Jag har nästan alltid något pyssel på gång. Antingen är det smycken, tavlor eller lapptäcken. Kanske oftast allt på samma gång till övriga familjens förtret. Jag kan ha förståelse. Det är kanske inte så lätt att känna sig välkommen i sitt egen hem när jag har ockuperat köksbordet och köksbänken med lapptäckstyger och symaskin, soffbordet med en gigantisk målning och bordet i TV-rummet med millimeterstora pärlor som absolut inte får försvinna.

Igår provade jag för första gången en övermatare till symaskinen. Jag fick den i julklapp av min make. Han har uppmuntrat min kreativa ådra tidigare med både symaskin och skärunderlagskit med rullkniv och linjal för lapptäckssömnad.

Övermataren var fantastiskt bra, över förväntan. När jag har quiltat täcken tidigare brukar det börja ganska bra men efter några decimeter måste jag nästan alltid lägga veck för att det inte ska snörpa till sig. I slutet av sömmen på ett stort täcke blir det alltid en massa tyg över och det är inget vidare snyggt.
Övermataren fungerar så att den matar tyget på översidan med samma hastighet som symaskinens inbygda matare gör på undersidan. Resultaten blir att tyget tar slut lika fort på både under- och översidan när man kommer till änden.

Nu har jag läst igenom stycket ovan och upptäcker att det är rena rappakaljan. Om du inte förstår vad jag skriver så förstår jag det. Hursomhelst så var det en jättebra julklapp!