Jag stod i tvättstugan och tog hand om sonens gympakläder när han kom hem. Jag hörde honom köra in bilen i garaget, stänga bildörren efter sig och kliva de få stegen över betonggolvet. Just då var jag mer nervös än inför Italienresan. Vad skulle han säga? Tänk om han tyckte att jag förstört mitt hår! Visst, det växer ut, men det tar ju ett tag. Tänk om han inte skulle kunna titta på mej utan att skratta, eller tycka att jag är så ful att han inte ens vill titta.

Han öppnade dörren till tvättstugan och sa hej. Jag såg förvåningen och chocken i hans ansikte. Han frågade inte: -Vad har du gjort! eller -Har du klippt dej! Han är för smart för att haspla ur sig något som ändå är rätt uppenbart. Just nu kommer jag inte ihåg vad han sa till en början. Han erkände i alla fall att han blev lite chockad.

Nu har det gått fem timmar sedan han såg sin nya fru och nu vet jag att han gillar det han ser.

Tack och lov!