Nu är första vågen över oss, första anfallet! Små gröna har tagit över och kryllar överallt!
Nej, jag pratar inte om rymdvarelser, eller är det det de är? Jag har aldrig riktigt fått klart för mig vad de håller på med så kanske…
Jag har hur som helst tagit upp kampen mot dem. Beväpnad med en liten vattenspruta fylld med såpvatten har jag under kvällningen gått loss på hallon, bigarå- och plommonträd. Nu ska här utrotas!
Nu kan de bida sin tid, slicka sina sår om de nu har några tungor. Om några kvällar är jag tillbaka igen. Nåde den som då vågar visa sig. Då ska jag personligen mosa dem mellan tummen och pekfingret. Jag börjar ju bli bra på det.
Usch för löss!
Jag ryser vid blotta lustanken. Ifjol tog de delar av min myntahord samt konsumerade ALLA löv på det urgamla lilla körsbärsträdet. Följaktligen är jag i år rejält rustad och redo med tungt artilleri. Ingen snor min trädgård!
Ja, du förstår vilken kamp jag har framför mig, särskilt när det gäller mördarsniglarna, vilkas utplånande jag bävar så inför.
/Anna
Av hela mitt hjärta: lycka till. Själv dödar jag sniglar. De är jätteäckliga.
*byter snabbt ämne*
Jag vet vad du har att hämta hos Helena. Du är verkligen värd den. Jag ställer mig bakom hennes ord och hurrar för dig, jag med. 🙂
Kram och god natt nån himla gång?
/Rana
Usch ja, äckliga små typer det där!
Du har något att hämta hos mej. Kram Helena