Dottern var ledsen för att hon inte fick se Bolibompa ikväll.
Hon slängde sig i sängen och slängde igen dörren. Hon surade, sparkade, grät och skrek – i två minuter. Sen gick det över.
Och hon försöke inte ens tjuvkika när sonen satt framför TV:n och skrattade åt Byggare Bob och Fiska med Anders.
Jag är imponerad. Hon tog sitt straff som en man, nej, som en kvinna, nej, som en riktigt härlig unge som kanske blev lite, lite mognare idag.
Hejsan Zäta!
Först vill jag tacka för att du hittat hem till mig och mina tankar om livet i stort och smått – man blir så glad av en kommentar!
Jag har läst dina senaste inlägg och tänkte fortsätta imorgon – konstaterar bara att barn är härliga – det är mycket kloka ord och tankar som plötsligt och alltid lika oförberett hoppar ur barnamunnen!
Kram,
Bella