Sonen är den åldern då roliga historier verkligen är roliga. I går kväll berättade han en historia han hört av en kompis. Han berättade den inte en gång utan kanske TIO. Och skrattade så han nästan kiknade, varje gång.
Så här är historien när min son berättar:
Det var en kille… som hade flyttat så många gånger att han inte visste vad han hette… och han fick i hemläxa av fröken att ta reda på vad han hette… så han gick hem och frågade sin mamma… och hon läste tidningen.
-Vad heter jag?
-Jag läser!
Då frågade han sin pappa och pappan såg på TV så han sa:
-Bertman!
Då frågade han sin syster i hennes rum och hon sa:
-Du skulle bara våga!
Han hade två lillebrorar, en liten och en lite mindre. Så frågade han sin lillebror. Han satt och läste en serietidning.
-Vad heter jag?
-Ett slemmigt grönt monster från Saturnus.
Då frågade han sin minste lillebror… och han åt glass och han sa:
-Mmm, gröt!
Sen var han i skolan och fröken frågade vad han hette:
-Jag läser!
-Men vad heter du egentligen!
-Bertman!
-Nej, nu skickar jag dej till rektorn!
-Du skulle bara våga!
-Vem tror du rektorn är egentligen?
-Ett slemigt grönt monster från Saturnus.
-Men vad har du i hjärnan egentligen?
-Mmm, gröt!
