När jag ser mej i spegeln längtar jag efter mina systrar. Inte för att vi är så lika att jag påminns om dem när jag ser mej själv.

Kolla in yngsta systern på vår fotosida: www.zettervall.se under september 2007 och mellansystern finns på de två sista bilderna under februari 2007.

Nej, jag vill få deras utlåtande om min nya frisyr. Nu har både mor och svärmor sett mig och jag har fått positiva utlåtande. Systrarna är lite mer kritiska och vågar säga ärligt vad de tycker så det ska bli spännande.

Jag har inte varit så här korthårig sen jag slutade nian och mamma tog med mej till en källarfrisör som var billig och nog bekant på något sätt. Hon gjorde en klassiker.
-Oj, nu blev det nog lite kortare på den här sidan, jag får jämna till lite…
-Fast nu blev den nog för kort på höger sida istället…
-Ja, nu ska det bara vara lite mer på vänstersidan här…

Det slutade med att jag hade två centimeter hår kvar på hela skallen. Jag såg ut som nickegubben som vi stoppade pengar i i söndagskolan. De skrattade åt mej i skolan när jag kom till avslutningsdagen. Tur att jag redan då hade ett välutvecklat självförtroende.

Falunsystern kommer hem över påsken och Italienskan kommer i början av april. Jag längtar… och inte bara för håret… det är så skönt att umgås med någon som känner en jätteväl och som man kan prata med allt om… och som ändå inte är ens make.