Sonen ska ensam få sova över hos farmor och farfar mellan fredag och lördag. Dottern är ännu inte informerad.

Hon kommer bli fruktansvärt arg, besviken, avundsjuk, ledsen, förtvivlad och alla andra känslor på minussidan av humörsstegen. Det kommer inte hjälpa att jag och dottern ska ha en egen myskväll och måla naglar och titta på Talang. Hon kommer bryta ihop.

Ändå vill vi gärna prova att dela på dem lite. Det är ju hela 3½ år mellan dem men ibland tror jag de är tvillingar. Visst bråkar de och är sura på varann allt som oftast men för det mesta håller de ihop som ler och långhalm. De leker jättebra tillsammans och är så måna om varann att det är en fröjd för modershjärtat. Detta förhållningssätt är naturligtvis inget vi vill ta ifrån dem, men lite mer självständighet skulle nog inte skada, speciellt för sonen.

Men nu sitter jag här och bävar, för det kommande utbrottet. Det kommer bli regn, blixt och mullrande åska. Och jag är hemma ensam och får försöka stilla stormen bästa jag kan.