Zäta

Jag köpte fyra nya nagellack när vi var i Italien i helgen. Det är svårt att låta bli när man kommer till en så bra butik som Kiko, där allt är billigt (1,98 euro för nagellacken) och överskådligt.

I går kväll, efter att jag sått gurka, prydnadspumpa, mattram och aster, unnade jag mig en stund framför TV:n med nagellacksflaskorna på bordet framför mig.
Men vilken färg skulle jag välja?

Jag provade allihop!

I går kväll var jag på Mary Kay-party hos en god vän.

När jag kom hem bivaxad, lightpeelad, återfuktad, silikonifylld, foundationad, rougead och maskarad mötte jag lite olika reaktioner.

Förundersökningsledaren: Varför är grejerna så dyra? Du ser ju precis ut som vanligt.
Guldgossen: Vad du har sminkat dig! Du ser ju onormal ut. Det där var inget vidare!
Lilla Svalan: Åh, vad fin du är. Får jag känna? Wow, vilken len hud du fått!

I går eftermiddag var lilla Svalan och jag “modeller
för en dag”. Göteborgsbaserade Model Lab hade fått tips om mitt namn av en väninna och ringde upp mig i början av veckan för att höra om jag var sugen på att bli sminkad och fotad av proffs. Allt var gratis och enda haken var att bilderna kostar mycket pengar om man vill köpa dem. Men inget köptvång försäkrade mig den trevliga tösen som ringde upp.

I går förmiddags stod jag framför spegeln och provade olika kläder.
Viktor stod bredvid och vek tvätt. När jag nöjd betraktade resultatet i
min variant av “den lilla svarta” kommenterade Viktor:
-Du ser ut som en städtant.
Och han hade rätt. Jag såg precis ut som en av de prydliga städerskorna på hotellet i Kos där vi var för några veckor sedan. Enda skillnaden var att jag var svartklädd medan de bar bruna “uniformer”.
Eftersom tösen i telefonen sagt att vi själva skulle ta med oss kläder och asseccoarer packade jag, bredvid den lilla svarta, även ned två par örhängen, några halsband, armband och ringar, min snälla svarta kurviga kofta, en vågad svart omlottskjorta och en roströd tröja med vid polokrage.

Lilla Svalan tog med ett par jeans, ett par tights, ett vitt linne, en svart tröja, en guldtröja och en gulhatt som hon just fått av sin Skövdekompis.

Vi fick en en riktigt rolig tjejeftermiddag-kväll.
Jag är
dock inte odelat positiv till Model Labs arbete.
Fotografen (ung
trevlig flicka som gav precisa dirigeringar om hur vi skulle stå och som
dessutom både var snabb och tog mycket bra foton) var vi mycket nöjda
med och killen som visade oss fotona, förklarade prislistan och sedan
inte gjorde minsta lilla försök att sälja på oss några bilder eller ens sa något i stil med:
-Men den där bilder är du ju jättefin på! tyckte jag
också var proffsig och sympatisk.

Däremot blev jag missnöjd med
sminkningen.
Även om jag inte sminkar mej alls ofta tror jag nog jag
skulle gjort det bättre själv. Det var bara standardformulär 1A med
foundation, puder, rouge, tre ögonskuggor, fyllda ögonbryn, kajal under
ögat och maskara på fransarna. Och inga sminktips som utlovat. Jag
försökte få igång henne lite med att säga att jag själv nästan alltid
lägger en riktigt ljus skugga längst in i ögonvrån eftersom jag har tätt
sittande ögon men hon kommenterade bara med:
-Ja, det är kanske inte så
dumt.

Bilderna blev fantastiskt bra.
Vi satt länge efteråt och gick igenom de 131 korten. Vi rensade bort några stycken där jag antingen blundade, lilla Svalan gjorde en konstig min eller jag såg för tjock ut, men på det stora hela så var nästan varenda kort ett idolfoto som jag gärna skulle sett i förstoring på väggen.

Men så var det ju det här med pengarna.
En singelbild kostade 550 kr. En gruppbild (på både mig och lilla Svalan) kostade 900 kr. 10 valfria bilder kostade 3700 kr och ville vi ha alla 131 bilderna skulle det kosta 4200 kr.

Det var fantastiskt lockande att köpa alla bilder. Lilla Svalan och jag försökte rättfärdiga ett köp med att vi ju kunde ge varandra det i julklapp, men argumentet höll inte riktigt.
Så reducerade vi det hela till att köpa en bild på oss var och en på oss tillsammans. Det skulle kosta 2000 kr. Även om jag förstår att all personal och utrustning Model Lab lagt ner på eftermiddagen enkelt betingar sådana priser så är det ändå mycket pengar för mig som individ.
Så vi tänkte om och kom fram till att vi kanske kunde köpa en enda bild, på oss tillsammans.
Och sen tänkte jag om igen och försökte besinna mig. Förundersökningsledaren är ju en duktig fotograf, och jag en duktig sminkös (harkel, harkel) och med ett vitt lakan som bakgrund och svarvita kort så borde vi ju kunna åstadkomma något liknande hemma.

Det slutade med att jag köpte ett enda foto på lilla Svalan.
Och det fotot får ni se någon annan gång.

Huvva, vilket väder vi har. Det regnar och åskar.

När jag stod vid macken och tankade bilen kom en tant förbi med en plastpåse på huvudet. Det såg rätt kul ut.
Själv har jag varit ute och gått en sväng i regnet som lockat fram mina lockar.
Bra mycket snyggare än en plastpåse!

En kille på jobbet har börjat framföra åsikten att jag bör klippa mig igen. Han gillade min förra, korta frisyr. Den som Falunsystern så förtjänstfullt trollade fram förra påsken.

I onsdags kväll träffade jag Falunsystern och framförde önskan om en liten klippning.
Då fick Förundersökningsledaren mål i mun. (Inte för att han inte har det annars också…) Det vore ytterst behjärtansvärt om jag undvek att se likadan ut som sist det begav sig. Han hade verkligen vantrivts med den frisyren. Jag såg så annorlunda, och kanske till och med… inte klok ut. Själv trivdes jag ypperligt med det korta, och mödernet hade inte heller något att invända.

I går kväll plockade Falunsystern fram saxen. Och eftersom Förundersökningsledaren är den som som ser mig mest (näst efter mina arbetskamrater, men även om jag tycker om dem så älskar jag dem inte på samma sätt som jag gör med Förundersökningsledaren) så gick vi på hans linje.
Nu är håret cirka fyra-fem centimeter kortare. Jag är inte ens säker på att mina arbetskamrater kommer märka någon skillnad.

Jag börjar se trött och glåmig ut, blek och tärd. (Nej, inte tärd. Sen jag slutade viktväkta har jag gått upp lite grann.)

I morses hittade jag en färgad hudkräm från Ldb i badrumsskåpet. Baksidan angav att det rörde sig om en helt vanlig dagkräm med bara en lätt anstrykning av brunt.

I kväll ska jag simma. Jag kommer ligga som ett streck i vattnet. Ett brunt streck.

Påminn mig om att fråga mina arbetskamrater om jag bara se konstig ut, eller väldigt konstig.

Måndag morgon.

Jag sitter på jobbet i mina nya ljusblå jeans och min nya roströda tröja. Tröjan har några invävda glittertrådar och jag funderar på om jag mest liknar en julgranskula. Men den är varm och gosig och jag får lust att krama mig själv.
Halsmynningen är en riktigt vid polo som man kan slänga bakåt, eller framåt, eller dra ut över axlarna, eller göra en luva av.

I dag händer ingenting speciellt. Jag behöver handla på vägen hem men det är nog allt.

Jag shoppade själv i Skövde! Sug på den meningen. Mycket sköna “sch”.

Jag hamnade på Elins Esplanad och gick in i varenda klädbutik och provade varenda plagg jag hittade på reagalgarna.
När jag var klar hade jag köpt ett par ljusa jeans (99 kr), en rosa tröja (75 kr) och en roströd dito (99 kr). Dessutom hittade jag hårmascara till lilla Svalan och en ögonskugga till oss var (lila till mig, sjögrön till lilla Svalan). Det märkliga var att jag bara handlade på Lindex trots att jag besökte både H&M, Kappahl, Gina Tricot, Cassels, Cubus och MQ.

Så här dagen efter är jag mycket nöjd med mina köp. Jag har haft den rosa tröjan och jeansen i kyrkan på förmiddagen. Tillsammans med strasskorsörhängena jag köpte på Glitter på centralstationen i Stockholm i onsdags, och en stram tofs, så ser jag riktigt bra ut.

Jag måste erkänna – jag har blivit påverkad av reklamen!

I söndags var vi inne en sväng på ICA för att köpa ett lysrör. I början av butiken finns en avdelning med skönhetsprodukter (eller smink som jag brukar kalla det). Det slog mig då att jag behöver en ny mascara. Utan att tveka gick jag och plockade till mig ett litet lila etui och det tog en halv sekund innan jag insåg att jag baserat mitt val på TV-reklamen.

Jag testade produkten redan i bilen på parkeringen, och jag blev nöjd. Mina korta små ögonfransar växte på ett nästan mirakulöst sätt och blev dubbelt så långa.
Men så heter också mascaran Max Factor Long lasting Volumizing effect Super extra strong hold Definition False lash effect Fusion Mascara.
Det vore ju nästan märkligt om den inte var bra…

Jag har shoppat kläder lite på sistone. Av olika anledningar har vi varit i Göteborg två gånger under bara den senaste tiden. Sist vi var där hittade jag ett par billiga jeans och en vanlig v-ringad svart tröja.

Och gången innan trillade jag som av en händelse över en underbar, lång, svart, volangig, figursnygg och mycket snäll kofta. I bästa modebloggarstil har jag poserat för Förundersökningsledarens kamera. Vänligen ha överseende med hur uppenbart jag drar in magen och putar med brösten, och läs bilderna med glimten i ögat.

Jag är riktigt glad över byxorna jag köpte i går. Jag har haft dem i kyrkan i dag. Ingen kommenterade mina nya kläder (mer än lilla Svalan som tyckte att jag var snygg) vilket bevisar att jag hittat kläder som passar mig och ser ut “som om jag alltid haft dem”.

Gladast är jag över storleken. Sist jag köpte byxor var det i storlek 50-52 men nu passade strl 44 perfekt!

För ett år sedan vägde jag 15 kilo mer än jag gör idag. Viktväktarkonceptet har hjälpt mig att gå ner i vikt. Jag har massor av onödiga kilon kvar som jag skulle vilja bli av med men det är de första kilona som sitter lösast och nu när de är väck går det trögt.

Jag är ändå relativt nöjd med min kropp nu, i alla fall vissa dagar, och i rätt belysning…
Jag är däremot inte nöjd med frisyren, även om den också blivit något lättare.

I går var jag i Kaffestugan lite drygt halva dagen. Det vackra vädret lockade och drog så direkt när jag kom hem kastade jag på mig ett par lortebyxor och gav mig ut i trädgården där resten av familjen redan tillbringat några solglada timmar.

Jag grävde ner två julrosor i surjordsrabatten och täckte den sedan med gräsklipp för att ge näring och bädda om den lite inför kallare dagar.
Jag klippte ner smultronplantorna, både röda och vita, för att förbereda dem inför vintervilan.
Jag drog upp alla Balsaminer som blommat så flitigt under sommaren och klippte sönder dem för att återföra näring till jorden de växt i.
Jag fyllde även det numera kala smultrontornet med gräsklipp och sedan kände jag mig ganska nöjd med dagens gärning.

Förundersökningsledaren kom ut och tittade på mig en sväng medan jag arbetade i mitt anletes svett. Håret hängde ner i ögonen på mig och plötsligt säger Förundersökningsledaren:
-Du kanske skulle fundera på lugg!

Jag tog min make på orden och funderade över natten, och i morse plockade jag fram nagelsaxen efter duschen och klippte till.
När jag just var klar kom Förundersökningsledaren in i badrummet och sa:
-Nu kom jag på vem du liknade i går, när det såg ut som om du hade lugg.
-Du sa inget om att jag liknade någon. Vem är det jag liknade då?
-Det är XX (en man i församlingen) som han såg ut när han var ung.
-Jaha! Nu har jag i alla fall klippt mig så nu är det för sent. Nu får du stå ut med att leva med XX några månader framöver.

I bilen på väg till kyrkan nästan grät lilla Svalan.
-Du ser inte klok ut. Du får inte lyssna på pappa när han föreslår att du ska klippa dig. Han kan ingenting om hår.

Nu har jag själv skärskådat mitt utseende sedan håret torkat och krullat till sig och faktum är att jag inte är särskilt lik gossen på bilden här ovan.
Jag är mer lik en av de här figurerna.
Konstigt förresten, han har ju inte ens lugg!

I går var familjen Zäta i Göteborg. Förundersökningsledaren fick köpa sin “Popcorn Hour” till TV:n, vi fick kika runt i svägerskans nya hus och blev dessutom bjudna på både lunch och eftermiddagskaffe, vi hälsade på hos en annan svägerska och grattade i efterskott på födelsedagen, och så var det ju det här med klädinköpen.

Redan i Lerum gjordes första stoppet. Där finns en välsorterad skobutik som blev en aning rikare efter vårt besök.
Guldgossen fick sig ett bra rejäla goretexskor som förhoppningsvis ska hålla hans fötter torra och varma under alla cykelturer från och till skolan i höst. De var dyra (850 kr) men funkar de som de ska kan det nog vara värt det. Att höra Guldgossens lyckliga suckar när han första gången stack ner fötterna i skorna var bara det värt några hundralappar.
-Åh, vilka sköna! utbrast han förtjust.

Till lilla Svalan köpte vi svarta snyggstövlar i “äkta syntet” som kassörskan uttryckte det. Och ett par rejält blå gummistövlar. Senare under dagen kompletterade vi hennes skoinköp med ett par vattentäta kängor från Stadium, att ha i skolan så nu har Göteborgs skoaffärer verkligen skott sig på oss.

I en klädaffär precis bredvid skoaffären i Lerum hittade vi termobyxor till lilla Svalan för 250 kr. Dessutom fann jag min sedan länge eftersökta svarta kofta. Jag har varit på jakt efter en snyggkofta med knäppning att kunna ha till byxor, klänningar och kjolar. Den här var väldigt rysch-och-pyschig och egentligen inte alls min stil men jag har läst i en modetidning att min kroppskonstitution (stor bak, markerad midja och stor byst – fast kanske uttryckt på ett lite snällare sätt) tarvar lager-på-lager med volanger och piff så jag bestämde mig för att prova den och det räckte med en enda blick i spegeln för att jag skulle falla pladask. Det är till och med tre stickade rosor på varje kragsida och det tycker jag är urbota löjligt, och ändå älskar jag den. 400 kr kostade den. Jag hoppas det är bra kvalitet trots det överkomliga priset, för jag har på känn att jag kommer använda den ganska mycket.

Guldgossen var ju den i störst behov av nya kläder och till honom införskaffades ett par jeans (250 kr), en snygg grårandig tröja (150 kr), en snygg blå t-shirt med tryck (99 kr) och en snygg orange (50 kr) plus tre enfärgade t-shirtar (svart, vit och blå) för totalt 99 kr.

Lilla Svalan hittade en vit top med tryck, korta volangärmar och riktigt bred mudd nertill. Eftersom hon inte behövde några fler kläder fick hon bekosta plagget själv och det gjorde hon gärna. Det kostade bara 75 kr och hon har burit det både i kyrkan och på en spontanfika hos goda vänner i dag.

När lilla Svalan såg sig i spegeln i morses, med sina nya svarta stövlar, den fina toppen och ett par gröna byxor utbrast hon förnöjt:
-Jag ser inte alls ut som nio. Mer som 17 år gammal.

Min pappa har alltid sagt att jag ser ut som sjutton. Ända sedan jag var femton år. Men om jag visar upp mig i den nya svarta koftan, kanske han ändrar sig…

När jag var på kickoff i huvudstaden härförleden, passade Förundersökningsledaren på att shoppa med barnen i Skövde. Följdaktligen var ingen av oss hemma när åskan kom på besök.

Åskan tog musten ur vår TV-dator (den vi spelar in och spelar upp program med, men även musik och bilder) och Förundersökningsledaren har sedan dess varit på jakt efter ett nytt alternativ. Jag har sagt att han får köpa vad han vill, bara det blir användarvänligt (läs frukompatibelt) och inte för dyrt.

I måndags kväll meddelade Förundersökningsledaren att han hittat en begagnad sak på Blocket.se och även ringt och reserverat den – i Göteborg!

Tänk vad bra att åskan förstörde vår dator. Nu måste vi åka till Göteborg inom kort. När vi ändå är där kan vi ju passa på att hälsa på svägerskan och spana in hennes nya hus. Och så kan vi ju handla lite…

Barnen behöver massa nya kläder. Jag gick igenom Guldgossens garderob i går kväll. Kvar blev tre par byxor och fyra t-shirtar, några tröjor och alldeles för få underkläder. Däremot kunde jag konstatera att han har tillräckligt med superunderställ och shorts.

I kväll är det lilla Svalans tur att få en garderobsrensning. Hon brås på sin mor och har svårt att göra av med saker. Jag är säker på att det kommer bli en lång kväll.
Men till helgen – då väntar Göteborg med ett överdåd av nya kläder!

Det är inte så farligt med lilla Svalan. Hon har fått min förkylning (Varsågod!) men det magonda är nästan över.

Fördelen med ett hemmavarande, ganska piggt barn, är att man kan få dem att hjälpa till med den tråkiga städningen.

-Vad kan jag använda för trasa mamma?
-Ta min den där gamla T-shirten med hål som ändå ska slängas. Men vänta, jag behöver nog klippa isär den först.

Jag slaktar en långärmad ribbstickad topp i en fram- och en bakdel och får två ärmar över.
-Kolla mamma! Det blev en bra mössa!

Har
på mig min snygga lila blus, som liksom stränar (väschötska för
sträcker) över bysten (och över bilringarna nedanför, men de ser jag
inte om jag bara tittar rakt ner och undviker speglar) på ett
fördelaktigt sätt.

Tyvärr har den krympt en aning i tvätten (jag snackar om blusen nu) och det där stränandet är inte fullt lika fördelaktigt som när blusen var ny.

Nu har jag sålt mitt hår.

Jag skickade det till en perukmakare i Göteborg och har inhystat 172 kr för besväret. Förhoppningsvis hamnar det så småningom på skulten på någon som inte har eget hår.

Om det inte vore för att jag
1) Saknar snygga kläder
2) Saknar känsla för vad som matchar
3) Saknar en läcker kropp

…så skulle jag göra om den här dagboksbloggen till en modeblogg.

Jag har nämligen upptäckt att jag tycker det är vansinnigt roligt att fota mig själv, helst så där lite snett uppifrån, med en liten suddig kompaktkamera, och med fåniga miner.

Kan man modeblogga utan att bry sig om det där med mode tror ni?
Här bär jag min älskade marinblå polotröja som jag köpt på torget för 50 kronor och cirka 10 år sedan. Den har inte ett stort hål under ärmen (för det har jag lagat).

Det här med att färgmatcha har aldrig riktigt varit min grej. Men i dag, när jag var på väg ut på en liten lunchpromenad i det svinkalla vårvädret, såg jag åtminstone själv hur fel jag var.

Jag bar:
svarta skor
jeansblå jeans
en tvärrandig (bara en sån sak) tröja i färgerna babyblått, brunt, vitt och mörkblått
en turkos scarf med silverprickar
en stickad lila basker

Jag lovar att bespara er synen. Inga foton i dag.

I fredags rök håret. Mina långa lockar föll för Falunsysterns sax trots kollegornas varningar på jobbet.
På lördagen färgade jag det också, i någon mahognynyans som först såg jättemörk ut, sedan för röd men som nu dämpat sig i en rätt lagom brun färg med bara dragning åt rött.

Kollegorna har inte kommenterat färgen men tycker att frisyren är fin. Jag är också nöjd. Jättenöjd faktiskt. Inte visste jag att min lilla lillasyster kunde klippa så bra.
Jag tror inte hon visste det heller, vilket borde oroat mig en aning.

Jag umgås ju med ganska långt skridna planer på att klippa av mig håret.
När jobbarkompisarna fick nys om det hela i dag så försökte de övertala mig att avstå. Jag tror inte de lyckades men vi får väl se efter påsk.

I morse försökte jag i alla fall föreviga det långa håret. Om det nu skulle vara så att det här är min sista dag i livet som långhårig.Det gick väl sådär.

Det är faktiskt väldigt svårt att ta kort på sig själv. Särskilt bakifrån.

Det blev en betydligt tydligare bild när jag fick Guldgossen som hjälp.

Så vad tycker ni nu då? Ska jag klippa av det eller inte?
Om det sker blir det kanske i morgon kväll.

I måndags utökade jag min sminkväska med följande lilla kitchattribut.

Jag valde dock en turkosblå färg.
Det är Viva La Divas Glittereyeliner för 65 kr på Åhlens.

Det var ju inte sådär jättesmart att sminka sig till jobbet samma dag som jag skulle få veckans stötvågsbehandling för hälsporren. Jag vet ju att jag borrar ner ansiktet i britsen, hyperventilerar och svettas.

Men det där var i går. I dag ska jag vara vacker och lugn.

Och jag har inte sminkat mig…

Jag ska nog sälja mitt hår.

En jobbarkompis tipsade om att de gärna ville ha hår till sina peruker på operan i Göteborg. Jag ringde dit och talade med en perukmänniska som berättade att de bara använder asiatiskt hår. Men hon tipsade om Göteborgs perukmakeri.

Så jag ringde dit och talade med en märklig man.

Jag: -Hej, jag har hört att ni vill ha hår. Vill ni ha hår?
Han: –Har du klippt dig?
-Nej, inte än.
–Om du inte har klippt dig så har du väl inget hår att sälja?
-Jag har tänkt att klippa mig men jag ville kolla lite först. Hur går det till?
–Ja, först får du ju klippa dig. Har du klippt dej?
-Nej, men jag ska klippa mig snart.
–Ja, har du inte klippt dig så kan du ju inte sälja något hår. Du måste klippa dig först.
-Jo, det förstår jag. Men hur vill ni ha håret? Jag bor inte i Göteborg.
–Det är bara att klippa av det, sätta en gummisnodd om och lägga det i ett kuvert. Sen skickar du det till oss och skriver med din adress och telefonnummer och kontonummer och hur mycket pengar du har på kontot…
-Nej, du skojar du allt.
–Ja, det gjorde jag. Förstod du det?
-Ja… Men det är alltså bara att skicka in håret sen då, när jag har klippt mig?
–Ja. Men du måste klippa dig först. Och det måste vara minst 20 cm långt. Och så får det inte vara färgat.
-Nej, jag har inte färgat. Men det har varit tonat en gång. Men det var tre år sen så det syns inte nu.
–Något färgat hår tar vi inte emot.
-Nej, men det var bara en toning. En sån där som går ur efter sju tvättar.
–Om du bara tvättat håret sju gånger på tre år så vet jag inte om vi vill ha ditt hår.
-Men det har jag ju inte. Eller jag menar, det klart att jag tvättat håret mer än sju gånger.
–Jaha, det var ju bra det.
-Jag blev hänvisad hit av Göteborgsoperan. Jag hade hört att de ville ha hår men de tipsade om er i stället.
–Ja, där klär de bara ut sig.
-Jaha, och jag sitter här och har klätt ut mig till påskakärring. Vi har en tävling på jobbet i dag och…

Och där la mannen på luren i örat på mig.

Funderar på om jag ska sätta kameran i händerna på Guldgossen igen och be honom föreviga mitt långa hår.
Jag umgås nämligen med långt gångna planer på att kupera ordentligt. Kanske är det här min sista tid i livet som långhårig och då vill jag åtminstone ha ett foto att kunna sucka över när jag blir gammal och grå.

I går var jag ute och gick en sväng i blåsvädret. Eftersom håret var nytvättat och lättpåverkat blev det alldeles korkskruvslockigt. Varenda litet hårstrå krullade till sig… nästan.
När jag kom hem och tittade mig i spegeln fick jag se ett alldeles för stort antal vita hårstrån som inte alls var med på noterna. I stället för att forma sig till mjuka lockar hängde de spikrakt ner.

Nu är frågan:
Ska jag bli rakhårig på gamla dar?

I fredags köpte jag mig en nattkräm för “mogen hud”.
Min hud är närmast övermogen och har börjat skrumpna som ett bortglömt äpple på sin kvist.

I går kväll provade jag krämen för första gången.
Jag förväntade mig något slags resultat på de små torra fläckarna jag har på kinder, panna och runt munnen. Men jag hade inte förväntat mig att i stället för torra fläckar få se eldigt röda utslag i ansiktet. Det sved och kliade och kändes allmänt besvärande.

I morse var tack och lov det mest irriterande röda borta och jag såg nästan normal ut igen.

Jag hör till den andel av den kvinnliga populationen som inte sminkar mig särskilt ofta. Jag tycker huden blir lite ledsen efteråt och dessutom är jag inte särskilt bra på det, förmodligen för att jag inte får tillräcklig övning.

De gånger jag väl tar fram paletten brukar det ske under devisen “The more, the merrier”. I dag har jag till exempel använt champanjefärgat puder, rostrött rouge, stålblå kajalpenna, en vitbeige skimmerskugga strax under ögonbrynet, tre olika lila nyanser av ögonskugga, och så förstås en svart maskara.

När jag granskar slutresultatet är det svårt att inte dra paralleller till en julgran i februari – avbarrad men med allt glitter och alla färggranna kulor kvar.
Det är tur att jag har ett arbete som enbart består i telefonkontakter. Och mina stackars arbetskamrater har nog vant sig vid det här laget. Annars kan jag ju alltid trä en papperspåse över huvudet under fikarasterna.

Förundersökningsledaren är hemma med lilla Svalan. Jag är på jobbet.
Och i dag får vi ett nytt kundbesök. (Jag har tagit med mig lunchlåda.)

I morse hade jag bara Guldgossen att ta hand om så jag fick gott om tid att göra mig vacker inför kundbesöket. Resultatet kan diskuteras. Epitetet “vacker” kanske inte är helt med sanningen överensstämmande.

Det blev helt enkelt lite för mycket grönt.

Jag brukar alltid tänka efter en stund innan jag kliver ur sängen. Basala frågor som “vad är det för dag”, “vad händer i kväll” och “vad ska jag ta på mig” dyker upp varje morgon.

I dag kom jag snabbt fram till att det är måndag, att Förundersökningsledaren troligen jobbar över och sedan kanske ska till kyrkan för träff för alla som hjälpt till att renovera kyrkan.
Sedan tog det stopp inför sista frågan.

Jag famlade i garderoben utan att tända lampan och kom ut med en lila tröja, en svart t-shirt, svartrandiga sockar och ett par svarta mjukisbyxor med vita revärer. Ett inte helt missmatchat resultat som dock drogs ner av mjukisbyxorna. Man kanske inte ska gå till jobbet i mjukisbrallor.

Det var i alla fall inte lika illa som för en gammal skolkamrat från fritidsledarlinjen i Vara. Han berättade att klätt på sig i mörkret en morgon som lärarvikarie. När han kom till skolan upptäckte han att han fått på sig tjejens sockar, men nervikt volangkant.
Trots att det var mitt i vintern föredrog han att gå barfota den dagen.

Jag går ju omkring och funderar på vad jag ska göra med mitt hår. Ska jag klippa av det eller låta det vara långt ett tag till?

I torsdags satte jag upp en snétofs och lät en ostyrig lock hänga ensam ner vid pannan.
-Spännande! kommenterade släktingkollegan.
Det är något man säger när man vill uppmärksamma någons frisyr men är för noga med sanningen för att kunna säga att det är snyggt. Suck!

I går testade jag ett nytt grepp. Jag gjorde två tofsar i stället, en på vardera sida av huvudet. Min man sa genast att jag inte såg klok ut. Chefen uttryckte sig såhär:
-Men vad coolt Zäta! Du ser ut som… vad heter hon nu igen… du vet den där… Ja, någon i Teletubbies!

Alltså var inte heller den frisyren särskilt lyckad.
Själv kände jag mig i alla fall ganska pigg och glad till utseendet och när allting med soffbytandet lugnat ner sig på kvällen plockade jag fram stora kameran för att i bästa modebloggarstil föreviga mig själv.

Här är resultatet.
Det är okej att skratta eftersom jag inte kan höra er. Dessutom kan jag lova att jag hade rätt roligt själv.

Först ett kort som Förundersökningsledaren var vänlig nog att knäppa. Han stod i trappan för jag har ju hört att man ser smalare och snyggare ut om man blir fotad uppifrån. Tyvärr råkade jag klämma ihop bysten en aning så det ser ut som om jag är klyftad ända upp till halsen. Jag blev inte helt nöjd med den bilden, och Förundersökningsledaren tröttnade på att spela Bingo så jag fick ta saken (kameran) i egna händer.
Ska man fota sig själv är det säkert bra med en spegel så att man ser hur man ser ut, tänkte jag.

Det var dock inte så lätt att få skärpan på rätta stället. Det blev fler ganska misslyckade försök. “Du zimmar ur bild Zäta”, hojtade jag till mig själv när jag sett resultatet.

Sedan lyckades jag äntligen pricka rätt, men var ändå inte helt nöjd med ansiktsuttrycket.

Det gäller ju att inte spara på krutet utan brascha på med rejält många foton innan man ska hitta ett man blir riktigt nöjd med. Till slut lyckades jag knäppa det där kortet som åtminstone var nästan okej.

Men hur funkar det då om man nu skulle göra som modebloggarna brukar göra, och fota utan spegel? Jag var tvungen att fortsätta leka en liten stund.
Jag har lekt lite i datorn också sedan, med ljus, färg och kornighet. Som ni säkerligen ser vet jag dock ingenting om retuschering. Jag är inte ens säker på om jag kan stava till det.

Bästa bilden fick jag nog till ute i hallen, men då blev bakgrunden ganska rörig, med ett par oranga ben, tillhörande en babystork som hänger i kapphyllan.

Jag får nog erkänna att det blir lite bättre när Förundersökningsledaren fotar. Han var snäll nog att ställa upp och ta ett sista kort, och det får bli avslutningen på den här bilduppvisningen. Nu lovar jag att inte lägga upp fler kort på varken mig själv eller någon annan… på flera timmar…

Jag är lite sugen på att klippa av mitt hår. Dels fäller jag som en afganhund och dels har jag helt enkelt tröttnat på min nuvarande frisyr, eller snarare brist på frisyr.

Kruxet är att om jag klipper mig nu så kommer jag aldrig att ha långt hår igen. Jag har på känn att det liksom är sista gången.
Jag börjar nämligen bli för gammal för långt hår. Det är en ungdomsgrej tycker jag.

Är det dags för mig att träda in i tantfrisyrernas tidevarv tycker ni?

Just nu skulle jag platsa i vilken skräckfilm som helst. Håret ser ut som värsta häxhåret.

När jag simmade i går var det “luktfri dag” i badhuset. Jag slängde med mig en flaska Lactasyl som är det enda parfymfria vi har hemma. Lactasyl är jättebra att tvätta intimare kroppsdelar med, men håret…!
När jag var färdigsimmad och skulle klä på mig ställde jag mig en stund under hårtorken. Jag ville inte gå ut i vinterkvällen med för blött hår om jag skulle bli tvungen att skrapa rutorna eller skotta loss mig från den oplogade parkeringen.
Jag blåser håret ungefär en gång vart fjärde år. Och resultatet blir alltid samma rufsburriga elchocksutseende.

Är det någon som känner till om det finns en casting för Sagan om ringen 4 i närheten? Jag skulle bli billig att sminka och behöver ingen peruk.

Det var i fredags kväll. Jag hade tillbringat en bra stund i badrummet och fixat till frisyren, trätt på mig påfågelfjädersörhänget och gjort en av mina sällsynta djupdykningar i sminkväskan.

När jag tog på mig ytterkläderna för att skjutsa Guldgossen till Vips och sedan åka vidare till julbordet hajjade Guldgossen till när han fick syn på mig.
-Vad du är… pyntad mamma!

I kväll skedde det. Det som vi pratat om flera dagar nu.

Jag tog fram en kam, en pall och en sax och placerade mig med huvudet strax bredvid toalettstolen. Lilla Svalan greppade saxen, kammade igenom mitt nyduschade hår och satte i gång.
Jag måttade fem centimeter mellan tummen och pekfingret och jag tror faktiskt att lilla Svalan förstod.

Men sen gick det som det gick. Det blev lite kortare på högra sidan, och sedan vänstra, och sedan i mitten och sedan…

Förundersökningsledaren fick göra en sista finputsning och suckade över att saxen inte bet i mitt sega hår. Nu tror jag att det är någotsånär jämt. Jag har inte tittat mig i backspegeln än.
Men det blev inga fem centimeter, snarare tjugo.

I dag har jag på mig en BH som är lite elak. Den sticker mig i vänstersidan så att det gör ont. Jag är ingalunda masochist men har heller inga planer på att lösgöra mig från mitt stöd under dagen.

Jag får härda ut. Det är jag ganska bra på.

På tal om kläder så har jag gjort ett tappert försök att “klä upp mig” i kväll när vi var bortbjudna på kräftskiva. Det blev en brun lång smalspårig manchesterkjol med volanger och en svart tunika med enrom ärmvidd och en rosalila brodyr över bysten.

Till detta ville jag som vanligt ta mina svarta tennisskor eftersom det är de enda skodon jag kan ta mig fram i utan att få ont.
Förundersökningsledaren vägrade dock att ta med mig i bilen när jag nu lagt ner tid på att både sminka mig (första gången sedan Falunsysterns bröllop för en månad sedan) och ta på mig kjol, om jag inte drog på mig ett par snygga skor också.

Eftersom jag inte ville springa efter bilen (inte ens om jag fick ha tennisskorna på mig) så gick jag och letade upp ett par svarta lackskor i ballerinastil i stället. Visst blev det finare, men mycket ömmare.

Jag är inte bäst i världen på att hitta snygga, kompatibla kläder. Inte så bra på att matcha de kläder jag har heller. Man kan säga att jag inte bryr mig särskilt mycket om hur jag ser ut och då är det nog ganska försiktigt uttryckt.

I dag har jag försökt att inte missmatcha för mycket, eftersom vi har kundbesök på jobbet. Jag har ett par vanliga blåjeans, en tunn lila farfarströja och över den en brun V-ringad vanlig tröja. På fötterna ett par lila-rosa-randiga sockar. Det låter väl okej, eller?

I går bar jag ett par helrosa sockar, röda byxor, samma lila topp och understundom även den bruna tröjan. Med rosa, rött och lila var jag nog en rejäl färgklick. Men det kan väl behövas under grå dagar som dessa, när solen lyser med sin frånvaro och regnet inte nöjer sig med att hänga i luften utan nödvändigtvis ska ner på backen också.
Fast i går var det ju solsken. Det är i dag det regnar och är grått. Hoppsan!

Jag har min nya BH på mig i dag, den jag köpte när jag och mamma var och shoppade i söndags.

Den är bra så tillvida att det inte sticker ut eller bullar över några svulliga delar innemot mitten av kroppen. Det gör det annars på många av mina BH:ar, som är lite för små.

Däremot sticker båda brösten ut – åt var sitt håll. Det är inte så klädsamt. Jag är nog inte helt nöjd ändå. Det ser ut som om brösten har öppnat armarna för att erbjuda en stor bamsekram.

Jag har fått tag i ett par nya favoritbyxor.
De tillhör kategorin mysbyxor, eller träningsbyxor, vilket man vill. De är svarta med vita, ganska breda revärer, mudd nertill och en rejält bred vika-nermudd i midjan.
Jag har inte brytt mig om att vika ner midjemudden utan låter den stå upp en bit på magen – skönt, skönt.

Och det bästa av allt – jag fyndade dem på torget för bara 60 kr.

Den där BH:n jag lovordade i morses var tyvärr inte så perfekt som jag låtit påskina.
Visst håller den behagen behagligt på plats men axelbanden tenderar att kana ner hela tiden.

Antingen är det fel på BH:n eller så har jag missat någon teknisk inställning som borde stått i instruktionsboken.
För det kan väl inte vara så att jag har flaskformsaxlar?

Jag köpte en ny BH i går. Det är det bästa jag gjort på länge.

Med en kingsize-byst som min är det viktigt med rätt stöd, och mina gamla bysthållare är aningen små. Inte om livet, men själva behagen har en obehaglig förmåga att vilja välla över.

Nu känner jag mig väl omhållen och allt är på plats där det ska. Så trevligt!

I helgen bestämde jag mig för att jag blivit gammal.

I alla fall så gammal att jag inte kan nöja mig med bara barnolja i ansiktet för att behålla spänst och lyster. Det är dags för tyngre grejjer och jag konsulterade Förundersökningsledaren för att få reda på smärtgränsen när det gäller kostnaden för en dyr ansiktskräm.

På förmiddagen i dag frågade jag runt på jobbet efter tips på dyra och bra aniktskrämer.
Lilla söta kollegan tipsade om en variant som hon brukar köpa hos en hudterapuet (redan där anade jag oråd). När jag frågade vad den kostar och fick svaret 500 kr drog jag öronen åt mig.
Jag hade tänkt mig något dyrt, men inte svindyrt.

Västkustkollegan tipsade om Apoteket.

Snygga på-hugget-kollegan sa att jag ju kunde gå till The BodyShop. Det kändes ju bra. Lite miljövänligare sådär, och odjurstestat. Eller om det var så att de o-testar på djur.

Nåväl. Jag fick bra och enkel rådgivning av expedissan på The BodyShop och införskaffade en “Vitamin E intense Moisture Cream for Very Dry Skin”. 249 kr kostade den. Det är också mycket pengar för en liten 50 ml-burk men är den dryg och gör nytta kan det kanske vara värt det.

Fotbollsshorts till Guldgossen – 15 kr.
Vit jeansväst till lilla Svalan – 10 kr.
Vit kortärmad top med annorlunda linning i nacken, till lilla Svalan – 10 kr.
Vanlig vit t-shirt till lilla Svalan – 5 kr.
Svart långärmad t-shirt till lilla Svalan – 5 kr.
Svart kortärmad top med text och silverstjärnor, till lilla Svalan – 15 kr.
Blårutig kortärmad skjorta till Guldgossen – 30 kr.
Rosa nattlinne till lilla Svalan – 15 kr.
Vita snyggbyxor till lilla Svalan – 10 kr.
Set med tunika och tights i turkost till lilla Svalan – 70 kr.
Jättegosig långärmad tröja till lilla Svalan – 10 kr.
Blåjeans till lilla Svalan – 15 kr.
Blått batiklinne med silverpluppar till lilla Svalan – 5 kr.
Långärmad rosa Bratz-top till lilla Svalan – 15 kr.
Två böcker till Guldgossen – 10 kr/st.

Summa 245 kr.

Själva sålde vi kläder och saker för 418 kr. 20 % gick till omkostnader + 20 kr som deltagaravgift. Kvar efter avdrag: 314 kr.

Vi gick alltså med en liten vinst på 69 kr trots mitt massiva inköp. Inte illa pinkat!

I går kväll var jag iväg med 50 barnkläder och 5 par skor samt några DVD-filmer, leksaker och en cykelbarnsits till “Barnbytardagen”. Varför kallar man det så? Inte byts det några barn inte!

I förmiddags var jag på barnbytardagen och fyndade kläder till främst lilla Svalan. Jag shoppade loss för 265 kr och fick ganska mycket för pengarna.

Om en stund ska jag åka tillbaka igen och hämta hem det av våra grejer som inte blev sålt, och eventuell förtjänst. Det ska bli verkligt spännande och se vad som blivit sålt. Det kostar 20 kr att vara med och organisationen bakom tar dessutom 20 % av försäljningen, men med lite tur så borde jag ändå få med mig några hundralappar hem.

Rapport kommer så småningom.

Uppdate:
Vi fick 334 kr efter avdragna 20 %. Det betyder att vi fick sålt ungefär 1/3 av det vi kånkade dit. Livet har lärt mig att inte ha för höga förväntningar om man vill behålla sin grundglädje, så jag hade faktiskt överhuvudtaget inte tänkt på hur mycket som kunde sålts. Jag kan alltså inte säga om det var bra eller dåligt.

Köpt mig ett par nya skor på lunchen. Reebok Walking.
De gamla var rätt utslitna. Särskilt den högra där hälkappan var helt förstörd och innanmätet i skon skavde hål på min hälsena. Inte skönt!

Skorna kostade 499, men 399 med Stadiumkort.
Nu har jag Stadiumkort…

Det är så roligt att skaka lite på huvudet. Då dunsar örhängena fram och tillbaka.

Jag har snöat in på det här med örhängen. Tittar ständigt efter vad folk har i öronen och får egna (mer eller mindre genomförbara) idéer.

Än så länge har jag bara fem par i min ägo, men efter helgens inköpsrunda på Slöjddetaljer så är förutsättningarna för att jag ska utöka samlingen med en sisådär 20 par, ganska goda.

De örhängen jag alternerar mellan är:

1. Läkeörhängena som ingick i håltagningen. När jag tittar på det rejäla stiftet får jag fortfarande en liten svimningssvindelkänsla i maggropen.
Jag ville välja pärlor i hematit, men de var tillfälligt slut. I stället blev det en vit pyttepärla och det var nog ändå ett ganska bra val, för jag har bara nästan tröttnat på dem under de ett och ett halvt åren de bott i mina snibbar.

2. Guldisarna jag köpte i Ludvika. De föreställer en blomma med fyra kronblad och en brilliant i mitten. OBS: Det FÖRESTÄLLER en brilliant, i alla fall i min fantasi. I verkligheten är det bara en slipad glasbit misstänker jag. Hur som haver så är de ganska diskreta men lite stilfulla och jag kommer använda dem ofta. De sitter till exempel på plats idag.

3. De svarta pärlorna. Örhängen som jag gjort för flera år sedan och egentligen hör ihop med ett helt smyckesset men där jag bara har örhängena kvar. De är rätt snygga. Jag kan visa en bild senare.

4. Silverkorsen. Halvstora kors i silver med fiskekroksstift. Jag köpte dem på Guldfynd strax efter att jag tagit hål och jag brukar använda dem i kyrkan, även om korsen inte ser ut som Kristuskors.

5. Påfägelfjäderörhängena från Gina Tricot som jag köpta förra veckan men som jag kanske inte bör använda förrän nacken har växt lite.

Jag köpte örhängen på lunchen. 79 kr på Gina Tricot. 1 kr avrundning uppåt som skänks till Röda Korset. Bra initiativ!

Och örghängena då? De föreställer en påfågelfjäder.
Jag vill känna mig bohemisk.

Det är synd att jag är en bohem med kort hals. Fjädrarna ligger liksom på axlarna och det var inte alls så det såg ut inne i min hjärna innan jag köpte dem.

Vet ni vad som händer med omsorgsfullt applicerad maskara som utsätts för blöta snöflingor?

Just det, den lämnar allt för lättvindigt sin anvisade plats och halkar nerför kinderna.

Jag är sexig som få. Det är doften som gör det.
Förundersökningsledaren gnuggade in näsan i min halsgrop igår och gick omkring som i ett saligt rus i en hel kvart.

I julklapp fick jag den efterlängtade parfymen. Flowerbomb.
Nu behöver jag inte smygtulla på lilla Svalans provflaska mer. Jag har en egen, stor.
Min man har plockat fram sin allra mest generösa sida till jul och köpt mig en stor flaska av parfymen jag skrivit överst på önskelistan.

Det var mer än ett och ett halv år sedan jag tog hål i öronen.
Cirka fyra månader efter håltagningen bytte jag läkeörhängena till ett par små söta guldblommor. Sedan bytte jag tillbaka igen eftersom guldörhängena inte var så sköna att sova med.
Nästa gång jag försökte byta gjorde det ont och jag hittade inte utgångshålet på baksidan av örat, så jag satte i läkeörhängena igen.

Sedan dess har jag inte försökt prova igen. Jag har helt enkelt inte vågat. Jag är ganska smärttålig, så det handlar inte så mycket om det, men jag är mycket, mycket spruträdd. Tanken på att sticka in något i kroppen, och som i det här fallet GENOM kroppen, ger mig mer än bara obehagliga rysningar. Jag kallsvettas och mår illa.

Idag efter duschen kände jag plötsligt att “nu är det dags”. Nu skulle jag våga.
Jag passade på innan ögonblicket var borta. Och det gick hur bra som helst. Jag plockade ur läkeörhängena med sin lilla vita pärla, och hängde på mig ett par dingeli-dang-örhängen av silver, med kors som motiv.

Nu äter jag frukost och ska strax borsta tänderna och ge mig av till kyrkan för årshögtid. I väskan har jag läkeörhängena, i fall jag behöver byta tillbaka. Håltagningsmannen sa att även om det inte förekommer nickel i silvret längre, så kan man reagera mot legeringar, så det är alltid bra att ha ett par läkeörhängen eller guldhängen tillhands när man provar något annat.
Jag har inte känt något konstig än, mer än att de här korsen är betydligt tyngre än de hängen jag är van vid, men nu är jag beredd i fall om att…

I lördags var jag på stan och köpte julklappar.
Två par jeans till mig själv råkade också slinka ner i kassarna. (Det var såklart rea med halva priset… Jag har väldigt svårt att köpa kläder till fullpris.)

För första gången köpte jag byxor i D-storlek. Jag har aldrig förstått mig på det där D-et tidigare. Nu vet jag dock var D står för.

Det är för korta byxor men Du får plats med Den stora baken.

Som jag nog tidigare berättat så köpte jag mig ett par högklackade stövlar för ett tag sedan.

Förundersökningsledaren har sedan dess uttryckt en ganska tydlig önskan om att få se mig gå omkring med de där stövlarna. Han tycker (precis som de flesta andra män) att det är mycket tilltalande med kvinnor, och då framför allt hans egen kvinna, i högklackat.

I söndags beslöt jag mig efter vissa påtryckningar för att ha stövlarna på mig under gudstjänsten. Jag svidade mig i svarta strumpbyxor, svart kjol, vit skjorta och grå kavaj, och så stövlarna då så klart.
Jag sminkade mig omsorgsfullt och blev riktigt nöjd med resultatet.

Det var bara det att Förundersökningsledaren inte var i kyrkan i söndags, utan ute i skogen med barnen.

Nu har jag sytt klart och vi har haft provning.

Guldgossens kommentar:
-Det blir nog inte så pinsamt som jag hade trott.

Och när det var dags att plocka av kläderna:
-Redan!

Jag syr och syr och syr.
Och har inte sprättat en enda söm sedan i måndags. Eller jo… jag fick fortsätta måndagskvällens sprättande på tisdagsmorgonen… och tisdagskvällen, men sen har det gått som hejsan.

Nu är jag stolt skapare av… Nej, det är fortfarande hemligt.
Men jag kan avslöja att jag har sytt maskeradkläder till hela familjen.

Under utprovningen ikväll frågade jag lilla Svalan vad hon tyckte om min utstyrsel.
-Jag vet inte, svarade det diplomatiska flickebarnet. Jag såg dock skepsisen skriven över hela hennes lilla söta ansikte.

Att det skulle bli fråga om att bjuda på sig själv har jag haft klart för mig ända sedan vi bestämde oss för vad vi ska klä ut oss till, men att jag skulle visa så mycket av mig själv har jag inte varit på det klara med förrän jag såg mig i spegeln idag. Nu har jag kompletterat kläderna med trosor i rätt färg och bästa push-upen för bättre effekt.

Jag är i alla fall övertygad om att familjen Zäta inte kommer gå obemärkta förbi på maskeraden.
Jag är också övertygad om att det går ett och annat butiksbiträde på Överby och funderar över varför en kvinna letade efter strumpbyxor till sin make i affärerna i söndags.

Intervju med en kvinna som trodde att hon enkelt kunde sy maskeradkläder till hela familjen under en kväll.

Intervjuaren: -Hej Zäta! Hur går det för dej? Blev du klar igår som du trodde?
Zäta: -Stick och brinn!
Intervjuaren: -Nu förstår jag inte riktigt… Har du inte börjat sy än?
Zäta: -Jodå. Igår kväll ägnade jag en och en halv timma åt att tänka, mäta, klippa, vika och nåla.
Intervjuaren: -Då är du noggrann förstår jag.
Zäta: -Noggrann är mitt andranamn!
Intervjuaren: -Sydde du något då?
Zäta: -Det tog väl en kvart-tjugo minuter att sy det hela.
Och sen har jag ägnat tre timmar åt att sprätta.

Fylligt feta flickor och tjocka tjejjer (läs Zäta) bör inte iskruda sig korta shorts.

Ni vet väl vad som händer när shortstyg gnids mellan ett par omfångsrika lår? Just det, det glider – uppåt.
Har ni reflekterat över hur fult det är med shorts som drar sig uppåt i grenen? Det ser inte riktigt klokt ut.

Under min lunchrunda på stan funderade jag på vilket som är värst:
A. Att ständigt gå och dra i tyget mellan benen för att få ner det till sin ursprungslängd
eller
B. Att med jämna mellanrum ta ett brett steg åt sidan så att tyget trillar ner av sig självt.

Inget av alternativen är så värst fördelaktiga.
Om jag går och drar ser det ut som om jag drabbats av någon otrevlig klåda på ett intimt ställe.
Om jag går bredbent ser det ut som ut som om jag bajsat på mig.

Vi planerar vår resa. Varje dag pratar vi packning, kläder, mat, elektronisk utrustning som bör tas med eller inte bör tas med, växlekurser, pass…

Vid ett av dessa oändliga samtal kläckte Förundersökningsledaren ur sig att det vore trevligt att få se sin fru i klänning under semesterresan. Som lite omväxling till sletna byxor och en gammal t-shirt.

På väg hem från jobbet igår tog jag en paus vid Kappahl för att leta efter tunna sommarbyxor till Guldgossen. Byxor hittade jag inga men istället råkade jag springa in i ett ställ med reavaror. Och där hängde en klänning som jag fick för mig att jag skulle prova. Den var egentligen inte särskilt sommaraktig, snarare som en tunika som växt lite extra på längden. Den hade trekvartsärm, lite volang nertill, skönt mjukt material, bröstlapp med fyra klädda knappar, nåt slagts förvuxet ok över ryggen, lagom urringning och mjuka kantband överallt utom längst ner på kjolen. Färgen var övervägande grå (usch vad mycket grått jag redan har i min garderob) med rutor på vit botten.

Nu är ju jag, som de flesta säkert känner till, lite svag för reapriser, och den här klänningssaken var nedsatt till 149 kr.
Så när jag gick ut ur affären låg den i en kassa som hängde från min hand, tillsammans med en mellanblå tunika som bara kostade 49 kr.

I morses tog jag på mig klänningen.
Det gav önskad effekt. Ögon som tindrar, läppar som ler…

Klänningen har fått följa med kroppen till jobbet också. Hade det inte varit för att jag har en riktigt dålig hårdag så hade jag nog känt mig lite fin.

Eller som jag sa till kollegan:
– Jag har en så hålig dårdag!

Här kommer listan på vad jag köpt i klädväg idag.

* Långärmad blå t-shirt med tryck, till Guldgossen. Har kostat 129 kr. Reapris: 64 kr. Inköpt på Cubus.
* Grå långbyxor med mycket fickor, till Guldgossen. Har kostat 249 kr. Reapris: 124 kr. Syftet med byxköpet var att hitta tunna långbyxor till semesterresan men tyvärr tittade jag inte efter ordentligt utan har köpt fodrade höstbyxor. Nåja, har hinner förhoppningsvis inte växa ur dem innan skolan börjar. Inköpta på Cubus.
* En helknäppt, lätt utställd, svart höst- och vårkappa, lårlång med skärp, till mig. Har kostat 598 kr. Reapris 298 kr. Inköpt på H&M.
* En vit hårgrej med blommönster av silverprickar till lilla Svalan. Det är som ett hårband eller som en slags sjalett (det ordet fick jag slå upp för att kunna stava) fast utan knytning utan med resår i nacken. Ingen rea. 29.50 kr. Inköpt på KappAhl.
* En grå långärmad tunika/klänning med små små vita och grön-turkosa blommor i mönstret. Ärmarna är påsydda så att det ser ut som man har en långärmad topp under och de är helgrå. Tunt knytband i ryggen. Mjukismaterial. Till lilla Svalan. Har kostat 129 kr. Reapris 59 kr. Inköpt på Cubus.
* Jättesöt smalrandig långskjorta, röd och vit. Trekvartsärm med knappar i armslutet. Flera lagda stråveck på bröstet och genomgående knäppning som inte går ända upp i halsen utan lämnar en snygg V-ringning. Mycket tunn bomull. Utsökt arbetade detaljer. Till lilla Svalan (åh vad jag önskar att jag vore 30 år yngre). Ingen rea – 149 kr. Inköpt på Cubus.
* Svarta capri-harlmebyxor i mjuk trikå. Jättesköna och inte allt för fula. Slutar strax under knät eller strax över om man drar upp dem. Bred mudd i bensluten. Till mig själv. Ingen rea – 149 kr. Inköpta på Cubus.
* Bikini till mig. Vit botten. Bruna kanter. Bruna, korallfärgade, svarta och ljusturkosa streck som bildar rutor. Överdelen har aningen små kupor, men jag ska ju utomlands så det gör inget om det väller över lite. Överdelen har kostat 159 kr. Reapris: 89,50 kr. Trosan har kostat 129 kr. Reapris 69,50 kr. Inköpt på KappAhl.
* Jättemjuka mörkblå jeans till mig. Tighta upptill, vida nertill. Sydda pressveck fram. Har kostat 498 kr. Reapris: 149 kr. Inköpta på H&M.
*Gråmelerad långärmad luvtröja med dragkedja hela vägen. Smock kring halsen. Dragsko i luvkanten. Två fickor. Mjuk och skön, lagom tunn för resan. Ytterligare ett plagg till mig. Har kostat 249 kr. Reapris: 98 kr. Inköpt på H&H.
* Långärmat skjortklänning till lilla Svalan. Genomknäppt, bröstlapp med volangkant, dragsko i midjan, liten volangkant på ärmarna. Ärmarna kan vikas upp och fästas med ett band med knapp till halvlång ärm. Lätt rynkad volang i nederkant. Färgen är mest beige men med rutor i ljusblått, rosa och med smala streck av svart och silver. Har kostat 149 kr. Reapris 79,5 kr. Inköpt på H&M.

Summa sumarum: 1358 kr.
Det är farligt att släppa loss mig i ett köpcenter med bara två barn som enda skydd mot ekonomisk katastrof. Dessutom två ganska köpglada barn som hellre hejar på sin mamma än försöker stävja hennes framfart.
Jag har i alla fall sparat 1258,50 kr på att handla på rean.

Det här är inlägget som bör skörda en massa mysiga kommentarer och erbjudanden. Så här såg jag nämligen ut i torsdags, då när jag själv tyckte jag var snygg.

Nu när jag ser kortet kan jag märkligt nog inte riktigt återkalla känslan. Jag har kornat till mig lite också, för att bättre dölja vissa skavanker.
Men det är fritt fram att ge mig komplimanger.

Ponera att jag är på semester i Europa. Det är sommar och solen får asfalten att dallra. Jag sitter i bilen bakom ratten med många mil i ryggen.

Eller, tänk dig att jag ligger på stranden. Sanden är bländande vit och några meter bort skimrar havet och kastar solkatter över en hel värld.

Tror ni inte att jag behöver köpa mig ett par solglasögon?

Igår kväll var jag på Me&I-party. Jättesnygga, färgglada kläder för barn och så lite för mamma och en svart t-shirt med rallybilskonturer till pappa.

http://meandi.se/

Jag hade gladeligen köpt på mig lite av varje för det var mycket som var snyggt och som jag tror både lilla Svalan och Guldgossen skulle gillat. Men så slog snåljåpen till. En t-shirt för 210 kr. En tunika för 280. En tröja för 330.

Jag var och handlade på torget igår. Jag köpte två par trosor till mig, två par lite tjockare leggings till lilla Svalan (ett par grå och ett par rosa), en överdragsfleeströja till lilla Svalan, en långärmad top som ser ut som en skjorta med en t-shirt över – till lilla Svalan och en cool grön-brun-vit-randig t-shirt med påsydda bokstäver till Guldgossen.
190 kr. För alltihopa!

Och visst! Jag köper att det är högre kvalitet på Me&I-kläderna men det hjälper ju liksom inte för det blir inte mindre gräsfläckar på dem, eller mindre målarfärg eller mindre allt annat som mina barn utsätter sina kläder för. Dessutom växer barnen som humlerankor så att dyra kläder håller längre kvittar.

Hade jag haft gott om pengar och varit mer intresserad av mode skulle jag säkert shoppat loss på party hellre än på torget. Men nu är det inte så.

God behållning fick jag ändå igår kväll. Det var trevligt umgänge och gott fika och jag träffade en gammal vän (hon är lika gammal som jag…) som jag inte sett på kanske 8-9 år. Jättekul!

Bevara mig väl!

I Gina Tricots skyltfönster fick jag se att de är tillbaka… De fulaste byxorna i historien. Harlembyxor!

Jag har sparat ut mina naglar ett tag och i veckan köpte jag två billiga Deepend-lack, ett lilacerist och ett syrenlila. Igår kväll tog jag mig tid att måla naglarna men jag kunde inte bestämma mig för vilken färg jag skulle ta. Så jag tog båda. Varannan nagel. Jag känner mig som tretton år men färgerna matchar varann rätt bra så jag tror att jag kanske kan komma undan med mitt tilltag de få dagarna lacket håller.

Alltså va! Jag vaskade ju av mig och bytte outfit förståss! Tro föriallsindar inte att jag har gått omkring och stunkit hela dan!

Trots toningen för några veckor sedan tycker jag håret är lite för livlöst och platt. Kanske behöver det toppas.

Det var i februari 2008 jag var hos frissan senast.

Strövade omkring i stadskärnan på lunchen med siktet inställt på någonting till Förundersökningsledaren. En liten gåva bara, för att visa att jag älskar honom.

Kom tillbaka till jobbet med två nya hattar till mig.

Min älskade parfym är på mycket grov upphällning. Jag behöver införskaffa en ny flaska. Det är bara synd att de ädla dropparna är så dyra.
Jag brukar använda Poison, den röda flaskan. Nu har jag dock blivit så impregnerad av den doften att jag inte känner den själv längre. Dags att byta med andra ord.

För ett år sedan var familjen Zäta i Italien. Bland annat tog vi en dagstur till Milano och besökte de stora galleriorna. Av en vänlig italienska fick lilla Svalan ett doftprov på en helt fantastiskt väldoftande parfym från Victor och Rolf – Flowerbomb.
Den vill jag ha!
Den kostar 580 kr eller 780 kr beroende på hur stor flaska man vill ha.

Nu har jag köpt vaniljparfymen på BodyShop för 184 kr istället.

I söndags gjorde jag mig verkligen i ordning innan jag for till gudstjänsten.

Jag var nyduschad och nyfrissad (och som ni vet nytonad) och välklädd. På fötterna bar jag mina svarta mockakängor, på benen mina svarta leggings med svarta benvärmare över, lite högre upp min nya svarta kjol med tunnt böljande tyg och en innerkjol. På överkroppen hade jag klätt mig i en grå kortärmad tunika med midjeknytning och så min nya mörkgrå kavaj.

När jag klev in genom glasdörrarna till kyrkan kände jag mig nästan lite förväntansfull, bara för att jag tyckte att jag var så fin, i alla fall ovanligt välklädd för att vara jag.

Tre och en halv timma senare lämnade jag kyrkan något mer slokörad. Inte en enda person hade sagt någonting om varken hår eller kläder. Det var bara den älskade Förundersökningsledaren som lett uppskattande med det där lite extra stjärnögda i blicken.

Mina tröjor blir alltid noppriga på sidan av brösten. (Inte insidan…) Jag vet att det beror på att jag sitter och skriver på tangentbordet hela tiden och då vilar handlederna mot det gelfyllda handledsstödet och armarna följer liksom med och hamnar precis bredvid brösten. När tyget i ärmarna gnids mot tyget vid bysten så uppstår naturligtvis nopprorna.

Det är alltså fullt förståeligt att mina tröjor uppvisar två tydliga nopperområde, men det är så FULT!
Min sköngröna knäppetröja som jag köpte alldeles nyssens, har redan blivit nopprig!

Jag som aldrig brukar handla kläder till mig själv.
Och så tipsade kollegan om att det var halva reapriset på Lindex. Då var jag ju såklart bara TVUNGEN att gå dit och kolla.

Jag var nog i affären en timma. Och hittade massor.

Svart- och vitrandiga leggings till Lilla Svalan för 15 kr.
En långärmad sköngrön topp till mig för 35 kr.
En mörkgrå finkavaj för 175 kr.
En svart filtöverrock till Guldgossen för 175 kr.
En mossgrön knäpptröja med rejäl V-ringning för 75 kr.
Ett par bruna manchesterjeans till lilla Svalan för 50 kr.
Ett par röda, skotskrutiga byxor, också dem till lilla Svalan, för 50 kr.
En vit långärmad, helknäppt, arbetad tröja till lilla Svalan med broderade blommor med inslag av silver, för 50 kr.
En svart knälång, lite böljande kjol med tunt överskikt av något mjukt tylliknande, för 75 kr.
Och några fina Bamse-ge-bort-kläder till en kommande systerson.

Jag köpte också en svart tunn tröja som hängde långt ner på låren och var knäppbar med endast en liten hyska mitt på bröstet. Den hade korta vida ärmar och skulle bli perfekt som lite extra värme över någon långärmat. Men när jag kom hem och plockade upp plaggen ur den stora kassen upptäckte jag att stöldmärkningen gjort ett onödigt stort hål mitt på ryggen av tröjan, så den ska jag gå tillbaka med nästa vecka.

Man kan vara blek och skön,
blek och bräcklig
eller blek och mystisk.

Eller så är man som jag:
blek och fet.

Jag sitter här och är lite sugen på att måla naglarna.

Kanske har jag börjat bli fåfäng…

Klockan var tjugo i sex.

Jag stirrade in i mitt ansikte. Sökande.
Blicken på andra sidan glaset var trött och lite suddig.

Ögonen svepte över huden. Panna, ögonbryn, kinder, mun, haka, näsa, näsa, näsa.

Nej… Jag tittade noga men såg den inte.

Så tände jag lampan och vårtan framträdde som i relief på näsvingen.
Uppenbarligen behöver man ha ljus för att se den, i alla fall så tidigt på dagen.

Jag undrar om jag kan be mina kollegor jobba i mörker idag…

Jag kom just på att lilla Svalan ju också ska vara med vid begravningsakten och följdaktligen också bör ha lämplig klädedräkt.

Jag tror jag har en svart- och vitblommig blus och klänning i garderoben men jag tror att det kanske är röda kantband på, och det är nog för stort för lilla Svalan också. Det är jag eller någon av mina systrar som haft den när vi var små.
Om nu lilla Svalan ska ha de kläderna så borde jag inte gå och träna efter jobbet utan stanna hemma och sy istället, för i morgon kväll kommer svägerskan från Göteborg och vi ska öva lite på en av sångerna till begravningen så då blir det knappt med tiden.

Men jag behöver verkligen gå och träna också. Gör jag det inte idag så blir det inte av i veckan.

Åhhhh, hur ska jag göra? Är det någon som kan bidra med kloka råd?

Jag skrev ju en inköpslista igår. Idag är det dags att förlänga den lite.
Anledningen är fredagens begravning.

Förundersökningsledaren är en av kistbärarna och som kistbärare behöver man ha respektabla handskar. Förundersökningsledaren har svart handskar men granskade dem lite närmare och upptäckte att ordet “respektabla” inte riktigt passar ihop med dem. “Såll” är en bättre beskrivning.

Jag har också tänkt över vilka kläder jag ska ha på fredag och kommit fram till att jag behöver köpa en ny vit skjorta, eller om de heter blus när det gäller kvinnor.

Så här ser alltså dagens inköpslista ut:
Sockar till Guldgossen.
Byxor och vintervantar till lilla Svalan.
Svarta skinnhandskar till Förundersökningsledaren.
Trosor och en skjorta till mig.

Tror ni jag hinner köpa allt detta och äta, på 45 minuters lunchrast?

Nu var jag lite dum. Jag skulle testa hur det såg ut med en annan färg över mitt brons-korall-röda nagellack och målade på ett tredje lager i en ljusrosa färg.

Det gick inte så bra som ni förstår. Lacket torkade naturligtvis inte och det slutade med att jag fick skrapa av alltihop med en bit hushållspapper. Nu ser nageln bara flammig och jätteful ut med en tråkig rand av rött längst nagelbandet. Jag kommer inte kunna rätta till det förrän jag kommer hem halv sex ikväll.

Det är tur att jag inte är nå´t utseendefixerad och därför inte alls bryr mig om en sådan petitess!

I lördags målade jag naglarna i en läcker lite brons-korall-röd färg. Lacket är av hyfsad kvalisort tycker jag, men i eftermiddag har jag upptäckt en liten repa på högerhandens ringfingernagel.

Nu får jag nog lov att ta bort lacket och knipsa av de långa naglarna. Jag var riktigt nöjd över dem annars. Enda nackdelen är att det är jättesvårt att pärla och rätt vanskligt att skriva på tangentbordet och barnen blir en aning repade under hantering.
Men vill man vara fin får andra lida pin. Är det inte så man säger…

Inatt drömde jag att jag lyckades få i det ena av mina två silverörhängen. Det tog jättelång tid och när jag äntligen fått i det var jag så lättad över att det inte gjort ont att jag nästan kissade på mig.
Sedan gick jag hela dagen med ett örhänge av varje sort. Silverhänget var jättetungt och det kändes som hela örsnibben drogs ut, men jag var glad och stolt ändå.

Idag har jag äntligen haft båda mina nya, Ludvikainköpta guldörhängen i öronen. Tidigare i veckan lyckades jag med hjälp av maken få dit det ena örhänget och har några dagar gått med ett guld- och ett läkehänge. Nu känner jag mig riktigt fin.

Nästa steg blir att få i de två silverhängena jag köpte för några veckor sedan.

-Jag har minst bröst på jobbet, säger kollegan. Hon har varit runt och kollat vilka storlekar vi andra drar, för att förvissa sig om att konkurrensen inte blir för stor.
“Strumpan” rear ut alla BH:ar för 125 kr/st.

Själv har jag störst bröst (det måste vara bättre eftersom det rimmar så fint…) och nu när ryktet om rean även nått mig så kommer jag gå dit efter jobbet och se om jag kan göra något fynd.

Grey´s Anatomy´s stjärna Katherine Heigl och jag delar samma längtan.

(Jag läser i Hänt Bild.)

Hon längtar efter att vara ful.

Jag har sovit tungt. På öronen. (I alla fall ett i taget.) Det ömmade lite när jag ytterst försiktigt la huvudet på kudden men sen var det helt okej.

Nu har jag varit på toa och kollat örsnibbarna. Det ser varken rött eller svullet ut längre. Skönt!

Men det känns fortfarande. Funderar på om jag kommer behöva ligga på rygg och snarka hela natten eller om jag kan våga lägga mig lite på sidan.

Klockan är nästan två och jag är fortfarande lite svimmelkantig efter öronskotten.

Tänk er att jag är samma mänska som utan att tveka använde de mest obskyra metoder för att försöka avliva ett stort skogslevande djur!

Det var ju inte så svårt att locka med sig shopoholic-kollegan på en utgift. Hon var dessutom ett mycket gott moraliskt stöd. Efter att hon utan att blinka fått ett hål i varje öra, satt jag mig på den lilla pallen och kallsvettades. Det gjorde faktiskt lite ont när pistolen drev igenom örhänget och en liten stund efter kände jag det karaktäristiska snurret i pallet och suset i öronen. Jag betalade och drog med mig kollegan ut på en parkbänk där jag satt och andades medan den lilla svimningsstormen bedarrade.

Nu har jag ätit och lunchrasten är slut. Det gör fortfarande ont i öronen, bränner och spänner. Men nu är det i alla fall gjort. Jag har inga planer på att ta fler hål!

Om en timma smäller det. Pang rakt in i örat, eller i alla fall genom örsnibbarna…

Laddade hela förmiddagen.
Nervös.

På lunchen gick jag raka spåret till guldsmeden. Nu skulle det ske. Ingen tvekan mer…

Men håltagarmannen var på semester. Kommer inte nästa vecka heller.

Lite överladdad tog jag sikte på en annan guldsmedsbutik för att höra om de också tar hål i öronen. På vägen dit “råkade” jag passera Lindex.

Hoppsan, 50 %!
Jag passerade inte Lindex. Jag fastnade.
Nu är jag fyra klädesplagg och fem lipgloss rikare, och 307 kr fattigare. Bästa fyndet var en jättesoft, rosa prinsessklänning med glänsande tyll och små vingliknande ärmar. Dottern kommer att bli vacker som en dag!

Det handlar visst mycket om smycken och om MIG idag.

Jag är nu nära några extra hål i öronen, utöver dem jag använder för att försöka ta in ljudvågor.
Jobbarkompisen och jag går iväg till guldmeden och skriker (kanske inte förresten, det vore ju pinsamt) vilken dag som helst nu…

I torsdags hade vi sommaravslutning med jobbet. Vi gick 5:an i Råda och deltog i OS i Tippe-tipp. Jag vann inte! Sedan tillbringade vi hela eftermiddagen på stranden och stekte oss. På kvällen återsamlades vi för en riktigt god middag på restaurang Sjökanten vid Kronokampingen.

Dagen till ära ägnade jag hela tio minuter åt att försöka bättra på utseendet i mitt solkysta ansikte.
Det låter så fint med solkyst. Jag önskar att det hade varit sant också! Sanningen var väl närmare att jag blivit mer än solkyst, solen hade i stället slickat av hela fejan och lämnat en icke klädsam, grisskär nyans.

När jag kom till restaurangen såg jag dock att jag inte drabbats värst av solens härjningar. En av kollegorna var normal-vit på ena ansiktshalvan och rejäl-röd på den andra. Det var rätt kul!

Jag undrar hur mycket kläder vi har egentligen?

Jag stoppade just maskinen full med mörk 60-tvätt och i tvättstugan ligger en maskin mörk 40-tvätt, en maskin vit-tvätt, två maskiner rött, fyra maskiner ljust och en hel otrevlig 30-hög som måste särbehandlas och väntar på bättre tider. Strecket är fullt av torkande tvätt och uppe i klädkammaren finns tre fulla IKEA-kassar med stryktvätt och hoppas på att någon vänlig själ ska förbarma sig.

Och ändå är det inte tomt i garderoberna. Jo, jag och maken saknar faktiskt rena underkläder, men det är avhjälpt om… låt mig se… 2 timmar och 33 minuter, om vi vill bära vått i alla fall.

Idag var jag och dottern ute och passade på att handla mer kläder också. Eftersom dottern är lite febrig och för förkyld för dagis så har vi tagit en soft förmiddag med att städa kyrkan, fika i Kaffestugan, kolla rean på JC, köpa kapellimpregnering och vattentankstabletter på Husvagnssvenssons och Oxalsyra på Colorama, samt fynda lite kläder i en tillfällig outletaffär. Sonen fick ett par jeans och en skjorta (99 respektive 49 kr), dottern fick två kortärmade toppar (19 och 29 kr) och jag en skarfs till sommarjackan. När jag kom hem upptäckte jag att det var en babyfilt. Men om jag inte talar om det för någon lär det inte märkas.
Jag köpte en vit bordslampa också som jag tänker överraska maken med att sätta i kontorsfönstret. Jag gissar att det tar cirka tre dagar innan han upptäcker den. Han är inte såå bra på sån´t.

Däremot upptäcker han genast när kalsongerna är slut, fast konstigt nog inte två dagar innan.

Det blev inget fynd på torget idag. Det var riktigt många blomsterförsäljare i farten men sockmannen saknades.

Jag blev mycket sugen på en kaka när jag gick förbi Kaffestugan. För att förhala inköpet lite gav jag mig själv tillstånd att köpa en kaka efter att jag tittat runt på Second Hand. Min baktanke var att det kanske skulle ta så lång tid att jag inte skulle hinna till caféet efteråt. Och jag fick rätt.

Men jag gick ändå inte lottlös från lunchen idag. Med mig från Second Hand fick jag ett par sköngröna mjukisbyxor till dottern och en riktig kaffeburk att ha kaffet i. 20 kr styck kostade de.

Från Gekko hämtade jag igår inspiration. Hon skriver bloggen “Att sy en gecko”.

http://gekko-attsyengecko.blogspot.com/

Bland alla andra sköna alster hittade jag ett foto på en haklapp gjord av vaxduk.
Idag tänker jag ge mig på en kopia. Jag har plockat fram en gammal gul vaxduk på tre meter, ritat ett mönster och börjat kalkera av det på vaxduken. Snål som jag är lägger jag mönstret så nära kanten som möjligt. Precis som om jag kommer sy hundra haklappar och måste vara rädd om varenda millimeter av den gigantiska vaxduken.

Mönstret jag ritat är bara halvt, för det går ju snabbare. När jag ritat av ena halvan och ska vända på den upptäckte jag att jag i min spariver lagt ut mönsterhalvan så att den andra halvan nu hamnar utanför duken. Hade jag varit förståndig nog att rita av mönstret på baksidan av duken hade det ju inte gjort nåt men jag tycker det verkar enklare att rita på den glatta ytan så nu måste jag sudda.

Det går inte att sudda ut bläckpenna med vad som helst. Inte med diskmedel i alla fall.
Klorin finns i huset så jag hämtar flaskan och doppar en tops i vätskan. Det kan ju inte vara hela världen om det hamnar lite klorin på en haklapp. Barnet som ska använda den kommer ju ändå att söla och spilla så mycket så det krävs nog lite rengöring.
Tyvärr bleker inte klorin bort bläckpennebläck.

Var har karln gömt spriten? Jag far runt i huset och letar. Ute i garaget hittar jag till slut en röd flaska. Jag gör om proceduren med topsen och äntligen funkar det. Lite rödspritsångor för barnet kan väl inte heller vara så skadligt. Förhoppningsvis innebär det bara att ungen inte gråter och protesterar så mycket när han ska äta.

Nu har jag klippt ut haklappen och ska kanta fickan innan jag syr på den och sedan kantar hela haklappen.

Blir det bra visar jag resultatet på bloggen så småningom.

Jag är inge vidare på att sminka mej. Gör det alldeles för sällan för att jag ska hinna få till de rätta penseldragen. Men jag har i alla fall skaffat en pensel för det har jag lät ska göra underverk. Jag har köpt en long lash, stretch and curl and thickening maskara också för jag har så tunna korta ögonfransar i mig själv.

I lördags försökte jag mig på att använda både maskara, pensel och kajal men jag vet inte om resultatet blev helt lyckat. Ni får själva avgöra. Ljuset i bilderna blev lite olika men det kanske bara är bra för jag vistas ju inte i precis samma ljus hela tiden heller.

Lite läskigt att se bara ett öga sådär, eller två. Skärpan ligger inte i pupillen för jag har tagit korten själv och fick köra på måfå, så jag ser lite suddig ut. Men jag är nykterist så få inte för er några dumheter :-))

Jag älskar att fynda!

Medan jag var i Kaffestugan och jobbade med att koka kaffe, bre smörgåsar och ta betalt var maken hemma och slet med vertikalskäraren han hyrt av Bodströms. Under två timmar rev han upp så mycket dött gräs ur gräsmattan som möjligt och nu hoppas vi att vi med vatten, näring och kärlek ska lyckas få mattan grön igen.
Maken bad mig att skynda mig hem efter Kaffestugan, så att jag skulle kunna hjälpa till att räfsa ihop det döda gräset och lasta på bilkärran.

På vägen hem handlade jag lite på Willys och smet in en sväng på Folkets Hus där det var utförsäljning av damkläder.
Jag är ju mäkta ointresserad av kläder så jag har ingen aning om vad jag köpte men på kassen jag fick med mig hem står det Soya. Fråga mej inte om det är ett klädmärke, en butik eller en kedja.

Det var ganska billiga saker och jag blev lite sugen på sommarkläder så jag shoppade loss, så till den vida grad att jag tror att min shopoholic-kollega kommer bli stolt över mej.

Med mig hem i kassen följde följande:
En lila v-ringad T-shirt med korta ärmar.
En babyblå T-shirt med vitt under som sticker ut så att det ser ut som om det är en T-shirt till under. Jag misstänker att ni förstår vad jag menar. Det var några tryckknappar i halsen också.
Ett blått linne med smockade breda axelband.
En vit knälång kjol med nån typ av enkel volang längst ner.
En vit omlottskjorta med trekvartsärm och knytskärp i midjan. Ganska urringad så man måste ha nåt under.
Ett par vanliga jeans som var förvånansvärt mjuka. Det var lite detaljer här och var, typ så där skrynkeltvättat på en del ställen till exempel.

För allt detta betalade jag 328 kr.

Och bäst av allt… precis när jag kom hem hade maken hunnit räfsa upp allt gräset så jag slapp hjälpa till.

Och kanske ännu bättre, han berättade att vi blivit bjudna hem till några vänner i kväll. Utan att förringa någon av våra andra vänner, som vi också tycker jättemycket om, så kan jag nog ändå påstå att de vännerna vi ska till i kväll är de vi älskar allra mest att umgås med. De är så underbart härliga och vi är ganska lika, delar många intressen. De är enkla och shåsfria (det vet jag inte alls hur det stavas men det är ett på-pricken-ord när det gäller dem så det får passera) och helt sköna att vara tillsammans med.

Det är inte bara kläder man kan fynda, utan även vänner!

Lyckades få bytt sonens fuskfoppor. Tyvärr fanns inte rätt storlek kvar i de silverfärgade så det fick bli svarta. Det tycker jag är bättre men vi får se vad sonen anser sen.

Köpte också klistermärken med djur till dottern så att hon kan förfärdiga fler brev till bästa kompisen som ligger på sjukhus i Göteborg.

Och så klädinköpet. Hittade mjukisbrallor till sonens utegympasäsong som drog igång idag.