Det är väl tur att man är flexibel.

Innan maken åkte iväg för att hjälpa vännen med flyttlasset strök han mej över kinden och utlovade en mysig taccokväll när han kom hem.

Nu ringde han och sa att han blir försenad och att det vankades pizza bland flyttgubbarna.

Jag steker upp köttfärsen och sparar till i morgon kväll och så plockar jag fram smörgås och yohurt till barnen och mej själv i stället.
Kanske tröstar vi oss med lite glass också. Jag har inte behövt bekänna något på flera dagar, men nu känns det som det är dags.