Zäta

Barnen och jag har en (o)vana.
När Förundersökningsledaren är iväg på jobbresa brukar vi understundom passa på att äta McDonald´s-mat. Det händer att det är tvärtom också, så att Förundersökningsledaren får för sig att McDonald´s serverar lämplig middag vid de tillfällen jag inte är hemma.

I kväll är Förundersökningsledaren på galej med sina kollegor. De ska spela squach/sqvarsch/skvåsch (?) och äta gott på ett av stadens matetablissemang.

Men i kväll blir det inga hamburgare i det Zettervallska hemmet.
Nej, nu ska jag strax ta bussen hem och se hur lilla Svalans vegetariska köttfärsgratäng smakar. Hon har nämligen praktiskt prov i hemkunskapen någon vecka efter påsk och ska provlaga sin rätt för mig och Guldgossen. En smarrig efterrätt är också utlovad eftersom qournfärs kanske inte faller alla familjemedlemmar på läppen. (I alla fall inte nu när “vi” vet om att det är “fuskfärs”…)

Uppdatering:
Det är inte särskilt lätt att laga qourn om man aldrig gjort det tidigare. Smaken blev väl fin men lilla Svalan (och jag) har nu lärt oss att qourn behöver stå och dra till sig vätska ett tag innan det används. Det blev en fruktansvärt torr gratäng trots några deciliter vispgrädde. Man kan tycka att det borde stå någon typ av klargörande tillagningsanvisningar på förpackningen men det enda jag hittade var något kryptiskt om sås.)

Lika bra ni spänner fast er, eller tar fram snålvattenshaklappen, alternativt vässar scrollfingrarna – beroende på vilken läggning ni har.
Det här kommer bli ett långt inlägg och det kommer mestadels handla om mat.

Jag har alltid lätt för att skapa mig en idealiserad bild av hur en kommande ledighet kommer arta sig. I mina tankar inför den stundande storhelgen fanns mycket umgänge med nära och kära och mycket tid till att teckna. Jag har sett framför mig hur jag sitter och ritar hela dagarna med en kopp te och en chokladpralin bredvid mig.

Lite har jag allt hunnit rita, men jag har bara blivit klar med en enda teckning än så länge, och nu är det bara två och en halv ledighetsdagar kvar och jag har redan planer för annat är tusch.

Det där med umgänge har det dock blivit mer av. Därav också betydligt mer matlagning och matförberedelser och alla som känner mig vet ju att jag tycker det är roligt att experimentera i köket, i alla fall när det finns gott om tid.

Lördagen före jul var Förundersökningsledaren och hämtade Italiensystern med familj vid flyget och redan dagen därpå fick övriga Zätafamiljen möjlighet att träffa dem hemma hos mina föräldrar. Efter söndagsgudstjänsten for vi dit och åt gott och hann umgås ett tag, men det har jag redan skrivit om i ett tidigare inlägg.

På måndagen jobbade jag men på tisdagen, medan Förundersökningsledaren gjorde årets sista arbetsdag, tog jag med mig lilla Svalan hem till mina föräldrar igen. Då åt vi en fantastiskt god älgköttfärssås till lunch och tillbringade sedan eftermiddagen med att förbereda julmat tillsammans. Falunsystern och hennes familj anslöt också och det blev precis sådär umgängligt och härligt som jag hade hoppats.

Mamma hade gjort ett jättefint jularrangemang på verandan med både röda äpplen, en lykta, tomtar, granris, kottar, domherrar och gulgranskulor.

Under eftermiddagen tog pappa med sig alla barn och vuxna ut i skogen på julgransjakt.
Vanligtvis brukar vi få gå en halvkilometer på en knagglig gärdesväg för att komma till julgransskogen men i år hade vi sådan fantastisk tur (!) att vi bara behövde gå några meter bakom ladugården, för att hitta en så här välväxt och vacker gran, mitt i tallskogen. Dessutom växte den utan rötter bland tallbarr och mossa och pappa behövde bara peta lite på den med sågen så följde den villigt med in i storarummet där barnen sedan hjälptes åt att klä den.

Innan lilla Svalan och jag åkte hem på tisdagskvällen fick vi våfflor till kvällsmat och Falunsysterns man plockade fram lite av det godis han hade gjort. Han hade två stora ICA-kassar med sig så någon godisbrist blev det sannerligen inte den här julen.

Mozartkulor, chokladbräck med lakrits och frystorkade jordgubbar, knäck med apelsin, chokladdoppade minimarchmallows…

På onsdagen träffades alla systrar med familjer, och mamma, på badhuset i Vara för det mytomspunna julbadet.
Badhuset i Vara är ganska nybyggt och var väldigt lagom. Lagom stort för småkusinerna, lagom varmt för frôslökiga vuxna och lagom spännande i den 80 meter långa vattenrutschkanan som Italiensystern lyckades locka med min mamma att åka. Och då kunde ju inte jag och Falunsystern vara sämre än att vi också tog var sin sittring och tjoade oss genom alla krökar och svängar till lika stor glädje för dem som stod nedanför och väntade som för oss skräckblandat förtjusta.

När alla kände sig julrena och var tillräckligt torra bakom öronen (blir jag det någonsin?) for somliga hem till väntande familjemedlemmar medan Falunsysterfamiljen och Zätafamiljen valde att luncha i Vara.
Vi hade fått tips om en bra thai men den var tyvärr stängd. I stället hamnade vi på en kombinerad pizzeria och restaurang som inte var i mysigaste laget men som inte knusslade med maten. Guldgossen och Falunmannen valde var sin “Big Bacon” – en pizza med både skinka, bacon och kebabkött. Guldgossen tonårsåt betydigt mer än sin giftasmorbror och blev mättare än han varit i hela sitt liv.
Falunsystern och jag hittade en pizza med både kräftrumpor, räkor, roccula och vitlök och blev väldigt nöjda. Och mätta.

Min mage kan vara lite småjobbig av sig ibland. Håller jag ordning på den med hjälp av fibrer sköter den sig rätt bra, men får jag för stora inkomster blir det också snabbt stora utgifter.
På vägen hem från Vara paltkomasomnade Gudgossen medan jag fick andra besvär. Akuta. Väldigt akuta. “Vägkanten får duga”-akuta.
Som tur var hann vi fram till affären i Järpås där ett par unga killar stod i kassan och vänligt och artigt visade mig till de bakre regionerna där jag fick sitta ett tag medan den värsta stormen drog över.
Sedan kunde jag fortsätta hemma och till slut var jag i skick som ny och for till affären för att handla mat inför juldagens planerade långbrunch.

Julaftonsfirandet började i Skälvums Missionshus där nästan hela Zätafamiljen medverkade i julbönen. Min mamma var mötesledare och höll ihop gudstjänsten förtjänstfullt. Lilla Svalan spelade tvärflöjt både tillsammans med äldste Italienkusinen i Jingelbells (han spelade piano) och tillsammans med Förundersökningsledaren i Nu tändas tusen juleljus (Förundersökningsledaren kompade på gitarr). Förundersökningsledaren spelade också när jag sjöng Mary did you know och så sjöng jag tillsammans med båda systrarna Jord och himmel fröjden er. Det var jätteroligt att sjunga tillsammans med både Italiensystern och Falunsystern. Att Italiensystern och jag skulle sjunga hade vi redan bestämt per Facebook innan jul, men det var en glad överraskning att Falunsystern helt frankt bestämde sig för att haka på när vi övade på tisdagen. Italiensystern spelade också gitarr och sjöng tillsammans med sina barn och Falunkorven och han var stolt bärare av Jesusbarnet när det var dags för den avslutande samlingen ute vid krubban.

Efter julbönen for vi vidare hem till mina föräldrar och åt julmat, tittade på Kalle, fikade saffranscheezecake som Falunsysterns man bakat, välkomnade tomten, delade julklappar och åt lite till (glass och bär har jag för mig att det var).

Julbordet var först och främst iordningställt av min mamma, men systrarna och Italienmannen bidrog också. Jag hade bara gjort Janssons frestelsen, men den blev i alla fall ovanligt lyckad med mycket smör och grädde. Andra favoriter som jag tog extra av var vol-au-vent (den här gjorde mamma med kräftstuvning), mammas goda älgköttbullar, Falunsysterns grönkålschips, mammas havrekex och fröknäcke, Italiensysterns chilikryddade brysselkål och till och med Italienmannens gravade lax slank ner. Sill i alla dess former, bruna böner och sådana där småläskiga korvar och skinkor överlät jag dock med varm hand till andra hugade spekulanter.

Här kommer tomten på besök med full säck.

Jag fick ett par varma, gosiga mjukistofflor av mina föräldrar. Jag har sovit i dem sedan julafton. Mina föräldrar är väldigt bra på värmande klappar. Andra år har jag fått en elektrisk värmefilt och en flanellpyjamas.
Av Förundersökningsledaren fick jag ett vitt fint fårskinn. Vi har goda vänner som håller sig med en liten skock får och det är fint att veta att fällen jag fick tillhört ett lyckligt får. Nu kommer jag bli lycklig när jag får sitta och värma stjärten kalla sjökvällar. Jag har faktiskt även lagt fårskinnet över benen under täcket en natt när jag frös för mycket för att kunna somna.
Av lilla Svalan fick jag suddigum jag önskat mig till mitt tecknande. Jag provade ett av dem redan på juldagen och de var av verkligt hög kvalitet.
Sista klappen fick jag av Guldgossen. Han hade lyckats luska ut att jag varken läst eller ägde boken “Analfabeten som kunde räkna” och jag blev jätteglad när jag fick den. Nu håller jag på att läsa ut Leif G.W. Perssons “En annan tid, ett annat liv” och skyndar mig så mycket jag kan för att få sätta tänderna, eller kanske snarare blicken, i min juklappsbok.

På juldagen var det min tur att bjuda in föräldrar, syskon och syskonfamiljer. Fjorton personer är vi när alla kan vara med och det är helt fantastiskt roligt att vi lyckades få till det två dar i rad.
Jag hade tänkt mig någon slags utdragen brunch a la hotellfrukost men vi hann inte äta allt jag planerat under den tid som stod till förfogande. I stället för att deppa över det tog jag ett moget beslut och strök helt sonika ost- och kexavdelningen till förmån för lite fika.

När gästerna kom vid tiotiden bjöd jag först på en ananas- och ingefärssmoothie. Det blev perfekt att servera i Ikeas ljuslyktor med lite kokosflingor på toppen.
Jag mixade en färsk ananas med två väl mogna bananer, cirka fyra centimeter färsk hackad ingefära, tre teskedar vaniljsocker och en liter vaniljyoghurt.

Sedan var det dags att ta för sig av yoghurt och flingor. Det fanns vanilj- och jordgubbsyoghurt, den fina bärblandningen som blivit över efter julafton hos föräldrarna, både köpt och hemmagjord müsli, cornflakes, honungspuffar, vårgårdaris, rågkuddar, solros- och linfrön, stora ekologiska kokosflingor, hassel- och cashewnötter, hallonsylt och marinerade apelsinfiléer.

De marinerade apelsinfiléerna hittade jag på när jag upptäckte att jag hade grenadin som var på väg att gå ut. Jag fileade fyra apelsiner och la dem i en blandning av grenadin och apelsinjuice, hackade ner lite lagom med färsk ingefära och lät det dra i två dygn. Innan det var dags att ställa fram skålen la jag på ett gäng granatäppelkärnor för ytterligare färg och för att få lite crunch.

Efter att ha grundad med lite laktos plockade jag fram smörgåsmaten. Jag hade bakat en Drömstadslimpa och lagt i frysen i god tid innan juldagen och nu hade den tinat fint, utan att bli torr. Från ugnen ställde jag fram en “nybakad” Dafgårds surdegslimpa och några baguetter och kompletterade med rostebröd, tunnbröd och tekakor. Som pålägg fanns förutom ost och smör även min tomatmamelad och lemoncurd och tre olika köpta marmelader. Dessutom tomatskivor, gurkskivor, paprikastavar, medwurst, kokt skinka och kalkon, avokadoskivor, brieost och leverpastej med majonnäs och smörgåsgurka.

Lemoncurd är inte särskilt svår att göra. Det tar bara tid.
Jag vispade ihop den på kvällen innan julafton och räknar med att den står sig några veckor i kylen, trots att receptet bara säger ett par dar.

Gästerna hann gå ut och gå en sväng innan det blev tid för den lite lunchigare delen av brunchen. Jag kokade mannagrynsgröt och serverade med sirap, socker och kanel, men struntade i att värma tuberna med köpt risgrynsgröt. Jag struntade också i både kokta ägg och äggröra. Däremot serverades stekt bacon, prinskorv och köttbullar.

Och så dagens utmaning – ägg Benedict.
När Förundersökningsledaren “överraskade” mig med en helg på Ystad Saltsjöbad så åt jag för första gången ägg Benedict till frukost. Det var jättegott och sådär lagom avancerat för att våga sig på att göra själv och ändå imponera ordentligt på gästerna. Redan i september hade jag alltså bestämt mig för att hitta ett tillfälle att bjuda på det här, och vad kunde passa bättre än vid en brunch.

Ägg Benedict är ett pocherat ägg som serveras på en skiva rostat bröd med en skinkskiva under, hollandaisesås på toppen och så lite paprikapulver och något grönt högst upp. Egentligen ska man smörsteka kantskurna brödskivor men jag sparade in lite på fettet och körde dem helt sonika i brödrosten i stället.
Förundersökningsledaren fick ta hand om pocheringen medan jag gjorde hollandaisesås. Jag hade konfererat med Kockkollegan lite innan för att få veta hur länge såsen skulle stå sig innan användning, och det var bara någon timma. Skärningsrisken var också hög så jag vispade som en tok och tog det väldigt lugnt med smöret när det var dags att hälla ner det i äggulorna.

När man pocherar ägg ska man ha 1 msk ättiksprit och en 1 tsk salt per liter vatten. Vattnet ska kokas upp och sedan sjuda alldeles lagom för att äggen ska bli fina. Förundersökningsledaren provade både att göra en virvel i vattnet och knäcka ägget mitt i virveln, och att knäcka ett ägg i en kopp som sedan gradvis sänktes ner i vattnet så att ägget liksom sakta gled ut i grytan. Tanken är att äggvitan ska samla sig runt gulan och stelna så pass att gulan fortfarande är helt rinnande men inte läcker ut. Äggen ska ligga i vattnet tre minuter och sedan tas upp med en hålslev och doppas i kallt vatten för att kokningsprocessen ska avslutas och smaken av ättika sköljs bort.
Förundersökningsledaren gjorde helt perfekta ägg!

Själv gjorde jag en aning för sur hollandaisesås men den gjorde sig rätt bra tillsammans med ägg Benedict och eftersom jag inte tänkt efter hur mycket sås som skulle gå åt utan bara gick efter receptet så blev det väldigt mycket sås. Trots att det inte skulle gå, sparade jag det som blev över några dagar och sedan åt vi den med god aptit till fisk. Jag hade garderat mig och köpt en burk färdig hollandaisesås ifall det inte skulle gå vägen men den har vi inte behövt ta till än.

Här är receptet på hollandaisesås:
Smält 400 g smör (eller mindre om du är förståndig…) och låt svalna.
Här duger det nog inte med margarin. Ska man impa med egen sås så är det lika bra att slå på stort och ta riktigt smör.
Blanda åtta äggulor med sex matskedar vatten i en kasturll. Spara äggvitorna och gör massor av maränger lite senare.
Ställ kastrullen i ett vattenbad och vispa på heltid medan vattnet sjuder och du förhoppningsvis får uppleva att äggvispet tjocknar lite grann. Det tog en evighet men det behöver inte tjockna mycket för att det ska räcka, bara så att du känner lite, lite motstånd när du vispar.
Ta av kastrullen och häll i det smälta smöret droppvis. Det är viktigt att inte hälla för mycket i slängen för då skär sig såsen. Fortsätt vispa som en galning. Ta inte med bottensatsen av det smälta smöret. Det kan du hälla i stekpannan när du steker köttbullar och prinskorv i stället.
Smaksätt såsen med 2-4 msk färskpressad citronsaft, salt, peppar och lite cayennepeppar. Ta det försiktigt med citronen. Jag tog i två matskedar till en början men när jag sedan smakade så var det redan för mycket.

Har man äggvita över kan man göra maränger. Av åtta äggvitor blir det massor av maränger…

Efter lunchbrunchdelen skulle jag egentligen serverat ost och kex. Jag hade köpt både brännvinsost, grevé och cheddar som skulle stavats till smakportioner. Därtill brie och tre sorters färskost. Samma marmelader som under smörgåsavdelningen, hembakat fröknäcke och saltiner, sesamkex och digestive. Kardemummaskorpor, riskakor och kanelknäcke. Kiwi, päron, äpple, banan, clementiner, vindruvor, torkade fikon och färsk ananas.
Dessutom hade jag tänkt göra vispat smör för det ser så lyxigt ut och är mycket lättare att bré, men det hann jag inte förbereda så det hade det inte blivit även om vi hunnit (och orkat) äta ost och kex.

I stället fikade vi nybakade Dafgårdskanelbullar och chokladmuffins som jag gjort i ordning några dagar tidigare och förvarat obakade i frysen. Jag hade läst att det skulle gå att ställa dem direkt i ugnen från frysen och bara förlänga tiden lite och det gick över förväntan och resulterade i goda, saftiga muffins.

På juldagen for mamma, Italiensystern, Falunsystern och hennes man och såg premiären av “En man som heter Ove”. Jag hoppas de var så mätta att de inte behövde köpa några popcorn…
Pappa, Italienmannen och jag for hem till mina föräldrar och var barnvakter åt alla småkusiner och tittade på Snövit och de sju dvärgarna. Falunflickan satt i mitt knä hela filmen, så gissa om jag njöt! Guldgossen och lilla Svalan stannade kvar hemma hos oss och tog det lite lugnt. Förundersökningsledaren fortsatte till goda vänner och när biobesökarna kom hem åkte jag också dit. Där vankades mer mat och trevligt umgänge kvällen lång.

På annandagen tog vi det bara lugnt och var hemma och “lekte med våra julklappar”.

Irmas lilla snögubbe.

De okända ungdomarnas inte lika lilla snö”gubbe”.

På söndagen kom den efterlängtade snön. Lilla Svalan var ute i trädgården och gjorde en snögubbe och ett gäng ungdomar gjorde en annan snöfigur i Örslösarondellen… Vi såg dem in action när vi åkte hem efter att ha sett StarWars på bio på söndagskvällen. På söndagseftermiddagen var övriga familjen på Vänermuséet tillsammans med mamma och Italienfamiljen medan jag var hemma och vilade bort min huvudvärk. Falunfamiljen hade åkt hem till Ludvika dagen innan. Efter museibesöket tog de med sig hämtpizza hit och vi fick en trevlig eftermiddag som avrundades med philadelfiaglass som mamma gjort.

På måndagen lunchade vi hos Svärföräldrarna tillsammans med Förundersökningsledarens yngste lillebror och hans familj. Vi for hem i tid för att hinna förbereda risgrynsgrötskvällsmat förstärkt med smörgåsar till våra kvällsgäster. Vi lärde dem spela Bonanza (jag vann) och bjöd på fruktsallad med glass. Det hade blivit en del frukt över sedan juldagen då jag inte hann bjuda på kex och ost under brunchen, och den passade perfekt till fruktsallad. Jag hade också förberett ännu en omgång marinerade apelsinfiléer. Jag tror man skulle kunna värma dem och servera till glass om man vill.

På tisdagen tog jag gott om tid på mig och storhandlade inför nyår. På eftermiddagen började jag förbereda lite nyårsmat och senare hade vi bjudit hem en annan familj på kvällsmat. Vi bjöd på potatisgratäng som såg ut som Janssons frestelse. Den hade varit riktigt god om jag inte glömt salta den. Vol-au-venten med krabbstuvning och de köpta delikatessköttbullarna var i alla fall okej. Vi lärde även den här familjen kortspelet Bonanza men de var alldeles för läraktiga så deras dotter, som är lika gammal som lilla Svalan, gick och vann.
Efter matchen ställde jag fram osten och kexen som inte heller kom till användning på juldagen. Jag kompletterade med päronbåtar och vindruvor.

Förberedelser inför nyårsafton. Lilla Svalan och jag gör chokladblommor att dekorera efterrätten med.

Onsdagen ägnades åt mer förberedelser inför nyårsafton och så tog jag med lilla Svalan fram på stan så att hon fick använda sitt julklappspresentkort och ta hål i öronen. Hon skötte sig betydligt bättre än jag gjorde när jag drabbades av en förmodad 40-årskris och tog hål i öronen och sedan fick sitta på en parkbänk och inte svimma en hel lunchrast innan jag på darriga ben kunde ta mig tillbaka till jobbet.

Lilla Svalan med ett av sina nya hål.

Till lunch åt vi pannkakor. Det var jättegott med något annat än julmat som omväxling. Särskilt som jag kom på att lägga på jordgubbar och kiwi på mina pankisar.

En vecka efter julafton kommer nyårsafton. Tänk att det blir så varje år! Lagom långt emellan för att man ska hinna återhämta sig mellan två av årets stora begivenheter och lätt att komma ihåg.

Förra nyårsafton (och julafton också för den delen) firade vi i Bolivia. Det var något helt annorlunda. I år kände åtminstone jag att jag liksom ville ta ikapp lite av vad vi missade här hemma medan vi upplevde så mycket mer borta.

Alltså hade vi bjudit hem fyra familjer att fira nyårsafton hos oss. En familj föll tyvärr ifrån på grund av maginfluensa, men vi blev i alla fall sexton personer som umgicks, åt gott och bytte nyårspresenter tillsammans.

Nyårsafton var tänkt att bli rätt så lugn. Jag hade förberett det mesta och satte lilla Svalan och Förundersökningsledaren till att ställa i ordning bord och stolar samt duka.
Tyvärr uppstod det ett litet problem vid dukningen. Vi hade nämligen ingen tillräckligt stor duk till ekbordet med två iläggsskivor.
När vi var i Bolivia köpte jag ett rött tyg med tanken att sy en julduk. Jag hade faktiskt skrivit upp det där duksyet på min att-göra-lista före jul, men eftersom listan var för lång och tiden för knapp så hade jag strukit just den punkten (bland annat).
Nu upptäckte vi att vi hade behövt den där duken för att få till ett snygg nyårsbord, så jag fick snabbt sätta mig vid symaskinen och kanta tyget så att det kunde förvandlas för bara ett tyg till en duk.

Dukeriet gjorde att jag inte fick fullt så mycket tid att piffa till mig själv som jag planerat in. Sminkningen fick stryka på foten och jag hann inte ta på mig några sockar, men för övrigt blev det bra.

Jag tycker det är väldigt trevligt med knytkalas. Smart är det också. I alla fall för den som bjuder in och slipper laga all mat själv (smajlis på det…).
Således hade mina gäster med sig både förrätt och huvudrätt. En familj bjöd på räkpajer, en annan på kycklingklubbor och en tredje på lamm.

Väldigt god räkpaj. Gästerna som bakat räkpaj hade också den goda smaken att lämna kvar en överbliven paj hos värdparet, som med nöje åt upp den dagen därpå.

Själv hade jag bakat fröknäcke, eller sesamkex att bjuda med en röra på stående fot.
I röran hade jag avrunnen yoghurt, cheddar- och brännvinsost, grönt äpple, färsk ingefära, salt och peppar. Jag la en klick på varje brytkex och toppade med en bit gravlax.

Till huvudrätterna hade gästerna med sig tillbehör men jag hade lovat komplettera med en sallad och lite gurka, tomater, paprika, majs, kiwi och avokado bredvid.

Som efterrätt bjöd jag för första gången i livet på pannacotta. Det är ju märkligt att jag aldrig gjort det förut när det är så enkelt. Jag gjorde en helt vanlig vaniljpannacotta och hällde upp i Ikea-ljuslyktor. I botten på varje glas hade jag lagt en jordgubbe. Den flöt märkligt nog upp till ytan, i varenda glas, och förstörde lite av intrycket som dekorationen var tänkt att ge.
Jag dekorerade med torkade jordgubbsskivor, citronmeliss och en chokladblomma.

Här är receptet för 24 portioner pannacotta:
Lägg 12 gelantinblad i blöt.
Snitta 4 vaniljstänger och skrapa ur fröna.
Lägg frö och stänger i en kastrull och häll på 2 liter vispgrädde och 2 dl socker.
Koka upp och låt sen puttra i 1-2 minuter.
Ta av kastrullen från plattan och lägg i gelantinet och rör så det löser sig.
Sila av vaniljstången och häll upp smeten i portionsformar.

Sen ska man tydligen genast lägga på gladpack på alla glas för annars blir det en seg, lite otrevlig hinna på anrättningen. Det visste inte jag, och fick följaktligen en seg, lite otrevlig hinna på varje portion. Men gott var det i alla fall.

På andra bilden syns vaniljfröna tydligt. De hade den egenheten att de ville sjunka till botten i grytan och därför fick jag tänka mig för när jag hällde upp den sista smeten och fördela den i glasen. Men vaniljsmaken var ändå väl fördelad och hade tydligen hunnit dra ur under bara två minuters koktid.

Innan vi gav oss ut i nyårsnatten och tittade på fyrverkerierna framme vid torget åt vi godis. Jag hade köpt både twix, lakrits, lösgodis, chips, ostbågar och potatisskruvar. Och gjort maränger av äggvitorna som blev kvar sedan hollandaisesåsen.

Några av marängerna hällde jag och lilla Svalan smält choklad över och strösslade sen över kokos. Det funkade bättre än jag vågat hoppas.
Dessutom gjorde vi eget godis av choklad, vårgårdaris och flingsalt och choklad och honungspuffar. Det sistnämnda blev lite väl sött i min smak.

Chokladdoppade honungspuffar med dekor av vit choklad.

Sedan var jul- och nyårshelgen över.
Visserligen efterfestade vi lite hemma hos mina föräldrar en eftermiddag med tårta och godis och fortsatte på kvällen med ost och kex och smördegsbakelser.
Och på trettondagen var vi hembjudna till svärföräldrarna på kalkonmiddag och jordgubbar och glass och hembakt pepparkaksbröd, men det är som man brukar säga… en helt annan historia…

Mamma gör världens godaste tårtor!

Svärmor hade fått så fina tulpaner av svärfar och de lyste nästan som diamanter i trettondagssolen på middagsbordet.

Efter att ha gått upp klockan sex, jobbat mina drygt åtta timmar och gjort den bästa dagen på väldigt länge, kanske någonsin, åkt hem i regnvädret, lagat pizza till familjen, avnjutit pizzan med underbart god ramslökspesto som jag fått av en hemlig beundrare, städat undan i köket, planterat om åtta tigrellatomater, blandat till ny jord för kommande omplanteringar och nattat barnen, var jag så trött att jag gick och la mig utan att borsta tänderna.

Och som ett brev på posten vaknar jag med en kvardröjande smak av ramslök i munnen.
Inte helt oangenämt en helt vanlig torsdag!

Pizza med tomat-vitlöks-chilisås, kassler, mozarella, ananas (inte terminalglasögon som vissa tycks tro…), ost, oregano och ramslökspesto.

En liten burk ramslökspesto med mycket smak!

I dag har jag lunchat med min mamma och lilla Svalan på Aksorns Kök.

Det var verkligen jättegott. Och så mysigt att få sig en lunchdate med två av de töser som betyder mest i världen för mig!

Vad gör en
normal människa en helt vanlig tisdagskväll?

Jag vet
inte.

Själv fick
jag en liten regeringskris-kris och fastnade i medierapporteringen kring
sverigedemokraternas besked om att stjälpa regeringen genom att rösta på
alliansens budgetförslag.
Positionerna verkar väldigt låsta och beskedet utlöste en förnyad våg av
pajkastning (som om det inte vore nog med pajerna som flög under valrörelsen
och i samband med regeringsbildandet efter valet).
Nu lägger alliansen skulden för krisen på regeringen som inte lyckats skapa en
tillräckligt stark regering för att få igenom sin budget. Regeringen skyller på
alliansen som inte vill svika sina väljare och vallöften genom att förhandla
med regeringen så att regeringen ska lyckas få igenom sin budget och kunna fortsätta
regera och längst fram i mediastrålkastarnas sken står sverigedemokraterna och
gnuggar händerna av förtjusning över det kaos de lyckats åstadkomma.
Stefan Löfven kallar till presskonferens där han fortsätter pajkastningen och
ger alliansen ett ultimatum – förhandla fram en ny budget med regeringen eller
ta över rodret och regera tillsammans med sverigedemokraterna. I det uttalande
ligger ett förtäckt hot – om inte regeringens budgetförslag går igenom vid
omröstningen i dag kommer Löfven avgå och överlåta regeringsbildandet till
alliansen, och han har inga planer på att själv sätta sig vid
förhandlingsbordet för att få till en hållbar budget utan ber alliansen att i
så fall förhandla med sverigedemokraterna.
Alliansen genomskådar naturligtvis socialdemokraternas fulspel och ger Löfven
kalla handen när han bjuder in till förhandlingar.

Till slut
lyckades jag slita mig loss från min mediaapati. Men då var klockan nio och det
var för sent att göra någon nytta. I stället tog jag hand om säsongens sista tomater
som låg omogna och övergivna i uterummet. De fick flytta in i värmen, den riktigt
heta värmen, och bli grön tomatmarmelad med citron och ingefära.

Det tog
lite längre tid än jag trott (varför blir det nästan alltid så när jag ska göra
något i köket?) men halv elva fanns det fem burkar färdig marmelad som fick
vila upp och ner på köksbänken över natten.
Jag har smakat på marmeladen på frukostmackan men ostsmaken tog överhanden så
jag kan inte riktigt avgöra om den var bara god, jättegod eller helt
fantastiskt fenomenalt supergod.

Här kommer
i alla fall receptet (och lite tips inom parantes) om du vill koka egen
marmelad:

1 kilo
gröna tomater (Jag hade lite mindre och alla var inte knallgröna utan lite
rodnande också)
2 ekologiska citroner (Jag hade vanliga)
3-4 cm ingefära (Jag tog nog lite mer)
en skvätt vatten vid behov (Jag tog inget vatten)
500 g socker

Tvätta
tomaterna och skär dem i småbitar. Ta bort eventuellt fula delar och skär bort ”stocken”
i mitten av tomaten. (Mina tomater var så små så jag halverade dem bara och
struntade i den där mittensträngen. Jag borde dock ägnat lite mer tid åt att
skära tomaterna i mindre bitar för de kokade inte sönder så lätt som jag trodde
och marmeladen blev lite väl chunkig.)

Tvätta
citronerna noga, skär dem i småbitar och avlägsna kärnorna. (Av receptet framgick
det inte ordentligt om man verkligen skulle ta med skalet eller inte. Jag skar
bort skalet och använde bara fruktköttet. Jag tycker det vita precis innanför
ytterskalet ger så besk smak när jag gör flädersaft så jag ville inte blanda
ner det i tomatmarmeladen heller. Vill du ha med skal föreslår jag att du i så
fall bara tar tillvara det yttersta gula innan du skalar citronerna och använder
fruktköttet. I så fall ska du skrubba citronerna med en nagelborste i varmt
vatten, oavsett om du använder ekologiska citroner eller inte. Jag orkade inte
skära köttet i småbitar heller och förfasades först när jag såg de vita
hinnorna flyta runt i grytan, men sen tog jag upp en bit och smakade på och den
var mjuk och god.)

Skala 3-4
cm färsk ingefära och riv ner i en gryta där du lagt tomater och citroner. Koka
upp allt och låt det sjuda i 6-7 minuter tills tomaterna blivit mjuka men inte
puré. (Jag tycker ingefäran blir trådig när man river den så jag hackade ner
den i väldigt små bitar i stället. Jag upptäckte vid avsmakning att marmeladen
blivit en aning besk. Om det berodde på citronhinnorna, att jag brände vid
marmeladen en aning, eller att ingefäran fick koka med för länge får jag nog
låta vara osagt men kommer jag över gröna tomater någon mer gång och vill göra
marmelad kommer jag i så fall inte lägga i ingefäran förrän i slutet av
koktiden.
Eftersom jag inte finfördelat mina tomater så mycket som receptet rekommenderade,
fick jag också förlänga koktiden en del. Jag vet faktiskt inte hur länge jag
kokade satsen men det var kanske en kvart.)

Sänk temperaturen
och tillsätt sockret. Rör runt tills det löst sig helt (det gick jättefort) och
öka sedan temperaturen rejält och låt marmeladen koka tills den uppnår en
temperatur av 107-108 grader. Om du inte har någon termometer kan du göra ett
marmeladprov. Ställ en tallrik i frysen ett tag (innan du börjar laga marmelad),
ta ut den och klicka på lite marmelad. Om massan får bra konsistens nästan
direkt, så är den klar. (Jag har termometer så jag stack ner den och
stormkokade. Det skvätte som bara den. Ett tips kan vara att ta en mycket
större gryta än du behöver, så är det mindre risk att det skvätter över.
Eftersom det skvätte så mycket så la jag på ett lock men då missade jag att
röra i grytan. Trots att inte receptet angav något frenetiskt rörande så är det
ändå smart, om man vill undvika att marmeladen bränner i botten av kastrullen.
Temperaturen ville aldrig upp högre än 104 grader så till slut orkade jag inte
vänta längre och hällde upp det färdiga resultatet.)

Häll upp
marmeladen på väl rengjorda burkar, skruva på locken och ställ burkarna upp och
ner.
(Jag ställde mina glasburkar i diskhon och hällde kokande vatten i dem, och på
locken som jag lagt bredvid. Sedan spolade jag kallt vatten i hon efter ett tag
och ställde burkarna att torka lite hjälpligt, upp och ner på ugnsgallret. När
du häller upp marmeladen kan det vara bra att ha en grillvante på handen om du gör
som jag och håller i burkarna. Du ska också skruva på locken direkt och ställa
burkarna upp och ner och då är det definitivt bra med något som skyddar handen
från brännskador.)

Förvara
marmeladen svalt och mörkt. (Enligt receptet ska den tydligen stå sig bra länge
även i rumstemperatur men det vågar man ju inte lita på.)

Nu är jag snart klar med chilihanteringen. Den chili jag inte lyckats att med lock, pock och mer eller mindre tvingande metoder dyvla på min omgivning, har jag nu torkat och rensat, rensat och torkat. Faktiskt i den ordningen.

En första omgång torkade jag med varmluft i ugnen på låg temperatur under ett antal timmar. När de hela chilifrukterna var knastertorra bröt jag sönder dem och har sparat frön och placentorna (de där vita hinnorna som kärnorna sitter fast i) för sig i en burk, och själva fruktköttet i en annan. Frön och hinnor är det som bär mest smak och hetta och jag inbillar mig att det kan vara bra att ha separerat dem från frukterna för att lättare kunna dosera kryddan så småningom.

En andra omgång chili ligger i ugnen just nu. De frukterna har jag låtit torka sakta upphängda i gardinstången eller liggandes på tidningar. När de nu antagit ett ganska vältorkat men läderartat utseende har jag snoppat dem och tömt ut fröna på en tallrik för att de ska få torka ytterligare och sedan portioneras ut till odlarvänner och sparas för egen sådd i ett framtida liv. Frukterna får några timmar i ugnen innan de ska läggas i den stora chiliburken som kommer bli så full att innehållet förmodligen täcker hela familjen Zätas framtida chilikonsumtion.

Nu har jag bara sparat en handfull frukter uppträdda på snöre som dekoration i köket.
Och just det – det finns ju ytterligare ett litet gäng tomteröda färska frukter som håller på att mogna på den övervintrande plantan i uterummet.

Såhär i efterhand ångrar jag faktiskt att jag inte räknat hur många frukter jag fått på mina fem plantor. Flera hundra är det i alla fall.

Det är ett mindre under att jag inte gått upp mer än jag gjort under helgen.
Vilken fantastisk mathelg det blivit. I går kväll var hela Zätafamiljen så mätta att det bara var Förundersökningsledaren själv som nappade när han föreslog att vi skulle äta kvällsmat.

Frosseriet började redan i fredags på jobbet. Vi turas om att bjuda på fika på fredagar och i fredags var det Kockkollegans tur. Han hade köpt med sig Vienettaglass och det är ju alltid gott. Till lunchen var Kockkollegan i farten igen och bjöd på en riktigt god pumpasoppa. Jag har aldrig smakat pumpasoppa förut och måste erkänna att jag var ganska skeptisk, men faktum är att det var riktigt gott.
Och Sysslingkollegans systers bageribröd som vi kompletterade måltiden med var också väldigt gott.

När jag kom hem efter att halloweensminkad ha betalat och hämtat ut nya köksstolar på EM och kompletteringshandlat på Coop, bjöd Förundersökningsledaren på tacos.
Senare på kvällen åt vi upp de Ahlgrensbilar som inte gått åt till trick-or-treatande barn och ungdomar.

I lördags tag jag mig en rejäl sovmorgon och vaknade inte till liv ordentligt förrän framåt halv tio. Det är väldigt gott med frukost när den sammanfaller med normal fikadags!

Trots att vi skulle på kalas på eftermiddagen la jag ändå ner tid på en ordentlig lunch med en currykycklingrätt med ris. Det blir riktigt gott!

Under eftermiddagen och kvällen var Förundersökningsledaren och jag bjudna på 40-årskalas. Det började med fika där det bullats upp morotskaka med frosting, snickerskakor och ett riktigt lyxigt vetebröd med mycket gottigt i.

Lite senare var det dags för middagsbuffé med rätter från både Bangladesh, Ecuador och Sverige. Hembakade majschips med köttfärsröra, syrade grönsaker, parmesanost och tomatsalsa blev mina favoriter tillsammans med köttfärs- och skinkpajerna.

Innan vi gick hem hann vi också äta efterrätt med kolapaj, minttårta och stora chocolate chip cookies. Tre koppar kaffe under eftermiddagen fick min mage att katarra sig lite grann på hemvägen (för det kan väl inte ha varit all mat…) men jag sov ändå gott på natten.

I går startade vi naturligtvis dagen med frukost, den här gången av det snabbare slaget eftersom vi fick lite bråttom till kyrkan. Jag hann ändå äta två goda rostemackor och dricka mitt obligatoriska te.

Efter gudstjänsten vankades fika med vetekransar och ungherrar. (Det är en slags syltkaka med pärlsockerkant som bär detta för sammanhanget så underliga namn.)
När jag diskat färdigt i kyrkköket handlade vi lite och innan vi for hem tog vi vägen förbi goda vänner för att titta på deras husbil och då blev vi spontanbjudna på middag med tacos och pulled pork och sedan fika ovanpå det.

I dag har jag glömt lunchlåda till jobbet, men jag känner att det liksom inte gör så mycket… det finns nämligen kvar lite rester av Sysslingkollegans systers goda bröd…

Hur kan jag bli så paltkomig efter en lunch som utgjordes av ett kokt ägg?

Om man äger både en trädgård med skördeklara godsaker, och ett någorlunda välutrustat kök, så vore det ju slöseri med resurser att inte försöka ta tillvara på håvorna.

Jag har tidigare testat att koka egen tomatpuré efter ett framgooglat recept.
I helgen fick jag för mig att jag skulle experimentera lite. Jag började på fredagskvällen och på söndagskvällen kunde jag frysa in några istärningsfack med chilisås. Efter avsmakning tror jag att en matsked är fullt tillräckligt för att få upp värmen i vilken maträtt som helst under höst och vinter.

Här kommer receptet:

Skiva en rödlök, en silverlök och all vitlök du har hemma (som inte blivit för gammal för att användas). Fräs löken mjuk i någon olja som du redan tidigare smaksatt med små vitlöksklyftor från trädgården plus lite olivolja.
Klyfta en hoper röda och gula tomater och lägg ner i grytan tillsammans med två nypor havssalt och stänk sedan ner limesaft för att lyfta syran (det låter ju så proffsigt även om det sannolikt inte gör någon nytta eftersom tomaterna är tillräckligt syrebärande i sig själva).
Ta på dig plasthandskar och snitta upp tolv chilifrukter, skrapa ur fröna och de vita hinnorna och bli inte så nyfiken att du måste slicka lite på handskarna innan du slänger dem för då kommer du inte känna smaken på något mer under helgen.

När röran puttrat på spisen en timma eller så, tills allt är mjukt, så är det dags att trycka den genom en sil. Det tar en stund men till slut har du bara tomat- och chiliskalen kvar.
Då häller du ner purén i en ren gryta och låter den kokas på mycket svag värme hur länge som helst, tills du får en härligt krämtjock konsistens. Sen är det bara att frysa in såsen och hoppas att du får användning av den. Annars har du tillbringat alldeles för mycket tid i köket i onödan.

Redan i onsdags bestämde jag mig för att fira av första arbetsveckan med en sushifredagslunch.
Jag blev därför en aning besviken när det visade sig att Lidköpings enda sushiställe “Hej Sushi” nu faktiskt stängt, på riktigt.

Men ICA bör väl ha sushi i sådana där små ta-med-sig-lådor!

Nu har jag varit på ICA och kollat. Jodå, det finns lådor. Med sex bitar för 64 kr. Det är lite väl magstarkt för min prismedvetna plånbok. Även om det ingick ätpinnar, soja och några förskrämda flagor ingefära.

Dagens lunch blev i stället – en vitlöksbaguette. Och plötsligt är jag tillbaka i vitlöksbaguetteträsket igen.
Det sägs att snålheten bedrar visheten. Vi får väl se.

Så fort ärtiga kollegan kom tillbaka från föräldraledigheten återinförde hon vårt avglömda fredagsfika. Och istället för veckolånga diskussioner om vems tur det egentligen borde vara att bidra och en frivilliglista med fler gluggar än gapet på en sexåring så satte hon helt sonika upp en lista i köket där alla våra namn redan fanns med, vecka efter vecka i en aldrig sinande ström av delicatoinköp, chokladbitar och hembakat.

I fredags var det min tur igen. Sist jag hade hand om fikat var en hektisk vecka så jag tog genvägen via affärens färdigbakade utbud.
Förra veckan var det dock lugnare och därför hann jag leta igenom högen med sparade recept, på jakt efter en kaka jag vet att jag bakat förut, till Guldgossens tårtrace med klassen.

Jag hittade receptet i Hemköps kundtidning Salt & Peppar.

Chokladchock!
Det låter väl lovande!

Här är receptet, för 12-14 bitar:


Bottnar
5,5 dl socker (484 g)
4,5 dl vetemjöl (225 g)
2 dl kakao (100 g)
1½ tsk bakpulver
1½ tsk bikarbonat
2 3/4 dl mjölk
2 rumstempererade ägg
1½ dl rapsolja
1 dl varmt vatten

Karamellfyllning
1 burk (ca 390 g) sötad kondenserad mjölk
½ msk flingsalt

Chokladganache
450 g grovhackad mörk choklad
5 dl vispgrädde
½ msk flingsalt

Gör så här:

1. Lägg burken med kondenserad mjölk i en stor kastrull med vatten som täcker burken. Det är viktigt att burken är helt täckt med vatten hela tiden, annars kan den sprängas och det är troligtvis en ganska kletig historia.
Sjud burken i två timmar. Håller man på längre blir karamellen fastare. Jag körde tre timmar senaste gången och det blev en rätt fast och fin kola som en rann ut över botten utan höll sig bra på plats.
När du sjudit klart kan du spola av burken i kallt vatten och se till att den svalnar rejält (minst en halvtimma) innan du öppnar den. Tänk på att burken gärna rostar när den varit i vatten så ställ den gärna på en bit hushållspapper så att du inte får rostfläckar på oönskade platser i köket.
Häll upp karamellen i en skål och rör om ordentligt så det inte finns några klumpar. Sedan blandar du ner flingsaltet.
Det går alldeles utmärkt att hoppa över momentet med att hälla upp karamellen i en skål och i stället blanda ner flingsaltet direkt i konservburken, så spar man lite disk. Och vänta med att öppna burken tills du ska montera kakan.

2. Sätt ugnen på 175-180 grader.
Smörj två bakformar, ca 20 cm i diameter, gärna med löstagbar botten. Bottnarna sväller en del så det är därför man ska göra två formar. Dessutom blir de inte så torra som en vanlig tårtbotten så de är nog svåra att dela.

3. Blanda alla torra ingredienser till bottnarna och tillsätt sedan mjölk, ägg, olja och till sist vattnet. Se till att smeten är jämn och fin och fördela den sedan i formarna.
Grädda i ca 35-40 minuter och känn med sticka så att de är torra i mitten. Eftersom bottnarna ska bära karamell och chokladganache så får de inte vara göttigt kletiga. De blir saftiga och goda även om stickan är torr.
Låt bottnarna svalna innan du lägger ihop kakan.

4. Värm grädden tills första bubblan syns. Man behöver inte röra i den medan den värms. Om det blir lite bränt i botten är det bara att undvika att skrapa ur kastrullen.
Häll grädden över den hackade chokladen och rör tills all choklad smält och ganachen är glansig och fin.
Låt ganachen svalna och blanda sedan ner flingsaltet.
Var inte orolig om chokladganachen är rinnande. Efter några timmar i kylskåpet stelnar den och blir perfekt att bre över kakan.

5. Montera kakan genom att bre karamellen på en botten. Lägg sedan på den andra botten och bre på chokladganachen. Om bottnarna är olika stora så lägger du naturligtvis den största botten i botten…
Om du vill kan du smeta choklad även på sidorna av kakan, det bör vara tillräckligt mycket för att räcka, men det blir lite snyggt slarvigt och “avspänt” om du bara vräker på allt mitt på kakan också.
Enligt receptet kan man gärna dekorera kakan med lite extra flingsalt men jag strödde över salta rostade cashewnötter i stället. Det blev både fint och gott.
Jag serverade lättsockrade hallon till. Lite vispgrädde skulle nog gjort susen också men det struntade jag i.

Det är lite meck med att göra den här kakan, med flera olika steg och det tar en del tid, men det är det absolut värt.
Jag fick till och med ett tackmail från vår it-guru på jobbet efter fikarasten. Det är det bästa betyg man kan få!

Vitlöksbaguetter, rå jordärtskocka, Rekorderlig cider jordgubb och lime och nu har min must eat-lista fyllts på med hemkokt lemoncurd.

Enkelt att göra även om det är jobbigt att stå och vispa vattenbadet och sedan så fantastiskt gott med kombinationen av surt, sött och det lena smöret. Mumma för läckergommar!

Här kommer receptet:

Tvätta en citron och riv av skalet.
Pressa citronen och pressa en citron till.

Vispa ett ägg med två extra äggulor och 1½ dl strösocker.
Häll i citronsaften och citronskalet.

Vispa konstant i vattenbad tills röran tjocknar.
Det kan ta mellan en kvart och en halvtimma.

När curden tjocknat lite lagom tar du bort den från vattenbadet och rör sedan ner 100 g smör som du kubat så du kan dra i lite i taget och vispa tills smöret smälter.

Njut på vilket sätt du vill. På mackan, till efterrätt med maränger och grädde, tillsammans med färska bär eller bara rakt ur burken!

Vi firade in det nya året tillsammans med god vänner. Vi var hembjudna till dem redan till Nyårsafton 2012 men då fick både vi och de magsjuka så det blev av förklarliga skäl inte mycket till firande då.
Det tog vi igen i år!

Vi var tre familjer som firade tillsammans och det föll sig naturligt att några stod för förrätt, några för huvudrätt och några för efterrätt.
Jag paxade efterrätten.

Förrätten bestod av liten västerbottenpaj i filodegsskal på en bädd av grönt, dekorerad med räkor, körsbärstomat och creme fraiche.
Huvudrätten var potatisgratäng med rotfruktsinslag, rocculablandad grönsallad, smältande kanelkokt lamm och dubbelmarinerad oxfilé med kapris, persilja, vitlök och olivolja.Bilderna är tagna med min mobilkamera som inte är så bra på inomhusbilder för det första och blixtbilder för det andra. Dessutom har jag inte lärt mig hur man lyckas vända rätt bilderna innan man lägger upp dem i bloggen, så ni får ta det som det är.

Till efterrätt bjöd jag på en liten tapastallrik med citronsorbet, minikladdkaka med lättsockrad hallonsylt och vispgrädde, sammetssvart glögginkokt päron med vaniljvispad creme fraiche och chokladdoppad färsk ananas med cocostopping.Recepten på efterrätten kommer här lite pö om pö.

Citronsorbet (receptet hämtat från instruktionshäftet till min glassmaskin)
350 g socker
350 ml vatten
saften från en stor apelsin
200 ml pressad citronsaft (här duger inte tex koncentrerad citronsaft, det måste vara färskpressad för att få den rätta krispiga smaken. Man kan ta mindre om man vill för det blir mycket citronsmak på sorben, men det är ju liksom det som är meningen.
Välj helst citroner som är så runda som möjligt, alltså utan utstickande knoppar i ändarna. Jag tror att de innehåller mer saft.)
1 ägg
—
citronmeliss för dekoration

Gör så här:

Värm försiktigt socker och vatten i en kastrull tills sockret smält. Enligt någon TV-kock jag sett ska man helst inte röra om i kastrullen under tiden utan bara vicka den från sida till sida om det behövs. Jag minns dock inte varför man inte skulle röra i sockerlagen för att få den perfekt.
När sockret smält ger du lagen ett uppkok och låter den koka i en minut.
Sedan ska lagen svalna helt. Eftersom alla ingredienser ska vara kalla när man monterar sorbén är det bra om man kan ställa sockerlagen i kylskåpet.
Pressa saften ur en stor apelsin och det antal citroner som behövs för att få fram 2 dl citronsaft. Rör ner fruktjuicerna i den kalla sockerlagen.
Vispa äggvitan till ett hårt skum och rör ner den i sockerlagen. Det kan vara lite trixigt att få de två elementen att blanda sig men har man en glassmaskin är det inte helt nödvändigt. Kör du utan glassmaskin är det bäst att vispa ner vitan ordentligt. Det kan vara lättare att vispa ner den smaksatta sockerlagen i äggvispet än tvärtom.
Sedan är det bara att fylla glassmaskinen och köra och har man ingen glassmaskin häller man i stället ner sorbetsmeten i en bunke med lock och ställer i frysen. Ta sen fram bunken lite emellanåt under tiden den fryser till och rör om för att få en jämnare sorbet.
Servera gärna i portionsglas dekorerat med citronmeliss. Man behöver inte ta upp sorbén att tina en lång stund innan det är dags att servera. Det trodde jag, vilket fick till följd att sorbén smälte och separerade sig. God var den turligt nog i alla fall.

Kladdkaka med lättsockrad hallonsås och vispgrädde (recept från Falunsystern)
2 ägg
264 g socker
32 g kakao
1½ tsk vaniljsocker (jag har gjort eget av lite strösocker och ett knippe bortglömda torkade vaniljstänger)
en nypa salt
100 g smält smör eller margarin
75 g vetemjöl
—
400 g frusna hallon
2 msk socker
—
2 dl vispgrädde

Gör så här:

Rör med handkraft samman äggen och sockret. Rör ner kakaon, vaniljsockret och saltet. Rör ner det smälta smöret/margarinet och sist mjölet. Man behöver inte röra mer än att de olika ingredienserna blandar sig. Eftersom det är en kladdkaka behöver inte äggen bli fluffiga och smeten reser sig bara lite grann inne i ugnen.
Smörj en pajform eller motsvarande med flytande margarin (eller ta lite av smöret du smält) och bröa den med mannagryn eller ströbröd. Egentligen behöver man nog inte smörja eller bröa formen om man ska äta direkt ur den och inte planerar att försöka stjälpa upp härligheten men eftersom det är lite frustrerande att inte få i sig allt så är det lika bra.
Grädda i 175 grader mitt i ugnen i ca 15-20 minuter. Skaka lite på formen för att se om ytan “gungar”. Gör den det kan man grädda lite till. Vill man ha en riktigt kladdigt härligt rinnande kaka tar man ut den när det är lite gung kvar. Äter man den varm rinner den mer än om man låter den svalna.
I stället för att hälla upp smeten i en enda form kan man fördela den i portionsformar. En sats smet räcker till tolv små formar. Grädda i samma temperatur men naturligtvis kortare tid. Det är bara att prova sig fram.
Servera med vispad grädde och hemkokt hallonsås. Såsen gör du lätt genom att koka upp en påse frusna hallon tillsammans med valfri mängd socker. Jag tog cirka fyra matskedar socker till 800 g bär.
Såsen blir väldigt rinning och vill man lägga en klick sylt på portionsformarna med kladdkaka reder man enkelt av den med Maizena Redning Ljus. Jag körde som vanligt på en höft men man kan ju faktiskt följa rekommendationerna på paketet för att dosera redningen. När man pudrat i redning måste man koka upp sylten på nytt och låta den puttra en lite stund för att såsen ska tjockna.

Sammetssvarta glögginkokta päron med vaniljvispad creme fraiche (jag har kombinerat ett antal recept från nätet och gått lite på känn)
12 små fasta päron med kvistarna kvar
2 flaskor lättvinsglögg á 750 ml
2 dl socker
en skvätt grenadin
fem droppar blå karamellfärg (eller svart, eller röd)
—
250 ml creme fraiche
1 msk vaniljsocker

Gör så här:

Skär av botten på varje päron så att de kan stå upp på ett snyggt sätt när det är dags att servera. Skala päronen men lämna lite skal kvar högst uppe vid skaftet så att de håller ihop om du lyfter dem i skaftet.
Häll ner 2 dl strösocker i en vid kastrull och häll på glöggen. Droppa i karamellfärg och häll på en skvätt grenadin.
Om jag ska vara ärlig så hade jag egentligen tänkt göra snyggt djupröda päron eftersom det skulle signalera den röda glöggen. Jag hade läst att man kunde förstärka glöggens egen röda färg med några droppar röd karamellfärg och hade för mig att jag hade röd färg hemma. När jag satte igång med päronen visade det sig att jag bara hade blå färg. Jag hällde därför i grenadin för det är ju väldigt rött. När det inte tycktes hjälpa inbillade jag mig att några droppar blått skulle ge snyggt lila päron. Det var fel!
Under tiden de kokade gick de från klarblå till mossgrönt och slutligen svart. Så vill man ha röda päron rekommenderar jag att satsa på röd färg och vill man ha svarta kan man ju lika gärna investera i svart hushållsfärg. Vill man ha lila tror jag att en droppe blått räcker.
Placera päronen i kastrullen och se till att den innehåller tillräckligt med vätska för att päronen ska kunna flyta fritt omkring. Koka sedan anrättningen under lock på svag värme tills päronen känns mjuka med en provsticka. Jag har läst allt från 30 minuter till två timmar men det måste ju bero på hur stora päronen är. Man måste inte ha lock på men det spar energi.
När du kokat klart låter du allt svalna och sedan för du över päronen med hjälp av en hålslev till en plastbunke eller glasburk som har lock. Hantera päronen varsamt för det är synd om de går sönder när du lagt ner så mycket tid på dem.
Häll sedan över så mycket vätska att päronen täcks. Förvara dem kallt tills det blir dags att äta.
Servera med creme fraiche som du vispat upp med elvisp tills den bli fluffig, precis som vispgrädde, tillsammans med vaniljsocker. Räkna en matsked vaniljsocker till en burk creme fraiche. Jag drog till med 5 dl creme fraiche men det var för mycket till 12 päron. Jag tror det räcker med en burk så får alla en liten klick var. Det blir dock en mindre klick än den på bilden.

Chokladdoppad ananas med kokostopping (behövs inget recept egentligen)
1 färsk ananas
1 pkt choklad (typ blockchoklad men ta den som inte heter “block”)
några matskedar riven kokos

Gör så här:

Skär av toppen och botten på en färsk ananas. Skala den. Dela den i fyra delar på längden. Skär enkelt bort den träiga mittstocken från varje kvart. Skär fruktköttet i lagomstora pralinbitar. Det är nog godast om de är tillräckligt små för att kunna stoppas hela i munnen. Jag gjorde lite för stora bitar.
Lägg upp bitarna på en bricka som du klätt med hushållspapper. Lägg varje bit för sig så att det finns lite luft mellan. Lägg hushållspapper även ovanpå ananasen och tryck till lite.
Låt ananasbitarna ligga och torka några timmar. Är de blöta när man doppar dem i choklad kommer inte chokladen att fastna.
Smält ett block choklad (jag tror det brukar vara 250 g i varje paket) i micron. Kör lite i taget och ta ut och rör emellan. Kör man för länge så går det plötsligt över styr och chokladen blir torr och smulig och går inte att få rätsida på igen.
Lägg ner några bitar ananas i taget i den smälta chokladen. Har man ett riktigt chokladdopparverktyg är det lättare. Det har inte jag men jag använde stekpincetten till att fiska upp dem igen. Se till att ananasen blir helt täckt av choklad.
Lägg varje chokladbit för sig på en bakplåtspappersklädd plåt. Strössla över lite kokos på varje bit men gör det raskt, innan chokladen hunnit stelna.
Om den smälta chokladen blir för trögflytande medan du håller på att doppa ananasen kan du ställa in den en kort stund i micron igen och röra om.
Gillar man inte kokos kan man naturligtvis strunta i den, och kanske smälta vit choklad i en plastpåse, klippa ett litet hål och sedan ringla vit choklad över pralinerna som dekoration i stället.
Mängden smält choklad räcker förmodligen inte till att doppa alla ananasbitar från en hel ananas men man kan ju doppa så många som chokladen räcker till och sedan äta upp resten som de är.

Jag prenumererar på en riktigt trevlig tidning.
Hembakat heter den.

I det senaste numret fanns det massa goda grejer på skördetemat. Lingonkaka med vanilj, saftig morotslimpa, plommongifflar, päronrutor med salta cashewnötter och så klart en massa godsaker med äpplen.

Jag föll pladask för en snygg, lättlagad äppelpaj, eller snarare en äppelkaka. Så underbart god och lättäten. Första gången jag bakade den var bara Förundersökningsledaren, Guldgossen och jag hemma och vi slukade snabbt hela kakan trots att receptet påstår att den ska ge 8-10 bitar och att den håller sig saftig och fräsch i kylen i flera dagar.

Du behöver:

Flytande margarin att smörja formen med
1 ägg
1½ dl strösocker
50 g smält smör (eller margarin)
1 dl vatten
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
3 dl vetemjöl
2-3 äpplen
mald kanel
strösocker
ljus sirap
50 g mandelflarn

Gör så här (och följ mina parenteser om du vill):

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Smörj en form med löstagbar kant, cirka 24 cm i diameter. (Har du ingen springform går det bra ändå men eftersom kakan blir så snygg så kan det vara roligare att servera den med möjlighet att skära sig tårtbitar, hellre än att gröpa med sked.)
3. Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker i en bunke. (Enligt grundreceptet ska det gå bra att bara blanda ner torrvarorna i äggvispet men jag tror ändå det är bättre att blanda det torra för sig, så att bakpulvret inte riskerar att hamna i en klump. Jag har även provat att byta ut mjölet mot glutenfritt mjöl och det gick jättebra. Kakan behöver bara lite längre tid i ugnen.)
4. Vispa ägg och socker poröst. (Lättast med elvisp såklart.)
5. Tillsätt smält smör, vatten och torrvarorna. Vispa ihop till en smet. (Jag värmde vattnet till fingervärme för att inte chocka övriga ingredienser. Och jag varvade smör, vatten och mjölblandningen lite pö om pö för att få en jämn och fin smet utan att behöva röra för mycket. När äggen väl är vitvispade tillsammans med sockret ska man inte röra för mycket för då finns risken att luften går ur.)
6. Häll smeten i formen.
7. Skala äpplen, klyfta dem (ganska tunna klyftor) och blanda dem med valfri mängd kanel och socker i en skål. Lägg klyftorna på smeten i ett fint mönster. (Jag struntade i momentet med att blanda klyftorna med socker och kanel och la äppelklyftorna direkt på smeten och sockrade och kanelade efteråt. Om man lägger klyftorna runt, runt men början i utkanten, ser det ut som en stor ros när kakan är klar. Man skulle kunna tänka sig att man vill skala och klyfta äpplena efter punkt 3 för kunna få in kakan så fort som möjligt i ugnen, och det går säkert bra, men då kan äpplena bli lite bruna och det vill man kanske inte, även om de både blir både kanelbruna och ugnsbruna innan kakan är klar.)
8. Ringla över lite sirap och strö över mandelflarnen. (Jag tror det är sirapen som gör att kakan blir så vansinnigt god, men antydan till knäckighet, men överdriv inte sipareriet ändå, får då blir den för söt. Mängden mandelflarn kan naturligtvis modereras men ta inte för mycket för då skymmer du den fina rosformen.)
9. Grädda kakan nederst i ugnen i ca 35-40 minuter. Servera med vaniljsås eller vispgrädde. (Eller som den är. Det funkar också fint.)

Nej, nu blev jag sugen.
Trots att Förundersökningsledaren gjorde både äppelkräm och äppelmos, och jag gjorde den här pajen i söndags, och vi har delat ut lite äpplen till våra föräldrar också, så finns det fortfarande fådda äpplen kvar i den stora påsen.
Jag ska kolla med lilla Svalan om hon kan tänka sig äppelpaj till lunch i stället för de beställda vabb-plättarna.

Och du, gillar du att baka rekommenderar jag verkligen att du köper Hembakat-tidningen, eller börjar prenumerera. (Jag är inte sponsrad, bara positivt överraskad över en riktigt bra tidning.)

Häromkvällen när jag kom hem från jobbet, lite trött och hungrig efter att bara ha ätit sallad till lunch och efter att ha cyklat hela vägen hem, mötte jag Förundersökningsledaren i dörren. Han och Guldgossen var precis på väg till affären för att proviantera inför sin Tivedenvandring.
-Bestäm vad vi ska äta så kan du ringa mig i affären och tala om vad jag ska handla, sa Förundersökningsledaren vänligt.

Jag blev lite putt både över att jag skulle behöva tänka ut något kreativt och gott, och över att de inte kunnat handla tidigare (och kanske haft maten klar när jag kom hem).

För att hämnas i smyg bestämde jag mig för att vi skulle äta pasta med grönsaks- och räksås. Det är ingen i familjen mer än jag som tycker det är gott.
Jag inventerade kylskåpet och ringde om en gul paprika och färsk pasta. Resten fanns redan hemma.

Här kommer receptet:
1 msk rapsolja
1 stor gul lök
riven muskot
½ broccolihuvud
1 röd paprika
1 gul paprika
chilipulver
2 stora tomater
2½ dl Milda Mat Extra
örtsalt
färskmalen svartpeppar
en burk (ca 150-170 g) räkor

Gör så här:
Skala och dela löken på hälften. Skiva tunt. Stek löken på ganska låg temperatur i oljan. Löken ska bli mjuk men inte få för mycket färg.
Dofta över muskot efter tycke och smak. Muskot i kombination med stekt lök är helt ljuvligt men överdriv inte för muskotsmaken tar lätt överhand.
Knippa ner broccolin i små buketter som får fräsa med löken.
Strimla paprikan och låt även den gå med i pannan. Dofta över lite chilipulver för att anrättningen inte ska bli allt för snäll.
Tärna tomaterna. Ta gärna bort fästet i mitten eftersom det smakar gräs.
Häll på ett paket grädde. Jag väljer Milda Mat Extra eftersom den har låg fetthalt men det blir naturligtvis godare ju gräddigare grädde man använder.
Smaksätt med örtsalt och färskmalen svartpeppar.
Vänd till sist ner räkorna och låt dem bara bli precis varma innan serveringen.

Jag tycker det här är jättegott.
Min familj är däremot inte lika förtjust och lyckades trolla fram både överblivna pannkakor, potatisgratäng och grillkött när det blev dags att äta.

Nåja, nu har jag några matlådor i frysen och alla blev mätta och nöjda, var och en på sitt vis.

På påskafton bjöd vi hit goda vänner. Jag fick för mig att bjuda till med en riktigt rejäl buffé och hittade recept i Arlas lilla häfte och i Coops “Med Mera”-tidning. Dessutom hittade jag på några egna saker. Som vanligt lagade jag för mycket mat och nu har vi ätit i dagarna tre. Jag bjöd hit mina föräldrar på rester i går men det finns fortfarande mat kvar i kylen.

Här är menyn:
Välkomstdryck
Apelsinjuice med grenadin

Kalla rätter
Sesamkex med topping
Krämig äggsallad med brödpinnar
Petit choux
Kokta ägg

Varma rätter
Sötsura kycklingspett med ruccolapesto (Peston glömde jag tyvärr servera.)
Köttbullar på spett
Potatisgratäng
Rostad sparris med fetaost
Parmalindad rostad färskpotatis med syrlig sås
Broccolipaj med philaost
Bakade ägg
(Jag hade tänkt att komplettera med potatispizza men tiden räckte inte till vid förberedelserna och just potatispizzan var den rätt jag bestämt kunde få utgå redan när jag planerade maten.)

Tillbehör
Gurkstavar
Kalamataoliver (För att de är godast.)
Marinerad fetaost (Jag köper Apetinas färdiga, den är god.)
Småtomater (Kvisttomater med mycket smak.)
Blandade salladsblad (Jag tog en påse grekisk blandning och en påse italiensk.)
Stavar av portvinscheddar (Falbygdens Ost. Fantastiskt god!)
Paprikastänger
Majs (Från burk.)
Rädisor
Avokado (Halverad och skuren i skivor.)
Grekiskt lantbröd, smör och Falbygdens påskost (Vi köpte brödet på Coop, annars hade det naturligtvis varit mer pretentiöst att baka själv. Men ska man hårdra det borde jag kanske kärnat smöret själv också…

Till kaffet
Mazarinkaka med blåbär
Blåbärskaka med citronmaräng

Det mesta smakade bra men tyvärr blev ingen av kakorna något vidare. Mazarinkakan var för torr och blåbärskakan för seg. Mina personliga favoriter var sparrisen, de bakade äggen och sesamkexen.

Och här kommer recepten…

Välkomstdryck
Ta fram finglasen. Häll upp lite strösocker i en skål. Gnid kanten av glasen med en bit citron och doppa dem genast i sockret. På så sätt får du vackert frostade kanter. Häll upp apelsinjuice i glasen. Halva glaset eller kanske 2/3 är lagom. Häll sedan försiktigt i cirka en matsked grenadin i varje glas. Använd gärna en spetsig matsked och häll inte från hög höjd utan så nära ytan som möjligt. Då borde du lyckas att få grenadinet att lägga sig i botten av glasen utan att blandas med apelsinjuicen. Om du är osäker på resultatet kan du också göra i ordning glasen en bra stund innan servering så att grenadin och juice hinner separera.
Servera med en halv skiva citron hängandes på kanten och med ett sugrör.
Eftersom jag brukar använda mina finglas på fot klipper jag till sugrören i förväg så att de blir lagom långa i glasen.

Sesamkex med topping
Till kexen behöver du:
2 dl sesamfrö
1 dl solroskärnor
1 dl majsmjöl
½ dl linfrö
½ tsk salt
½ dl olja
2 dl kokande vatten.
Gör så här:
Blanda de torra ingredienserna. Tillsätt olja och det kokande vattnet och rör om till en lös smet. Häll ut smeten på papprad plåt och bred ut tunt. Sätt in i mitten av ugnen på 150 grader och grädda i 1½ timma. Stäng av ugnen och låt plåten stå kvar minst en timma eller längre, gärna över natten.
Bryt den stora kakan i lagom munsbitar.
När det är dags att servera kan du toppa med vad som helst.
Jag blandade avrunnen yoghurt med pepparrot och riven smakrik ost, och la en klick på varje kex. Sedan toppade jag med persilja, flingsalt och några solrosfrön.
Kexen var en riktig höjdare så de kan jag rekommendera. Enkla att göra var de också.

Krämig äggsallad
Du behöver:
8 hårdkokta och avsvalnade ägg, så stora som möjligt
1 dl creme fraiche
1 msk dijonsenap
2-4 krm salt
5 msk finhackad gräslök
200 g skalade räkor (det behövdes inte alls så många)
160 g löjrom eller annan rom (det gick inte åt så mycket heller, ta bara minsta burken)
Gör så här:
Skär försiktigt av toppen på äggen med en synnerligen vass kniv. För mig funkade det inte att “hugga till” utan jag fick i stället “såga” mig igenom skalen.
Gröp försiktigt ur äggen utan att skalen går sönder.
Hacka ägginkromet och blanda med creme fraiche, senap och gräslök. Smaka av med salt.
Lägg smeten i äggskalen och toppa med räkor, rom och eventuellt lite dill eller mer gräslök.
Ställ äggen i äggkoppar eller en äggkartong.
Servera med brödpinnar som du gör så här:
Tvätta en citron noga i varmt vatten. Torka av citronen och skär av det yttersta gula skalet (se till att inte få med något av det vita).
Lägg skalen i valfri olja (jag har använt rapsolja) och låt dra ett dygn ungefär. Sedan plockar du ur citronremsorna.
Ta valfritt antal rostebröd (beroende på hur mycket du vill göra…) och skär bort kanterna. Skär sedan bröden till “pinnar”, ½-1 cm tjocka.
Lägg ut pinnarna på bakplåtspapprad plåt och häll försiktigt oljan över. Jag tog en tesked och fördelade oljan rättvist. Eventuellt kan man även strö över någon bladkrydda eller flingsalt eller både också. Jag nöjde mig med citronoljan.
Rosta brödpinnarna mitt i ugnen på 225 grader tills de blir gyllengula.
Äggsalladen var god men ingen ahaupplevelse. Brödpinnarna fick dock en rykande åtgång. De hade en väldigt mild citronsmak och nästa gång tror jag att jag ska kosta på mig att använda färdig citronolja i stället, så blir det lite mer lagom smak.

Petit choux
Ta fram ett antal petit chouxer från frysen. (Har du inga sparade från ett tidigare tillfälle får du baka. Det är ganska svårt men väl värt ett (eller snarare några) försök för när det väl blir bra så blir det oftast väldigt bra.
Blanda en burk valfri cremefraiche med ett paket finhackad crabstick och lite finhackad dill samt eventuellt salt.
Klipp ett hack i varje petit choux och fyll hålet med cremen. Garera med kräftstjärtar eller räkor, en liten bit citron och en dillvippa.

Kokta ägg
Ta valfritt antal vita ägg. Vira in dem i rödlökskal och slå gummisnoddar runt om. Det går minst lika bra att knyta snören om, men det går fortare med gummiband. Koka dem som vanligt och kyl i kallt vatten. Plocka av gummisnoddarna och njut av de vackra mönster som skapats innan du äter upp äggen.

Sötsura kycklingspett med ruccolapesto
Tina 1800 g kycklingbröstfiléer.
Ansa dem och skär dem i strimlor, inte allt för mestunna.
Marinera dem åtminstone en halvdag i färdigköpt sötsur chilisås.
Trä upp dem på blötlagda spett och grilla dem.
Till ruccolapeston behövs:
2 vitlöksklyftor
½ dl pinjekärnor
1½ dl riven Kvibille präst (det går säkert bra med annan ost också)
3 dl ruccola
1 dl rapsolja
Skär löken i lite mindre bitar och mixa sedan lök, pinje, ost och ruccola och häll i oljan lite allt eftersom tills du får en lagom konsistens.
Ruccolapeston var en riktig höjdare och jag beklagar verkligen att gästerna inte fick chansen att smaka på den. När mina föräldrar kom för att äta rester dagen därpå fick jag dock fram den och åtminstone mamma uppskattade smaken.

Köttbullar på spett
Tina valfria köttbullar (till exempel Felix små delikatessköttbullar).
Trä upp dem på blötlagda spett och grilla.
Det går naturligtvis lika bra att steka egna köttbullar om man har tid och ork.

Potatisgratäng
Häll en påse potatisgratäng i en ugnsfast form och grädda i ugn enligt anvisningarna på påsen.
Eller gör en egen gratäng. Men de där färdiga påsarna som man köper ger väldigt goda gratänger och spar en fasa massa tid…

Rostad sparris med fetaost
Jag har gjort en stor sats. Det går alldeles utmärkt att halvera receptet.
Du behöver:
750 g färsk sparris
5 msk flytande margarin
225 g fetaost
1 dl mandelspån
Gör så här:
Bryt (eller skär) av den grövsta delen av sparrisarna. Ser de bra ut så kan du ju skippa det men de är inte goda att äta så fuska inte.
Lägg sparrisen i en ugnssäker form och ringla över margarinet.
Smula över fetaosten och strö till slut över mandelspånen.
Gratinera högt upp i ugnen på 250 grader i cirka 7 minuter eller tills fetaosten får lite färg.
Avnjut när de precis kommer ut från ugnen. Det är fantastiskt gott. Sparrisen hinner inte mjukna helt utan behåller en massa fin spänst och det passar så bra med sältan från fetaosten och det nötiga från mandeln som hinner bli rostad i ugnen.

Parmalindad rostad färskpotatis med syrlig sås
Det här var en enkel rätt att tillaga men väldigt god. Jag har gjort den på 21 potatisar men det är enkelt att anpassa mängden efter antalet gäster. Vi fick en hel del över och på måndagen skar Förundersökningsledaren ner resterna och stekte upp tillsammans med överbliven grillkorv och köttbullar och simsalabim så hade vi en riktigt god pyttipanna.
Du behöver:
21 små färskpotatisar
10 skivor parmaskinka eller annan lufttorkad skinka
2msk flytande margarin plus lite olivolja
2 msk färsk hackad rosmarin
Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader.
Skrubba potatisarna rena men behåll gärna skalet.
Dela skinkskivorna på längden och vira en halva runt varje potatis. Lägg potatisarna med skinkskarven ner i en ugnsfast form.
Ringla över flytande margarin (eller smält smör eller vanlig olja, allt efter smak och tycke) och lite olivolja. Strö över den hackade rosmarinen.
Stek mitt i ugnen ca 30 minuter eller tills potatisen är mjuk.
Jag tog ut potatisen emellanåt och kände med sticka och plockade bort de som var klara allt eftersom. Eftersom potatisarna är olika stora så är det en fördel att ta dem lite pö om pö.
Till såsen behövs:
2 dl matyoghurt
2 krm salt
2 dl surkål
Blanda ihop alla ingredienser till såsen och smaka av om den behöver mer salt.
Tro mig när jag säger att såsen är god och passar perfekt till potatisen. Tro mig också när jag säger att jag inte har en aning om vad jag ska göra av resten av surkålen från den gigantiska burk jag köpte, och som ändå var den minsta jag hittade.

Broccolipaj
Du behöver:
200 g smör
5 dl bovetemjöl
1½ dl Kesella kvarg lätt
500 g broccoli (motsvarar 2 huvuden)
6 ägg
2 dl mellangrädde
3½ dl Kesella kvarg lätt
1 tsk salt
2 krm svartpeppar
280 g Kvibille ädel
Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader.
Gör en pajdeg av smöret, mjölet och 1½ dl kvarg.
Tryck ut degen i två normalstora pajformar eller som jag gjorde, i ett antal portionsformar.
Låt formarna vila i kylen i 30 minuter.
Nagga pajskalen och klä eventuellt kanterna med aluminiumfolie för att de inte ska kana ner under förgräddningen. Förgrädda sedan mitt i ugnen i ca 10 minuter.
Under tiden som pajskalen står i kylen förbereder du fyllningen.
Skär broccolin i små knippen. Koka dem ca 1 minut i lättsaltat vatten och låt den rinna av väl.
Vispa äggen, mellangrädden, 3½ dl kvarg, salt och peppar.
Fördela broccolin i pajformerna. Smula över ädelosten. (Jag tog philadelfiaost med smak av gräslök i ställe, för jag gillar inte ädelost.) Häll på äggstanningen och grädda mitt i ugnen tills pajerna är klara. Och de blir för mörka innan äggstanningen är klar kan du täcka pajerna med aluminiumfolie.
Tack vare bovetemjölet blir pajerna glutenfria.

Bakade ägg
Här är receptet för sex portioner.
Du behöver:
1 stor rödlök i tunna ringar
en klick smör
1 tsk socker
3 krm salt
1½ krm riven muskot
90-120 g babyspenat
3/4 dl riven Svecia
6 msk vispgrädde
6 ägg
cayennepeppar
gräslök
Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader.
Fräs rödlöken i smöret. Strö över socker, salt och muskot. Lägg i spenaten och låt den gå mjuk.
Smörja sex ugnsfasta portionsformar och fördela lök- och spenatfräset i formarna.
Lägg lite riven ost i varje form och häll 1 msk grädde i varje. Knäck ett ägg i varje form och baka mitt i ugnen i 10-12 minuter tills ägget blir lagom fast. (Du kan skaka lite på formen så ser du. Det ska inte vara för “klart”.)
Dofta över lite cayennepeppar och garnera med gräslök. Serveras varma.

Potatispizza
Det finns flera fina recept på pizzadeg men jag hade ämnat fuska med Santa Marias färdiga pizzabottnar som är som en tjockare variant av tacobröd.
Enligt ursprungsreceptet ska man inte ha någon tomatsås i botten men jag ämnade använda Santa Marias färdiga tomtsås som kommer i plastflaska.
Gör så här:
Bred tomatsås på fyra pizzabottnar.
Skala och Skiva 3-5 fasta potatisar riktigt tunt. Är det färskpotatis behöver de inte skalas men då behövs förmodligen fler potatisar. Skiva gärna med mandolin så att det blir lövtunna skivor.
Lägg ut potatisskivorna på pizzorna. Hyvla över parmesanost av god kvalitet.
Strö över ca 2 msk grovt hackad färsk rosmarin.
Ringla över ca 1 msk olivolja eller vad som blir lagom mycket beroende på storleken på pizzorna.
Strö över ca 1 msk flingsalt.
Dra några tag med pepparkvarnen över varje pizza.
Grädda pizzorna mitt i ugnen på 225 grader. Har du gjort egen deg behövs cirka en kvart i ugnen men använder du färdiga bottnar går det snabbare.
Det här blir ganska knapriga pizzor som med fördel skärs i snibbar och serveras på en buffé. Det blir nog lite för torrt att äta en hel pizza som ensamrätt.

Mazarinkaka med blåbär
Vispa 200 g rumsvarmt smör med 2 dl florsocker tills det blir vitt och pösigt.
Tillsätt 1 ägg och 4½ dl vetemjöl. Blanda. Om degen blir för kladdig kan du låta den vila i plast i kylen en halvtimma.
Tryck ut degen i en pajform, 28 cm i diameter.
Vispa 250 g rumsvarmt smör och 500 g grovriven mandelmassa med elvispen.
Tillsätt 2 ägg, 2 äggulor och 3 msk vetemjöl. Ta helst ett ägg i taget.
Vispa slätt och häll smeten i pajskalet.
Blanda 500 g blåbär (tinade och avrunna) med ½ msk kardemumma. Köp helst hel och mortla så får du riktigt fin smak.
Strö blåbären över kakan och grädda mitt i ugnen på 180 grader cirka en timma.
Innan servering pudrar du över florsocker.
Kakan blev väldigt torr och jag tror det beror på att mycket av det gôttiga smöret rann ut ur min undermåliga springform under gräddningen. Dessutom tyckte jag inte kakan blev klar på en timma och lät den stå inne ett tag till. Det var säkerligen ett misstag.

Blåbärskaka med citronmaräng
Sätt ugnen på 175 grader.
Rör 100 g mör och 2 dl strösocker pösigt.
Rör ner 2 äggulor och 2 hela ägg i smörblandningen, ett ägg i taget.
Blanda 2½ dl siktat dinkelmjöl med 1 tsk bakpulver och 1½ dl halvtinade blåbär. Rör ner mjölblandningen i smeten.
Riv skalet av en tvättat citron. Spara skalet till marängen och pressa saften ur citronen. Rör ner citronsaften i smeten.
Bred smeten i en smord springform.
Vispa två äggvitor till hårt skum och rör sedan ner 1 dl strösocker plus skalet av citronen. Rör försiktigt så att inte luften går ur äggvitan.
Bred marängen över blåbärssmeten och grädda i nederdelen av ugnen i 40 minuter.
Låt kakan kallna. Innan serveringen garnerar du med stora blåbär och pudrar över florsocker. Serveras med vispad grädde.
Min kaka blev kompakt och seg. Om jag skulle göra om den tror jag att jag skulle satsa på vanligt vetemjöl i stället för dinkel. Kanske har det betydelse för konsistensen.

Ända sedan långt innan jul har jag odlat en surdeg hemma i köket. Den var lättstartad och har bubblat snällt dag efter dag. Ett tag bodde den i en glasburk i kylen men när det växt till sig fick den flytta över i min bästa Tupperwareburk och bo i skafferiet.

Surdegsbröden jag bakat har dock inte blivit något vidare. Jag har gjort stenhårda frallor, supersega tekakor och översaltade limpor. Det var egentligen bara första omgången ölbröd som blev riktigt bra. Och så senaste omgången valnötsbröd som i alla fall är fullt ätligt även om det är degigt i mitten.

Efter att ha läst på lite mer om surdeg fick “grundsuren” flytta in i den avstängda ugnen. Där är det mörkt och tyst och stilla och en aning varmare än i skafferiet. Flytten har gjort den gott och den har bubblat på ännu mer.

När jag kom hem från jobbet i går ropade jag till Förundersökningsledaren i köket att han skulle sätta på ugnen för att jag skulle kunna laga till torsk.
Efter en stund frågade lilla Svalan vad det var för konstig lukt hon kände.

Det var surdegen, och min fina dyra, icke längre tillverkade Tupperwareburk som ingick en dödlig förening av smält plast och överkokt deg.

Tack och hej surdegsgrej! Nu tror jag det dröjer innan jag försöker mig på surdegsbrödsbakande igen. Det är inte ens speciellt gott.

När jag kom hem från jobb och livsmedelsinköp i går (varför slumpar det sig alltid så att man är tvungen att handla på fredagseftermiddagen tillsammans med alla andra som också måste handla på fredagseftermiddagen?) bjöd Förundersökningsledaren på en riktigt god, varm kycklingsallad. Det blev en spontankomponerad rätt som inte skulle skämmas för sig på vilken restaurang som helst.

I salladen ingick:
Kycklingstärningar, grovt strimlad paprika och strimlad gul lök som stekts och smaksatts med en färdig Santa Maria fajitas-kryddblandning.
Fetaosttärningar i oljelag.
Blandade salladsblad från en färdig blandpåse.
Stora makaroner som kokats al dente och blandades varma i salladen.
Majs
Gurka
Brödkrutonger av gammalt bakmaskinbröd som stekts i margarin och kryddats med vitlökspulver.
Soltorkade tomater.
En klick naturell creme fraish.

Verkligen mumma för en fredagstrött kropp!

I lördags hade vi efterlängtat lägereko här hemma. En hel sommar (10 dagar) på Dalslands Kanal kräver ju någon typ av uppföljning.

Medan Förundersökningsledaren och barnen städade och röjde undan tillbringade jag hela dagen i köket. Jag lyckades med konststycket att inte “go all in” (vilket annars är ett vanligt förekommande syndrom när vi har gäster) och serverade bara en enkel torskmiddag.

Här följer menyn och lite receptförklaringar:

Välkomstdricka
Apelsinjuice med en skvätt grenadin i botten och en citronskiva på kanten. (Vi struntade i att sockra glasen för även om det är snyggt så är det rätt klibbigt.)

Middag
Ungsstekt torskrygg (färsk fisk är naturligtvis godast men jag fuskade med Findus frysta) som lagts tätt i en form (för att ta tillvara all vätska), saltats, pepprats, citronskvätts och sedan gosats till med rejäla klickar äkta smör på varje ryggbit. Man ska inte vara rädd för att det blir mycket smör för torsken verkar inte suga åt sig av fettet. Det sätter bara smak och ger köttet en underbart mjuk och mjäll konsistens.
In i ugnen på låg temperatur (120 grader) tills stektermometern visar 64 grader.

Torsken serverade jag med färsk pasta. (Lagom bred, kokad enligt anvisningarna och snabbt nedkyld i rinnande kallt vatten i ett durkslag. Sedan tillbakahystad i grytan med lite av det varma kokvattnet kvar i botten och tillbakaställd på en avsvalnande spisplatta för varmhållning.)

Naturligtvis ska det vara sås också i det Zettervallska hemmet. Efter tips från åldersnojiga kollegan (som slutat noja nu när hon passerat 41) gjorde jag en mycket enkel sås av tre burkar creme fraich, smaksatta med saffran och tomat. I en stor gryta hällde jag creme fraichen och sedan smälte jag ner två stora påsar färsk babyspenat (det kunde gott varit tre eller kanske till och med fyra påsar för det blev en väldigt rinnig sås) och innan servering gick det ner ett kilo färdigskalade räkor också. (Lägg inte i dem förrän precis så att de hinner bli varma. Räkor blir lätt sega och de hålls varma för länge.)
Nästa gång jag gör den här såsen, som egentligen är en pastasås, ska jag unna mig lite bättre kvalitet på räkorna och dessutom smaka av med salt. Räkorna är ju ganska salta och jag tyckte först att det räckte med den sältan men när såsen satt sig en stund tyckte jag att den blev lite för smaklös.

Bröd
Till middagen hade jag också bakat bröd av min rågsurdeg som jag startade från grunden lördagen innan. Den har skött sig bra hela tiden, sånär som på lördag förmiddag då glasburken inte räckte till och rågsuren bubblade över.
En rågsurdeg startas enkelt genom att blanda 2 dl ljummet vatten med 200 g rågmjöl och 100 g rivet äpple. Degen förvaras i rumstemperatur i en lufttät burk och när den efter 2-4 dagar börjar bubbla lite försiktigt är det dags att “mata” den med 1 dl ljummet vatten och 100 g rågmjöl om dagen. Man ska ända från dag ett röra om morgon och kväll så att degen sjunker tillbaka ner i burken, annars jäser den över rätt snabbt.

Av min surdeg bakade jag två öllimpor med krispig yta och grov struktur. Det var mustigt och gott och funkade bra med bara smör till.

Röra
För att gotta till det lite extra ställde jag även fram en pepparrotscreme som jag gjort av 8 dl väl avrunnen mild naturell yoghurt, lite salt och några teskedar riven pepparrot. Det är jättegott att gogga på cremen på nybakat bröd och eftersom det blev en del över av både creme och bröd, och surdegsbrödet håller sig fräscht lite längre än annat hembakat bröd så har jag lyxat till det både morgon och kväll i flera dagar nu. Det är bara att köra in några skivor i micron 15 sekunder så blir det som nybakt igen.

Kaffe och kaka
Lite senare på kvällen, när vi hunnit prata en del och tittat på bilder från kanalsommaren, drack vi kaffe och åt chokladmuffins.
Muffinsen har jag nog gett recept på tidigare i bloggen. Den här gången piffade jag till dem lite med en topping man normalt hittar på morotskaka.
Vispa 100 g philadelfiaost (en halv liten burk) med 150 g florsocker och fortsätt med 75 g smält smör. (Margarin går också bra men det blir godare med riktigt smör.) Toppingen blir så fluffig att man kan spritsa ut den men det är ju betydligt lättare att bara bre på den med en vanlig bordskniv.
På varje muffins la jag också en liten blomma av choklad som jag spritsat vid ett tidigare tillfälle.

I går var Guldgossen hemma. Eftersom lilla Svalan och jag också var hemma blev det en rätt mysig dag med Monopol varvat med en massa läxor och engelskaprov för lilla Svalan.

På eftermiddagen tog jag med barnen en sväng till Willys. Jag kan bli lite… frustrerad av att bara gå hemma och efter att nästan varit sängliggande under helgen och fortsatt sjuk både måndag och tisdag så längtade jag ut.

På Willys lät jag barnen och mig själv välja var sin frukt som vi skulle ta till eftermiddagsfikat. (Vi fick välja var sin munk också. Man kan ju inte bara vara nyttig när man fikar…) Guldgossen valde banan, jag fikon och lilla Svalan tog ett granatäpple.

När vi kom hem ägnade jag en kvart åt att pilla fram alla små frön från granatäpplet. Det skvätte och sölade i hela köket och mina fingrar blev blodröda.
Alla granatkärnorna hamnade i en tallrik och sedan var det dags för smakprov.Suuuurt, sa lilla Svalan och tog en banan i stället.
Jag försökte äta upp dem men det var hart när omöjligt. Till slut fick jag slänga dem i komposten.

Jag hör till den kategorin människor som gärna doftar i lite vaniljsocker när jag bakar, även om det egentligen inte ingår i receptet. Både pannkakor och sockerkaka blir godare med någon tesked vaniljsocker.

Vissa recept tarvar dock färsk vanilj. Tareq Taylers mascarponekräm med rabarbertrifle till exempel, och min egen rabarberkompott.

Nu är rabarberna i trädgården för slöa för att duga till annat än kompostmat, och jag har inte varit förståndig nog att frysa ner något inför vintern. Annars hade jag gjort en laddning kompott och serverat varm till vaniljglass.

Här är receptet, i sann “på-en-höft-anda”.

Skölj och ansa några stjälkar rabarber. 5-10 beroende på storlek.
Skiva dem i så tunna slantar du orkar.
Lägg rabarbern i en tjockbottnad kastrull och häll på socker efter behag.
Sätt kastrullen på plattan på svag värme och låt rabarbern och sockret sakta smälta samman. Rör runt lite då och då.
Lägg i en kort kanelstång (5-7 cm) och låt den koka med.
Snitta upp en vaniljstång och skrapa ur fröna. Lägg i fröna och vaniljstången och låt alltsammans sakta puttra tills rabarberkompotten antagit en angenäm, lite tjockare konsistens.
Fiska då upp vanilj- och kanelstängerna och släng dem i komposten.
Avnjut kompotten till en skål glass.

Äkta vanilj är ju ganska dyrt att köpa, men jag har hittat ett ställe på nätet (klicka på länken) som säljer ekologiskt odlad bourbonvanilj från Madagaskar, till ett överkomligt pris. Det handlar inte om att köpa en vaniljstång i taget men om man förvarar sina vaniljstänger tätt inrullade i gladpack så håller de faktiskt riktigt länge.

Då kan man lyxa till det med lite äkta vanilj i både kakor och glass och kanske till och med i pannkakorna!

Det har regnat i natt.
Det regnade i morse.
När det regnar vill man inte så gärna sätta sig på cykeln för en halvtimmas enträget trampande till skolan. Inte om man heter Guldgossen i alla fall.
Trampa hem går bra, men TILL är rätt tradigt.

Så i morse väckte jag Guldgossen lite tidigare för att han skulle hinna få skjuts av mig till skolan.
Jag var pedagogisk och organiserad och snabb och fick med både lilla Svalan, Guldgossen, Guldgossens väska, lilla Svalans väska, Guldgossens gympapåse, Guldgossens cykelhjälm och… Guldgossens cykel (ni trodde nog att jag skulle skriva att jag glömde cykeln…).

Jag lämnade av lilla Svalan på hennes skolan och Guldgossen på hans.
Allt var frid och fröjd tills jag parkerade vid mitt jobb och upptäckte att jag glömt väskan med min lunch.

Nåja, jag får väl gå ut och äta då. Inget ont som inte har något gott med sig och så vidare.

Eller… inget ont som inte har något ont med sig. Plånboken ligger i samma väska som lunchlådan.

*

På fikarasten frågade jag lite försiktigt om jag kunde få låna lunchpengar av någon frikostig medarbetare.

Men jag fick bättre napp än så!
Vår IT-Chef har överlåtit sin hemlagade pasta bolognese med vitlök och örter till mig.

Bon apetit!

I går tittade jag ikapp på “Trädgårdsonsdag”. Det är ett höjdarprogram! Inte nog med att man får lära sig mer om trädgårdsskötsel och få ta del av Pernilla Månsson-Colts mysiga och otvungna samvaro med sina två Tareqar. Det bjuds även på fina bilder och så Tareq Taylers goda mat.

I går såg jag hur kocken trollade ihop en smarrig efterrätt med bär, citronkräm och vispgrädde.
På kvällen gjorde jag ett eget försök och bjöd maken och flickorna (lilla Svalan och Flätan) på en egen variant. Det var jättegott, även om jag glömde strössla i mandel och även om det var på gränsen till för surt.
Att lilla Svalan och Flätan inte var överdrivet begeistrade tog jag med en nypa salt. De smakade i alla fall.

Till Tareqs “Bär med citronkräm, mandel och vispgrädde” gick det åt fyra äggulor.
Och som alla begriper så blir det automatiskt fyra äggvitor över.

Snabbaste och enklaste sättet att bli av med äggvitor på, är att göra maränger.
I “Sju sorters kakor” finns fem olika recept på maränger. I eftermiddag fick jag för mig att prova “Ryska kyssar”.

Så här lyder receptet:
“Vispa 4 äggvitor och 3 dl socker i en skål över vattenånga på samma sätt som i föregående recept. Rör ner 125 g grovt hackade valnötter eller mandel. Forma med sked små bollar och lägg dem på smord plåt eller bakplåtspapper. Grädda mitt i ugnen ca 30 min på 125 grader eller 100 grader i varmluftsugn.”

Det blev inget vidare lyckade kyssar. Jag är inte ett dugg impad av mina ryssar. Vore jag ryss skulle jag närmast känna mig förnärmad.

För det första missade jag det där med “grovt hackade” nötter.
Jag hittade ett oanvänt tillbehör till min mixer. En liten behållare som man ska mala färska kaffebönor i. “Borde kunna hackas nötter med också” tänkte jag. Och det gjorde jag. Jätteroligt var det också. Så roligt att det där med “grovhackat” flög sin kos från mitt minne. I stället stod jag plötsligt med ytterst finmalna nötter. Jag hade dessutom bara ca 20 gram mandel och inga valnötter. I stället fick det bli en blandning av i huvudsak hasselnötter, den lilla mängden mandel och ungefär lika lite paranötter som övervintrat från förra julen eller så.

För det andra tyckte jag mig inte hitta någon tillförlitlig beskrivning av hur man vispar äggvita i vattenbad i “föregående recept”. I stället körde jag på känn och mitt känn märkte plötsligt hur smeten började tjockna oroväckande i värmen. För att inte få koagulerad vita tog jag bunken från värmen och vispade i nötterna.
När det sen var dags att “forma små bollar” så var smeten alldeles för lös för att vilja formas.
Nu har jag lusläst det tidigare receptet och även om man inte vispar “Fina mandelmaränger” över vattenbad står det ändå tydligt att man ska vispa smeten tills den är fast och glansig, i cirka 10 minuter.”
Jag vispade alltså alldeles för kort tid. Det där som tjocknade till över vattenbadet var nog helt enkelt meningen.

I ugnen står nu 24 (inte 75!) platta utflutna tingestar som inte alls ser kyssvänliga ut. Det tar uppenbarligen dessutom längre tid än 30 minuter eftersom kakorna är tre gånger så stora som orginalmodellen.

Jag har ätit på Bakgår´n här i stan ett antal gånger. Men det är definitivt inte ett ställe man tröttnar på.

I går kväll var jag där tillsammans med Italiensystern och Förundersökningsledarens syster.
Vi hade två och en halv fantastiskt trevliga timmar i varandras och matens sällskap.

På Bakgår´n kan man äta a la carte, dricka en mängd alkoholbemängda drycker eller fika, men det jag rekommenderar är att prova på deras tapasmeny.

I går åt jag:
Heta chilimarinerade kycklingspett med yoghurtdipp

Spansk bruschetta med sweet-chilimarinerade lyxräkor
Lyxräkor med smak av vitlök, citron och örter
Grillad halloumi och tomat med honungsglaze
Cheddarostgratinerade vitlöksbröd med aioli

Alltsammans var riktigt, riktigt gott.

Som efterrätt på midsommardagen hade jag tänkt bjuda på en spännande skapelse som Tareq Tayler trollade fram i Trädgårdsonsdag härförleden.
Nu slumpade det sig så (jag var värdelös på att beräkna, som vanligt…) att midsommaraftonens gäster åt alldeles för lite tårta och vi stod med 2½ tårta kvar till dagen därpå.
Därför blev det ingen Tareqefterrätt på lördagen.

I stället har jag bjudit på den på jobbet i dag. Jag tyckte själv den var god, och fick till och med beröm av Kock-kollegan som skulle kunna tänka sig att ha den som avslutning på en middag med rabarbertema.

Här kommer nu receptet. Det är beräknat för fyra personer. Jag gångrade det med fyra för att få det att räcka till kollegorna, men nöjde mig med tre citroner och tre vaniljstänger (för det är så jobbigt att riva citronskal klockan sju på morgonen och det är så dyrt med äkta vanilj oavsett tid på dygnet).

Mascarponecreme:
4 ägg (separerade)
2 msk socker till gulorna
2 msk socker till vitorna
1 burk mascarpone (250 g)
1 citron (skalet)
1 vaniljstång (fröna)

Rabarbertrifle:
400 g rabarber (skalade)
4 msk socker
4 cm färsk ingefära

Dessutom:
Hackad mörk choklad
4-8 skivor sockerkaka (det är okej om den är lite torr)
Någon slags toppdekoration (Tareq föreslog penséer som är färgglada och ätbara. Eller mer hackad choklad. Jag gjorde egna chokladdekorationer i form av hjärtan med hjälp av en plastpåse, lite blockchoklad och en mirco.)

Gör så här:
Skär rabarbern i centimeterlånga bitar.
Lägg rabarbern i en gryta (gärna tjockbottnad).
Skala ingefäran och finriv den ner i rabarergrytan.
Strö över 4 msk socker och värm på sakta och försiktigt. Rör om du måste, för att rabarbern inte ska bränna fast i botten. När rabarnern blivit mjuk rör du om så att allt blandar sig ordentligt.
Ställ triflen att svalna medan du gör mascarponekrämen.

Vispa äggulorna med sockret tills du får en tjock vit smet.
Dela vaniljstången och skrapa ur fröna och tillsätt dem till smeten. Spara för allt i världen den urskrapade stången. Lägg tillbaka den i burken och fyll på med strösocker så får du eget vaniljsocker efter några timmar.
Lägg i mascarponeosten.
Riv skalet från en vältvättad citron ner i cremen.
Rör runt försiktigt.

Vispa äggvitorna till ett halvfast skum.
Tillsätt sockret och vispa tills du får en mjuk maräng.

Häll ner marängen i mascarponekrämen och rör tills det blandar sig.

Varva mascarponekräm, rabarbertrifle, hackad choklad och sockerkaka i portionsglas eller i en stor skål.
Dröj inte för länge med att servera för då blir sockerkakan bara mos.

Gör INTE så här:
Gör inte i ordning tretton portioner i höga stora IKEA-glas och ställ dem på en bricka i kofferten om du inte är fantastiskt sugen på att tillbringa lunchen med att skura ur bagaget.

Falunsystern ringde och tipsade om en god, nyttig och mättande frukostdrink som hennes vännina Polisen brukar GI-banta med.

Här är receptet:
2 råa ägg (och redan här börjar det ju låta äckligt…)
3 dl A-fil (fil! Det är inget för mig.)
1 dl bär om man inte använder smaksatt fil
1 msk olja
1 msk kakao

Mixa alltsammans.

Jag måste erkänna att jag inte blev sådär överdrivet sugen, trots att Falunsystern hävdade att det var gott.

Men nu har jag gjort en egen variant. Den är mindre GI, mindre nyttig och förmodligen mycket godare.
Här är mitt modifierade recept:
1 rått ägg
2½ dl vaniljyoghurt
1½ dl frusna blåbär
1 msk rapsolja
1 dl oskalade linfrön

Mixa alltsammans.

Jag gjorde dock ytterligare en avvikelse.
Jag drack nämligen min drink till lunch i stället för frukost.

Komposten är påfylld med mängder av rabarberblad. Jag har skurit dem i strimlor för att påskynda förmultningen.

I går kväll gjorde jag fläder- och rabarbersaft. Ni ska få receptet men prova inte själva förrän jag rapporterat resultatet i början av nästa vecka, eller möjligen söndag kväll.
Jag har i vanlig ordning experimenterat lite så det kan ju råka bli en flopp.

Till saften använde jag tio rabarberstjälkar. Men jag hade många fler att ta av så resten har jag nackat, sköljt och lagt i en tupperwareburk i kylen för senare kulinariska upplevelser.

Till drygt fyra liter saft har jag använt:
47 fläderblommor
10 stjälkar rabarber
2 kg socker
30 g citronsyra
3 citroner

Gör såhär:
1. Skölj fläderblommorna om det är mycket löss på dem. Löss älskar fläder och det brukar oftast vara svart med löss på de små stjälkarna upp till blommorna. Man kan med fördel lägga blommorna i blöt i diskhon en stund innan de ska användas, så släpper lössen taget och man kan lättare få väck dem. Det är inte hela världen om man släpper ner lössen i grytan som ska bli saft heller. Lössen lär inte smaka annat än fläder och du ska ändå hälla kokande vatten över dem så de blir säkert tillräckligt sterilierade för att inte släppa i från sig några onyttigheter.

2. Klipp loss fläderblommorna från stjälkarna. Här lönar det sig att vara lite noggrann. Det är ingen som begär att du ska klippa fram varje enskild liten blomma men klipp bort så mycket stjälk du orkar. Jag har nämligen fått för mig att stjälkarna ger en lite besk bismak åt saften, och det vill man ju gärna vara utan.
Lägg blommorna i en stor gryta. Minst fem lite behöver den vara.

3. Skala tre citroner och skiva dem och lägg dem i grytan. Man kan också låta skalet vara kvar och bara tvätta och skrubba citronerna noggrant, men då var det det där med bismaken igen. Eftersom saften ska stå och dra i flera dagar så finns det risk att skalen släpper ifrån sig lite beska. Gillar man det ska man naturligtvis låta bli att skala, men om man som jag tycker bäst om saft som bara är söt och god så är det bättre att skala.

4. Ansa tio stjälkar rabarber. Eftersom receptet ändå är på en höft så har det ingen betydelse hur långa stjälkarna är. Skiva dem och ner med dem i grytan.
Jag lät skalet sitta kvar och skivade stjälkarna ganska tunt för att få ut mesta möjliga smak. När man gör rabarbersaft i vanliga fall så ska man ju koka rabarbern en stund men i den här saften så extraherar man smakerna på annat sätt.

5. Häll en påse socker (2 kg) i grytan.

6. Draschla 30 g citronsyra över sockret.

7. Koka upp tre liter vatten och häll i grytan.
Jag använder vattenkokaren som rymmer en liter åt gången.

8. Rör runt ordentligt.
Många av fläderblommorna blir bruna när de kommer i kontakt med vattnet. Det är inget konstigt alls, så det kan du strunta i.
Ta upp sleven du rört med och låt saften kallna under lock tills den är tillräckligt sval för att ställas in i kylskåpet utan att elräkningen går i taket.

9. Låt saften stå och dra i tre-fyra dygn. Orginalreceptet anger 4-5 dygn men jag tycker den blir rundare och snällare i smaken om man tar den tidigt, men det är en smaksak.
Rör om i saften med en ren slev morgon och kväll.

10. Sila av blommor och rabarber i en silduk.
Pressa inte silduken för att få ut det sista för då blir all saft grumlig. I stället kan du ta undan silduken och pressa ut de sista dropparna, som brukar bli ganska många, i en egen bunke. Den saften kan du blanda till direkt och dricka upp på stående fot.

11. Häll upp saften i vad som helst. Eftersom det inte är mycket till konserveringsmedel i den måste du frysa allt du inte använder direkt. En flaska saft står sig bara någon eller några dagar i kylen.

Update:
Saften blev jättegod!

Vänninan Annika bjöd en gång på en underbart knäckig äpplepaj.
Jag räknar stenhårt med att receptet funkar lika bra till rabarberpaj.

Smörj en form som är lite större än de där vanliga runda pajformerna fast inte alls så stor som en långpanna, kanske en halv långpanna stor ungefär.

Skala och hacka så mycket rabarber att det täcker botten av formen och blir ett lagom lager. Lägg rabarberna i formen.

Smält 150 g margarin eller smör.

Blanda 5 dl vetemjöl med 5 dl socker, 2,5 tsk bakpulver och 3 tsk vaniljsocker. Häll i 4,5 msk vatten och skapa en smuldeg med hjälp av minst en hand.

Strö smuldegen över rabarberna och häll över margarinet (smöret) med en fin stråle så att det blir jämt fördelat över pajen.

Grädda i mitten av ugnen i 200 grader en bra stund.

Om du vill piffa till det lite kan du som jag dofta över rejält med kardemumma över rabarbern innan du stör på smuldegen.

Vad gör normalt fungerande människor som ska kliva upp kvart i sex i morgon bitti och lider av sömnbrist efter för många sköna kvällar i trädgården?

Jag har ingen aning.
Själv bakar jag rabarberpaj.

För en tid sedan köpte jag en burk ansiktskräm på Willys. Jag tycker huden varit torr och ospänstig sedan jag fyllde fyrtio och tänkte att lite dagkräm nog skulle göra susen.

När jag kom hem och tittade närmare på burken upptäckte jag att det var Nivea Visage Q10 Anti-Wrinkle. Trots ett långt och krångligt namn var innehållet lätt att aplicera och sedan dess har jag smörjt in ansiktet troget varje morgon.

Och när jag skärskådade mitt anlete i spegeln i morses tyckte jag mig ana en viss förändring. Några av rynkorna i pannan och kring ögonen har börjat slätas ut.

Om det är en effekt av Nivea Visage Q10 Anti-Wrinkle eller om det snarare är tack vare Very Good Delicato Cocies ska jag dock låta vara osagt.

Hela Lidköping kommer bli Delicatoiserad.

Gissa vad som hänt?

Kanske inte så svårt… Delicato har öppnat café med butik och outlet-avdelning. Det ligger perfekt till, bara en minuts promenad från mitt jobb. Det här med fredagsfika har plötsligt fått en helt ny innerbörd.

Vid 10-fikat var vi några nyfikna flickor som glada i hågen spatserade den lilla biten och sedan lät oss hänföras av alla kakor.

Jag blev så hänförd att jag hemförde fyra paket andrasorteringskakor.

Nu sitter jag på fyra lådor med totalt 46 kakor. Slår man ut det kostar de 2 kr/st vilket är betydligt mindre än vad man betalar på café eller ens på Willy´s.
Frågan är bara vad alla bantningspreparat kostar efter den här kakkuren…

I eftermiddag har jag lagat en enkel och snabb middag till familjen. Det blev stekt kyckling, som endast kryddats med grillkrydda. Till detta pasta, naturligtvis perfekt al dente…

Och så var det då såsen, pricken över i:et.
jag plockade fram Kajsa Vargen i mig och hällde en en burk krossade tomater i en gryta. De fick koka en halvtimma tillsammans med en pressad vitlöksklyfta, en gnutta socker, en aning kanel, salt och svartpeppar samt en dos garam masala.

Faktum är att det blev väldigt gott.

Här är receptet på långpannekladdkakan jag bakar till helgen. Hur den smakar kan jag kanske rapportera nästa vecka.

Den var fasligt lätt att göra.

Smält 300 g smör eller margarin i en stor gryta. (Du behöver ju inte ta tiolitaren men tre liter är bra.)
Blanda i 5 dl socker, 2 dl havregryn och 4 ägg.
Sikta sedan ned 3 dl vetemjöl, 1 msk vaniljsocker och 1½ dl kakao.
Häll upp i bakplåtspapprad långpanna.
Grädda i mitten av ugnen på 175 grader i ca 20 minuter.
Skär upp i lagoma bitar när kakan ljumnat.
Den ska bli härligt kladdseg.

Kan vara bra att veta att smeten inte rinner ut i pannan medan kakan står i ugnen. Man måste alltså breda ut den till den form man vill ha.
Det gjorde inte jag…

I dag är det full fart utanför uterummet. Förundersökningsledaren och hans far har lagt betongplattor i rätt höjd på det grus som Förundersökningsledaren körde ut i höstas efter att ha grävt bort all matjord. Vintern har jobbat med oss och hjälpt gruset att sjunka samman och sedan har Förundersökningsledaren hyrt en maskin och packat samman gruset ytterligare. Betongplattorna har tidigare legat som garageuppfart hos farmor och farfar och med hjälp av ytterligare en hyrmaskin och stenmjöl har de nu hamnat på samma höjd och fungerar som underlag för träbjälklaget som nästan redan är på plats.

Medan gossarna jobbat i trädgården har jag jobbat i köket.
Min experimentlusta vaknade när jag hittade en gammal rödbeta i kylskåpet. Jag hade redan tidigare placerat kyckling och potatis på menyn och föreställde mig att jag skulle prova på att steka rårakor. Tyvärr hittade jag bara fem små potatisar så jag fick gå över till ris i stället.
Och vad gör man då med rödbetan?

Jo, jag skalade och skar betan i några stora delar och när jag kokade upp risvattnet lät jag rödbetan koka med i vattnet. Vattnet blev härligt rött. När det var dags för riset att gå i lyfte jag över rödbetsbitarna att koka klart i en egen lite gryta. När riset var klart hade det fått en fin gulorange färg.

Potatisen skalade jag och mandolerade till tunna skivor. Jag skalade även fyra morötter och skar två av dem i långa skivor och de andra två i slantar. Jag skivade också ca 15 cm purjolök och sedan fräste jag på det hela i en skvätt olja. Efter en liten stund saltade jag, la i en hel vitlöksklyfta och en rejäl klick delikatesskryddad tomatpuré. Sedan fick grytan fräsa för sig själv med några omrörningar då och då. Grönsaksfräset var klart när det var mjukt och smakfullt men fortfarande bar lite tuggmotstånd.

Kycklingen skar jag i mindre delar och stekte med curry. Jag kokade också till en påse currysås.
Tillsammans med riset, rödbetan som blivit salt och god och fått lite smör på sig, och det smakfulla grönsaksfräset så blev det en alldeles förträfflig lunch.

Nu har jag varit ute och kastat frisbee med Guldgossen en stund och ska snart fixa till lite äppelpaj som eftermiddagsfika.

På påskafton var vi inbjudna till goda vänner på ett riktigt påskaftonsfirande. Vi var tjugo vuxna och sexton barn, i runda slängar. En av de vuxna var tvungen att snabbt ge sig hem och förlösa ett får och en annan var redan hemma och hjälpte just nämna får, så jag tror vi blev arton.

Alla bidrog med något gott att äta. Även fårförlösaren hann lämna av en paj som vi gladeligen kalasade på när han åkt.

Mitt bidrag till kvällen blev tunnbrödssnittar. I vanlig ordning överdrev jag snittandet och trots Förundersökningsledarens förvarningar fick vi äta degiga rullar både till frukost, lunch och kvällsmat även sedan påsken för länge sedan var över.

Här är i alla fall recepten.

Salamisnittar
Tag fem stycken fyrkantiga tunnbröd (eller färre om du som jag gör för många olika sorter och dessutom är värdelös på att beräkna mängder).
Smöra dem med Philadelfiaost. En stor ask räcker mer än väl. (Det blir till och med så mycket över att du kan använda Philadelfiaost i stället för smör i en och en halv vecka efter festen).
Lägg fyra stora tunna salamiskivor på varje bröd. Det är viktigt att du köper tunt skivad salami, annars blir det svårt att rulla rullarna.
Skiva ett kokt ägg till varje tunnbröd och lägg ut äggskivorna.
Strö över rejält med roccula på varje bröd. Om du sköljer rocculan så gör det långt i förväg och se till att slunga den väldigt torr. Du kan med fördel även låta den torka efter på en handduk eller på hushållspapper.
Rulla samman bröden hårt från kortsidorna. När du kommer till slutet är det bra om det finns en liten sträcka bröd som bara har philadelfiaost på sig och som du kan avsluta med, så att brödet fäster ordentligt.
Rulla in rullarna i gladpack och lägg dem att vila med skarven nedåt i minst en timma.
Salamisnittarna blev de bästa av de sex sorter jag gjorde. De vattnade sig inte och därför höll sig brödet torrt och fint länge. Det var snygga att se på i sina vita, röda och gröna färger och också riktigt goda.
Innan serveringen skär du upp rullarna. Du kan naturligtvis laborera med storleken om du vill men jag satsade på sex rullar per bröd och tyckte det var lagom.

Kräftrumpesnittar
Tag fem tunnbröd.
Smöra dem med färskost med vitlökssmak. Jag köpte två små burkar av någon lite dyrare sort (eftersom alla de billigare askarna var slut i affären) men det räckte med en. Smöra lite extra i borteändarna där bröden ska fästas samman.
Strö på en sträng med väl avrunna, grovhackade kräftrumpor som blandats med lite creme fraiche. Creme fraichen är bara till för att kräfteriet ska bli mer lätthanterligt. Jag använde en stor burk på 400 g kräftrumpor och tyckte det var lagom.
Bakom kräftorna smetar du ut mosad avokado. Jag använde tre avokador totalt och det blev bra. Man kan gärna droppa i lite citron i avokadon när man mosar den, för att den inte ska missfärgas men jag körde utan (för jag tänkte inte på att köpa citron) och det gick bra ändå. Man kan naturligtvis också peppra upp avokadomoset men jag tycker det blir rätt mycket smak ändå så jag gjorde inte det.
Strö över finhackad purjolök. Jag använde det gröna från purjon för att få lite rolig färg på snittarna.
Kör samma procedur med bröden som för salamirullarna och rulla samman, plasta in och låt vila i kylskåp.
Kräftrumpesnittarna glömde vi hemma i kylskåpet när vi åkte till festen så dem fick vi äta upp de följande dagarna. De var goda ändå men hade blivit lite väl blöta i bröden så de gör sig säkerligen bättre när de inte är mer än en timma gamla.

Leverpastejsnittar
Tag fem tunnbröd. (Jag tror jag tog sex eller sju för jag inbillade mig att de skulle bli riktigt goda.)
Bred på bredbar leverpastej av valfri sort. (Det är mycket lättare att breda ut just bredbar leverpastej än till exempel skivbar.) Ta ett ganska tjockt lager för det är ju gott. Jag köpte hem två askar och använde lite mer än den ena.
Ringla över lite lagom med majonnäs. Jag tog för mycket så var inte för frikostig.
Lägg ut tunt skivad gurka som ett tegeltak över större delen av brödet. Det är mycket viktigt att låta gurkan torka till innan den används. Jag la upp den lite slarvigt på hushållspapper med det räckte inte alls. Jag borde separerat skivorna och låtit dem torka ordentligt på handdukar.
Lägg sedan på tunt skivade rädisor över gurkan. Samma låt-torka-princip gäller som för gurkorna.
Rulla samman som vanligt.
Leverpastejsnittarna blev jätteblöta eftersom jag inte låtit gurkan rinna av ordentligt. De var slajmiga redan på festen. Det händer något läskigt med majonnäs som kommer i kontakt med vatten så de överblivna snittarna skänkte jag till komposten när vi kom hem.

Tonfisksnittar
Tag sex tunnbröd.
Smöra dem med vanligt bordsmargarin. Lite extra i bortekanten.
Öppna tre burkar tonfisk i vatten och låt den rinna av.
Riv fem äpplen av något syrlig sort med fast fruktkött. Låt äpplerivet rinna av ordentligt och krama sedan ur den sista musten innan du blandar äpplena med tonfisken. Du kan själv moderera hur blöt blandningen ska vara genom att tillsätta lite äpple”spad” om du tycker det verkar bli för torrt. Man vill inte att snittarna ska bli blöta men det får inte bli så torrt att det smular heller.
Kläm ut en sträng pepparrot på varje tunnbröd och bred ut det lite grann.
Fördela tonfisk- och äppleröran och rulla ihop.
De här snittarna var de med godast smak, näst efter kräftumporna. Jag kunde gott braschat på lite extra med pepparroten men man får ju tänka på andras munnar än sin egen också.

Skinksnittar
Tag sex tunnbröd.
Smöra dem med vanligt bordsmargarin. Nu behöver jag knappast berätta att du ska ta ett extra lager längst bort i kortändan och att du ska lämna några centimeter av brödet med bara smör på för att kunna fästa brödet när du rullar ihop det.
Öppna fyra burkar krossad ananas och låt rinna av och tryck ut vätskan genom silen med en sked så att det blir ordentligt torrt.
Blanda en stor burk keso med ananasen och håll dej i silen när du blandar så att även keson för en chans att rinna av lite.
Krydda bröden med valfri curry. Var inte rädd för att dofta på rätt rejält. Det är bättre att krydda direkt på smöret än att blanda curry i keso- och ananasblandningen för då säkerställer du att curryn blir jämt fördelad över snittarna och har lättare för att avgöra hur mycket du använder.
Lägg fyra skivor tunt skivad skinka på varje bröd.
Fördela ut ananas- och kesoröran på bröden och rulla ihop.
Skinksnittarna blev också goda och värdinnans favorit på påskfesten. Jag gömde kvar några i hennes kylskåp när vi for därifrån.

Ostsnittar
Tag sju tunnbröd.
Smöra dem med vanligt bordsmargarin.
Skär åtta skivor ost till varje bröd och lägg ut dem. Man kan ta mer ost också om man vill. Jag använde något vi nyss hittat på Willys som heter “Smörgåsost”. Den var väldigt lagom i smaken men satsa på den typ av ost och styrka som du tror gästerna gillar.
Ostsnittarna gissade jag skulle ätas av främst barnen men jag tyckte att de var rätt okej jag också.

När jag tittar så här i efterhand kan jag nästan förstå hur det kunde bli för mycket mat, men det var inget som förfors (mer än de äckliga leverpastejsnittarna och de får göra nytta i komposten i stället) och jag hade dessutom en rolig dag i köket medan jag klurade ut recepten, förberedde ingredienserna och slutligen färdigställde tunnbrödsrullarna.

Enligt ryktet försöker ICA införa hälsningsfrasen “God Påsk” i stället för “Glad Påsk” eftersom påsken ju ändå handlar mest om vad vi äter. Jag trodde i min enfald att vi firar påsk till minne av Jesu död och uppståndelse och som en påminnelse av den största räddningsaktionen i mänsklighetens historia.

Oavsett så har nog ICA en poäng. Så mycket gott som jag ätit i påsk har jag inte ätit på länge. Alldeles för mycket.

Förundersökningsledaren säger att han bara ska dricka vatten i en vecka, men vi har redan lovat lilla Svalan att göra chokladfondue i dag.
Och tunnbrödssnittarna från påskaftonen är inte slut än.

Förundersökningsledaren ska bjuda på fika på jobbet i morgon. Eftersom han själv tillbringade hela dagen på mässa i Stockholm (och eftersom Guldgossen och jag fick tillbringa en lång kväll på jouren förra gången Förundersökningsledaren bakade) så tog jag mig med glädje an uppgiften att förse Förundersökningsledaren arbetkamrater med hembakat.

Man skulle kunna tycka att det är lite fusk när frugan bakar men Förundersökningsledaren avslöjade redan i dag att han lagt ut baket på entréprenad och jobbarkompisarna tyckte det var okej, så länge det inte handlar om barnarbete.

Nu luktar det förföriskt av chokladmuffins i hela huset. Nej, kanske inte i garaget, men i alla fall i alla beboeliga utrymmen.
Och roligt var det.
Jag upptäckte att jag nog inte bakat på länge för jag tyckte verkligen att det var jättekul att få mäta, vispa och röra igen.
Dessutom blev resultatet riktigt bra. Vi har provsmakat första omgången och de blev precis sådär lagom klara, inte ett uns torra, som man vill ha sina muffins. Det är nästan synd att det inte är mina arbetskamrater som ska få smaka, för nu får jag ju inte höra alla lyckliga chokladsuckar under förmiddagsfikat i morgon.

Suck vilken god middag det blev i dag.
Förundersökningsledaren ringde mig på väg till affären och frågade vad jag ville beställa. Han var inne på tunnbrödsrullar och jag hakade snabbt på.

Nu har jag druckit mitt älskade chaite och ätit två goda rullar med ost, kräftstjärtar och rivet äpple smaksatt med pepparrot. Kan verkligen rekommenderas.

Lagar till det barnen smickrande nog kallar för “mammas specialpannkakor” vilket är liktydigt med vanliga pannkakor med några teskedar vaniljsocker i smeten.

Men vad ska man annars äta när det är vab av sjuk dotter. Både lilla Svalan och jag äääälskar pannkakor.

Update:
När vi sitter och äter säger lilla Svalan sakligt:
-Mamma, jag har faktiskt tröttnat på det här. Skulle du inte kunna laga något annat för en gångs skull. Skolans potatisbullar är till exempel väldigt goda.

Man vet var i världen man befinner sig när den fina damen framför en i kön på McDonald´s ber om en:
-Schöcklingbôrjare med pömmes!

Ringde Italiensystern samtidigt som jag lagade mat.
-Vad lagar du för gott? frågade hon.
-Idag blir det torsk i ugnen, med fetost, lite torkad dragon och en skvätt Milda Mat Extra.
-Jaha, torsk och fetaost. Har du lagat det förrut? undrade systern skeptiskt.
-Eeeeh, nej…
-Är det ett nytt recept?
-Eeeeh, recept….?

Update:
Pröva inte det här hemma.
Det blev inte gott.

Och lova att inget säga till Italiensystern…

Nu har jag äntligen lyckats göra mig av med de kilo jag gick upp över jul. I morse stannade vågen på samma siffra som den gjorde på julafton.

Ska jag fira med lite sockerkaka kanske…

Här är recepten på maten jag bjöd på till lunch i dag. Vi var sju vuxna och fem barn varav ett höll sig till bröstmjölk. Det bjöd jag inte på så han fick själv ha med sig maten…

När gästerna anlände (stod jag i köket och stressade) serverades först en alldeles purfärsk välkomstdrink från råsaftcentrifugen. Den var gjord på två ananasar, två lime, fem gröna äpplen och en rejäl bit färsk ingefära.
Glasen var bottnade med ca ½ msk grenadin för att väga upp syran från ananasen och limen. Jag serverade drycken i IKEA´s allra vanligaste ljuslyktor och hade klippt till sugrör för att de skulle passa i längd.

Till förrätt var det räkcoctail med vinreducerad charlottenlök. Receptet har jag hämtat från senaste numret av buffé, men jag har anpassat det en aning till mina smaklökar och vad jag hade att tillgå i skafferiet.

Här är receptet. Det är till sju vuxna men det blev för mycket räkor och för mycket lökröra och en fasa massa svart rom över så antingen får man göra mycket större förrätter eller dra ner på mängderna.
*Marinera 400 g räkor (200-300 g räcker) i 77 g (eller mindre om man har mindre mängd räkor) sötsur chilisås. Ställ dem kallt. Enligt ursprungsreceptet var räkorna marinerade i limejuice tror jag, men jag minns inte riktigt. Sötsur sås gick i alla fall bra.
*Hacka 148 g charlottenlök fint och riv 80 g (en liten) rödbeta. Egentligen skulle det vara en stor rödlök enligt ursprungsreceptet och ingen rödbeta alls, men jag hade en massa charlottenlök hemma och kompletterade med rödbeta för att få fin färg. Resultatet blev godkänt även med mitt påhitt.
*Koka lök och rödbeta i 2-3 dl (jag hade 3 dl men i ursprungsreceptet var det 1½ dl, men då var det å andra sidan mindre mängd lök) vitt matlagningsvin eller annat valfritt vitt vin. I buffé använde man mousserande vin, och det sätter kanske extra piff. Jag är inte tillräckligt bevandrad i vinvärlden för att våga uttala mig om det.
Låt löken koka på låg värme tills all vätska kokat bort. Löken blev mjuk och fin med rödbetorna behöll lite stuns vilket gjorde resultatet trevligare än om det bara varit en slät smet.
*När lökkoket svalnat blandar man ner 200 g färskost av Philadelfiatyp. Jag tog Philadelfiaost för jag tyckte det var enklast. Mängden ost var 200 g enligt ursprungsreceptet och jag tyckte det var lagom även när jag plussat på lökmängden rejält.
*Mosa två stora eller tre små mogna avokados med 1 tsk limejiuce, ½ pressad vitlöksklyfta och salt samt svartpeppar. Man behöver inte mosa så noga, är det lite bitigt så gör det absolut ingenting. Jag tog två små avokados och tyckte det räckte. Man kan ha mer vitlök i om man vill men då får man vara beredd på att det tar över smaken ganska rejält. ½ klyfta ger bara en aning och det räcker. Limejuicen sätter god smak och håller även fruktköttet grönt i stället för brunt.
*Lägg ner rörorna i glas. Jag fortsatte med IKEA-ljuslyktorna och fick en lagom stor förrätt. Större glas ger mer förrätt men då måste man nog låta det gå en stund mellan förrätt och varmrätt eller bara bjuda kroppsarbetare.
Börja med avokadoröran i botten, sedan lökröran, sedan räkorna och toppa sist med en sked svart kaviar samt en klyfta lime. Det är snyggt med en dillkvist också, men det fanns inte med i receptet och jag lyckades inte tänka på det på egen hand.
*Barnen fick stavar av morot, gurka och äpple i sina glas, samt lite majs för dem som gillar det.

Som huvudrätt serverades ugnsstekt fläskytterfilé med kokt potatis, tomatsås och broccolipuré.

Broccolipurén har jag skrivit om tidigare i bloggen. Den är godare än man kan tro. Jag har hittat på receptet själv men det är inga konstigheter, så jag är nog inte ensam om det.
Den här gången gjorde jag en rejäl sats eftersom vi var många.
*Koka tre broccolistånd, särtagna till knippen och utan stockar, i välsaltat vatten.
*Häll av vattnet och lägg i en rejäl klick smör eller margarin. Jag tog 25 g men man kan nog ta mer om man vill.
*Vispa sönder broccolin med elvispen, och tillsätt under tiden en halv burk creme fraich. Jag tog lätt creme fraich men det blir säkert godare med en fetare variant.
*Smaka av med salt och vitpeppar.

Den ugnsstekta fläskytterfilén är också en bloggfavorit i repris. Jag har för mig att jag trollade fram den ur huvudet någon gång i ett pressad läge men det blev så pass bra att jag har gjort den några gånger till.
*Putsa två fläskytterfiléer från eventuella senor. Skär några tunna snitt i översidan för att marinaden ska krypa ner i köttet bättre.
*Häll två burkar tomatkross i en ugnsfast form. Jag tog tre burkar den här gången för formen var lite stor, men två hade räckt.
*Lägg ner filéerna i tomatkrosset.
*Gör en marinad av 3 msk matolja, 2 msk kinesisk soja, en rejäl bit färsk ingefära som finhackats (runt 20 g är lagom), ½ röd chilifrukt utan kärnor och vita hinnor (även den finhackad), två stora klyftor vitlök (hacka, hacka) och 2 tsk salt.
*Skeda marinaden över filéerna. Det gör inget om den rinner ner i tomatkrosset men det ser trevligt ut och smakar godare om så mycket som möjligt av kryddorna stannar kvar uppe på toppen.
*Ställ in filéerna i ugnen. Jag började på 200 grader men sänkte till 150 grader efter en stund för att ovansidan skulle hinna få lite färg innan innertemperaturen var uppe i 70 grader. Det är bra att ha en ugnstermometer så man slipper ta ut och provskära filéerna.
*När köttet uppnått rätt temperatur ställer man helt enkelt hela anrättningen på bordet eller så tar man upp köttet ur ungsformen och skär upp och serverar för sig och häller såsen i en egen bytta. Vi provade på Förundersökningsledarens förlag att mixa såsen slät men det ska jag inte göra nästa gång. Det är trevligare och godare när såsen har lite textur av tomatkrossbitarna. Smaken av tomat, köttsaft och den smakrika marinaden gör sig fint som sås.

Jag nöjde mig med att servera gurka, coctailtomater och majs i egna små skålar som komplement till huvudrätten.

Slutligen var det dags för efterrätten.
Vit chokladmouss är fantastiskt lätt att göra. Har du barn med vid bordet så gör en rejäl sats. De är oftast mer försigkomna än tråkiga vuxna och vågar ta till sig rejält av det de gillar.
*Bryt 200 g vit choklad i bitar.
*Häll 5 dl vispgrädde i en tjockbottnad kastrull. Lägg i chokladen.
*Värm grädden försiktigt under ständig omrörning tills chokladen smält helt och hållet.
*Häll över grädden i en vispskål och låt kallna i kylskåp.
*Strax innan serveringen vispar man grädden som vanligt och simsalabim har man en jättegod chokladmouss som passar suveränt till fruktsallad eller andra efterrätter med dragning åt det fruktiga eller sura/syrliga hållet. Chokladmoussen är väldigt söt så den gör sig inte så bra till sådant som redan är sött.

Som fruktsallad lät jag gästerna själva välja frukter från en lista jag skrivit i ordning och eftersom jag hade lite tid på mig blandade jag sedan sallad till var och en i en efterrättsskål. Det är naturligtvis vansinne att hålla på så om man inte har gott om tid men med kräsna gäster (läs lilla Svalan och Guldgossen) eller allergiker (läs Guldgossen) så är det ett bra alternativ.
De frukter och bär mina gäster kunde välja mellan var: amerikanska blåbär, färsk ananas, galiamelin, physalis, färska jordgubbar, passionsfrukt, gul kiwi, mango, äpple, apelsin, päron och banan.

Till fruktsallad och vit chokladmouss är det gott med en kopp kaffe.

Nu har jag ätit och ätit och ätit ända sedan julafton.
Den firade vi hos mina föräldrar med traditionsenligt julbord.

På juldagen hälsade vi på hos goda vänner och fick en massa mer god julmat.

Annandagen tillbringade vi hos Förundersökningsledarens föräldrar och åt bland annat fläskytterfilé med världshistoriens godaste gräddsås. Kalvfond var hemligheten enligt kocken.

I går var vi hos mina föräldrar igen och firade ytterligare en julafton eftersom Falunsystern och hennes familj kommit “hem”. Mamma bjöd på jultårta och en fantastiskt god viltgryta med smältmört kött av älg och hjort.

I morgon blir det mer frosseri när jag står för lunchbjudningen för mina föräldrar och syskon med familjer. Jag har planerat räkcoctail till förrätt, helstekt fläskytterfilé a la Kajsa Varg till huvudrätt och fruktsallad med vit chokladmouss till efterrätt.

I dag blir det dock en mellandag. Klockan är tio i ett och vi har bara hunnit avverka frukosten. Det kanske räcker så…

Vad gör man när man vaknar tjugo i sju och inte kan somna om? (Jag vaknade klockan sex först, men sedan lyckades jag slumra till igen.)

Jo, man bloggar.

Och nu ska jag skriva lite om julbordet på Lundsbrunns Kurort.

Är man förtjust i sill ska man definitivt välja Lundsbrunns Kurort som julbordsrestaurang. Jag gillar inte sill men i år provsmakade jag i alla fall på en liten bit. Jag valde pestosillen och den var inte så dum.

Är man förtjust i goda efterrätter och hemkokt godis ska man defiitivt välja Lundsbrunns Kurort som julbordsrestaurang. Och vem är inte det!

När vi var där och åt för nästan en vecka sedan, blev det en lång sittning med många turer till borden. Först en omgång kallt med sikte på fisken. Sedan ännu en omgång kallt med mat från köttbordet. Sedan lite varmt och sist ett antal turer till efterrättsbuffén.

Och i sann Zäta-anda följer här en förteckning över allt man kunde välja mellan:

Redan i entrén möttes vi av glögg med russin och välhackad mandel samt pepparkakor. Det fanns både vinglögg och alkoholfri glögg.

Sillsorter:
Chili- och citronsill
Löksill
Havtornsill med rosmarin
Ört- och vitlökssill
Pestosill
Whiskey- och äpplesill
Senapssill
Portvinssill med nejlikor
Rönnbärssill
Tomatsill

Till detta kokt potatis, gräddfil och hackad rödlök.

Fiskbordet fortsatte med:
Sillsallad
Rökt Vänersik som dock var alldeles för benig
Inkokt lax
Dillgravad lax
Kallrökt lax
Stregagravad Vänergös
Laxpaté med dill
En annan fisk- eller skaldjurspaté som inte fått något namn men som var väldigt god
Ägghalvor med skaldjursröra med chili och lime
Ägghalvor med gubbröra
Stekt inlagd aborrfilé med fänkål och dill
Kräftströmming
Stekt inlagd strömming
Rökt pepparmakrill
Citronpepparrökt laxfilé

Och till fisken några olika såser:
Pepparrotscreme
Honung- och limedressing
Hjortroncreme
Gräslökssås
Hovmästarsås
…samt Västerbottenpaj med potatis i.

Från brödbordet kunde man hämta:
Vörtbröd
Brödkakor
Valnötsbröd med rejäla valnätskärnor i
Russinbröd
Marias tranbärsknäcke
Ett annat rustikt knäckebröd
Whiskeycheddar
Vanlig cheddarost
Brännvinskubbe
Philadelphiaost
Vispat smör

På “köttbordet” stod uppdukat:
Saltgurka
Inlagd gurka
Potatissallad
Pickles av några olika sorter
Rödbetor
Vintersallad med äpple, rostade hasselnötter, valnötter, sultanrussin och tre sorters salladsblad
Senap Heberleins
Slottssenap
Skånsk senap
Äppelmos
Cumberlandsås
Kokt potatis
Rökt hjortstek
Rökt kokt lammstek från Bitterna
Lammfiol
Rökt älgstek
Plommonspäckad griljerad fläsksida
Pressylta
Rökt hel grisrygg
Svartrökt skinka
Kalvsylta
Herdekorv med grönpeppar
Älgsalami
Timmermanskorv
Pastejtårta
Viltpaté med pistage, äpple och murklor
Rimmad griljerad kalkon
Alrökt kalkonbröst
Varmrökt vildsvinsklubba
Julskinka

De varma rätterna var:
Janssons frestelse
Omelett med äpple och kantareller
Köttbullar som var riktigt goda
Grynkorv
Ingefärsrevben
Brysselkål
Rödkål
Vildsvinsprinskorv
Vanlig prinskorv
Bruna bönor
Ribbe brässerad med apelsin och nejlikor
Ville man ha lutfisk fick man beställa av personalen.

Bland godsakerna fanns en liten avdelning med ost och kex:
Hemfylld brietårta
Stilton med mango och ingefära
Morfars brännvinsost
Svart Castello
Ädelost med glögg
Dadlar
Fikon
Digestivekex
Rån
Salta crackers
Jordgubbschutney
Fikonmarmelad

Efterrätter:
Ris a la Malta
Saftsås
Fruktsallad
Brie de Mauxbrulé med persikokompott
Falsk ostkaka med hemgjord hallon- och limesylt
Vispgrädde
Tårta med mjölkchokladmousse på mandel- och kanelbotten

Godisbordet:
Nötter
Glöggbullar
Mintpastiller
Polkabräck med vit choklad
Skumbitar rullade i kokos och kakao
Snickerskaka
Fransk chokladkola
Ischoklad
Knäck
Valnötsbrownie
Wienernougat
Nougatrulle
Lingonkola
Marsipanpralin
Pepparkakstryffel
Små marsipangrisar
Små marsipantomtar
Saffransfudge
Apelsintryffel
Biskvi med jordgubb
Röd marmeladgodis
Gul marmeladgodis
Chokladfudge

Och som avslutning fanns uppdukat:
Te
Kaffe
Pepparkakor
Clementiner
Mjuk saffranskaka
Mjuk pepparkaka med lingon

De rätter som är fetmarkerade (mycket passande, eller hur!) är de jag smakade av.

I går kväll var Italiensystern och hennes familj samt min mamma hemma på middag hos oss. Jag bjöd på smöröst ugnsstekt lax med pressad potatis, romsås och lättstekta morötter.

Här kommer recepten. Bara enkla grejjer.

Lax
Lägg en rejäl klick margarin eller ännu hellre smör i en ugnsfast form.
Smält smöret i ugnen. 200 grader funkar men lägre temperatur är nog bättre.
När smöret smällt lägger du i laxbitar, en per person. Krydda med citronpeppar och ös det smälta smöret över fisken. Skjuts in i ugnen igen.
Tag ut formen var femte minut och ös smör över fisken.
Kontrollera med en termometer när fisken är klar. Jag tror 52 grader är det ultimata men jag gillar inte när fisken är sådär på gränsen även om den är som mjällast då så jag satsar på ca 62 grader i stället.

Pressad potatis
Koka en mjölig sort och pressa genom potatispress eller sil.
Det är bra att vänta med pressningen till precis innan servering eftersom potatisen annars lätt sjunker ihop i karotten.

Romsås
Hacka ca 60 g (3 st) charlottenlökar riktigt fint.
Finhacka även ett äpple med fast fruktkött.
Blanda hacket med 5 dl gräddfil.
Rör ner en liten burk röd rom. Ishavsrom funkar bra men det är valfritt.
Smaka av så att du inte behöver salta ytterligare.
Mer än så behövs inte men man kan naturligtvis komplettera med hackad dill och/eller svartpeppar.

Lättstekta morötter
Skala ett gäng morötter. Fortsätt med skalaren och gör långa, tunna strimlor.
Häll en aning olja i en stekpanna och hetta upp den.
Lägg i morötterna och låt dem sakta fräsa tills de blir mjuka men fortfarande har lite tuggmotstånd.
Krydda under tiden med örtsalt, chilipeppar och riven muskotnöt.
Jag lät även några nävar bladspenat smälta med i stekpannan, för att ge lite färgvariation, men det är inte nödvändigt.

Såsen kan du med fördel göra i förväg och ställa att mogna i kylen men det är bra om lax, potatis och morötter är klara samtidigt för ingetdera är roligt att äta kallt.

Nu vill jag ha något gott att dricka.
Vilken tur att vi har så mycket frukt hemma.

Det får bli några gröna äpplen, en apelsin och en bit ingefära.

Vi bakade pepparkakor i går, barnen och jag.
Och åt en massa deg. Jag tror faktiskt aldrig att jag ätit så mycket pepparkaksdeg tidigare. Barnen åt sig nöjda också.
Vi gjorde empiriska studier och drog alla tre samma slutsats – degen är godare än de färdiga pepparkakorna. Varför bakar man överhuvudtaget pepparkakor när alla är överens om att degen är godast?

Lilla Svalan och jag lyxade till det lite extra och gjorde kristyr också. Både vit och rosa. Så avancerad har jag inte varit på många år.

Här är lite av det färdiga resultatet.Ett hjärta med rosa granar.

En lucia, eller prinsessa om man så vill.

God jul att hänga på gardinstången.

Ett fruntimmer i blåsväder.

En gubbe med slips och brett skärp.

Ett hjärta med stjärnor.

En älg.

Ett par på stranden.

En gubbe framför Sportspegeln.

På nudiststranden.

I går kväll kokade jag samman 300 g smör, 4 dl socker, 1½ dl sirap och 1 påse pepparkakskryddor. Det fick svalna över natten och i morse rörde jag ner tre ägg i smeten.

I kväll ska smeten matas med 2 tsk bikarbonat och en massa mjöl och på lördag kan barnen och jag baka pepparkakor medan Förundersökningsledaren lagar min bil.
Underbar arbetsfördelning i familjen Zäta.

Han är även bra på biltvätt, den där Förundersökningsledaren jag har. Här tvättar han bilarna i regnet.

I kväll har jag lagat mat.
Först pasta med köttfärssås och sedan en underbart god pastasås med tonfisk, mycket tomat och lite lagom sting.

Här är receptet på tonfisksåsen:

Häll ca 1 msk olja i en gryta. Rapsolja är aldrig fel.
Skala och slanta fyra morötter.
Skala och hacka två stora lökar.
Fräs på morötter och lök en liten stund i grytan.
Tillsätt sedan en rejäl klick (i mitt fall 127 g) delikatesskryddad tomatpuré och en grönsaksbuljongtärning.
Låt grönsaksblandningen puttra ihop sig lite.
Skala och hacka en bit färsk ingefära. Jag tog 16 g. Det är nog ungefär 2 cm av en normaltjock bit. I med ingefäran i grytan.
Häll på tre burkar (á 400 g) krossade tomater.
Skala och pressa i två klyftor vitlök.
Låt allt småkoka på låg värme.
Hacka upp fyra stjälkar stjälkselleri och ner med dem i grytan.
Krydda med ca 2 tsk chiliflakes eller annan valfri chili av valfri mängd.
Dra några varv med svartpepparkvarnen. Jag gissar på 2 krm.
Salta efter behag.
Låt grytan fortsätta koka under lock så länge du orkar. Ju längre desto bättre inbillar jag mig.
När du vill avsluta tillsätter du två burkar (á 120 g avrunnen vikt) lätt avrunnen tonfisk. Man kan ta mer också om man vill.

Alla mått och vikter är att betrakta blott och bart som en enkel vägledning för egna experiment i köket. Jag har till exempel inte använt några kryddörter. Det kan man säkerligen med fördel göra. Jag tror att dragon, oregano och/eller en gnutta timjan kan vara gott i. Eller varför inte låta några lagerblad koka med.

För några veckor sedan bjöd jag arbetskamraterna på Annikas knäckiga äppelpaj. Den är riktigt enkel att göra och blir väldigt god. Den är i högsta grad söt och fet, precis vad man behöver som fredagsfika…

Här är grundreceptet för fyra hungriga personer:

2½ dl mjöl
2½ dl strösocker
1½ tsk bakpulver
3 msk vatten
75 g smör/margarin
äpplen efter behag.

Gör så här:
Smörj en lagomstor pajform.
Skala, kärna ur och klyfta äpplen och bred ut i formen.
Blanda mjöl, socker och bakpulver väl. Tillsätt 3 msk kallt vatten och gör en ganska torr smuldeg med hjälp av fingrarna eller med något redskap om du inte vill bli klenig.
Häll smulet över äpplena.
Smält smöret/margarinet och häll med fin stråle över pajdegen så att det blir jämt fördelat.
Grädda i mitten i ugnen på 200 grader en bra stund, tills pajen bubblar och får färg.

Och här är receptet jag twistat till lite, om man vill göra en hel långpanna som räcker till en arbetsplats, och dessutom sätter lite mer smak på pajen:

10 dl mjöl (500 g)
10 dl strösocker (880 g)
5 tsk bakpulver
6 tsk vaniljsocker
9 msk vatten
200 g margarin (eller smör)
drygt 1 kg äpplen
ingefära och kanel

Gör så här:
Smörja långpannan.
Skala, kärna ur och klyfta äpplen och bred ut i formen. Ta inte för mycket äpplen. Det är inte kul när långpannan blir så full att pajen rinner över och lägger ett lager knäck i botten av ugnen.
Dofta kanel över äpplena efter behag och sedan ingefära. Snåla inte med ingefäran. Jag har hittills inte lyckats ta för mycket.
Blanda mjöl, socker, vaniljsocker och bakpulver väl. Tillsätt lite vatten i taget. 9 msk kan vara lagom men det kan behövas mindre eller mer, beroende på mjölets kvalitet. Prova dig fram. Gör en smuldeg med hjälp av fingrar eller redskap.
Fördela smuldegen över äpplena.
Smält margarinet/smöret och häll med fin stråle över pajdegen och fördela margarinet jämt.
Grädda i mitten av ugnen i 200 grader tills pajen är klar.

Avnjut anrättningen varm eller ljummen med vaniljsås, vaniljvisp eller mjukrörd glass.

Jo, det finns säkert bättre sätt att starta dagen, men inte så många, och inte mycket.

I morses centrifugerade jag en annannas, en stor bit färsk ingefära och två trädgårdsäpplen. Resultatet blev nästan en halvliter len, söt juice – med lite sting i.

Riktigt färsk juice mättar också väldigt bra, så det räckte med juicen och en kopp te till frukost i dag.

Jag återkommer och berättar hur länge… det mättar.

Kyckling av något slag stod på menyn för dagens middag. Jag stod i köket och tittade på den gula Eldoradopåsen och funderade på vad jag skulle hitta på. I kylskåpet hittade jag selleri och paprika och sim salabim så blev det en riktigt god kycklinggryta.

Här är det ungefärliga receptet:
1 kg kycklingfiléer
1 ½ dl chilisås
4 tsk olja
1 stor lök
1 stjälk selleri
1 ½ paprika
en bit ingefära
örtsalt
svartpeppar
garam masala
creme fraiche av valfri fetthalt
några stänk guldsoja

Gör så här:
Skär bort allt äckligt från kycklingsfiléerna. Strimla köttet i tunna strimlor som är cirka 5 cm långa. Det är lättare att få fina strimlor om köttet fortfarande är något fruset när man skör det.
När jag strimlat klart återstod 820 g av det ursprungliga kilot kött. En mindre nogräknad person får säkert mer kvar.

Marinera kycklingen i chilisås medan du förbereder de andra ingredienserna.
Mängden chilisås är naturligtvis valfri beroende på hur stark man vill ha anrättningen. Jag tog 132 g vilket motsvarar knappt en och en halv deciliter.

Skala och hacka en rejäl gul lök.
Min var på 155 g. Hur grov- eller finhackat du vill ha beror på hur kräsna dina barn är. Mina är väldigt kräsna = minismå bitar av löken.

Fräs löken mjuk i olja.
Jag använder rapsolja med det går lika bra med vilken olja som helst. Mängden avgör du också själv. Jag tog till ganska rejält för lök suger upp så mycket och jag vill inte ha bränd lök.

Medan löken börjar fräsa ansar och finhackar man en selleristjälk.
Gillar man sellerismak tar man mer och tycker man det smakar skunk kan man ta mindre eller utesluta den helt. Jag använde 53 g.

Häll i sellerin i löken och låt den fräsa med och mjukna.

Medan selleri och lök fräser kärnar man ur och strimlar ungefär en och en halv röd paprika.
Det går naturligtvis bra med gul eller orange också, men röd ger fin färg.
Jag använde 265 g paprika men det går bra med mer eller mindre efter tycke och smak.

Låt även paprikan fräsa med i pannan.

Skala en bit färsk ingefära och finhacka eller kläm ur saften genom en vitlökspress. Ner med det i pannan.
Jag tog cirka 1 cm av en ingefärabit men det var för lite. Smaken försvann bland det andra. Ta alltså gärna en rätt rejäl bit. Ingefära är ju så gott!

När grönsakerna mjuknat i pannan tillsätter du den marinerade kycklingen. Häll i allt från skålen du marinerat i så att du inte går miste om köttsaft eller chilisås. Det är ju meningen att det ska bli en gryta.
Stek på på högsta värme tills allt kokar ordentligt och du inte längre är rädd att kycklingen ska ge dig några farliga bakterier.

Tillsätt en burk creme fraiche.
Jag använder nästan alltid gourmetvarianten med 15 % fetthalt, men det blir naturligtvis godare om man använder en fetare variant.

Krydda grytan med örtsalt, svartpeppar och garam masala.
Jag var ganska försiktig och använde den lätta handen när jag doftade över kryddorna men det är en smaksak som allt annat i det här receptet.

Droppa slutligen i några stänk guldsoja för att sätta färg på maten och servera med kokt ris eller stompad potatis.

I dag är det kanelbullens dag.

Vi pratade om det på jobbet i går och i dag blev jag i högsta grad påmind igen när jag cyklade förbi Framnäs Köpcentrum på väg till jobbet. Det doftade kanelbulle i hela området. Underbart!

Finns det egentligen något godare än en nybakad kanelbulle med ett glas mjölk?

Gissa vad jag gjorde i går kväll!

Här kommer en ledtråd:
Rödbetscarpaccio med solrosfrön och kapris.
Kallrökt lax på äppelsallad med dillvinegrätt samt ugnsbakad lök med creme fraich och löjrom.
Lammfärsbiff, lammsplitt och “vanligt” lammkött med rödvinssås, trattkantareller, morotsstubbar, broccoli och potatisbakelser.
Osttallrik med brie-, grönmögel- och västerbottenost samt pumpa-, rödlöks- och aroniamarmelad.
Dessertallrik bestående av lingoninkokt päron med lättvispad grädde, änglamat med lingonsylt samt kolapaj med lingondekoration.

När jag fyllde 40 fick jag en överraskning av min farbror och faster. Det var den 2:e juli så jag har varit nyfiken länge. I går eftermiddag var jag och Förundersökningsledaren hembjudna till deras sommarhus i Källby. Vi gick en liten husesyn och blev bjudna på fika och trevligt umgänge.
Både min farbror och faster är duktiga på att hålla samtalsämnena igång så det blev en riktigt trivsam eftermiddag.

När det började skymma fick Förundersökningsledaren sätta sig bakom ratten i min farbrors bil och sedan gav vi oss iväg ut i tassemarkerna upp mot Kinnekulle. Jag hade mina gissningar på Forshems Gästgivaregård men i stället hamnade vi på Bergets Orangeri som är en relativt nyöppnad restaurang med lokala råvaror, ypperligt välkomponerad mat och personlig service.

Under drygt tre timmar njöt vi av den goda femrättersmiddagen och av omgivningen, atmosfären och av varandras sällskap.
Det enda icke njutbara som inträffade var när Förundersökningsledaren blev stucken av en geting. Den hade fladdrat till mot min nacke först men jag trodde tack och lov att det var en nattfjäril. (Med min getingfobi hade kvällen inte varit lika trevlig om jag förstått vad det var redan när den var på mig.) Sedan satte den sig på Förundersökningsledarens underarm och när han skulle döda den blev han stucken. Jag kunde inte låta bli att tycka att det var lite skönt att jag klarade mig.

Hurra så bra det går med min mat i dag – INTE!

Av de ugnsstekta rotsakerna till det grillade köttet blev ju bara aska kvar. Jag tänkte om och ämnade ta med mig några gamla makaroner i stället men glömde lägga ner dem i matlådan i går.

Och i dag glömde jag ta med mig köttet.

Dagens medhavda lunch består av en låda grönsaker. Naturligtvis läckert tillskurna under arla morgontimmar men ändå. Inte riktigt tillräckligt för att hålla igång mig hela eftermiddagen.

Dagens middag:
Klyftpotatis
Grillad benfri kotlett med god kryddning
Grillad halloumiost
Bearnaisesås

I matlådan till morgondagens lunch:
En köttbit

Det blev kött över till både Förundersökningsledaren och mig men potatisen räckte bara till en portion och bean gjorde lilla Svalan ni på under middagen.

Jag blev akut sugen på ugnsstekta morötter och så hade jag ju en rödbeta över så jag skalade och klyftade, oljade och saltade och skjuts in i ugnen.

Däremot glömde jag att skjutsa ut maten igen. Kvar blev några förkolnade pinnar som förpassades direkt till avskrädet utan att passera gå.

Nåja, bara kött är väl också gott. Väl…

Släktingkollegan har, precis som jag, en råsaftcentrifug och startar enligt egen utsago nästan varje morgon med ett glas nypressad rödbetssaft.
Själv är jag måttligt förtjust i rödbetor men i kväll tänkte jag att jag faktiskt skulle prova om rödbetor kunde vara något även för mig.

Släktingkollegan har förvarnat om att rödbetor ger söt saft. Han brukar köra ner en selleristjälk för att balansera upp men jag tog till min bästa vän citronen. Två skivor citron, en rejäl rödbeta och sedan utspädning med bubbelvatten.

Det blev en söt dryck, med otroligt mycket färg. Inte alls oävet, men tyvärr smakade juicen jord.
Nästa gång jag juicar en rödbeta ska jag se till att skölja av den och skala den noggrannare. För det lär säkert bli fler gånger.

Update:
Rödbetsjuice färgar urinen röd. En intressant bieffekt som jag kunnat konstatera flera gånger i dag.

Hmmmm, så gott!

I går kväll råsaftcentrifugerade jag ett ganska stort antal äpplen och päron, en citron och en bit ingefära.
Sedan kokade jag upp ”saften” (som mest liknade rinnigt äppelmos till konsistensen) och silade den genom en ren diskhanduk. Kvar fick jag en grumlig smutsorange vätska som jag blandade med kolsyrat mineralvatten.

När jag satte mig vid vårt stora köksbord på jobbet i morses och började kolka i mig av min goda brygd fick jag några äckelmagade ögonkast.
Okej, utseendet är inte det mest tilltalande, men smaken… Det är sött av äpplena, lent av päronen, uppfriskande av bubbelvattnet, smakrikt av ingefäran och med lite sting från citronen.

Och nu är det redan slut!
En och en halv liter på en och en halv timma.
Måste se till att det är ledigt på toa ett tag framöver!

För att ni bättre ska förstå varför Förundersökningsledarens namn är en sådan beskrivande fullträff ska jag berätta vad min käre make gjorde i går kväll.

Till helgen ska han fjällvandra tillsammans med goda vänner och nu är hela nedervåningen fylld av liggunderlag, sovsäck, ryggsäck, kläder, packpåsar och mat.
Jag tror maten är det viktigaste momentet under en vandring. Det är noga med mängder och vikter, energiinnehåll och tillagningstid.

Förundersökningsledaren har kommit fram till att havregrynsgröt förmodligen är en av de bättre frukostalternativen. Det är varmt, lätt att bära, lätt att laga till och ger en skön mättnadskänsla.
Problemet är bara att Förundersökningsledaren inte gillar havregrynsgröt.

Vad gör en förundersökningsledare som bestämt sig för att äta gröt men inte tycker om det? Struntar i gröten? Oh, nej!

I stället provlagar han gröt med russin och äter, efter kvällens middag. Jag anar att det blir gröt i kväll igen, och även i morgon kväll. Allt för att vänja sig vid smaken och naturligtvis för att komma fram till vilka mängder som ger den ultimata konsistensen. Redan i går kväll konstaterade han att just russin som fått koka med gjorde gröteländet något mer fördragsamt.

Jag fick ju en råsaftcentrifug av Förundersökningsledaren i födelsedagspresent.
Den är underbar och den gör underbara saker.

Jag har massor kvar att prova men i kväll gjorde jag mig ett stort glas juice av drygt en halv väl mogen ananas, en liten bit färsk ingefära och ett grönt äpple. Det är det godaste jag har druckit i hela mitt liv. Fullständigt makalöst.

Naturligtvis är det slöseri med frukt att bara plocka ut juicen, och det är också nyttigare att äta frukten som den är, men det här är så fantastiskt gott!

Märkligt nog har jag inte räknat ut hur många sorters kakor det blev på mitt 40-sorters-kalas egentligen. Jag vet att det blev mer än 40, men hur många bakade jag och hur många bakade mamma? Och hur många köpte jag till för att få till det någorlunda för de med diabetes, mjölkallergi och andra behov?

Här är “the list”, den fullständiga listan.

Köpekakor
Sockerfria jordnötskakor
Sockerfria havrekakor (också ägg- och mjölkfria)
willys våfflor (även sockerfria) med sylt
Kanelbullar (gluten-, mjölk- och äggfria)
Apelsinkakor (mjölkfria)
Summa: 5 sorter

Kakor mamma bakat
Greger
Strassburgare (äggfria)
Strassburgare (gluten- och äggfria)
Skurna chokladkakor (glutenfria)
Sockerfria kringlor
Rosenmunnar (gluten-, ägg- och mjölkfria)
Snabba bullar (glutenfria)
Äppelmiuffins (glutenfria)
Vinbärsgömmor (glutenfria)
Vinbärsgömmor (icke glutenfria)
Summa: 10 sorter

Kakor som jag bakat
Banankaka
Kanelbullar (två omgångar)
Kardemummabullar
Kardemummabullar med mandelmassa
Pepparkaksbullar
Minibullar med pepparkaksmak (ägg- och mjölkfria)
Kolakakor (äggfria)
Brysselkex (äggfria)
Mazarintårta
Finska pinnar
Chokladsnurror (äggfria)
Margits skurna chokladkakor
Drottninggrottor (äggfria)
Hallongrottor (mjölk- och äggfria)
Kokoskakor (glutenfria)
Chokladbollar med kokos (mjölk-, ägg- och glutenfria)
Krymmelbollar (gluten-, mjölk- och äggfria)
Cornflakeskakor (mjölk-, ägg- och glutenfria)
Lyxiga jumbomuffins med choklad
Björnbärsmuffins
Kladdkaka (två omgångar)
Kladdkaka (gluten- och mjölkfri)
Kladdkaka med pepparkakskryddor och vinbär
Tores sura pepparkaksuschlingar
Tores vanliga uschlingar
Sockerkaka (ägg-, gluten- och mjölkfri)
Syltbollar (gluten- och mjölkfria samt lättsockrade)
Vaniljhorn (äggfria)
Muskotsnittar (mjölk- och äggfria)
Elsas rågkakor (mjölkfria)
Petit-choubakelser med marsankräm (sockerfria)
Minimuffins med blåbär
Summa: 32 sorter

Sammantaget 47 sorter.
Så nu är det fritt för tolkning. Är jag 47 år gammal, eller kanske 32?

Dessutom bjöd jag på glass och jordgubbar samt vattenmelonskivor.
Och såklart kaffe, te (tre sorter) och saft (fem sorter, varav en var flädersaften som jag kokade ihop tidigare i vår).

Nu har jag bakat det sista.

Med hjälp av mamma har jag kommit upp i mina eftersträvansvärda 40 sorterna. Det känns faktiskt fantastiskt bra. Återstår att se hur många gäster som vill komma och förgylla min födelsedag med att äta upp alla kakorna.

Innan jag började baka kunde jag inte riktigt dra mig till minnes om jag bakat de här svårstavade bakelserna tidigare.
Nu vet jag att jag inte har det.

Hade jag provat någon gång tidigare borde jag blivit en erfarenhet rikare och låtit bli i fortsättningen.
Jag har fått en förslitningsskada i högerarmen av allt vispande. Inte vågade jag använda elvispen heller för det stod det inget om i receptet.

Först skulle man börja lite förstrött med att vispa medan margarinet smälte ner och blandade sig med vatten. Sedan skulle man vispa ner mjöl i vattnet med kraftiga visparetag. Man skulle vispa tills “smeten släpper kastrullen”.
Min smet ville aldrig släppa kastrullen. Den var som lim, som ett vidhängset plåster, som en uppvaktande kille man inte vill veta av.

Till slut gav jag upp och gick vidare till nästa steg – att låta smeten svalna.
Medan den svalnade släppte den kastrullen…

När smeten svalnat något var det dags att vispa i äggen – ett i taget – med ihärdig vispning “en stund” mellan varje ägg.
Mina stunder blev allt kortare och kortare…

Nu står i alla fall tolv små klickar i ugnen och jag väntar spänt på om de ska jäsa upp eller inte. Om de inte sköter sig har jag vispat förgäves. Det var ju inte ens gott att slicka skålen.

Update:
Mina fina svällde till stora alptoppar. Nu har jag tagit ut dem ur ugnen – och de sjönk ihop till pannkakor.
Luften gick precis ur mig också kan jag försäkra.

Update igen:
Jag kände mig nödgad att smaka på en av petit-chouerna. Anledningen till att de sjönk ihop var att de inte gått klart i ugnen, trots att de varit inne dubbelt så lång tid som receptet angav.
Det är bara att leva efter devisen: “Gör om, gör rätt”. Kanske kan jag lura i lilla Svalan att jag bakat ugnspannkaka som plättar och få henne att förbarma sig över det misslyckade baket.
För övrigt var de märkligt nog ganska goda.
När jag bakar igen i morgon ska jag…
A. …inte koka upp vattnet innan jag rör ner mjölet…
B. …sikta ner mjölet för att undvika klumpar…
C. …våga vispa med elvispen (bäst jag frågar den erfarna petit-choubakerskan mamma först bara)…
D. …göra två plåtar med mindre bakelser än bara en med stora…
E. …inte ta ut dem förrän de är mörkbruna…

När jag kommer hem ska jag baka petit-choux.

Jag hoppas det är lättare att baka dem än att stava dem.

Det är i alla fall behändiga små fluffbollar som man kan fylla med lite allt möjligt, sött, salt eller bara gott.
Det fina i kråksången är att de är naturligt sockerfria.

Tänk vad mycket mer man hinner om man bara lär sig att prioritera bort lite saker i livet.
Sova till exempel.

Klockan är tjugo i ett på natten och jag står i köket och bakar bullar.
Jag känner mig lycklig – och en aning manisk.

I dag har det stått bullbak på schemat. Två satser har jag orkat med. Näst sista plåten står i ugnen nu.

Mina bullar är med förlov sagt de godaste jag någonsin ätit. Eget skryt luktar illa, men mina bullar luktar och smakar fantastiskt gott!

Det finns fyra viktiga komponenter att ta hänsyn till om man vill lyckas med bullarna.
För det första är det viktigt att arbeta degen väl. Jag kör den i assistenten en extra stund för att skapa spänst och struktur. Det gör degen betydligt mer samarbetsvillig när det är dags att kavla.

För det andra ska man kavla ut degen så tunt det bara går. Jag brukar göra en rektangel som är smal och ungefär 80 cm lång. När jag rullar ihop den för att skära bullar rullar jag från ena kortsidan. Det ger en bulle med många lager och man slipper det här med att äta sig igenom en massa meningslös deg innan man kommer till det göttaste i mitten.

För det tredje är det viktigt att brascha på med så mycket godsaker som möjligt i fyllningen. I mitt ursprungliga recept står det att man ska bre degarna med 4 msk margarin blandat med lite socker. Jag gör en röra av 160 g margarin, 1 dl socker och tre tsk vaniljsocker. Dessutom river jag mellan 50 och 100 g mandelmassa över varje degark innan jag rullar samman dem.

För det fjärde måste man passa jästiden noga. Under första jäsningen är det inte så kvistigt. Då ska man ju ändå knåda ur luften ur degen, men vid andra jäsningen, när bullarna står nakna på plåten, då är det viktigt att inte överjäsa. Det får inte heller bli för kort tid för då blir bullarna små och hårda. Jag klockar varje plåt för sig och går och puttar på dem lite emellanåt ör att se till att de sköter sig.

Nu vet ni allt som är värt att veta om bullbakandets sköna konst. Jag ska vänta på att bullarna svalnar innan jag härbergerar dem i frysen som snart är full av muffins, kakor och… bullar.

Håller på att hälla av min flädersaft och är redan sugen på att koka en omgång till. Om det inte vore för att frysen är full skulle jag plocka klasar och spara till hösten och vintern.

Det luktar ljuvligt i hela huset och det smakar lika gott som det luktar. Flädersaft och svarta vinbärssaft hör helt klart till saftvärldens höjdare. Undrars om man skulle kunna kombinera dem båda?

Det är faktiskt inte bara det att resultatet brukar bli gott, det är också väldigt tillfredsställande att safta. När jag saftar, syltar och bakar känner jag mig som en riktig husmor, lite mer kvinna helt enkelt.

Jag bakar och bakar.

I går kväll var det finska pinnar (eller pinska finnar som Guldgossen tack och lov säger) och i kväll bidde det skurna chokladkakor.

I dag har jag cyklat också så jag har utan dåligt samvete norpat av chokladkakeändarna.

Det har hunnit bli tre satser chokladmuffins och en sats flädersaft i dag. Nu ska jag bara baka lite björnbärsmuffins (snacka om att ha fastnat i muffinsträsket) så får jag vara nöjd med dagens gärningar sedan.

Tjoho!

På väg till jobbet i dag så jag att flädern börjat blomma. Stora släta vita blomstertallrikar som bara väntar på att jag ska komma och knipsa dem för att koka saft.

Men vad var det man skulle ha i saften mer än just fläder? Socker såklart, och vatten och citroner. Men hur många citroner och är det citronsyra eller det där andra medlet jag brukar röra i, natriumbenosat eller vad det heter?

Jag har för mig att jag har ett recept sparat någonstans i bloggen. Synd att det inte finns någon sökfunktion. Funkar det att googla tro?

Gårdagens middag:

Färsk pasta
Pesto alla Genovese
Knaperstekta små baconbitar
Ångkogt färsk grön sparris
Rejält med riven parmesanost av hög kvalisort.

I kväll har jag bakat mjölkfria hallongrottor. 80 st. Eller 79 för att vara exakt. Fast nu har jag ätit upp en så nu är det 78 kvar.

I kväll har jag bakat 78 hallongrottor.

Mums vilken god middag jag slängde ihop idag. Lite falukorv, några morötter, en gul lök, två burkar krossade tomater, färsk ingefära och så salt och peppar på det. Enkelt men väldigt gott.

När man har ätit väldigt gott vill man väldigt gärna ha…

GLASS!

När jag nu varit glassugen hela dagen tycker jag att det inte är mer än rätt att jag äter en mini Daimstrut till efterrätt.
Guldgossen var dessutom helt med på noterna och tyckte absolut att jag var värd det, för då fick ju han också en glass.

I dag har jag börjat få ont i halsen. Sådär ont i halsen som man har när man liksom bara har ont i halsen… och inte är förkyld eller sjuk för övrigt.

Glass är väldigt bra när man har ont i halsen, eller hur?

Jag har ätit en rejäl lunch med ris och köttfärssås, paprika, gurka och tomater. Jag är mätt och nöjd men…

…nu vill min tunga ha glass!

I kväll har jag gjort sushi tillsammans med min mamma och Falunsystern.

Det är lite pilligt att göra sushi.
Först ska man koka specialris med vinäger. Sedan ska man spänta upp en massa ingredienser. Och sedan ska man kleta riset på noriblad, rulla in fyllningen och limma igen med en sträng wasabi. Riset fastnar överallt, inte bara på noribladet. För att få det hela någorlunda hanterbart låter man skeden stå i ett glas kallt vatten och doppar skeden emellanåt.

Wasabi är en annorlunda kryddpasta. Den är stark som pepparrot men styrkan sprider sig inte i munnen eller klibbar kvar på tungan. Den sticker till precis där den landar, stiger sedan rakt upp i hjärnan, tar vägen ut genom näsan – och är borta.

Min mamma råkade lägga en extrastor hög med wasabi i hörnet på ett tångblad och strök ut det med fingret. Reflexmässigt slickade hon sedan av fingret – och drack raskt upp glaset med risvattnet för att släcka wasabielden som härjade i näsan.

Så roligt har jag inte haft på flera dar.

Det känns nästan som om jag liksom bunkrar upp med lite blogginlägg så här inför påsken. Det är ju inte säkert att jag hinner blogga något när jag ska umgås med släkt och vänner i solskenet hela helgen.

Innan jag stänger ner datorn och går och gör lite vettigheter i stället, vill jag bara berätta om en så fantastiskt god maträtt jag fick till i eftermiddags.

När jag kom hem från jobbet kikade jag in i kylskåpet på jakt efter något ätbart. Det enda jag hittade var en halv burk utgången creme fraiche och tre broccolistånd.
Men har man som jag suttit klistrad framför Sveriges Mästerkock de senaste veckorna och dessutom varit snabbare än Carina Brydling när hon komponerade måltider utifrån folks kylskåp i Mix Megapol, så är väl inte brist på ingredienser ett hinder.

Jag kokade all broccolin i välsaltat vatten tills de var helmjuka. Sedan elvispade jag dem till en fluffig puré tillsammans med en matsked flytande margarin (smör hade varit godare men man tager ju vad man haver), rikligt med salt, den utgångna creme fraichen och rejält med vitpeppar.

Hepp – så blev det ett riktigt gott fisktillbehör.
Att jag inte hade någon fisk utan åt upp all purén rakt av behöver vi inte bry oss om.

Jag tror inte Förundersökningsledaren vet om att jag tävlar med honom i köket. Det kanske är tur, tänk om vi alltid skulle få panerade skinksnitzlar.

I dag hjälptes vi i alla fall åt. Förundersökningsledaren och lilla Svalan bestämde sig för lasagne i går kväll (wow vilken framförhållning) och när Förundersökningsledaren kom hem från sin löparrunda rev han genast av sig de svettiga kläderna och började steka köttfärs.

Jag har förevigat den nakne kocken men jag lovar att INTE visa upp bilderna här (eller någon annanstans heller för den delen).
Några brännskador senare (det var inte så farligt, bara ett lår (han har ju ändå två) och en navel (och vad ska man med den till)) stod lasagnen i ugnen…

…och nu har vi ätit middag (gott) och jag är jättetrött. Men jag måste röja i köket innan jag kan djupdyka i soffan.

Det känns lite orättvist.

I går kväll var jag inte hemma. Jag tillbringade kvällen med att sätta i halsen, få andnings- och hjärtstopp och ligga i EU-anpassat framstupa sidoläge.
Under tiden lagade Förundersökningsledaren middag till sig själv och barnen. I brist på tid och, får man förmoda, fantasi – stektes det skinksnitzlar, micrades strips och vispades en pulverbea.

Barnen jublade över dessa kulinariska läckerheter.
Det var till och med såpass att lilla Svalan låg vaken för att berätta för mig om sina gastronomiska upplevelser tills jag kom hem sent på kvällen.

Själv får jag inte mer än mina egna glada tillrop när jag lagar “riktig” mat.

När lilla Svalan vaknat i morses och hällt i sig sin morgonyoghurt rapade hon okvinnligt. I stället för att “usch och fy”a sig så smakade hon på rapen och konstaterade förnöjt:
-Det smakar bearnaise… från i går!

I går kväll gav jag mig själv stående ovationer för den fantastiska maten jag lagat. När ingen annan i familjen hissade mig tyckte jag att det var på sin plats att jag gjorde det själv.

Jag slängde in några torskryggar i ugnen tillsammans med smör, färskpressad citronsaft och lite ströbröd. Jag kokade potatis och så gjorde jag den godaste sås jag någonsin smakat.

Det här med recept i matlagningen ligger inte riktigt för mig. Jag har en förmåga att antingen ändra lite på eget bevåg eller hitta på något på frihand.

I går hällde jag upp en förpackning vispgrädde i en kastrull och kokade på den tillsammans med en näve dill och en halv tsk salt. När det kokat ett tag och inte reducerade så som jag förväntat mig redde jag av med en matsked ljus Maizena Redning.
Så enkelt – och så enormt gott!

I kväll har vi haft gäster. Förundersökningsledarens föräldrar samt syster med familj har hälsat på. Vi har suttit och tjôtat, spelat lite spel och ätit mat.

Förundersökningsledaren bestämde med ledning av det vackra vårvädret, att det var hög tid för årets första grill. Och jag bestämde med ledning av de råvaror jag hittade på Willys att det skulle bli en trerätters middag i all enkelhet.

Till förrätt serverades skinkinlindad lättkokt primörsparris med olivolja och flingsalt kompletterat med en bit vällagrad parmesan och ett kronärtskockshjärta.

Som huvudrätt dukades upp en mindre grillbuffé med allroundmarinerad kyckling och rödvinsmarinerad fläskytterfilé. Förundersökningledaren agerade grillmästare med full koll på innertemperaturen och kycklingen var fantastiskt god men även filén blev mästerlig – svagt rosa, saftig och fin.
Till köttet hade jag drygat ut köpt potatissallad med extra äpple och kokt potatis.
Tillbehören var också förunderligt goda små trädgårdstomater, gurka, sallad, fetaost i oljemarinad, grillad paprika och oliver. Jag hade också gjort en tomat- och rödlöksröra som blev riktigt lyckad.

Efterrätt kan man gärna lyxa till det med på lördagar och jag gjorde det lätt för mig genom att lägga en väl avrunnen persikohalva på ett ark smördeg, vika till lite och skjutsa in i ugnen. När “bakelsen” svällt upp och fått lite färg får den svalna en stund innan man pudrar över florsocker och serverar med en god vaniljglass.

Här är receptet på tomat- och rödlöksröran:
Finhacka en stor tomat med mycket smak. Ca 150 gram.
Finhacka en medelstor rödlök. Ca 60 gram.
Häll över 4 tsk olivolja, ½ tsk socker, 1½ tsk vinäger, ½ tsk salt och 2 tsk grenadin.
Blanda noga och låt stå i rumstemperatur minst en timma för att gotta till sig.

I går började jag baka mina 40-årskalaskakor. Lilla Svalan hjälpte till lite grann. Hon hade utlovat mer hjälp men körde i brôt med cykeln precis innan jag började baka så hon softade mest i en fåtölj framför brasan med värkande knän och nästan skrapade handflator.

Jag bakade kolakakor. De blev inte alls sådär segt goda som de brukar, utan snarare spröda och krispiga. En helt annan upplevelse alltså, men inte sämre.

Jag har fått för mig att jag ska baka 40 sorter till mitt 40-årskalas. Om jag lever upp till min målsättning är osäkert, men det är ju alltid bra att ha ett mål.

Lilla Svalan råkade öppna en makrillburk för mycket till lunch (det är inte alltid de kulinariska läckerheterna sammanfaller med helgen hemma hos familjen Zäta). Lilla Svalan blev lite deppig över sitt tilltag men Förundersökningsledaren tröstade med orden:
-Äh, det gör inget! Den kan jag ta på min smörgåsmacka senare.

Nu har jag fotat ringarna till 3333-tävlingen, men jag hinner inte lägga upp bilderna riktigt ännu.

Först är det dags för lite matlagning. Tomatkoket ska passeras genom en sil. Lök och morot ska hackas, rivas och fräsas. Köttfärs ska stekas, pasta kokas och har jag tur står maten på bordet om en halvtimma.

Nu står två burkar krossade tomater och lågtemperatursputtrar i en kastrull på spisen tillsammans med en aning socker, salt och en klyfta vitlök. I dag ska jag lura i barnen nyttigheter utan att de märker det.
Nästa steg blir att riva morötter och finhacka lök och smyga ner i köttfärssåsen.

I kväll har jag bakat semlor. Jag testade Viktväktarnas recept och själva bullarna blev riktigt bra. Sedan tyckte jag att de hade i på tok för lite mandelmassa så där frifräste jag lite. Men jag höll mig i alla fall till mellangrädden.

Det kommer jag aldrig göra om. Påminn mig om att ställa tillbaka paketet i hyllan om jag någonsin får för mig att köpa mellangrädde i stället för riktig vispgrädde igen.
Jag använde Keldas Visp med bara 20 % fetthalt. Vilket bottennapp! Det är tusen gånger bättre att köra med den äkta varan och i stället ta lite mindre.

Mellangrädden smakade uppvispad äggvita med en tydlig bismak av soja.
Kombinera det med en för övrigt läcker semla och du inser snabbt vad onödigt det var!

Vilken tur att jobbet bjöd på riktiga semlor tidigare under dagen.

Lilla Svalan har pratat om bakning ett tag. Hon vill så gärna baka, och helst efter eget recept.
I går kväll gav jag med mig och lät henne hållas, efter vissa restriktioner (fråga innan du tar något dyrt). Och så gav jag henne samma förhållningsorder som min mor gav mig när jag var liten och ville hitta på ett eget recept. “Du måste smaka på det du bakat!”

Jag minns så väl glädjen och euforin. Nu skulle det minsann skapas storverk. Tänk om jag kom på världens bästa recept. Något som ingen annan tänkt på. Något som skulle sätta mitt namn i historieböckerna, eller åtminstone i kakböckerna, eller… kanske i alla fall i den där lilla blå, vältummade pärmen där mamma förvarade alla sina bästa recept.

Efter nogsamt övervägande blandade jag så havregryn, socker, salt och… ketchup (snacka om innovationer) och klickade ut små kakor på en plåt som gräddades i 175 graders ugn.

Jag kan ju säga att evolutionen har tagit mänskligheten framåt.
Lilla Svalan gjorde en smet av mjölk, ägg, en aning salt, socker, vetemjöl, kakao, vaniljsocker och bakpulver. Hon hällde upp smeten i fyra ugnsfasta formar och ställde in dem i ugnen på 200 grader. Det som var kvar av smeten delade hon och Guldgossen på med en så belåten min att jag nästan blev avundsjuk.

Sedan började äventyren i ugnen.
Först hände ingenting, sedan ingenting och sedan fortfarande ingenting.
Men så stelnade ytan på kakorna och började svälla upp som en liten kulle. Kullen växte sig högre och högre tills det liknade ett berg och plötsligt vällde det fram lava ur topppen på berget. Eller ja, kaksmet var det naturligtvis men det kunde lika gärna varit lava.

Lilla Svalan döpte snabbt sina kreationer till “Lilla Svalans vulkanbakelser” och dukade fram fat, skedar och glas för att vi alla skulle få en skön fikastund som avslutning på dagen.
Tyvärr var vulkanbakelserna i det närmaste oätliga. När lavan stelnat förvandlades den helt oväntat till gummi och lilla Svalan hade använt för lite socker för att den skulle kunna passera som smågodis.

Lilla Svalan var inte ledsen över resultatet.
-Vi har i alla fall haft trevligt! konstaterade hon sanningsenligt efter att vi skrattande försökt pilla i oss lite av den nya kakan.

Och den var tusen gånger godare än mina havre- och ketchupkakor som jag själv hittade på en gång för över 30 år sedan.

Gårdagskvällens middag blev lyckad sånär som på laxen. Eftersom jag (inte helt oväntat) hamnade i tidsnöd så hoppade jag över momentet med att låta spenaten rinna av på hushållspapper. Följdaktligen blev hela smördegspaketet för blött och det var inte så kul. Dessutom tyckte jag det var lite småläskigt när laxen var bara sådär perfekt klar. Den var jättegod och mjäll och nästan smälte i munnen men jag hade tyckt det var mindre slemmigt om den fått gå en liten stund till. Ovansidan av smördegen hann inte heller få färg för jag sänkte från 175 till 110 grader alldeles för tidigt. När jag gör den här rätten nästa gång ämnar jag starta med 200 grader och sedan sänka till 75 när anrättningen fått färg. Förhoppningsvis blir det bättre.

Pilaffriset blev dock en smaksuccé i alla fall i min egen mun. Det måste jag prova fler gånger. Man kan ju variera sig genom att smaksätta med annat än bladpersilja och krasse. Det finns andra gröna örter och man kan prova till exempel saffran.

Nu har jag filurat lite och kommit fram till hur jag ska tillreda kvällens middag.
Vi får gäster från norr. Personer som vi ofta gästat och ibland oanmälda. Nu känns det lite som pay-back-time och jag vill anstränga mig lite extra för att bjuda på något gott.

Alltså blir det smördegsinbakad lax, igen. Att jag ätit det varje dag sedan i tisdags (och till lunch idag) ser jag inte som något hinder. Det är en enkel och fantastiskt god maträtt. Med lite tillbehör tror jag att det kan bli riktigt bra.

Så här har jag tänkt:

Jag hälsar gästerna välkomna med ett litet glas apelsinjuice spetsat med grenadin (det är bara smak och färg, inget starkt) och med några frusna tärningar mangobitar som förhoppningsvis vill flyta på toppen. Har jag inte mango i frysen får jag ta vanlig is.

Tillagningen av smördegslaxen går till så att jag börjar med att fräsa en halv gul lök (strimlad) i lite olivolja och tillsätter raskt bladspenat (ungefär en påse). Jag kryddar med örtsalt och lägger över spenateriet på hushållspapper för att det ska få rinna av och inte blöta upp smördegen i onödan.

Ett stycke smördegsark lägges på en plåt. Jag bryr mig inte om att kavla ut den. Det är gott med lite extra tjockt tycker jag.
Jag ”smörar” smördegen med en halv liten burk färskost (gräslökssmak).

Nu ska spenaten på smördegen, som en lagom bred sträng i mitten helt enkelt. Jag lägger på hälften.
På spenaten lägger jag laxen. Jag har varit hos fiskhandlaren och köpt färsk lax för 179 kr/kg. Då fick jag en fin benfri bit som den vänlige lille fiskkillen även skinnade av åt mig. Jag inbillar mig att det kommer bli ännu godare med färsk lax.
Laxen saltas lite lätt, citronpeppras rätt kraftigt och i ett recept jag hittat står det även att man ska sockra. Jag har dock konsulterat Kockkollegan och fått veta att det är onödig smakbrytning i ett smördegspaket.
Och så på med resten av spenaten.

När paketet vikits ihop, äggpenslats och sesamfröats så ska det skjuts in i ugnen. Av Kockkollegan har jag lärt mig (efter förra försökets lite misslyckade temperaturresultat) att jag ska börja brascha på med 175 grader och sedan sänka till 110 efter bara en liten stund. När termometern visar att fisken börjar närma sig 46 grader ska jag sänka ytterligare till 50 grader och låta innertemperaturen sakta närma sig det perfekta 50-strecket.

Till laxen ska det serveras ett pilaffris.
Det är inte alls så avancerat som det lät när mina öron fick höra det första gången. I och för sig har jag aldrig tillagat det tidigare, så jag kanske inte ska ropa hej, men det verkar i alla fall ganska enkelt.

Först finhackar jag den lökhalvan som är kvar efter spenatfräset. Jag steker på den i lite olja tillsammans med riset och häller på en grönsaksbuljong för riset att koka i. När riset är klart hackar jag i rejält med bladpersilja, lite gräslök och en aning krasse.

Naturligtvis måste vi ha sås också. Ingen god middag utan sås!
Enklast möjliga och väldigt gott till lax är romsås. Bara att blanda creme fraish med en klick valfri röd rom. Jag kommer piffa till det med en aning krasse för sting och en liten dutt dijonsenap för värme.

När anrättningen serveras kommer tallrikarna prydas av några oskalade räkor som just nu ligger på tining hemma i kylen.
Jag ska skära ihop en fullmatad sallad också, för det tycker jag är lyxigt. Jag tänkte ha i machésallad som är min favorit med sin nötiga smak, tomater, gul och röd paprika, lite avokado, gurka, rädisor, fetaost och vattenmelon.

För att barnen ska vara glada och nöjda så steker vi fiskpinnar och kokar pasta till dem. Det är inte kul att lägga ner tid på god mat för att sedan ägna måltiden åt att tjata på barnen.

När vi låtit maten sjunka plockar jag fram en fruktsallad med honungsmelon, päron, äpple, apelsin och banan. Serverat med lite vaniljvisp eller kanske glass. Eller varför inte både och.

Sådär ja! Nu är middagen planerad. Det ska bli spännande att se om det blir så bra i verkligheten som det redan är i min fantasi. Ofta finns ett litet glapp mellan fantasi och verklighet som jag inte blir medveten om förrän det liksom är försent.

Jag har funnit den bästa, godaste, mest fulländade chokladen – alla kategorier.

Det har varit nötfärsbiffar, stenhällspizza, fruktsallad och smördegsinbakad lax. Ja, jag känner verkligen hur kocken i mig fått blomma ut de sista dagarna.

I kväll tog det dock stopp. Tiden, inspirationen och fantasin försvann tillsammans med dagens stress och kvar står jag i köket med två kokta ägg i min hand.

Men de är i alla fall ångkokta (Förundersökningsledaren har exprimenterat igen och funnit ut den exakta tiden för det perfekta ångkokta ägget) och jag ska fiffa upp dem med lite kaviar och smör. Och kanske, kanske kommer jag gå loss med majonästuben.

Wow vilken fantastiskt god mat jag lagade till middag i dag. Smördegsinbakad lax med spenat och färskost.

Jag tänkte ut receptet när jag handlade i söndags. Ingredienserna är enklast möjliga och tillredningen också. Enda utmaningen ligger i att inte “knulla” fisken.

Så här gjorde jag:
Jag rullade ut en platta smördeg på ett bakplåtspapper och pickade plattan med en gaffel för att undvik luftbubblor.
Sedan bredde jag ut knappt en halv liten ask färskost med gräslökssmak.
Jag fräste på en halv påse bladspenat i lite olja och saltade med örtsalt.
Mitt på smördegen la jag en sträng spenat och ovanpå den tre laxfiléer. Jag nöjde mig med att krydda med citronpeppar innan jag vek ihop rullen och klämde till ändarna så att inget gott skulle läcka ut i ugnen.

Förmodligen blir det bäst om man penslar anrättningen med ägg men jag nöjde mig med vatten innan jag strödde över sesamfrön.

Sedan kommer det där svåra momentet med att inte köra fisken för länge i ugnen. Jag hade satt ugnen på 200 grader men jag tror att man kan ha det lite varmare för att få lagom färg på smördegen utan att fisken blir överkokt. Det bästa är att mäta temperaturen i den tjockaste laxbiten och ta ut plåten när temperaturen är uppe i 50 grader. Kanske kan man ta ut den lite tidigare eftersom laxen förmodligen ökar något i temp även utanför ugnen, men sånt där kan jag egentligen inte.

Äta är jag dock bra på och det gjorde jag med glädje för det blev riktigt gott. Förundersökningsledaren beklagade sig lite över “det där gröna” men för övrigt tyckte han också att det var njutbart.

I dag blir det sallad för hela slanten. Fruktsallad på fikarasterna och ägg- och mozarellasallad till lunch.

Men till middag ska jag laga smördegsinbakad lax. Jag har till och med gått så långt i min utveckling som vuxen, ansvarstagande kvinna att jag förberett genom att köpa hem smördeg och ta upp lax för tining.

Vad det är gott med fruktsallad! Helt fantastiskt gott! Verkligen!
Och lite konstigt – att en banan, en apelsin och ett äpple tillsammans kan blir så mycket godare än en banan, en apelsin och ett äpple var för sig.

Nu har jag stekt biffar av två kilo köttfärs. Det tog en stund men de blev väldigt stora, fina och goda!

Nästa projekt blir hemmagjorda pizzor.

Jag steker pannkakor. Trots att lilla Svalan inte är hemma.
Hon har tingat in en övernattning hos en klasskompis och återfås nog inte förrän sent i morgon eftermiddag.

Varför steker jag då pannkakor kan man fråga sig?
Jo, det är för att jag också gillar pannkakor. Det är inte bara lilla Svalan som är ett pannkaksfreak i den här familjen. Guldgossen som också ska få smaka, tillhör inte de totalbegaistrades skara men några stycken ska jag nog lyckas muta i honom.

Dessutom har vi smet över sedan i går kväll. Och trots mitt fagra tal så är det den verkliga anledningen till att det serveras pannkaka som fredagsmiddag i Casa Zäta i kväll.

I kväll ballade jag ur. Hittade en chipspåse i godisskåpet (vad hade jag där att göra?) och åt upp alldeles för mycket. Nu mår jag dåligt i samvetet.

Nu har jag precis bakat bröd och ska strax gå och lägga mig.

Det tar ungefär tre minuter att baka bröd när man gör det på det gamla hederliga sättet. Det vill säga – fyller bakmaskinen med några få ingredienser och ställer in timern så att brödet är klart lagom till frukosten.

Vi köpte vår bakmaskin någon gång i mitten på 90-talet. I början bakade vi nästan allt bröd i den. Gott och billigt.
Sedan började vi blanda ut bakmaskinsbrödet med köpebröd och efter ett tag ställde vi undan bakmaskinen och nöjde oss med att köpa bröd. Bara några gånger i bland kom maskinen till heders.

Nu har min kära bakmaskin upplevt en renässans och det händer titt som tätt att jag laddar den på kvällen för att väckas till doften av nybakat bröd. Och när brödet är en dag gammalt så går det utmärkt att rosta i vår nya brödrost vi fick i julklapp. Den kan nämligen ta lite större skivor och är helt perfekt för hembakat bröd.