kvar. Förhoppningsvis kommer detta innebära att det frigörs lite tid att satsa på Zätas Band i höst. Vi har tankar på att börja spela in en skiva och det kommer nog ta en hel del tid och energi i anspråk.

Direkt från Kaffestugan, i svettiga, kaffestinkande kläder gick jag till en ny början som ägde rum i Nicolaikyrkan. Det var mina kollegor Den Smala och Kockkollegan som gifte sig.
Båda var sådär fina och stolta och rörda. Det var en härlig stämning i kyrkan och fantastisk solosång. Jag var bara där och tjuvkikade men lyckades snika mig till några foton och en kram. När jag kramade om bruden passade jag traditionsenlig på att hälla en näve ris innanför klänningen. Egentligen ska det vara i dekolletaget men hon hade en så åtsittande klänning att jag fick nöja mig med att tippa ner de glatta kornen vid ryggen.
Det var min pastor som började med detta bus när jag gifte mig och jag har inte varit sen att uppvakta de brudar jag träffat på, på samma sätt.

Efter vigseln promenerade jag hem från stan. Jag gissar att det tog en timma.
Nu i kväll har jag tagit det lugnt tillsammans med lilla Svalan och ett avsnitt av Lilla Huset på Prärien. Förundersökningsledaren har grillat hemmagjorda hamburgare åt oss och nu tittar Guldgossen och jag på TV4:s nya satsning “Spring”.
Det vackra brudparet mottar hyllningar utanför kyrkan.
Det var ganska blåsigt på kyrkbacken, vilket fick brudslöjan att leva ett eget liv och därmed “ge liv” åt alla bilder.
Naturligtvis har jag tecknat ett kort till brudparet också. De har fått ett presentkort på ett träd så vad passade bättre än att rita ett kärleksträd!

I går var det mors dag. Mina barn har uppenbarligen inte riktigt förstått det där med vad en mor behöver för att känna sig uppvaktad, men jag fick åtminstone ett grattis av dem.

Förundersökningsledaren och jag är betydligt tacksammare barn. Vi firade Svärmor med en kantspade och min kära mor fick teckningen ovan. Visst hör det väl till att barn ritar teckningar till sina mödrar?
Dessutom hade jag och mina systrar lagt ihop till lite blomster.

Eftersom lilla Svalans klass inte gick vidare i helgens klassfotbollsståhej kunde vi fara hem till mamma direkt efter förmiddagsgudstjänsten. Hon bjöd på god kyckling, rundtur i trädgården, en promenad i blåsvädret och såklart en fantastiskt god jordgubbstårta.

I lördags var det Alla hjärtans dag.

Jag hade köpt en geléhjärtan som jag glömde förära familjen. De ligger kvar hemma i skåpet med stuvbitar och begagnade barnböcker.
Förundersökningsledaren kom dock ihåg sin present. Han hade gömt den lite mer strategiskt och plockade fram en ask chokladhjärtan och gav mig den redan på sängkanten på morgonen. Jag blev jätteglad över denna ömhetsbetygelse och öppnade genast locket för att ta mig en bit före frukost.

Överraskningen vad dock ännu större än jag först trodde.
I paketet låg nämligen ingen choklad. I stället hittade jag en ny mobiltelefon!

Eftersom vi hade gäster på lördagskvällen och jag bestämt mig för att bjuda på både paj och egna hamburgare med nybakt hamburgerbröd så hann jag inte lära mig min kärlekspresent men Förundersökningsledaren tog sig självklart an uppdraget att föra över nödvändig och kanske inte så nödvändig men desto mer önskvärd information från min gamla mobil.

Jag har i alla fall hunnit upptäcka att min nya telefon tar riktigt bra inomhusbilder.
Här är några smakprov:

Kvällsmys

Min enda blommande orkidé.

Rosor vi fick av gästerna.

Tårtorna lilla Svalan och jag monterade på lördagskvällen, lagom till Melodifestivalen.

Om man kan det minsta lilla om bildredigering ser man förmodligen att jag hittade ett enkelt litet program i mobilen för att ändra lite på de tre första bilderna. Bara en sån enkel åtgärd som att beskära bilden gör den plötslig mycket bättre.

Nu har jag lunchrast på jobbet och ska fortsätta leka med mobilen.

Helgen som just passerat var riktigt stillsam och lugn. Jag
höll mig hemma och småstädade, plockade undan, bakade och var ute i trädgården.

På fredagkvällen var lilla Svalan hos en kompis och sedan i
kyrkan på Vips. Guldgossens klass arrangerade ett skoldisco så han var där och
hjälpte till.
Förundersökningsledaren och jag passade på att plocka undan vårt köksbord med
tillhörande stolar och ställde upp det nya bordet vi köpte innan EM la ner sin
affär här i stan och återuppstod som Mio. Vi har skaffat nya stolar också, på
Mio.

Innan barnen hann hem började vi titta på andra delen av
Hungerspelstriologin: Catching Fire. Jag har sett nästan hela den första
filmen, och läst boken, men jag har inte läst någon av de följande böckerna.
Jag är inte helt säker på att jag kommer göra det heller. För en gångs skull
tycker jag att filmen är bättre än boken. Författaren har inte lyckats förmedla
lika mycket känsla som filmen gör, och jag blev inte besviken på tvåan heller.
Nu ser jag fram emot att få tillfälle att se del tre och fyra av triologin.

Lördagen började med en lång, välbehövlig sovmorgon. När
lilla Svalan äntligen lyckats övervinna sin aversion mot det nya köksbordet
kunde vi sätta oss och äta frukost tillsammans.
Sedan försökte Förundersökningsledaren få ordning på TV-datorn, lilla Svalan på
sitt rum och jag tag med mig Guldgossen ut för att få lite mer ordning i
trädgården.

Vi började med att hjälpas åt att bädda in hallonplantorna i
det sista tujaklippet. Jag tror visserligen att hallonen nog klarar vintern ändå,
men det är tulpan- och narcisslökarna som jag och lilla Svalan grävde ner
tidigare i höstas som jag är extra rädd om.
Medan Guldgossen krattade gräsmattan och fyllde på med skyddande löv under
plommon- och äppleträden klippte jag ner hallonen. Det var ett av sommarhallonen
som troget gett skörd långt in på hösten och flera av hösthallonen har också levererat
över förväntan men nu finns det inte tillräckligt med solljus kvar för att de
kvarvarande hallonen ska mogna. Jag fick mig faktiskt en näve mogna bär men de
smakade mer vattnig vinter och môs än solmogna hallon. Alla hösthallon klipptes
ner jämns med marken. Det kändes lite jobbigt när jag satte sekatören i unga
skott som fortfarande är fulla av växtkraft och när jag matade komposten med
vackra vita hallonblommor men det finns ingen chans att det skulle bli något av
dem mer i år.

Medan guldgossen klippte ner den överblommade persiljan drog
jag upp de sista purjolökarna. En var en spinkig liten stängel men de övriga
fyra var ståtliga saker som kommer få bo i frysen och komplettera vår mat under
vintern.
Jag grävde igenom odlingsfacket där purjolöken växt och rensade bort rötter av
citronmeliss och mynta och sedan krattade jag till jorden i alla de tomma
trekanterna i smultrontornet. Guldgossen var klar med sina uppgifter och gick
in och jag drog upp några smultronplantor som rymt och klippte till lite
citronmeliss som inte heller verkar ha vett att hålla sig på sin plats.

Inne i den sköna köksvärmen hade Förundersökningsledaren
lagat lunch. Falukorvsgratäng med fetaost, äpple och purjolök. Jag medger att
det låter lite märkligt men det var riktigt gott.
Efter maten gick Guldgossen ut för att sälja kakor till förmån för klasskassan
och jag tog vid i köket. Jag bakade en enkel kladdkaka efter recept jag fått av
Falunsystern, och några rejält stora, glutenfria äppelmuffins med kanel och
kryddpeppar.
Det känns som det var länge sedan jag bakade något roligt senast men nu, när
novembermörkret sveper in allt och alla i en förlamande våt filt, är det
riktigt upplyftande att fylla huset med förförande dofter av nygräddat.

När baksessionen var över slog jag mig ner vid datorn och
skrev ner texterna till sångerna vi ska spela och sjunga i Missionskyrkan på
söndag. Jag mailade dem till kyrkan för att de ska kunna visas på väggen så att
mötesdeltagarna kan hänga med i sångerna.
Lagom till jag var klar kom Förundersökningsledaren hem efter att ha skjutsat
lilla Svalan till ett födelsedagskalas. Han hade med sig två pizzor och Guldgossen
hade valt ut en film: Edge of Tomorrow. Sedan blev det soffhäng framför TV:n igen,
en skön repris av fredagskvällen. När Förundersökningsledaren hämtat hem lilla
Svalan plockade vi fram chips, gurka och dip.

Söndagen började precis som lördagen, med sovmorgon. Jag
vaknade klockan åtta och bestämde mig för att bara blunda en liten, liten
stund. Efter fem minuter öppnade jag ögonen igen och då var klockan märkligt
nog kvart över nio.
Jag väckte Förundersökningsledaren och lilla Svalan och sedan smög vi runt och
förberedde födelsedagsuppvaktning med frukost på sängen. Det tog en liten stund
men till slut stod vi beredda utanför dörren med paket och tända ljus.
-Kom nu då! hördes det uppfordrande från andra sidan dörren. Guldgossen hade
vaknat redan klockan åtta och var rätt trött på att sova räv efter en och en
halv timma.

På förmiddagen städade Förundersökningsledaren tvättstugan
och sålde vårt gamla köksmöblemang medan Guldgossen och jag förberedde tacosmiddagen
innan gästerna kom. Det var mina och Förundersökningsledarens föräldrar som var
bjuda på ett litet kalas för Guldgossen. Vi åt och hade det trevligt
tillsammans och svärmor passade på att toppa lilla Svalans slitna hår.

Efter kalaset tog Förundersökningsledaren hand om köket
medan jag försökte leka riktig kvinna och både titta på TV och läsa en bok
samtidigt. Det gick faktiskt rätt så bra.
Kvällen hann bli sen innan någon i Zätafamiljen hade vett att gå och lägga sig.
Och följaktligen var vi lika trötta som vanligt när det var dags att starta en
ny vecka i morse.

I går firade Förundersökningsledaren och jag vår 19:de bröllopsdag.
Vi turas alltid om att hitta på någon liten överraskning för varandra och eftersom jag en gång i tiden var smart nog att föreslå att jag skulle ansvara för de udda åren, och maken för de jämna (tex 10, 20, 30!) så var det min tur i år.

Direkt efter jobbet tog jag med honom till restaurang Orient Palace i Skövde. Jag hade siktat in mig på deras mongoliska buffé där man själv plockar till sig av ett rejält utbud av grönsaker, kyckling, bläckfisk, räkor, crabfish, lamm, nöt- och fläskkött och diverse kryddningar och såser. Dessutom skulle det enligt hemsidan finnas en efterrättsbuffé och vem kan motstå en sådan lockelse.

Väl på plats visade det sig att jag kunde. Efterrättsbuffén bestod nämligen av ytterst små dricksglas, halvfyllda med antingen pannacotta, chokladpudding eller nåt annat jox. Detta kompletterades med en sprayflaska sprutgrädde, och en klämdito med något röd saftsås. Och så en skål chokladknappar och en med lösgodis. Och lite frukt.

Förundersökningsledaren och jag enades i stället om att beställa in deras thailändska sjurätters avsmakningsmeny. Det visade sig vara ett mycket klokt beslut. Maten var fantastiskt god (kanske var det sällskapet som påverkade mina smaklökar, men i alla fall…) med riktigt krispigt spänstiga grönsaker och välbalanserade smaker.

Till förrätt fick vi in små spett där man trätt på en hel stor räka som rullats i sesamfrön och sedan friterats lätt. Som tillbehör en ganska stark sötsur chilisås och en riktigt fräsch vitkålssallad med inslag av morot.

Huvudrätterna var:
1: Lättwookade blandade grönsaker; som lök, paprika, broccoli, svampinjon (är det en grönsak?) och bambuskott i en snäll sås av ostronkaraktär.
2: Fläskkött med cashewnötter och lök i en lite mer karaktärsfull men ändå mild sås.
3: Kycklingspett i en underbart god och len currysås.
4: Små platta skivor nötkött i en riktigt kryddstark röd sås.
5: På gränsen (och över Förundersökningsledarens gräns) till för starka jätteräkor med paprika och chilibitar i en sötstark sojasås.

Till avsmakningsrätterna serverades obegränsad mängd ris och dessutom en vidunderligt god jordnötssås som egentligen var avsedd att förhöja kycklingspetten men som vi åt av mellan varven bara för att den var så underbar.

Efterrätten var en klassiker: friterad banan med vaniljglass och tunn sirap.
På hemvägen satt vi och diskuterade hur väl kocken lyckats med det tunna frityrskalet och hur distinkt bananerna låg separerade inne i friteringen.

Det här var sannerligen en mycket god och minnesvärd måltid. Jag är nästan mätt än!

Härlighet nr 1: Om en liten stund kommer Guldgossen hem från skidlägret i Sälen. (De passerar just Götene.)

Härlighet nr 2: Hela familjen är samlad hemma i kväll.

Härlighet nr 3: Förundersökningsledaren är på väg till finaffären ICA Hjertbergs för att botanisera i den manuella charken och förhoppningsvis få med sig räkor, vitlöksbröd, kycklingspett, paj och/eller några andra godsaker hem så att vi kan fira Alla Hjärtans Dag.

Härlighet nr 4: Helgen är helt oplanerad. Familjen Zäta kan göra vad de vill!

Det här är inte bara dubbelhärligt, inte bara trippelhärligt – utan rent av FYPPELHÄRLIGT!

I dag har vi firat att vi bott i vårt hus i 10 år.

Det var på dagen tio år sedan vi flyttade in. Allt var nytt och fräscht. När vi duschade i badrummet på övervåningen på kvällen var det som att bo på lyxhotell. Kaklet var rent, toalettstolen och handfaten skinande blanka. Ingen hade använt något av det innan oss.

Mitt tydligaste minne är just den där kvällsduschen. Med bara fötter på det värmeslingsvarma klinkersgolvet. Hur vi bara förundrades över allt det fina som nu var en del av vårt hem. Vårt nya hem. Som vi byggt i vårt anletes svett (och kanske allra mest med svärfars svett…)

Men vi hittade inga handdukar. Vi letade i varenda väl uppmärkt bananlåda. Vart i allsindar kunde vi ha lagt dem? Hade vi missat att få med oss handdukarna i flytten? Nej, det var inte möjligt. Allt var länsat och rent när vi lämnade bostadsrätten.
Vi fick torka oss med lakan efter duschen.

På morgonen dagen efter inflyttningen bestämde vi oss raskt för att åka till IKEA i Jönköping och införskaffa lite handdukar. Det gick ju inte an att leva i ett läckert badrum och inte kunna använda det!

Så vår först dag i vårt nya hem lämnade vi helt sonika hemmet. Vi skrattade åt det där. Hur konstigt det var att vi åkte hemifrån det första vi gjorde.

När vi kom hem på kvällen med både en hel uppsättning handdukar i olika storlekar och lite annat smått och gott som vi köpt på oss, skrattade vi ännu mer. När vi funderat ut var vi skulle förvara våra handdukar och drog ut den som vi trodde – tomma byrålådan i sovrummet – hittade vi alla våra handdukar. Dem hade tydligen svärmor varit vänlig nog att packa upp åt oss när vi flyttade in.

I kväll har vi firat tioårsjubileum med att äta pizza och titta på gamla bilder. Lilla Svalan och jag har tillbringat flera timmar tillsammans med picasa och en datorskärm. Det har varit en bra firande. Guldgossen har åkt pulka i Villabacken tillsammans med ungdomarna i kyrkan och Förundersökningsledaren har tvättat bilen. Ett bra firande, som sagt…

Nu struntar vi i vädret.
Nu laddar vi om.
Nu tar vi oss an plan B.

Det kommer bli en fantastisk midsommarafton. Även om solen lyser med sin frånvaro så kommer det bli varmt och gott inne i värmen tillsammans med goda vänner och en och annan jordgubbe.

På tal om jordgubbar så firade vi Förundersökningsledaren i morse.

Med chokladdoppade jordgubbar som frukost på sängen.

Och med några presenter.
Av mig fick han ett skojigt spel som vi testat för inte så länge sen, hos en annan jubilar. Barnen bidrog med spänning i form av fem trisslotter.
-Enligt reklamen vinner man på var tredje lott, upplyste Guldgossen.
Och mycket riktigt lyckades Förundersökningsledaren skrapa fram en liten blygsam vinst på den tredje lotten. Sedan blev det inget mer.
-Vi skulle köpt sex lotter i stället, konstaterade Guldgossen med glimten i ögat.

I helgen drar vi upp och hälsar på Falunsystern. Min minsta lilla syster fyller 30! Kan ni tänka er?

Var det verkligen 30 år sen jag kom hem från skolan en blåsig vårdag och mötte min kusin som berättade att mamma fått en tös till?
Var det så länge sedan jag gick runt matsalsbordet i storarummet och sköt barnvagnen runt, runt, runt medan Falunsystern skrek ut sin kolik?
Har det redan gått tre decennier sedan jag låg i soffan och tittade på TV med min söta lilla syster på armen? Jag kunde få henne att somna genom att andas tungt i hennes öra, som om jag själv sov.

Den som har en syster är aldrig ensam.
Och jag har två!

I går hade Förundersökningsledaren och jag varit tillsammans i 23 år. Vi firar i dagarna två.

I går kväll var vi och tittade på senaste Bondfilmen – “Skyfall” och i kväll ska vi ut och äta thai.

Skyfall var bra.
Nu tycker jag visserligen att alla actionfilmer i princip är bra, men det gör ju inte Skyfall sämre. Om man kan använda sig av termer som “klassisk” i samband med en Bondfilm så tar jag mig friheten att göra det. Den kändes väldigt back to basic i sitt upplägg. Rivstart med jakt och slagsmål, lite bakgrundshistoria, explosioner, kärlek, en död skurk och en ännu skurkigare skurk som vägrar dö innan the bitter end.
Jag har inte sett alla Bondfilmer med Craig men jag upplevde den första som ett försök att visa en mjukare sida av Bond och den här var en återgång till Bond som hänsynslös och kall mördare. Precis som det ska va med andra ord.

I kväll kommer Förundersökningsledaren hem från sin fjällvandring.
Just in time måste jag säga. Jag har precis börjat längta efter honom.

I går firade vi vår 17de bröllopsdag.
Han åt trerätters på sitt håll och jag festade loss med pizza tillsammans med barnen.

I måndags fyllde jag 41 år.

Jag firade dagen på bästa tänkbara sätt.
Det hela började med att Förundersökningsledaren och Lilla Svalan väckte mig vid halv sju-tiden och uppvaktade med ett paket. (Guldgossen är på läger och konstaterade redan innan han åkte att jag tyvärr inte skulle få någon riktig födelsedag eftersom han inte var hemma. Han hade fel…)
I paketet låg en smartphone. Jag har önskat mig en ny mobil eftersom min gamla krånglar lite. Förundersökningsledaren var inte sen att tillmötesgå min önskan. Jag misstänker att det beror på att han stör sig på min nuvarande ringsignal…

När Förundersökningsledaren åkt till jobbet somnade jag och lilla Svalan om och sov till åtta.
Efter en lugn och långsam frukost tog jag med mig lilla Svalan för några inköp på stan och sedan landade vi på Henrys Café där vi frossade i coca cola, varm choklad, bullar, chokladboll och kladdkaka.
När jag fyllde 40 fick jag ett presentkort på 300 kr på Henrys Bageri och Café och när vi fikat klart hade jag mer än hälften av pengarna över till att bunkra upp med mer bullar och kakor inför eftermiddagens fika.

Vi lämnade Lidköping och for hem till mina föräldrar där vi även träffade Italiensystern och hennes barn. Tillsammans gick vi ut i skogen och började planera för en koja.

På kvällen kom Förundersökningsledaren och vi firade igen med grillmat och mascarponeefterrätten som jag skrivit om tidigare.

Jag fick en jättefin rosa blomma av lilla Svalan i försenad morsdagspresent. Hon hade sett till att få den inslagen i grönt silkespapper och Flätan var med henne på Lidens, så tillsammans hade de smyckat upp blomman med ett rosa filthjärta och en nål med stort knappnålshuvud.

Hickpengarna räckte också till en glass till dem var så lilla Svalan var tämligen nöjd med sin eftermiddag.

Jag är ocksä nöjd och glad och känner mig vederbörligen uppvaktad.

NU!

Dan före dan före dan före dopparedan! Just i dag har jag köpt den sista julklappen.
Jag måste skriva upp det någonstans för det är rekordtidigt!

Guldgossen fick bestämma middag i går. Det var ju hans dag.
Han visade prov på sin uppnådda mognadsålder och valde hämtpizza eftersom vi inte hade lång tid på oss att äta middag, och ingen tid alls att laga maten. Guldgossen skulle nämligen i väg på Royal Rangers, precis som varje onsdag.

När pizzorna var uppätna fick han sin present från Förundersökningsledaren och mig:
En mobiltelefon. En Samsung BlaBlaBla. (Mitt intresse för dylika teknikprylar är för lågt för att jag ska bry mig om att komma ihåg modellen.)

Guldgossen blev så glad att han tappade andan. På riktigt. Han var tvungen att lugna ner sig lite och dricka några klunkar innan han kunde ta till sig överraskningen.

Lilla Svalan bjöd oss på en annan reaktion. Hon blev akut och mycket påtagligt avundsjuk och sprang gråtande i väg och stängde in sig på kontoret. Vi försökte trösta henne med att hon förmodligen också kommer få en mobiltelefon när hon är tillräckligt gammal för det men hon hulkade:
-Det är ju tre långa ååååår kvar! och lät sig inte tröstas det minsta.

Tack och lov är inte lilla Svalan särskilt långsint. Hon drabbas av sina attacker men hon går inte och surar i all evighet. Det känns sunt. Bättre att leva ut sina känslor direkt och få dem ut ur systemet än att gå och bära och älta och låta sig förgiftas.

I dag har Guldgossen med sig mobilen till skolan. Jag har förhört honom om hanteringen där och i 6:an får man tydligen bära med sig sin telefon i fickan hela dagarna och behöver inte lämna in den till läraren under lektionerna.
Jag hoppas att han har den med sig hem igen.

I dag, en dag då dimman klänger som rimfrost i träden, är det Guldgossens födelsedag.
12 år fyller han. Nästan tonåring.

Lilla Svalan har spelat “Happy birthday” på blockflöjten och vi har uppvaktat med en macka så full av ljus att osten smälte lite grann.

Nu sprallar barnen i badrummet medan jag försöker heja på lilla Svalan att skynda till skolan. Det går sådär. Det är ju ändå födelsedag.

I dag firar jag och Förundersökningsledaren vår 16:de bröllopsdag. Det känns som om vi varit gifta hela livet – på ett positivt sätt.

Det är lätt att vara gift med Förundersökningsledaren. Han är en av de mest ansvarsfulla personer jag känner, han har humor (lilla Svalan utsåg honom till min stora besvikelse till familjens roligaste person i går, och då var han inte ens hemma), stort hjärta och så är han riktigt snygg!

En av hemligheterna med ett långt och lyckligt äktenskap är att man inte sliter ut varann.
Som exempel på detta firar vi bröllopsdagen på var sitt håll. Jag sitter här hemma i huset och firar med att ta hand om en sjuk dotter, och Förundersökningsledaren firar på annat håll, med tre karlar.

I dag fyller lilla Svalan år! Det var nio år sedan hon plötsligt bestämde sig för att det skyddade livet i livmodern skulle bytas ut mot ett betydligt mer innehållsrikt och spännande liv tillsammans med oss andra.

Och tillsammans är just vad hon varit, och är. Socialare unge får man leta efter. Hon mår fysiskt dåligt om hon inte får leka med sina kompisar, nya och gamla. Hon blir snabbt vän med alla oavsett ålder och med henne vid bordet behöver man aldrig vara rädd för några pinsamma tystnader.

Senast i går kom det fram en kvinna jag vagt känner igen från skolan och berättade att hennes dotter pratat så mycket om lilla Svalan och att de lekt en massa på fritids nu efter sommaren. De var ganska nyinflyttade och mamman var glad att hennes dotter så snabbt hittat en vän.

Ibland pratar hon så klart för mycket. Det tycker i alla fall vi vuxna som emellanåt själva vill komma till tals. Jag hör väl inte till de mest talträngda och känner mig obekväm när jag inte ens får en syl i vädret.
Lilla Svalan har heller inget emot att byta samtalsämne, ibland så smidigt att man inte ens märker hur diskussionen glider över från till exempel motorbyte på båten till vilken attraktion som är roligast på Skara Sommarland.

I dag är det dock lilla Svalans dag. I dag ska hon få prata så mycket hon vill. (Skönt att jag har åtta timmar på jobbet med betalt för att låta munlädret jobba!)

I morgon fyller lilla Svalan nio år. På lördag arrangerar hon kalas.
Det blir ett vanligt hederligt korv-och-bröd-och-sen-tårta-kalas. Hennes mor hade inte ork för mer. Jag har till och med lagt ner planerna på en skattjakt i kvarteret eftersom väderprognosen inte ser så utomhusvänlig ut för femton finklädda flickor.

I eftermiddag är det simskoleavslutning och efter det ska vi fara och handla, bara lilla Svalan och jag. Högoktanig chokladpudding, marängtårtebottnar och så godis såklart!

När en av de inbjudna ringde i går för att höra vad lilla Svalan önskar sig svarade hon frankt med sin önskelista:
-En kamera, ett par inlines, en mobiltelefon och så en lekstuga.
-Men lilla Svalan, du måste säga nånting billigare, teaterviskade jag i bakgrunden.
-Jaaaa, och så pengar!

Oj, oj, oj!

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om min födelsedag och firandet av den.
Det ska jag inte. Superlativen kommer ändå inte räcka till.

Men några korta drag kan jag ändå inte låt bli…

Förundersökningsledaren grattade mig på morgonen med en stor present. Den innehöll till min stora förtjusning – en råsaftcentrifug. Det var precis vad jag önskat mig.
Som vanligt hade Förundersökningsledaren förundersökt en hel del innan inköpet så det här ska vara en riktigt bra modell. Jag testade den direkt med två äpplen. Och det var helt fantastiskt. Guldgossen gjorde samma upplevelse som jag, fast i morse (i går morse var barnen fortfarande på läger).
-Det smakar… det är jättegott… det smakar liksom exakt äpple!
I dag har vi provat vattenmelon (inte så gott) och mer äpple (helt fantastiskt underbart gott) och en blandning med två nektariner, en citron och lite honungsmelon (väldigt mustigt och ganska gott).
Guldgossen har redan funderat på om vi kan centrifugera och sälja äppeljuice. Och vi har förklarat reglerna kring livsmedelsförsäljning. (Det är krångligt och krävs en massa tillstånd.)

Oj, nu blev det mycket om råsaftcentrifugen, men jag är verkligen jätteglad över den!

På förmiddagen var Förundersökningsledaren och jag i kyrkan och förberedde lite inför kalaset. Vi körde bland annat dit alla kakor från frysboxen därhemma.
Sedan var det raskt hem för mig för att luncha och duscha medan Förundersökningsledaren for för att hämta hem lägerbarnen.

Jag klämde två kokta ägg och två “rosenrot forte” för att orka med resten av dagen. Det har varit lite knapert med sömn den sista månaden. Mitt maniska bakande har inkräktat en del på sömntimmarna. Natten till igår gick jag inte och la mig förrän strax efter tre och vaknade halv åtta.
De där tabletterna är rena knarket. De höll mig pigg ända till idag klockan halv två. Då blev jag lite trött.

Jag var på plats i kyrkan drygt en timma innan kalaset och fick mycket kompetent och god hjälp av min mamma, Falunsystern och hennes man. Falunmannen är verkligen en klippa! Jag visste att han var redig, men inte att han var sååå otroligt duktig. Och min mamma är nog den lugnaste och tryggaste person jag känner. Hon är som en klippa. Tänk vilken fördel jag har jämfört med alla andra människor, som fått växa upp med en sådan underbar mor!
Falunsystern måste också ha en stor eloge som trots en bulle som snart är färdiggräddad i ugnen (känns logiskt att använda den metaforen med tanke på mitt kak-kalas) hjälpte till hela tiden både före, under och efter kalaset.

Jag vet inte hur många personer som kom på festen men gissar att det var runt hundra. Tillsammans med mamma hade vi med oss över 2000 kakor och det blev en hel del över. Jag är verkligen värdelös på att beräkna. Men bättre att få en massa grejjer över än att det inte ska räcka.
Är det förresten någon som har förslag på vad man kan göra med tre kilo margarin och fyra liter mjölk?

Kalaset var jättetrevligt Tack vare min duktiga kökshjälp så fick jag också tid att prata lite med gästerna. Jag erkänner att jag hade lite dåligt samvete för att jag inte hjälpte till ordentligt, men jag hade också haft dåligt samvete om jag inte umgåtts med gästerna. Jag hann inte prata med alla, men i alla fall några. Och jag är verkligen glad och tacksam över alla som kom och ville fira tillsammans med mig. Jag hoppas och tror att de flesta hade roligt.

Förundersökningsledaren hade plockat ut bilder på mig som han visade med en pc-kanon (heter det fortfarande så?) och jag tror bilderna roade en hel del också. Hade jag fått välja var det nog en hel del bilder som inte kommit med…

Min mamma höll tal, vilket jag uppskattade mycket! Hon gav sin bild av vem jag är och jag tyckte att det stämde alltihop. Även det där med att jag är envis…

När gästerna gått hem och vi städat och diskat så for vi hem till oss och där väntade min och Förundersökningsledaren familjer med en smörgåstårta som svärmor gjort. Jag öppnade lite paket och det är inte klokt vad mycket presenter jag fått! Jag har inte hunnit öppna alla ännu.

I dag sov vi länge. Jag klev inte ur sängen förrän vid tio.
Sedan har jag röjt lite här hemma och på eftermiddagen har vi varit i Lundsbrunn och träffat svärföräldrarna och de av Förundersökningsledarens syskon med familjer som ännu inte åkt hem till sitt.

Nu skulle jag verkligen behöva sova. I morgon är det uppstigning klockan åtta för att följa med lilla Svalan till simskolan. Men mina sena kvällsvanor har ställt till det lite med dygnsrytmen känner jag. Och eftersom semestern börjat är jag inte allt för sugen på att vända rätt mig igen i brådrasket.

-Hur känns det att ha fyllt 40? frågar någon.
Jag känner mig… alldeles lycklig! Jag är så glad och nöjd som någon kan vara. Jag lever ett gott liv och är rik på vänner och upplevelser. Jag har en fin familj och många som jag älskar och som älskar mig.
Och bäst av allt – jag vet att jag är älskad av Gud. En större trygghet kan ingen ha.

I dag hyllar vi 80-åringen Hasse Alfredsson, Sveriges humorikon. En underfundig herre som understundom givit efter och blivit en del av etablisemanget men för det mesta stuckit ut från mängden som en klart lysande fixstjärna på humorhimlen.

Grattis!

I dag firar vi Selma.

Jag har strukit alla mina tjugor dagen till ära.

Det blev ingen frukost på sängen men jag hade i alla fall förberett med chokladdoppade jordgubbar till morgonmackan. Det är en mångårig tradition på Förundersökningsledarens födelsedag.

Förundersökningsledaren hann också få ett paket på morgonen. Eftersom Guldgossen sov, eller i alla fall försökte sova, så blev det mitt paket han öppnade först.
I paketet låg ett pussel med ganska många små och några stora bitar. I kväll har han lagt pusslet och det blev en gungsolstol. Förundersökningsledaren hör till den del av människosläktet som sällan tar det lugnt så med min present ville jag uppmuntra honom till i alla fall några pauser i sommar.

I kväll har vi firat tillsammans med Förundersökningsledarens mamma och mina föräldrar. De har ätit av världens fulaste tårta, som tack och lov var ganska god.
Guldgossen och lilla Svalan följde sedan med sin far ut i trädgården och övade chippar med golfbollarna han fick av sin svärmor. Av min svärmor fick han en pyjamas. Vi hade en längre utredning per telefon i går kväll och jag förstår varifrån Föundersökningsledaren fått sina förundersökningsledartalanger.

Nu har vi hystat iväg Guldgossen som dräng till mina föräldrar och Förundersökningsledaren springer runt och packar inför morgondagens golfrunda tillsammans med jobbarkompisar. Han är absolut ingen golfare men nu har han i alla fall egna bollar han kan slå bort om det skulle gå riktigt åt skogen, eller i sjön.
Lilla Svalan ligger i min säng och hoppas att jag snart ska gå och lägga mig och själv sitter jag och njuter i Förundersökningsledarens sköna födelsedagspresent.
Visst är det väl så att man ska ge bort saker som man själv skulle vilja ha? Eller gäller inte det talesättet mellan makar?

Förundersökningsledaren vill bra gärna veta vad jag önskar mig i 40-årspresent. (Jag också för den delen…)
Vi har dryftat saken några gånger och härförleden kom jag fram till att det enda vettiga jag kommer på är presentkort på Lidens trädgårdscenter.

Tydligen har Guldgossen lyssnat på samtalet för han kommer med en, i sina egna ögon lysande idé:
-Varför önskar du dig inte presentkort på McDonald´s i stället!

Falunsystern fyllde år dagarna innan vi var och besökte henne.

Naturligtvis fyllde jag ett påskägg med lite godsaker…Badolja

Något att smörja in kroppen med efter badet.

Handtvål

Handkräm

Nagelfil

Nagellack

Mandelolja som passar att smörja en gravid mage med.

Rejäla pads.

Men inte bara “nyttigheter”. Ett litet ägg fyllt med godis fick också plats.

Och en väldigt frestande bok.

Sedan var ägget fullt.

Grattis alla änglar! I dag har Gabriel och Rafael namnsdag.

Gabriel är Guds budbärare som hälsade på både Maria och Sackarias strax före vår tideräkning tog sin början. Säkerligen var han i farten även vid andra uppmärksammade budbärartillfällen.

Men vem var Rafael då? Dröj en sekund så ska jag googla.

*

*

Enligt Wikipedia är Rafael en av de tre ärkeänglarna. Ärkeänglarnas ställning är omdiskuterat, och även deras antal.
Även inom islam förekommer ängeln Rafael. Det är han som fått i uppdrag att signalera början av domedagen genom att blåsa trumpet.

Enligt Angels Garden är Rafael läkekonstens ängel som även håller koll på kunskaperna och dygderna.

Jag hade programerat klockradion till att gå igång tjugo över fem för att jag skulle hinna duscha innan jag förberedde allt.

Klockan sex, en kvart efter det att jag går upp i vanliga fall, vaknade jag av Förundersökningsledarens väckarklocka. Jag hade missat sätta på min omsorgsfullt ställda klockradio.

Jag hafsade igenom morgonrutinerna, skippade den obligatoriska toasittningen med tillhörande dagboksskrivande och åt en kvick frukost. Och tänka sig – klockan hann inte löpa amok utan höll sig inom sina givna ramar trots att jag själv inte lyckats göra det.

Kvart i sju väckte jag försiktigt lilla Svalan och förde ett snabbt, viskande samtal. Jag hjälpte henne på med morgonrocken och så smög vi ut i allrummet och ställde upp oss utanför Guldgossens dörr med ljussmyckad bricka och paket.

-Vi gratulerar, vi gratulerar, vi gratulerar på din födelsedag…

Det vore ljug att påstå att Guldgossen blev överraskad. Han låg länge sömnlös i går kväll och såg fram mot sin födelsedag. Men han hade lyckats sova hela natten, när han väl somnade. Vi väckte honom, fotade honom och hurrerade honom, precis som sig bör.

Guldgossen blev mycket glad för sina presenter. Boken “Bert och datadaten” från lilla Svalan, en riktigt bra och cool ryggsäck samt kortspelet Phase 10 från föräldrarna. I söndags fick han också ett paket från småkusinerna i Italien – levererat av min mamma. Det var också en bok. Tyvärr var Guldgossen inte på samma strålande humör som i dag och blev inte det minsta glad för boken. Jag tror han ändrar sig när han väl börjar läsa den, för det verkar vara en spännande bok.

Guldgossen har fått bestämma dagens middag. Det blir kebabpizza utan lök från närmaste pizzeria. Nu gäller det bara att jag kommer i håg att hämta pizzan på väg hem från jobbet.

Senare i kväll ska jag på föräldramöte med Guldgossens klass. Det kanske inte är drömscenariot för ett födelsedagsfirande, men vi har kommit överens om att det ändå är bäst att jag går dit. Guldgossen får ha en mysig hemmakväll med övriga familjen.

I dag firar Förundersökningsledaren och jag 15-årig bröllopsdag.

Det hör till ovanligheterna att min make är hemma under själva begivenheten. Han är oftast och fjällvandrar. Jag trodde att det skulle vara likadant i år men den här gången ska de inte ge sig iväg förrän i morgon.

Det är mitt jobb att lämna barnen vid skolan på morgonen och Förundersökningsledaren uppgift att hämta hem dem när dagen är slut.
De senaste dagarna har jag både lämnat och hämtat eftersom Förundersökningsledaren jobbat sent.

När vi möttes i badrummet i morses och gratulerat varandra på bröllopsdagen, kontrollerade jag att Förundersökningsledaren kunde hämta barnen i dag. Det kunde han inte.
-Men, ska du jobba sent i dag också?
-Nej.
-Men ni åker inte till fjällen förrän i morgon väl?
-Nej.
-Vad ska du göra då?
-Ingenting…
-Men varför kan inte du hämta barnen?
-…(dröjande) Man kan kanske säga att om du vill ha någon bröllopspresent så hinner inte jag hämta barnen idag…

Därmed var saken utagerad.

Men nu är den stora frågan: Ska jag köpa någonting till min äkta hälft, eller ska jag nöja mig med att ge honom den gåva jag redan tänkt som julklapp?

Update:
Förundersökningsledaren fick den goda, dyra aftershaven som jag tänkt ge honom i julklapp. Jag fick en alldeles lagom stor och fin resväska.

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är lilla Svalans födelsedag. Hurra, hurra, hurra! Hurra, hurra, hurra!!!

Vi väckte lilla Svalan med sång, frukost på sängen (en ostad tekaka, en mugg varm O´boy och en sockerchocksmaräng) och en liten hög omsorgsfullt inslagna paket.

Av Guldgossen fick hon en bok i serien om älvorna. Just den här boken handlar om en snöflingeälva om jag förstod det hela rätt. Av mig fick hon två par trosor (det var mest en liten extrapresent, bara för att det är roligt med fler paket).

Den ”stora” presenten, den som jag ägnat så många luncher åt att försöka hitta, var ett litet lila paket med vita snören och innehöll ett armbandsur. På min klockjakt gick jag efter vissa kriterier. Jag ville att klockan skulle ha en tydlig urtavla där alla siffrorna fanns med, inte bara 12,3,6 och 9. Jag letade också efter en grön klocka, eftersom det är lilla Svalans favoritfärg. Förundersökningsledaren kompletterade kravspecen med att klockan måste vara vattentät. Vi tyckte också det var bra om armbandet hade kardborreknäppning. Det har nämligen Guldgossens klocka och det har fungerat jättebra.

Jag fick ge avkall på det där med färgen. Jag hittade en jättefin lite skimrande grön klocka som lilla Svalan säkerligen älskat, men den var inte vattentät och hade ett läderband med vanlig knäppning så den uppfyllde inte alla önskemål.
I lilla Svalans lilla lila paket låg i stället en “GUL”-klocka, vattentätt, kardborrad, tydlig, välsiffrad och med ett armband som i huvudsak är blått men med lite gröna inslag. Boetten är en aning stålblå, men inte så mycket att vi tror det stör.

Lilla Svalan, och även Guldgossen, fick också var sin bok, som uppmuntran för att de varit så ofantligt duktiga på simskolan. Guldgossens bok heter ”Tuffa tider, Teodor” och handlar om en kille som är lite äldre än Guldgossen, och om hur han har det i skolan.
Lilla Svalan fick en stor bok om älvornas liv och leverne. Den är nästan som en coffee-table-book med stora vackra bilder och redogörelser över älvornas vanor. Jag har inga skrupler utan ämnar låna boken av lilla Svalan för att själv kunna insupa det vackra.

Att fira en födelsedag med sänguppvaktning på en kvart, är en svår uppgift. Vi klarade inte riktigt av det, och fick stressa på sluttampen. Men jag är glad att lilla Svalan ändå var glad över att hon fick en ”riktig” start på sin födelsedag.
Till kvällen har hon önskat sig plättar till middag. Det ska vi nog kunna tillgodose. Jag är tacksam att hon inte har samma smaklökar som min far som alltid påstår att han vill ha morkulla eller ripa när han får bestämma hur menyn ska se ut.

I dag firar min sten 2 år.

Jag syftar på den svartglittrande klumpedunsstenen i surjordsrabatten. Det är på dagen två år sedan vi planterade den mitt i rabatten som numera inte bara innehåller sten utan även en amerikansk blåbärsbuske, en uppstammad syrénhortensia, en härligt vit-rosa magnolia, en övervintrande murgröna, ett antal perenniserade silverekar och en massa vårlökar, plus den obligatoriska mattan av ogräs.

Grattis Sten!

Det blev bil i dag, trots det välkomna solskenet. Lilla Svalan fyller år i morgon och vi ska ha släktkalas på fredag och barnkalas på stranden på lördag (måtte det inte regna).

När det närmar sig kalas måste man ofrånkomligen handla och det ska jag göra direkt efter jobbet i dag. Därav det bensindrivna transportmedlet för dagen.

Jag har haft en fantastiskt rolig födelsedag. Det var länge sedan jag skrattade så mycket som idag.

I kväll har mamma, Italiensystern och hennes två söner varit och hälsat på oss också. De bjöd på pizza och jag kontrade med kolakladdkaka med vispgrädde och jordgubbar.

Dagens bästa present är helt klart pulsklockan jag fick av maken och barnen. Eftersom den även fungerar som en vanlig klocka har jag haft på mig den hela dagen. Jag har säkerligen kollat pulsen 30 gånger.
Till slut blev kollegorna på jobbet aningen frustrerade och utbrast:
-Du kommer ju bli helt beroende av pulsen.

Jo jag tackar jag! Vem är inte beroende av att ha puls. Jag bara undrar…

“Vi gratulerar, vi gratulerar, vi gratulerar på din födelsedag…” Så lät det klockan sex i morses när jag yrvaket slog upp ögonen och fick se Förundersökningsledaren och lilla Svalan stå i dörröppningen med frukostbrickan i hand och ett paket under armen.

Trots att jag blivit vederbörligen varnad i går kväll och dessutom tänkt till lite när Förundersökningsledaren gick upp före mig, så hade jag hunnit glömma bort födelsedagen och somnat om innan gratulanterna kom och gav mig en glad överraskning.

I paketet låg precis det jag önskat mig. En pulsklocka.
Det var dessutom en coolare modell än jag vågat hoppas. Kanske inte utseendemässigt, men coolheten består i att jag slipper placera ett band under brösten varje gång jag vill kunna mäta pulsen. Det räcker att trycka på en knapp på klockan så bildas en jordad ledning (rätta mig om jag är ute och cyklar) från den ena handen till den andra och ledningen går genom hjärtat så att pulsen mäts.
Det där lät ju väldigt spejsigt och inkorrekt men så såg det i alla fall ut på den klargörande bilden.

Så här ser min klocka ut. Ja, för det är även en klocka. Och det ju så fiffigt för då kan jag ha den på hela tiden.

I kväll kommer Italiensystern med sina barn och min mamma och uppvaktar mig med pizza. Italiensystern ringde i förrgår och frågade snällt om de kunde komma. Jag hade verkligen inte tänkt fira min födelsedag i år för vi har så mycket att göra just nu, och så gör det inget om jag kraftsamlar inför nästa år då det blir betydligt jämnare siffror. Men jag blev jätteglad när de ville komma och spontanfira lite.
Jag har förvarnat om att de inte kommer mötas av ett städat, välordnat hem (som om jag någonsin har tagit emot gäster i ett välordnat hem…) och jag kan nog förvisa dem till uterummet för där har jag faktiskt inte lyckats belägra alla ytor med pågående projekt.

Nu ska jag inleda min födelsedag med de sista arbetstimmarna innan semestern.

Förundersökningsledaren tycker att jag bör gå och lägga mig nu. Klockan är kvart över elva så han har väl rätt.
Men jag är inte riktigt klar än. Ska bara hälla upp senaste omgången flädersaft i flaskor, diska lite och duscha.

Förundersökningsledaren tycker att jag i alla fall inte behöver gå upp lika tidigt som vanligt i morgon.
-Varför inte det? Jag går ju alltid upp kvart i sex.
-Jamen du behöver ju inte gå upp så tidigt.
-Det tar lika lång tid med bara lilla Svalan som när båda barnen är hemma.
-Om jag går upp klockan sex och åker hemifrån en halvtimma före dig så behöver ju inte du gå upp så tidigt.
-Men jag tar ju hand om barnen också.
-Men lilla Svalan är ju snabb. I morgon behöver du inte gå upp så tidigt.
-Jo men jag sitter ju en kvart på toa också. Jag tycker det är skönt.
-Men i morgon behöver du inte gå upp kvart i sex.

Ja just det ja. Jag fyller ju år i morgon.

Grattis Robin Söderling…

…på namnsdagen!

Det har refererats flitigt till NLT här på bloggen ett tag.
Men jag har glömt att skriva om Förundersökningsledaren.

Han, min man, har vunnit första pris i NLT´s tävling om bästa vinterbilden. Tyvärr finns tävlingsresultatet bara med i papperstidningen och inte i nätupplagan, men klicka här kan du ändå se den.

Grattis Förundersökningsledaren! Det är en jättefin bild!

Update:
Nu har Förundersökningsledaren fått sitt pris också. Ett presentkort på Expert. 500 kr att förlusta sig på. Förundersökningsledaren har genast börjat drömma om en TV. En som inte är riktigt lika tjock som vår otroligt tjocka tjock-TV kan jag gissa.

I dag har Iris namnsdag!

Grattis du Sarons ros!

Nu är vi tillbaka från 35-årskalaset.
Det var ett härligt kakkalas med bullar, kakor och tårtor.

Och framförallt trevligt umgänge!

Fördelsedagsbarnet hade fått många fina presenter. Av oss fick hon ett fång tulpaner.

Det blev sex pizzor över att lägga i frysen och ta med till jobbet.

Kalaskillarna har precis gått hem. De troppade av en efter en, allt eftersom deras föräldrar kom och hämtade dem.
Vi hade inte satt ut någon slut-tid för festen, och det tyckte de (ja, barnen alltså, inte föräldrarna…) var lite coolt, för då fick de känna sig stora.

Det har varit ett riktigt lyckat kalas. Alla är nöjda, utom möjligen killen som hade tråkigt och gick hem tidigare.
Jag har känt mig som en trevlig, tillåtande mamma. Förundersökningsledaren har varit “en i gänget” och spelat pingis med killarna, och lilla Svalan har varit med på det hon velat och tittat på TV eller hjälpt mig i köket för resten.

Förundersökningsledaren spelade pingis med en spade, för att inte konkurrera ut sina motståndare totalt.

Nu leker killarna dunken. Lilla Svalan får också vara med.
Och Förundersökningsledaren är utkommenderad till att “ta”.

En kille har gått hem för att han tyckte det var tråkigt med pingis. Han gick innan pizzan stackarn!
De andra har ätit pizza av hjärtans lust.

Jag står i köket och kavlar för fullt.
Nu är det dags att ta ut nästa.

Hej på en stund!

Nu har vi ätit tårta.

Receptet (mycket avancerat…)
Tag en styck köpt marängbotten.
Lägg på en och en halv skivad banan.
Skopa över glass i ett inte allt för tjockt lager.
Spruta över chokladsås.
Klen över ett ganska tjockt lager chokladpudding.
Spruta över ännu mer chokladsås.

… kommer en dryg handfull killar för att ha pingiskalas med Guldgossen.

Nu har gästerna nyss åkt hem.

Jag har bjudit på köpebullar, vinnarkakor, kex och skorpor och kladdkaka med varma bär och vaniljvisp (Guldgossen gillar inte vispgrädde).

Guldgossen har fått pengar, ett Othello, kakor, godis och pepparkaksbröd.

Alla är nöjda och glada men jag är rätt trött.

I går begick jag ett oförlåtlligt misstag.
Jag missade att gratulera min mamma på födelsedagen.

Först hann jag inte för att jag jobbade.
Sedan hann jag inte för att jag förberedde mat till våra nattgäster (och oss själva).
Sedan kom gästerna och då glömde jag bort det.

Som tur är var det ju min mamma jag glömde gratta, och eftersom hon är min mamma så förlåter hon mig mitt oförlåtliga tilltag.
Jag ringde henne från Kaffestugan där jag varit och idéellt-arbetet idag, och sa grattis i efterkott.

Jag ringde Förundersökningsledaren igen. Det är som om längtan och kärleken har växt med avståndet. Jag saknar honom jättemycket. Och barnen också så klart.

Förundersökningsledaren gratulerade mig på 20-årsdagen. Jag hade glömt.

Idag var det 20 år sedan två ungdomar satt och pratade i en bil i flera timmar mitt i natten.
Någon dag senare ringde Förundersökningsledaren upp mig och sa lite svävande:
-Vad tycker du, jag tycker det kan vara bra att ha ett datum…

Och för er som tror pa nummerologi:
När Förundersökningsledaren funderade som mest på om jag var den rätta för honom (jag visste redan) satt han och lekte med siffror. Han provade att lägga ihop mitt och hans personnummer och simsalabim – det blev mitt telefonnummer.
(Att han ändå inte vågade ringa ämnar jag inte berätta…)

Och förresten, det har är inlägg nr 1989. Det var det året vi blev ihop.
Jag tror det är meningen att vi ska vara tillsammans!

Idag har Stellan namnsdag.

Sällan, Stellan!

Det blev ett bra bröllopsdagsfirande igår kväll.

Förundersökningsledaren köpte med sig riktigt god kinamat hem och sedan satt vi i uterummet och njöt.
Lite senare trakterade han mig och lilla Svalan med Sias knäckglass.

Bröllopsdagen började bra.
Jag fick en gó kyss och en buff av min make.

En buff är en användbart plagg som kan fungera som halsduk, mössa, pannband, huckle, stödförband, handledsvärmare…

Jag har en buff sedan tidigare men har önskat mig en till – i coolmaxmaterial. Det är ett lite vindtåligare tyg som samtidigt har solskydd och bättre andningsegenskaper. (Det kan hända att jag ljuger nu, men i så fall inte medvetet…)

Min nya buff är grönmönstrad och sitter just nu som hårband i mitt burr. Det känns som ett band av kärlek som omsluter mitt huvud.

Ett stycke blivande födelsedagsbarn ligger nu i sin säng och funderar på morgondagen. Vilka blir presenterna? (Cykelhjälm, märkestavla, presentkort på kläder och såpbubblor som inte spricker med en gång.) Blir det frukost på sängen? (Ja, självklart.) Kommer det vara sju ljus att blåsa ut på frukostmackan? (Hjälpars! Det har jag inte tänkt på. Borde köpt större bröd.)

På lunchen har jag införskaffat en stycke oblat med Barbiemotiv som ska få pryda tårtan. Det är Camomilla-butiken här i stan som har sånna. Man gör sig en tårta, lägger på oblaten minst några timmar före serveringen och ta-da, så har man en tårta med ett jättefint motiv.

Update:
Så här blev resultatet.
Klar uppskattat, även om oblaten mest smakade tyg.

Är det fortfarande populärt med listor. Ni vet, sådana där inne- och utelistor som tidningarna hade dille på ett tag. Eller är det ute med innelistor?

Här är i alla fall min lilla lista, över vilka födelsedagspresenter jag fick i går:

En matberedare (Hurra!!) från min familj.
En kruka lavendel (Vad gott det luktar.) från min kusin.
En hårtoning (Tonen Praliné från Loréal) med medföljande hårtonare av Falunsystern och hennes fästman.
Ett vackert bokmärke i form av ett kors (filigransarbete av min morfars brors fru), pengar och två nitlotter 😉 av mina föräldrar.

Idag fyller jag år.

Två år kvar till 40-årskrisen.

Väckt halv nio-nio med sång, paket och chokladdoppade jordgubbar. I paketet fanns en beige kortärmad skjorta och en matchande gråbeige tunnare tröja. Guldgossen hade skrivit ut ett “kort” på datorn.

God frukost med tunnbrödsrulle fylld med en röra av grillad kycklingfilé, kokt färskpotatis, fetaost, soltorkade tomater och lättcremefraish. Förundersökningsledarens eget påhitt.

Klippt gräset.

Lunchrast med smultron och jordgubbar och risgrynsgröt av panamaris och torrmjölk. Ett litet expriment inför semesterresan. Smakade mest mannagryn och vanligt kokt ris. Inte så lyckat.

Lugn eftermiddag. Jag gjorde tårta och födelsedagsbarnet lekte med barnen och tittade på ett avsnitt av 24.

Uppvaktad av mor och far samt Västeråsbror med familj. Vi bjöd på enklast möjliga mat: Melon till välkomsttilltugg. Sedan två färdigmarinerade flintastekar med olika smak på grillen, köpt potatissallad uppblandad med äpple och färskpotatis, bara färskpotatis till barnen, grönsallad med paprika, tomat, gurka, isbergssallad, majs och vattenmelon. Lite tillbehör i form av fetaost, oliver och grillad inlagd kronärtskocka.

Lek i trädgården. Riddarspelet. Studsmatteuppvisning för alla frivilliga. Frun (det vill säga jag) tog gladeligen hand om disken.

Kaffe och tårta.
Och när jag kommit så här långt i redovisningen vill jag poängtera att jag faktiskt är ganska bra på att göra tårta. Idag tog jag en köpt nio-kronorsbotten (hejja Willy´s). Första lagret bestod av kokmarsankräm och slantade jordgubbar som stått och gottat till sig med lite socker sedan igår kväll. Andra lagret bestod av en röra av marsankräm, köpt jordgubbssylt och vispgrädde. Dekorerad med bara vispgrädde och stora jordgubbar. Somrigt så det förslår. Snabbt och enkelt men väldigt gott.

Nu har gästerna åkt hem och jag håller på och kokar rabarbersaft. Förundersökningsledaren, för det var ju honom det här inlägget skulle handla om, försöker lägga barnen. Det är lättare sagt än gjort. De är rätt egensinniga varelser och särskilt lilla Svalan har en förmåga att kunna dra ut på saker i det oändliga.

När allt är klart för kvällen ska vi titta på gårdagens avsnitt av “V” och äta upp den sista lilla biten tårta.
I morgon ska vi fortsätta planera semesterresan och sedan ut på inköpsrunda för att skaffa sandaler till Guldgossen och kanske lite annat vi kan behöva, mer tårtingredienser till exempel. Förundersökningsledaren vill såklart bjuda arbetskamraterna på tårta och jag gör gärna en till.

Idag fyller Förunderökningsledaren 37 år.

Just nu klipper han gräset.
Känns som om jag kanske inte riktigt lyckats ge honom en kanondag!

Grattis alla mödrar!
Om ni inte funnits skulle ingenting funnits.

Jag grattulerade min mamma i förskott igår, för säkerhets skull, ifall jag skulle glömma idag.
Fast det gjorde jag inte. Jag ringde och sa grattis. Men det bidde ingen morsdagspresent. Jag hoppas hon känner att jag älskar henne ändå.

Här hos oss var barnen en aning förtvivlade över att Förundersökningsledaren inte varken kommit ihåg eller hunnit köpa någon morsdagspresent.
Men uppvaktad blev jag ändå.
Av lilla Svalan fick jag en teckning hon färglagt, föreställande en man med kavaj som spelar ståbas.
Av Guldgossen fick jag en nyckelring som han gjort i slöjden. Lämpligt nog lysande gul så att risken att förlägga nycklarna minimeras.

Och nu i kväll har jag fått den bästa presenten.
Förundersökningsledaren har lagat diskmaskinen.

Det har varit en riktig kalashelg!

Inte nog med att vädret för det mesta varit kalas, jag har också varit med och firat svärmors 60-årsdag och mina föräldrars 40-åriga bröllopsdag.
Igår firade vi svärmor som bjöd på lunch på Lundsbrunns Kurort, efterrätt i sin trädgård och grillning på kvällen.
Idag har vi blivit trakterade med lunch på Läckö Strandgård av mina föräldrar och sedan fikakorg på eftermiddagen.

Och det är så bra. Det är så oerhört lämpligt.

I fredags gick nämligen diskmaskinen sönder och vi är tvugna att handdiska.
Alltså en perfekt helg för att inte vara hemma och äta hela tiden!

Här är en bild på mammas klocka. Det syns inte så värst bra kanske, men bilden är bara en liten, liten del av ursprungsbilden. Jag har bara skurit bort allt oväsentligt.

Jag lägger upp den här för att mina systrar, som också varit med och gett klockan, ska få se den.

Idag fyller Guldgossen 9 år!

Vi har uppvaktat honom med sång, hurrarop, presenter och frukost. Allt “på sängen”. Enligt vår egen lilla familjetradition satte vi ljusen i mackan.

Guldgossen fick sällskapsspelet Tjuv och Polis av lilla Svalan. Av mig och Förundersökningsledaren fick han ett bilspel till TV-spelet och ett gigantiskt lego med Batmobilen.

Förundersökningsledaren åt en snabb frukost och sedan skjutsade jag honom till kyrkan för övning med lovsångsteamet som spelade på dagens gudstjänst. Förundersökningsledaren brukar traktera gitarren men idag var kompet något decimerat så det fick bli bas istället.

När jag kom tillbaka från skjutsande hade barnen ätit frukost (Guldgossen orkade inte sitta kvar i sängen och äta för det var lite obekvämt så han fortsatte tillsammans med lilla Svalan vid köksbordet) så jag fick en egen lugn stund med mitt te och min smörgås. Den sista biten av goda kakan åt jag upp redan på Guldgossens sängkant.

När jag var färdigfrukosterad röjde jag lite i köket och sedan gjorde vi oss i ordning och for till mötet i kyrkan. Barnen försvann till söndagsäventyret och jag satt för mig själv i kyrkbänken och tog in sång, musik och predikan.

På söndagsäventyret firade de Guldgossen lite grann, sjöng för honom, satte på honom en grattis-dekal och så fick han välja en present ur en stor låda. En fotbollspenna blev det.

Nu har vi ätit lunch här hemma. Guldgossen fick bestämma maten som blev taccokryddad köttfärs med couscous och diverse grönsakstillbehör.
Efter maten passar barnen på att leka lite, och spela det nya bilspelet, som även jag tyckter är lite roligt. Jag tror jag ska gå upp och köra ett varv med Guldgossen.

Om en halvtimma ska vi åka till Skälvum. Klockan fyra börjar ett Bibelstudie i missionshuset där mina föräldrar är medlemmar, och efter det ska min mamma bjuda på ett litet födelsedagskalas för församlingsmedlemmarna och för oss. Det blir smörgåsar och sedan tårta.

Igår eftermiddag stod jag och gjorde tårta till mamma. Hon har bakat två själv och jag har hjälpt henne med en. Jag ska visa bilder på den när jag tankat ner dem i datorn. Jag höll nog på i två timmar, och då fick jag ändå hjälp av barnen.

Men det var igår det. Idag är idag och idag är det Guldgossens födelsedag. Han har varit nöjd med sin födelsedag hittills. Jag tror att han nog kommer tycka det är roligt under återstoden också. Under Bibelstudiet i Skälvum är det Riddarsamling för barnen (ungefär som Söndagsskolan tror jag) och sedan kommer det finnas andra barn att leka med också.

Jag känner mig aningens aningen trött, trots att jag tog en mirakeltablett för en och en halv timma sedan. Kanske bör man ändå sova och äta ordentligt även om man knarkar Rosenrot, så fullständigt narkotikaklassade kanske jag inte ska anse tabletterna ändå.

Igår hade vi kalas för Guldgossen (jag tror det är cirka femtioelfte gången jag skriver det nu) och av sin Falunmoster (som inte var närvarande eftersom hon bor i Ludvika) fick han ett rör Smarties, en megastor kexchoklad och en lätt överdimensionerad tablettask plus en tian-lott utan vinst. Att det inte skulle vara någon vinst visste förståss inte mostern i förväg för hon hade inte skrapat lotten.

Av sin farmor och farfar fick Guldgossen en påse julskum som han broderligt delade med sin syster. Hon var förövrigt aningens ledsen för att hon inte fick några presenter och gick iväg och grät ett tag. Men det hade vi pratat om innan så hon var beredd på sin egen reaktion och vi lät henne gråta ifred och sedan var hon tillbaka i matchen igen.
Guldgossen fick även en cykeldator av f&f och en guldpeng. (Lilla Svalan fick också en guldpeng av farfar sen, till sin stora lycka.)

Av mormor och morfar fick födelsedagsbarnet ett fint pussel med 104 bitar (som jag gärna hjälper honom att lägga i kväll) och en liten gitarr. Inte en sån där miniliten som man bara leker med, med fyra strängar, utan en riktig gitarr fast lite mindre, så att han faktiskt kan lära sig att spela på den. Nu hoppas jag att han ska visa tillräckligt med intresse för att vilja lära sig lite. Förundersökningsledaren är en hejjare på gura och också en utmärkt pedagog.

Nu måste jag skynda mig att borsta tänderna och fara till Kaffestugan och göra mackor, koka kaffe och förbereda dagens öppethållande.

Ha det gott där ute i verkligenheten!

Nu ska jag gå och köpa en present till min mamma. Hon fyller 65 i morgon.

Grattis på namnsdagen Martin!

Jag har nog bara en Martin jag tänker på, i alla fall som jag känner lite närmare. Så grattis på dig!

Idag vill jag gratulera Ingela!

Grattis!

På Tillväxtgruppssamlingen igår satt vi och bad. Klockan var ungefär kvart över sju.
Bland annat bad vi för Förundersökningsledarens syster som väntar barn när som helst. Hon har redan gått sex dagar över tiden. Vi bad att förlossningen skulle bli bra, utan komplikationer, och att det lilla barnet skulle må bra.

När vi kom hem senare på kvällen dök ett sms upp i Förundersökningsledarens telefon.

19.15 föddes hans systerson.

Jag är så hjärtans glad!
Det har varit svårt att hålla inne med detta glada under nästan hela dagen, men jag ville inte berätta för tidigt, om det nu är någon släkting som inte nåtts av nyheten på vanligt vis.

Men nu kan jag inte hålla mig längre.
Jag har blivit giftasmoster, Förundersökningsledaren har blivit morbror och allt gick bra. Kära svägerskan klarade förlossningen utan annan smärtlindring än sin makes massage. Jag är sååå stolt över henne!

Det är bara lilla Svalan som är lite besviken. Hon har numera 4 kusiner men ingen enda är tjej!

Idag har Eugen och Eugenia namnsdag.

En gång i tiden bodde min familj granne med en en härlig liten kines. Hon var fotograf och för övrigt den som tog våra bröllopsfoton. (Fast det var flera år innan vi flyttade till Lidköping och så småningom fick henne till granne.)

En kväll hjälpte Förundersökningsledaren henne när hon fått problem med bilen. Som tack bjöd hon oss på middag. Vi fick då träffa två av hennes tre barn.

Den yngste, sonen, heter Eugen.
Hans storasyster heter Eugenia.
De har en storebror också. Kan ni gissa vad han heter?

Just det – Anders!

Idag har Viola namsdag.

Grattis alla små violer!

Idag har jag och Förundersökningsledaren varit tillsammans i 19 år.

Det var en fredagkväll. Vi hade båda, fast var för sig, varit på ett ungdomscafé i Lidköping. Min bästa kompis fixade till det så att jag skulle skjutsa hem Förundersökningsledaren.
När det var dags att släppa av honom hemma vid hans hus satt han kvar i bilen. Vi satt och pratade om allt möjligt hela natten. Några dagar senare ringde han och sa lite kryptiskt:
-Det kan kanske vara bra att ha ett datum…

Efter ett tag förstod min, av förälskelsens rosa dimma förvirrade hjärna vad han menade.

Nitton år sedan. Jag minns hur mina ben skakade okontrollerat för att det var så spännande att sitta där och prata med sitt hjärtas utvalda.

Jag erkänner att det inte är fullt så spännande idag. Men nu längar jag tills han kommer hem i kväll. Jag har köpt tio rosor att överraska honom med.

Idag har Harriet namnsdag.

När jag var ung hade vi en hund som hette Gläfsan. Min väninna Albin brukade kalla hunden för Harriet.
Jag vet inte om pappa blev förnärmad av detta (inte särskilt troligt) men han brukade i alla fall kalla Albin för “tant Albin”.

Min minsta lillasyster blev dock förnärmad å Albins vägnar. Hon var inte så gammal då (4-5 år) och utbrast en gång:
-Albin är ingen tant! Hon är en människa hon också!

Idag grattar vi Jenny!

Jag tänker särskilt på en barndomskamrat till mig. Vi har inte så tät kontakt längre men hon är en härlig människa som jag tycker mycket om. Grattis på namnsdagen Jenny!

Grattis också till min kollega som inte är på jobbet idag. Hoppas du får en bra dag även om inte alla i familjen är friska!

Det blev ett riktigt lyckat bröllop. Alla var glada och lyckliga, bruden var vacker som en dag och brudgummen stolt som en tupp.

Bröllopsfesten blev en härlig blandning av svenskt och albanskt. Maten var god och räckte till alla och lite till.

Den stora behållningen är:

Jag har varit med och gjort två människor glada och tacksamma och lyckliga.

Vi som samarbetat kring det här bröllopet har kommit varandra närmare. Vi vet att vi kan lita på varann och vi delar på bördor och glädje och det betyder oerhört mycket.

Jag har lärt mig att med hjälp av goda vänner, en fin familj och framförallt grundtryggheten från Jesus, så klarar jag av ganska mycket stress, utan att trilla igenom.

Jag skulle kunna berätta jättemycket från bröllopet och arrangemanget runt omkring men jag tror jag behåller det i hjärtat så länge.
Idag är jag bara skönt trött och lycklig och tacksam till alla runt omkring som på olika sätt hjälpt till och det är många människor som utan att tveka ställt upp och dragit sitt strå till stacken, bara för att vi frågat dem. Det är fantastiskt. Det finns så mycket god vilja, och så mycket ork och kunnande så det är inte klokt.
Några exempel:

Jag bad en kvinna tolka vigseln för släktingar som kom från London. Hon ställde upp som om det vore självklart och jag satt och tjuvlyssnade på henne lite under vigseln. Hon översatte nästan allting och det lät så proffsigt att jag blev rörd. Jag visste inte att hon var så duktig, som en utbildad simultantolk lät det.

Med bara några få dagars varsel fick vänninan ihop tillräckligt med personer för matlagning och servering. Och “servicen” under festen var jättebra. Servieringspersonalen fick jobba riktigt hårt i köket eftersom vi bara hade 5 timmar på oss från det att vigseln började tills dess gästerna gick hem och under den tiden skulle det hinna serveras en trerätters middag samt tårta. Allt gick hur smidigt som helst. Maten var varm, god och proffsigt serverad. Det var ingenting som inte klaffade. Jag är djupt imponerad, och särskilt över serveringsfolkets egna initiativ där jag som borde ha tänkt igenom allt och förberett, själv missade i tankeverksamheten.

Dekorationen i kyrkan hade jag tänkt att vi skulle hinna med under lördagsförmiddagen. Det hade aldrig gått om inte pianisten och pastorn ställt upp och varit iväg och köpt blommor och ställt i ordning. Nu blev kyrksalen mycket vackrare smyckad än om vi själva hade gjort allt.

–

Det är otroligt tryggt och en sån fantastisk förmån att vara med i en församling. Människor man inte känner och ibland inte ens vet namnet på, finns där som en underbar stöttande famn att falla ner i om det behövs. Ingen kan vara rikare än den som har ett stort nätverk av människor runt omkring sig som är beredda att ställa upp för varann. Och man gör det inte av plikt under suckar och stön utan för att man vill, man tycker det är roligt och det finns så mycket kärlek!

Idag firar jag och Förundersökningsledaren 13-årig bröllopsdag.
Det blir inte så mycket firande eftersom jag inte orkat hitta på något inovativt. Vi ska i alla fall gå och se den nya Arn-filmen. Någon restaurangmat hinner vi inte med, det blir antingen för tidigt eller för sent.
Jag hoppas att Förundersökningsledaren hinner komma hem i tid. Han är i Borås och jobbat åt en kund (var där hela dagen igår också) och mycket talar för att han måste vara kvar till sent i kväll. I så fall går jag och tittar själv tror jag.

Är du nyfiken på hur vårt bröllop var, och är nytillkommen läsare:

http://blogg.zettervall.se/#post623

Nu vill jag visa lite bilder från lilla Svalans födelsedagsfirande.

Här står Guldgossen och hjälper mig att fylla fiskarna med godis. Som ni ser är det inte direkt födelsedagsstädat ännu, men det hann det bli innan gästerna kom. I alla fall hjälpligt…

Lilla Svalan fick öppna massor av paket. Det här var det minsta.Och det här var nog det största.

I ett av de konstigast formade presenterna gömde sig en häst.Den har lilla Svalan redan haft mycket roligt med. Just nu ligger stallet ute på altanen och lilla Svalan ger hästen mat och motion när hon anser det behövs.

Finaste kortet kom från Sandra som är mästare på att scrappa.
Finaste presenten stod våra albanska vänner med. Se så fin lilla Svalan är i den rosa tunikan.Jag måste ju visa den specialbeställda tårtan också. Lilla Svalan hade mycket specifika krav. Marängtårta med glass, chokladpudding, bananer, strössel, chokladsås och maränger. Maken missade strösslet och chokladsåsen på de första.Se vad rent och vitt gipset är. Det är knappt ett dygn gammalt på bilden. Numera, en dryg vecka senare, är gipset solkigt och brunt av O´boyfläckar.
I går lyckades vi duscha med gipset i plastpåse, med både gummiband och tejp för att sluta tätt. Jag fick hjälpa henne att tvätta sig med racerfart för att inte armen skulle stasa.

Nu ska jag gå och mysa med barnen lite innan det är hopp-i-säng-dags.

Idag gratulerar vi lilla söta Leila.

Jag äger ingen av hennes böcker men har sett att flera andra bloggare flitigt bakar den ena godsaken efter den andra från hennes receptsamlingar.

Så när jag har namnsdag nästa gång önskar jag mig hennes bakbok.

Tror att jag har utlovat en bild på mina scrappade inbjudningskort till lilla Svalans kalas. Jag är inget scrapgeni och har dessutom lovat mig själv att jag inte ska ge mig på den hobbyn, jag håller redan på med allt för mycket roliga saker.

Här är i alla fall kortet. Jag gjorde nog ungefär 20 stycken tror jag.

Jag har stämplat den lilla flickan och sedan målat henne med barnas vattenfärger. Orden KALAS och Inbjudan är stämplade och sedan har jag skrivit resten. Kanterna på den urklippta flickstämpeln är shalkade med mellangrön färg.

Nu tänker jag inte ordna några mer kalas förrän i november när Guldgossen fyller år.

Fast innan sista gästen gick hem ikväll har jag råkat lova att hjälpa till lite med ett bröllop…

Sista kalaset blev bra också. Det var jätteroligt att kunna prata med några vuxna också. Vi har så goa vänner.
Lilla Svalan var märkbart trött och riktigt blyg i början av kalaset, men hon tog sig mot slutet.

Våra godisfiskar blev succé, och lilla Svalans hypersöta specialbeställda marängtårtor som maken tillverkade på löpande band. Han hade kökstjänsten medan jag agerade lekledare.

En av gästerna (hon är läkare) frågade om vi skulle på vilohem nu när vi klämt tre kalas på raken. Jag tror faktiskt inte det kommer behövas. Mellan kalasen fick jag visserligen en attack av magkatarr men Novalucol räckte för att få mig i form igen. Huvudvärken har bara legat och pyrt under dagen, mensvärken är på upphällning och jag har inte alls varit så trött som jag borde.

I morgon ska vi i alla fall ta det lugnt. Maken ska spela med lovsångsteamet på förmiddagsgudstjänsten. Efter mötet äter vi lunch här hemma (överbliven köttfärslimpa från lägret) och sedan åker vi och grattulerar min far som fyller 65 idag.

Oj, då blir det visst lite kalas igen… men inget som jag behöver arrangera. Och den här dagen har varit lyckad. Alla har varit glada och belåtna, mätta och lagomlekta. Ingen har skadat sig och trots en massa getingar i maten har inget barn blivit stucken. Har man bara bra planering brukar ju det mesta funka fint!

Pust! Första kalaset avklarat. Lilla Svalan skötte sig perfekt trots sitt handikapp. Hon åt för lite dock, inte ens en hel korv med bröd, men om en timma (knappt) kommer nästa kalasomgång och då får hon chansen igen.

På första kalaset var det bara barn. Det var lilla Svalans kompisar från skola och dagis. 6 barn plus våran familj.
På nästa kalas blir det några fler. Förrutom vår familj kommer 12 barn och 6-8 vuxna. Jag kör exakt samma koncept på båda kalasen. Det är smidigast så.

Först kommer gästerna och det blir paketöppning.
Sedan bjuds grillkorv med tillbehör och saft. Vi sitter på filtar i trädgården. (Jag hade kommit ihåg att beställa fint väder sedan tidigare…).
Efter maten får alla som vill tävla i blindbockshinderbana. En blindbock blir guidad av sin medtävlande på en bana som leder förbi en hink som inte ska vältas, till en stol som ska sittas i och fram till en boll som ska sparkas i ett litet fotbollsmål. Två blindbockar tävlar mot varann i en paralellebana.
Nästa tävling går ut på att vara siste man kvar med en osmälld ballong bunden vid foten. På första kalaset hade jag blåst upp ballongerna lite för mycket så de small så fort man kom ut i gräset. Det gjorde i och för sig inget för inne stod maken klar med marängtårtorna.

Lilla Svalan har beställt alldeles speciella marängtårtor. På en marängbotten ligger vaniljglass, chokladpudding, bananslantar, maränger, chokladsås och strössel.
När tårtorna är uppäta får två frivilliga tävla mot varandra om vem som snabbast äter upp geléhallon gömda i en tallrik med vatten och en med mjöl. Kul för de som tittar på, framför allt…

Innan kalaset är slut fiskar alla barnen i fiskdammen som är belägen bakom en filt i vår dusch. Där nappar fiskar som jag och barnen ritat och målat och som jag häftat ihop och fyllt med godis och russin.

Jag är lite kass i magen, förmodligen på grund av veckans migränkänningar, parat med stress över kalasen, för lite sömn, mensvärk och det som hände igår. Nu ska jag sätta mig på dass en stund och sedan är det nya glada tag inför dubbeldussinet gäster.

Senare ska jag berätta om det HEMSKA som hände igår. Men det tar nog sin lilla tid och jag kanske gråter lite när jag skriver så jag sparar det ett tag.

Nu ska jag bara göra en minnesanteckning från lilla Svalans kalas med mormor/morfar, farmor/farfar igår kväll. Morfar kunde tyvärr inte komma för det är skördetider, men det har vi alla förståelse för.

Presenterna som lilla Svalan fick var:
Från farmor: Ett par snygga jeans, perfekta för skoldagar
Ett långt rött nattlinne med långa ärmar och volangkant plus fint tryck på magen.
Från farfar: Pengar till en leksak som hon önskar sig.
Från mormor och morfar: En fin låda i form av en stjärna, full med fina lila sockar.
En riktigt tjock ritbok full med bilder att färglägga.
En militärgrön axelbandsklänning med alla de rätta detaljerna; utanpåfickor, härlig vidd i kjolen, volanger…

Jag bjöd på enklas tänkbara fika med bullar, kakor och kex och sedan marängtårta med vispgrädde och frusna bär.

Om en timma kommer första omgången kalasbarn, iförda pyjamas, till lilla Svalans dagiskompiskalas. Jag undrar hur hon ska orka?

Känner att jag behöver förtydliga mitt förra inlägg lite.

Maken är inte en känslokall slavdrivare. Han har redan från början klargjort att han inte vill att att vi ska ha en massa kalaser för lilla Svalan. Vill jag ändå ha kalas får jag se till att förbereda dem själv. Och det klart jag vill!

För att fira lilla Svalan var vi och spelade minigolf. Det var jättekul! Maken vann nämligen inte. (Han kom bara på delad första plats.)
Lilla Svalan gjorde familjens två hole-in-one och ett bra tag ledde hon tävlingen. Sen kom hon sist när vi var klara men med all heder i behåll. Jag hamnade bara ett slag efter maken och Guldgossen så jag är helt nöjd med min insats också.

Det som är så fantastiskt är dels att Guldgossen lyckades koncentrera sig tillräckligt under alla 12 hål för att inte släppa fram en enda sjua, och spelade så bra att han fick samma poäng som maken, som annars brukar vara helt överlägsen. Del är det fantastiskt att lilla Svalan som bara drämmer till bollen utan att sikta eller ens försöka anpassa slagstyrkan, ändå kan spela så otroligt bra.

Idag fyller lilla Svalan sex år.

Vi sjöng för henne i morses; jag, maken och Guldgossen. Yrvaken tittade hon upp på oss och sa:
-Varför sjunger ni nu? Det är väl fortfarande kväll!

Eftersom vi är så hurtiga och bensinsparande jag och maken, så cyklar vi ju förstås på morgonen, vilket innebär att vi inte kan uppvakta lilla Svalan ordentligt, med frukost på sängen. Men paket fick hon så klart.
Guldgossen hade valt ut en köksmaskin med ljud, ljus och snurrande mixer, som lilla Svalan kastade ett öga på innan hon kastade sig över nästa paket.
Av mig och maken fick hon ett spel med en val som sprutar vatten på en om man kittlar honom på tungan när man försöker fiska upp saker från hans mun.
-Å, det är den gamle goe valen! utbrast lilla Svalan förnöjt när hon öppnat det paketet.
Det sista och största paketet var från hela familjen och innehöll något lilla Svalan verkligen önskat sig, länge. Hon blev överlycklig när hon insåg vad det var och kramade glädjestrålande om paketet.
Gåvan som utlöste så mycket lycka var en sminkhuvud med långt hår och massa attiraljer för att sminka, smycka, kamma och frisera.

Idag tillbringar lilla Svalan som vanligt tiden på fritids. (I morgon börjar skolan.)
När maken hämtar henne och Guldgossen väntar ännu en överraskning. Vi ska födelsedagsfika och spela minigolf på Skogshyddan. Vi har inte varit där sedan det uppfördes på nytt efter branden så det ska bli riktigt roligt.

Just nu, innan jag skulle skicka iväg det här inlägget, slog det mig att jag inte är en småbarnsförälder längre. Båda mina barn går i skolan. Vad innebär det egentligen? Ska jag föreställa vuxen? I mitten av livet? Betyder det att jag är medelålders nu?

Borde jag få en ålderskris?
Nej, jag tror inte det. Kriser är väl till för dem som inte tycker att de uppnått allt de önskat sig av livet.

Jag har uppnått en fantastisk familj. En Guldgosse och en liten Svala.

Idag gratulerar vi Lena och Ellen som har namnsdag.

Grattis!

Det bidde varken eld eller sten igår kväll. Det blåste för mycket.
I stället ägnade jag kvällen åt att måla stämplarna som ska pryda inbjudningskorten till Lilla Svalans födelsedagskalas.

I går blev jag uppvaktad.

Maken strök mig över kinden och viskade:
-Grattis älskling!
när han såg att jag vaknat.

Barnen gav mig kramar och pussar och i bilen på väg till dagis/fritids sjöng de samstämt “Happy Birthday” två gånger. De sjunger riktigt bra de små juvelerna!

På jobbet fick jag också grattiskramar.

Senare på dagen pratade jag med min mamma i telefon för att fråga om hon ville följa med på konserten. Ville ville hon men hann hann hon inte. Hon hann inte komma ihåg att säga grattis heller. Men hon hade pratat in ett meddelande på min mobil fick jag veta. Jag lyssnade av det senare, men det var utan grattisantydningar. Hon sa bara:
-Vi ses på fredag!
Då är de hembjudna för att fira både min och makens födelsedagar.

När jag varit hemma ett tag ringde mamma dock upp igen och sjöng för mig i telefon.
Det var lite roligt att just hon först inte kom ihåg att säga grattis. Det var ju ändå hon som var med om den intensivaste upplevelsen den där varma sommardagen för 37 år sedan.

Maken bjöd mig på jättegod middag. Grillad marinadkyckling med färskpotatis och en jättegod bea-sås. Plus lite grönt och cider.

Innan maten fick jag presenter. Av lilla Svalan fick jag fyra lådor med fack för pärlförvaring. Hon visste inte om att jag själv plockade till mig dem när vi var på Biltema, la dem i makens varukorg och sedan gick över till Plantagen vägg i vägg och lät maken och barnen göra presentinköpen i fred.
Kanske skulle jag kunna bli något mer beräknande än contact-centerpersonal. Spion eller detektiv eller något annat utmanande.
Nu kunde jag glatt utropa:
-Åh, hurra, precis vad jag önskat mej! Utan att ljuga det allra minsta.

Av Guldgossen fick jag också en efterlängtad gåva. När han och maken hade lite shopingtid medan jag och lilla Svalan besökte lilla Svalans bästa kompis på sjukhus i Göteborg, så var de bland annat på Clas Olsson. Där införskaffades ett låtsasägg som man låter ligga med i kastrullen när man kokar riktiga ägg. Fejkägget får vara med om samma upplevelser som de riktiga äggen och kan därför med stor precision avslöja när äggen är löskokta, lagom kokta och hårdkokta.
Jag fick ett sådant ägg av min syster en gång för kanske 16 år sedan, men i våras hade det gjort sitt i mitt kök och föll isär. Efter vissa efterforskningar på nätet hittade jag sedan ägget på Clas Olsson till en rimlig penning.
Återigen fick jag säga:
-Åh va bra! Precis vad jag behöver.

Vilket naturligtvis resulterade i ramaskri från lilla Svalan.
-Jag vill också ge nånting som du behöver. Du BEHÖVER inte min present. Varför kan du inte BEHÖVA mitt paket!

Jag börjar misstänka att hon är på väg in i den labila sex-årsåldern…

Efter några omständiga förklaringar och försäkringar om att hennes present var minst lika uppskattad och BEHÖVD, så lugnade hon ner sig.

Makens present sparade jag till sist. Den var ju mest spännande eftersom jag inte visste vad han hittat på. Lite grann misstänkte jag att jag skulle få ett pannband eftersom han för någon vecka sedan kommenterat min förmåga att frysa om öronen så fort det blåser det minsta.
Jag gissade nästan rätt. Maken hade köpt en ”buff”. Det är en tub tyg av micro-nånting-bra utan sömmar som man kan använda som mössa, pannband, halsduk, rånarluva, pirathuvudbonad, munskydd, pulsvärmare och lite allt möjligt.
Det är ett bra tyg och går nog att städa med också tror jag.
Det finns tydligen 300 olika färger och mönster att välja mellan och maken hade köpt en med vit grundfärg och en softgrönt mönster. Passar dagens outfit med rutiga piratbyxor och randigt linne perfekt!
Det var en rolig och användbar present, någonting jag inte visste att jag behöver.

Av hela familjen fick jag också en jättevacker blombukett i rosa toner. Dottern var noga med att poängtera att den var från HELA FAMILJEN för att det skulle vara rättvist på fördelningsfronten men maken viskade senare till mig att den var mest från honom, faktiskt…
Eftersom han nyss fyllt år också så misstänker jag att han är på väg in i den där besvärliga 36-års-egoist-åldern. Den som jag nyss lämnat…

På mailen hade jag hälsningar från min morskusin som lever i Danmark och från en kompis och hennes familj i Linköping.
Precis innan jag skulle åka iväg till konserten ringde rara svärmor och gratulerade.

Idag har jag fått SMS från Italiensystern. Hon bad om ursäkt för att hon inte grattat igår men det hade jag inte förväntat mig. Idag reser hon nämligen hem till Sverige tillsammans med sin son, så jag förstår att hon ägnat hela dagen åt snurriga tankar om packning. Hon ska vara här en hel månad så det är ju inte lite man riskerar glömma bort i en sådan packning.

Förutom alla dessa uppmuntrande hälsningar så har jag ju också fått grattistillrop av er, mina bloggvänner. Det värmer också ska ni veta!

Idag fyller jag 37 år.

Kanske ska jag fira med att åka och lyssna på en accapellakonsert med gruppen Dynamic i Ottersta Kyrka klockan 20.00. Jag får åka själv. Någon måste ju vara hemma och ta hand om barnen.

Det är inte sorgligt, patetiskt eller ens lite ledsamt. Jag har inget emot att vara själv, på min födelsedag, utan familj eller vänner.

Buhuuuuäääääh!
Nu ringer jag mamma och frågar om hon vill följa med. Det är gratis inträde, så jag slipper bju…

När maken inte orkade ligga kvar i sängen längre viskade han till mig:
-Det är dags att väcka mig nu…

Jag svepte med mig barnen ner för trappan, vi samlade ihop gårdagskvällens inslagna paket och kompletterade fatet med vit choklad-doppade jordgubbar med små söta kardemummaskorpor och gick sedan i samlad tropp uppför trappan igen.

-Är ni beredda, viskade sonen frågande varvid vi nickade jakande.
Sonen öppnade dörren till sovrummet och så sjöng vi allt vad vi orkade för att väcka den “sovande” jubilaren.

Nyvaken och morgonyr satte han sig upp i sängen och visade upp sin mest överraskade sida.

Jag älskar de här små charaderna som vi bjuder barnen på. Glädjen är ändå äkta och det är det som räknas.

Av barnen fick maken en liten hopfällbar handsåg, en liten friluftsyxa och en grillrengörarborste. De två förstnämnda är till båten.
Av mig fick han ett par tunna sip-of-byxor med dragkedja både vid knät och vaden. De var en aning korta med blev godkända. Han fick också en fjärrstyrd helikopter med 150 meters radie på räckvidden och en halvmeters diameter på roterbladen.
Tyvärr blåser det för mycket för att han ska kunna testa den idag.

Nu håller jag på och pular i köket. Jag ska ta hand om disken efter frukosten och plocka ur och ladda om diskmaskinen. Jag har plockat i ordning lite i huset inför gästernas ankomst och jag ska skala potatis och göra tzatziki.
Jag har också hunnit skriva in några rader i datorn som utgör grunden för kommande lovsånger.

Maken går omkring med trimmern inför gräsklippning som han hoppas hinna före lunch, men nu kommer stora tunga regndroppar, så det kanske får anstå till bättre väder.

Det har varit en bra morgon. Familjen är sinnebilden av lycka och ro.
Jag stör mig inte ens mycket över att jag inte hunnit plocka blåklint till midsommarkransar.