Dottern älskar pannkaka (och jag också i sanningens namn) medan övriga familjen inte är lika förtjusta. Sonen föredrar till och med skolans pannkakor framför mina vilket naturligtvis sårar modershjärtat.
Varje gång jag är hemma med dottern gör vi pannkakor. Dottern har nu kommit så långt i sin utbildning till kock att hon kan göra hela smeten själv om jag bara ställer fram rätt mängd mjölk, mjöl, salt och ägg. Till och med äggen knäcker hon själv med bravur.
I höstas var jag hemma en hel vecka med dottern och vi åt pannaka varje lunch, utan att tröttna. Det är egentligen lite märkligt för det är ju inget märkvärdigt med pannkakor. De smakar som de gör och är inte lätta att variera och dessutom ratar dottern alla försök till förändring i pannkakssmeten. En gång provade vi med kakaopulver men det blev faktiskt inte så lyckat.
Så nu har vi just ätit pannkaka. Dottern åt två och jag tre. Dottern med socker och kanel och jag med lönnsirap. Det är riktigt gott. Om du inte provat amerikansk friluftsfrukost någon gång så gör det. Den består av en tjock pannkaka i botten, ett stekt ägg ovanpå och några skivor knaperstekt bacon, och så rikligt med lönnsirap ringlad över. Jag minns att maken serverade detta morgonen efter en svensexa och jag tror alla killarna njöt när de satt i tältöppningen till militärtältet och såg läckerheterna från triangaköket förflytta sig till tallrikar och sedan ner i magen.
