…Vad det är skönt att leva då. Högt i topp går allas humör och det är det som susen gör.
Det är så fantastiskt skönt att se solen efter helgens regn och blåst. När jag for till jobbet halv åtta i morses steg solen upp som en efterlängtad, värmande gäst. Jag tänkte att solen är som en sällsynt pärla som man trånar efter och när man väl hittar den är den det vackraste som finns.
Det känns att våren är på väg. I och för sig har det inte varit vinter, och ingen chans att åka skridskor till makens stora besvikelse, men det är ändå skönt att det är ljust när man åker hemifrån på mornarna.
Igår såg jag att något obestämbart träd “blommade” med långa ljusgröna hängen och för en vecka sen hittade jag tre små gracila snödroppar i mina entrérabatter.
Vårtecken som jag ser fram emot är tussilagons gula knappar i dikeskanterna och lärkans drillar över åkerjorden. Men istappsdroppet får jag tyvärr klara mej utan i år.
